Måndag, jag: Har du några läxor? Prov eller förhör?
Stora: Nä...
Tisdag, jag: Har du några läxor?
Stora: nä...
Onsdag, Stora: Ojdå, här är en lapp från skolan...från v46.....
Jag: Men vad f*n, här står det ju att ni har Biologi prov v48, det är ju denna vecka???
Stora: Ehh, jaaa.....men jag har tagit hem boken...i måndags.....men jag har inte pluggat.
Jag: Låt mig se...du visste om provet. Tog hem boken. Pluggade inte. Sa till mig att du inte hade varken läxor eller prov. Eller?
Stora: Eeeh, jaaa.....kan jag få se på MTV?
Kan någon, därute, tala om för mig vad f*n jag ska göra med den här inställningen? Jag blir galen.
Hellre Lilla, henne kan jag hantera. När hon går och lägger sig på kvällarna är det tyst en stund men sen kommer det (ibland):
"Jag har inte fått så många kramar idag, kom hit o kraaaama!"
Där ligger hon och går igenom dagen och bestämmer sig för att få sin dagliga dos om hon har missat den.
Ordning och reda.
torsdag 29 november 2007
Torsdagstråk
Usch, usch usch, är vad jag tänker när jag kliver upp.
Sverige är verkligen asfult just nu. Den lilla snön vi fick regnar bort, bilarna och vägarna är skitiga, barnen är trötta, jag är trött, maten är äcklig, dagarna korta och gråa.
Svårt att hitta en mening med att kliva upp alls.
På söndag är det advent. Vanligtvis brukar jag gilla advent men just nu...näää.
Åker till Dalarna imorgon med La Familia för hockey och julmarknad, bo på hotell, äta gott och mysa. Kanske kan det pigga upp lite. Annars räknar vi bara dagarna tills Egypten resan.
Sverige är verkligen asfult just nu. Den lilla snön vi fick regnar bort, bilarna och vägarna är skitiga, barnen är trötta, jag är trött, maten är äcklig, dagarna korta och gråa.
Svårt att hitta en mening med att kliva upp alls.
På söndag är det advent. Vanligtvis brukar jag gilla advent men just nu...näää.
Åker till Dalarna imorgon med La Familia för hockey och julmarknad, bo på hotell, äta gott och mysa. Kanske kan det pigga upp lite. Annars räknar vi bara dagarna tills Egypten resan.
tisdag 27 november 2007
Medicin
Det blir ingen medicin, 7 veckor väntetid på barnläkarmottagningen.
Det suger, verkligen. Jag ahde hoppats på att vi kunde börja med den lagom till jul för då är vi lediga. Hellre ta biverklingar då än när alla ska upp på morgonen till skola och jobb. Bättre att kunna finnas till hands och inte lägga det ansvaret på fröken.
Men jag får inte alltid som jag vill och jag skulle kunna välja att bli rasande å skrika å gorma men jag tar en bit choklad till och skiter i det för hon får ingen medicin iallafall.
I lördags, på partajet, pratade jag med en mamma. En trevlig mamma. Hon har 2 söner med en man som hon nu är skild ifrån. Äldsta sonen har diagnosen ADD vilket är uppmärksamhetsproblem men utan hyperaktivitet. Den andra sonen misstänks starkt ha ADHD och håller just nu på att skita ner hela sin skolgång.
Mamman har kämpat för att få komma till STUDS som utreder ADHD. När de äntligen får en tid kommer såklart pappan till barnet med. Samt hans nya flickvän. De vill inte veta av någon utredning alls. De vill att sonen flyttar till dem, ca 10 mil eller nåt. De stoppar allt.
Så nu bor sonen där, ny skola, nya sk kompisar, ingen utredning, ingen medicin, ingen hjälp.
För pappan vägrar och båda föräldrarna måste vara eniga om en utredning.
