Fredag hela dagen.

Hörrni.
Det är fredag. Det är helt underbart.
Ikväll ska jag träffa gamla kollegor som jag saknar helt otroligt mycket. Bruce Springsteen spelas just nu på mitt kontor. Sa jag att jag och maken ska gå på konsert med honom i juni? Joråsåatte.
All in all så är livet ganska ljuvt just nu.

Stora har landat litegranna efter en turbulens tid med bråk med sin pappa, avslut med sin flickvän och en massa andra tråkigheter. Han har fått en ny lärare i skolan som ser och hör honom, de har fått en fin kontakt och kan prata och jag tror, hoppas, att han har insett att han behöver lätta sitt hjärta, släppa ut demonerna. Han vill ju inte prata med mig, med oss och det är ok, bara han pratar med någon som inte är 14 och vars största bekymmer är om de kan få kontantkortet påfyllt till mobilen. Läs hans kompisar.
Det är en sån oerhörd smärta för oss alla när han dyker ner i sina svarta hål och känner sig så värdelös och frustrerad, för vi kan inte nå honom, hur mycket vi än försöker.
Men nu så, han skriver ut mycket av sin frustration, han har till och med startat en blogg och om han tillåter, kanske jag lägger ut adressen här. Jag ska fråga honom. Han är så fin min stora. Kärlek i massor till honom.

Mellan knetar på med medicin och dagliga prövomål. Förmågan att leva här och nu och njuta av stunden är fortfarande svårt, hon är alltid ett steg före, oftast stressad och på. Men det är bra, bättre och varför ska man sträva efter bäst när man kan få så här bra. Att välja mellan bra och skit är inte svårt.

Lilla är lilla. Hennes stora bekymmer just nu är att bli lämnad, vara ensam, om så bara för en kort stund. Hon har ett enormt behov av att vara med hela tiden vilket blir jobbigt då Mellan tar större kliv och kan och vill gå hem efter skolan. Lilla vill men kan inte. Något säger henne att det kan komma mördare och banditer som hotar med pistol och säger du där, ditt småglin. (Hennes egna ord när hon försöker beskriva vad som gör henne rädd). Jag tänker inte vara den som informerar henne att de faktiskt finns, att de kan komma närsom helst dessa psyksjuka elaka onda människor, att hon säkert passerar flera varje dag utan att veta om det. Inte. Vi blåser upp oss och säger att vi har kontroll och att vi skyddar. Något måste hon få tro på.

Jag och maken åker på bröllopsresa till London i maj. Bara han och jag. det kan bli alldeles underbart.

Men nu, nu är det fredag. Hej på er.

Ännu en Linnéa.

Kollegan fick en liten dotter igår kväll, välkommen lilla Linnéa.
Och jag har grym ångest att jag inte har varit hos bästaste H som OXÅ fick en Linnea i höstas OCH har köpt hus. Jag skäms.

Wednesday morning and I'm alright.

Runtomkring en kroknar än den ena än den ena men inte jag inte,vaknar varje morgon så otroligt trött och liten önskan om feber men jag blir inte bönhörd. Förlåt förlåt, man ska inte önska sig sjukdom...
Svärfar på sjukhus med mystisk infektion. Svägerskan på sjukhus, nyopererad för magproblem.
Stora liggande hemma med helvetisk huvudvärk.

Nya jobbet är trevligt och najs men för lite att göra varför blir det alltid så, varför har inte jag samma inställning som de flesta andra angående arbetsbelastning, det här kanske är normalt, vad vet jag men för mig är det för lite, för långsamt och i slutändan tråkigt.

Svägerskan, bästaste faster S, väntar tvillingar, igår fick de reda på att det är 2 boys. Jag föreslog genast Birger och Gösta som namn.Hon skulle fundera på det.

Plura badar.

I lördags var jag och kära J med alla hundar och alla ungar till vackra Sjöhaga Hundcenter och badade hundarna i poolen.
Plura var mycket skeptisk men tuffa Gaston var i först och sen var det Pluras tur och sist badade The King, Pompe.

Pompe älskar att bada, man riktigt ser det på honom. Detvar bara klassisk musik som saknades i bakgrunden så hade SPA upplevelsen varit total.
Plura tyckte att...ja, bedöm själva. Ni ser nog vem som är vem och vilken bild som inger lugn.

Update Plura

Plura är stor nu. Och vansinnigt vacker/gosig/galen.

Back. On. Track.

Nämen hejsan. Tänk att man ändå kan sakna sånt här. Nu vet ni ju inte om att jag är tillbaka, inte tänker jag säga något. Bara sitta här alldeles allena och fnula på vad som komma skall. Så får vi se om någon tittar in eller om ni fortsätter gå förbi.
Nu kör vi.