Kan tala om att sonen mår skit, ringer hem och är förtvivlad, hela livet suger. Och mamman kan inget göra.
Vart fan är världen på väg?
Det suger, verkligen. Jag ahde hoppats på att vi kunde börja med den lagom till jul för då är vi lediga. Hellre ta biverklingar då än när alla ska upp på morgonen till skola och jobb. Bättre att kunna finnas till hands och inte lägga det ansvaret på fröken.
Men jag får inte alltid som jag vill och jag skulle kunna välja att bli rasande å skrika å gorma men jag tar en bit choklad till och skiter i det för hon får ingen medicin iallafall.
I lördags, på partajet, pratade jag med en mamma. En trevlig mamma. Hon har 2 söner med en man som hon nu är skild ifrån. Äldsta sonen har diagnosen ADD vilket är uppmärksamhetsproblem men utan hyperaktivitet. Den andra sonen misstänks starkt ha ADHD och håller just nu på att skita ner hela sin skolgång.
Mamman har kämpat för att få komma till STUDS som utreder ADHD. När de äntligen får en tid kommer såklart pappan till barnet med. Samt hans nya flickvän. De vill inte veta av någon utredning alls. De vill att sonen flyttar till dem, ca 10 mil eller nåt. De stoppar allt.
Så nu bor sonen där, ny skola, nya sk kompisar, ingen utredning, ingen medicin, ingen hjälp.
För pappan vägrar och båda föräldrarna måste vara eniga om en utredning.
Kan tala om att sonen mår skit, ringer hem och är förtvivlad, hela livet suger. Och mamman kan inget göra.
Vart fan är världen på väg?
Pengabekymmer
Om man inte vet vad man ska göra med alla pengar som kommer till lön, så har jag några tips:
- man kan ha en son som glömmer hela gympapåsen på pendeltåget så att man måste köpa nya skor, nya byxor (eftersom att gympan är den enda gången han går med på att ha gympabrallor) ny väska etcera...
Jag vet inte vad jag ska göra med sonen, han glömmer allt, överallt, jämt. Om han inte glömmer så tappar han. Ibland hittar jag honom stående stilla i ett rum, helt förvirrad, då har han glömt vad han skulle göra.
Kan man vara så virrig och ändå må bra av det? (ironiskt)
Sen kan man ju såklart boka en resa till Egypten en vecka innan jul för då behöver man solkrämer, snygga linnen, nya kjolar, ny bikini osv osv. He he.......
Å det är ju alltid lika lätt att hitta i Sverige. I November. inte.
- man kan ha en son som glömmer hela gympapåsen på pendeltåget så att man måste köpa nya skor, nya byxor (eftersom att gympan är den enda gången han går med på att ha gympabrallor) ny väska etcera...
Jag vet inte vad jag ska göra med sonen, han glömmer allt, överallt, jämt. Om han inte glömmer så tappar han. Ibland hittar jag honom stående stilla i ett rum, helt förvirrad, då har han glömt vad han skulle göra.
Kan man vara så virrig och ändå må bra av det? (ironiskt)
Sen kan man ju såklart boka en resa till Egypten en vecka innan jul för då behöver man solkrämer, snygga linnen, nya kjolar, ny bikini osv osv. He he.......
Å det är ju alltid lika lätt att hitta i Sverige. I November. inte.
måndag 26 november 2007
Roligt
När man inte har så roligt kan man alltid gå in på tjuvlyssnat.se för där skrattar jag alltid.
Favorit just nu:
"Ja, det är faktiskt många som irriterar sig på honom på morgonen"
Mobilbutik, Kungsgatan, Stockholm
En man ~50, med utländskt påbrå, kommer in och går raskt fram till första bästa lediga säljare.Mannen (rappt): Jag ha ett problem!
Säljaren: Ja, okej.. Vad har du för problem?
Mannen (viftandes med sin telefon): Alltså.. Varje morgon, klockan åtta någon ringa mig. Jag svara. Men ingen svara. Det är någon som heter SNUSSER!!
Säljaren (förvånat och osäkert): Jag tror att det är ditt alarm som ringer…
Mannen (aningen röd i ansiktet): Okij.. (han går raskt ut ur affären.)
Favorit just nu:
"Ja, det är faktiskt många som irriterar sig på honom på morgonen"
Mobilbutik, Kungsgatan, Stockholm
En man ~50, med utländskt påbrå, kommer in och går raskt fram till första bästa lediga säljare.Mannen (rappt): Jag ha ett problem!
Säljaren: Ja, okej.. Vad har du för problem?
Mannen (viftandes med sin telefon): Alltså.. Varje morgon, klockan åtta någon ringa mig. Jag svara. Men ingen svara. Det är någon som heter SNUSSER!!
Säljaren (förvånat och osäkert): Jag tror att det är ditt alarm som ringer…
Mannen (aningen röd i ansiktet): Okij.. (han går raskt ut ur affären.)
Kass
Jag är så kass på det här (och mycket annat). Jag har tid men orkar faktiskt inte sätta mig ner vid datorn det finns så mycket annat som att äta tacos med älskade J&J som nu är åter från Thailand och helvetesmellanlandning i Förenande skitarablandet, vara i stallet 6 timmar på lördagen och hinna med 2 sagolika ridturer, varav den ena med lilla. Hann även med en trevlig årsfest med byns idrottsförening, ramlade hem vid 0130 på natten vilket resulterade i en myyycket trött jag på söndagen som varvades med bok (Smuts) och film (Disturbia) tidningar (DN, Svenskan, kvällsisarna) pizza till frukost, ja hela kittet liksom.
Men att skriva här hanns inte med och jag har ändå inget vettigt att skriva just nu.
Mellans lärare ringde i fredags och berättade hur rörd och stolt hon var över att mellan hade haft föredrag inför helaklassen om ADHD vad det är och hur det påverkar henne. Hon är ändå bara 8 år våran mellan. That's my girl liksom.
Stora fick sin efterlängtade nya, mobil som legat på hyllan i 2 månader eftersom att han inte har skött läxor eller nåt annat alls och han har dessutom varit stökig på lektionerna men nu hade han fått beröm flera gånger av lärarna och även av sin förhatliga spanska lärare som han verkligen INTE gillar, t.o.m. hade kallat in stora för att tala om att veckan hade varit så bra, att han hade jobbat bra och att han var en bra kille som skulle ta vara på sin talang.
För det får man en fin mobil med 2GB minneskort i vår familj. He he.....
Resa till Egypten är bokad, vi åker 13 december och fick även med kära svägerskan S. Solen here I come.
Annars sitter jag mest på arslet och undrar vad jag ska ta mig till för just nu är motivation och lust helt obefintligt.
Men att skriva här hanns inte med och jag har ändå inget vettigt att skriva just nu.
Mellans lärare ringde i fredags och berättade hur rörd och stolt hon var över att mellan hade haft föredrag inför helaklassen om ADHD vad det är och hur det påverkar henne. Hon är ändå bara 8 år våran mellan. That's my girl liksom.
Stora fick sin efterlängtade nya, mobil som legat på hyllan i 2 månader eftersom att han inte har skött läxor eller nåt annat alls och han har dessutom varit stökig på lektionerna men nu hade han fått beröm flera gånger av lärarna och även av sin förhatliga spanska lärare som han verkligen INTE gillar, t.o.m. hade kallat in stora för att tala om att veckan hade varit så bra, att han hade jobbat bra och att han var en bra kille som skulle ta vara på sin talang.
För det får man en fin mobil med 2GB minneskort i vår familj. He he.....
Resa till Egypten är bokad, vi åker 13 december och fick även med kära svägerskan S. Solen here I come.
Annars sitter jag mest på arslet och undrar vad jag ska ta mig till för just nu är motivation och lust helt obefintligt.
onsdag 21 november 2007
Återvändarna
J&J kommer hem ikväll efter 2 veckor i Thailand och jag är sååå lycklig.
Taco fredagarna kan härmed tas upp igen.
Gissa om jag har saknat dom.
Allt är i sin ordning.
Taco fredagarna kan härmed tas upp igen.
Gissa om jag har saknat dom.
Allt är i sin ordning.
Mobil
Jag har en ny söt liten mobil. Den heter SonyEricsson K850i och har en shysst kamera. Kanske jag lär mig att fota till bloggen från mobilen. Om jag har en bra dag.
Idag åkte jag kommunalt till jobbet och det suger verkligen. Hur kunde jag göra det i så många år? Stort mysterium. Fy fan, yllekofta hade jag på mig. Ingen sittplats på t-banan sista sträckan. Suger, verkligen.
Så nu sitter jag på jobbet och leker med min nya mobil. Får betalt för det. Najs.
Idag åkte jag kommunalt till jobbet och det suger verkligen. Hur kunde jag göra det i så många år? Stort mysterium. Fy fan, yllekofta hade jag på mig. Ingen sittplats på t-banan sista sträckan. Suger, verkligen.
Så nu sitter jag på jobbet och leker med min nya mobil. Får betalt för det. Najs.
tisdag 20 november 2007
Tegelstenar
Alltså, dagarna.
De bara går och går.
BUP med mellan imorse, hon är så cool, går och snackar med sin psykolog lika lättsamt som andra går på ICA och handlar blodpudding. Jag tycker det är schysst, hon kommer att känna sig själv (självkänsla nu! he he) så jäkla bra när hon blir äldre, tänk alla 30+ are som springer omkring och tror att de har koll men sen ligger och gråter i kudden kl 3 på morgonen bara för att de inte kan säga nej/inte kan ta steget/inte kan förändra/inte orkar mer!
Alla borde gå och prata. I allafall de jag känner för de har alla små egna issues som på något sätt stoppar dem från att vara de fantastiska individer som de innerst inne är men varför, varför tror vi att vi kan springa maraton varje dag, år ut och år in, med ryggsäckar fyllda med gamla tegelstenar? Inte nog med att det blir jävligt tungt utan vi kan ju inte heller fylla på med nya, vackra, lena tegelstenar?? Beats me...
De bara går och går.
BUP med mellan imorse, hon är så cool, går och snackar med sin psykolog lika lättsamt som andra går på ICA och handlar blodpudding. Jag tycker det är schysst, hon kommer att känna sig själv (självkänsla nu! he he) så jäkla bra när hon blir äldre, tänk alla 30+ are som springer omkring och tror att de har koll men sen ligger och gråter i kudden kl 3 på morgonen bara för att de inte kan säga nej/inte kan ta steget/inte kan förändra/inte orkar mer!
Alla borde gå och prata. I allafall de jag känner för de har alla små egna issues som på något sätt stoppar dem från att vara de fantastiska individer som de innerst inne är men varför, varför tror vi att vi kan springa maraton varje dag, år ut och år in, med ryggsäckar fyllda med gamla tegelstenar? Inte nog med att det blir jävligt tungt utan vi kan ju inte heller fylla på med nya, vackra, lena tegelstenar?? Beats me...
måndag 19 november 2007
Halleluja moment
Flight of the conchords som jag har gnällt om tidigare
VISAS PÅ CANAL +!!!!!!!
Jag är så lycklig, jag är såååå lyyyycklig!!!!!!
Se se se!
I'm not crying.
Ni bara får inte missa detta.
Nu har jag det buzy.
Denna serie på söndagar.
Big Love. Entourage.
Så många bra serier just nu. Så lite tid.
VISAS PÅ CANAL +!!!!!!!
Jag är så lycklig, jag är såååå lyyyycklig!!!!!!
Se se se!
I'm not crying.
Ni bara får inte missa detta.
Nu har jag det buzy.
Denna serie på söndagar.
Big Love. Entourage.
Så många bra serier just nu. Så lite tid.
Måndagsmorgon.
Jag önskar ju att min morgon inte hade börjat kl 03 inatt med 2 extra kroppar i sängen men det gjorde det så nu är jag trött, trött. Att jag och mellan sedan fortsatte en dålig start med en ännu värre fortsättning genom att kasta freestyle hörlurar i väggen, det är inte det ultimata men jag orkar inte!
Idag ska vi till BUP och samtala med dem och även med skolan. Vi har bestämt oss för att köra på medicinering därför att vi just nu inte har något annat att ta till och som vi båda säger, det går alltid att sluta.
Ja, det är kontroversiellt att medicinera ADHD barn eftersom att det görs med amfetamin liknande preparat men vi har pratat med flera som gjort detta och även plöjt igenom material på nätet och nej, det här är inte vad vi önskade den där vintermorgonen när mellan kikade på oss under en svart hjälm av hår med mörka blåa ögon men säg mig, säg mig, vad fan ska vi göra.
De jag pratar med prisar medicineringen. Den har fått deras barn att tagga ner och fokusera och landa. Den har gjort att deras barn kan hantera motgångar och inte bli frustrerad bara för at himlen är blå. Och det är ju allt vi vill. Vi ber inte om underverk men om detta kan få mellan att stanna av och stoppa sig innan katastrofen är ett faktum, vem är vi att ta bort denna möjlighet?
Om detta kan få mellan att fungera i klassrummet utan att springa runt, runt och samtidigt skrika könsord, vem kan då säga att detta är fel?
Ibland undrar jag om vi som hennes föräldrar inte skulle behöva medicineras vi med, men det är en helt annan femma...
Idag ska vi till BUP och samtala med dem och även med skolan. Vi har bestämt oss för att köra på medicinering därför att vi just nu inte har något annat att ta till och som vi båda säger, det går alltid att sluta.
Ja, det är kontroversiellt att medicinera ADHD barn eftersom att det görs med amfetamin liknande preparat men vi har pratat med flera som gjort detta och även plöjt igenom material på nätet och nej, det här är inte vad vi önskade den där vintermorgonen när mellan kikade på oss under en svart hjälm av hår med mörka blåa ögon men säg mig, säg mig, vad fan ska vi göra.
De jag pratar med prisar medicineringen. Den har fått deras barn att tagga ner och fokusera och landa. Den har gjort att deras barn kan hantera motgångar och inte bli frustrerad bara för at himlen är blå. Och det är ju allt vi vill. Vi ber inte om underverk men om detta kan få mellan att stanna av och stoppa sig innan katastrofen är ett faktum, vem är vi att ta bort denna möjlighet?
Om detta kan få mellan att fungera i klassrummet utan att springa runt, runt och samtidigt skrika könsord, vem kan då säga att detta är fel?
Ibland undrar jag om vi som hennes föräldrar inte skulle behöva medicineras vi med, men det är en helt annan femma...
lördag 17 november 2007
Buzy
Alltså, jag hinner inte skriva just nu.
Igår var jag på seminarium hela dagen "Kvinnor i tiden", det var helt jävla fantastiskt, talare som Gudrun Schyman, Björn Källman, Mia Thörnblom mm mm. Jag har ont i käkarna pga alla skratten och ont i hjärtan av alla berörande ord.
Efter det, middag med 2 vely vely najs kompisar o kollegor på Strix å det var så gott så gott.
Idag kalas kl 11 och sen kalar 1830, så mycket kalas så lite tid.
Tjing.
Igår var jag på seminarium hela dagen "Kvinnor i tiden", det var helt jävla fantastiskt, talare som Gudrun Schyman, Björn Källman, Mia Thörnblom mm mm. Jag har ont i käkarna pga alla skratten och ont i hjärtan av alla berörande ord.
Efter det, middag med 2 vely vely najs kompisar o kollegor på Strix å det var så gott så gott.
Idag kalas kl 11 och sen kalar 1830, så mycket kalas så lite tid.
Tjing.
torsdag 15 november 2007
ADHD i vår värld.
Många av dem som får en diagnos, har större problem än andra inom följande områden. Hur det yttrar sig i just vår familj kommenterar jag nedan.
- att reglera sin uppmärksamhet
Mellan är antingen väldigt på eller helt av, det existerar inga gråzoner. Hon är antingen väldigt glad eller väldigt arg. Likaså, kan hon gå igång på en liten blomma lika mycket som ett stort träd. Allt kan störa hennes koncentration, precis allt. En penna som faller i golvet. Ett annat barn som harklar sig osv osv. Minsta lilla problem gör att hon släpper det hon håller på med. Hon har en plan och avviker något från planen så byter hon till något annat. Detta gör att hon oftast inte kan avsluta något hon har börjat på och ofta blir vansinnig över att inte kunna gå vidare. Hon kan inte byta riktning och fundera på en annan lösning, frustrationen över att stöta på patrull gör att hon låser sig och bara tar till ilskan. Gissa hur många pysselprojekt hon har igång på sitt rum?
-impulskontroll och aktivitetsnivå
Allting sker i nuet för mellan. Det finns ingen eftertanke i det hon gör, allt sker nu. Ofta sker hennes reaktioner på olika saker väldigt kraftigt, det som är en bagatell i vår värld kan vara dödligt allvar i hennes. Och nu pratar vi om ifall hon ska ha ett äpple eller en mandarin med sig till skolan. Allt går att göra enligt henne, klättra upp för ett berg, måla en tavla med oljefärger i den nya soffan, testa nya saxen på den nya tröjan, ALLT!
Mellan vill antingen vara i full gång eller helt stilla. Hon kan sitta still, faktiskt. En bra film, ett bra och tillräckligt svårt pyssel. Men det måste vara på hennes villkor annars släpper hon det och traskar vidare. Hon är outtröttlig, kan lika gära cykla en mil som att simma 10 längde i en pool. Bara när det är tråkiga saker att göra så orkar hon inte. Går man på fest så är mellan alltid uppe, man måste tala om att det är sovdags för den inre klockan säger inte åt henne.
Hennes motor är alltid igång, vilket gör att hon har en inre stress som visar sig i att hon oftast är förstoppad (tar sig inte tid på toa) oftast hungrig (kastar i sig maten om hon ens sitter ned och äter) oftast ont i magen (pga stressen). Redan när mellan stiger upp har hon en plan för dagen, sen att vi kanske har en annan plan bryter ned henne fullkomligt. Tålamod finns inte i hennes vokabulär, det finns ingen ro i att VÄNTA på något, allt kan skyndas på. Mellan tänker inte innan hon reagerar, oftast reagerar hon med ilska, det ligger nära till hands.
-att samspela med andra människor
Mellan har inte tid att läsa av andra. Hon får en idé och genomför den, om de andra inte hakar på direkt utsätts de genast för hennes ogillande. Mellan anser att alla andra är dumma och inte förstår henne, hon tycker det är konstigt att alla inte gör som hon säger. Mellan kommenterar gladeligen utseenden och andras beteenden högt, egentligen inte för att såra utan hon kommenterar och förstår inte TIMING. Har du en för liten tröja på dig så säger hon det. Tycker hon att du ser tjock ut så får du veta det.
Efteråt, när man talarom vad som gick fel, blir hon oerhört ledsen och ångerfull. Hon har lätt för att gråta och lägger stor börda på sig själv och blir ofta arg på sig själv, hon vet ju vad som är rätt eller fel och blir såå besviken på sig själv när det blir knas.
-inlärning och minne
Mellan minns saker tydligt när det gäller för veckor eller månader sedan, sådant som har hänt henne själv. Hon läser som en 11 åring men har en 6 årings läsförståelse, dvs, hon läser väldigt fort men förstår inte det hon läser. Hon klarar inte av att tänka abstrakt eller logiskt, därav stora problem med matten. Det är svårt att ge långa instruktioner till henne, hon minns enbart det första eller det sista i det man säger.
-att uttrycka sig i tal och skrift
He he, här har vi inga problem. Mellan är oerhört verbal, pratar gärna om allt och ingenting. Men hon har svårt att reglera sin röstvolym och svär friskt när hon är arg. Hon förstår ironi och har mycket humor men talar utan att tänka. Däremot har hon svårt med skrivandet, hon skriver gärna talspråk, skriver mycket slarvigt och trycker hårt hårt med pennan.
-kontrollera motoriken
Egentligen den enda punkten hon inte har några problem alls med. Mellan är oerhört fysisk och stark. Vig som en katt, balans som en cirkusartist. Har bollsinne (men inget team tänkande, därför går spela lagsporter bort) och är totalt orädd. Klättrar, balanserar, springer, cyklar, simmar, dansar; inget är för svårt för henne. Kan sitta och pillra ner på molekyl nivå, väldigt duktig på att sticka, göra smycken, rita, pärlplattor mm mm. Njuter av att arbeta med kroppen.
Oj, nu bleev det långt :)
Lite paus nu, återkommer...
- att reglera sin uppmärksamhet
Mellan är antingen väldigt på eller helt av, det existerar inga gråzoner. Hon är antingen väldigt glad eller väldigt arg. Likaså, kan hon gå igång på en liten blomma lika mycket som ett stort träd. Allt kan störa hennes koncentration, precis allt. En penna som faller i golvet. Ett annat barn som harklar sig osv osv. Minsta lilla problem gör att hon släpper det hon håller på med. Hon har en plan och avviker något från planen så byter hon till något annat. Detta gör att hon oftast inte kan avsluta något hon har börjat på och ofta blir vansinnig över att inte kunna gå vidare. Hon kan inte byta riktning och fundera på en annan lösning, frustrationen över att stöta på patrull gör att hon låser sig och bara tar till ilskan. Gissa hur många pysselprojekt hon har igång på sitt rum?
-impulskontroll och aktivitetsnivå
Allting sker i nuet för mellan. Det finns ingen eftertanke i det hon gör, allt sker nu. Ofta sker hennes reaktioner på olika saker väldigt kraftigt, det som är en bagatell i vår värld kan vara dödligt allvar i hennes. Och nu pratar vi om ifall hon ska ha ett äpple eller en mandarin med sig till skolan. Allt går att göra enligt henne, klättra upp för ett berg, måla en tavla med oljefärger i den nya soffan, testa nya saxen på den nya tröjan, ALLT!
Mellan vill antingen vara i full gång eller helt stilla. Hon kan sitta still, faktiskt. En bra film, ett bra och tillräckligt svårt pyssel. Men det måste vara på hennes villkor annars släpper hon det och traskar vidare. Hon är outtröttlig, kan lika gära cykla en mil som att simma 10 längde i en pool. Bara när det är tråkiga saker att göra så orkar hon inte. Går man på fest så är mellan alltid uppe, man måste tala om att det är sovdags för den inre klockan säger inte åt henne.
Hennes motor är alltid igång, vilket gör att hon har en inre stress som visar sig i att hon oftast är förstoppad (tar sig inte tid på toa) oftast hungrig (kastar i sig maten om hon ens sitter ned och äter) oftast ont i magen (pga stressen). Redan när mellan stiger upp har hon en plan för dagen, sen att vi kanske har en annan plan bryter ned henne fullkomligt. Tålamod finns inte i hennes vokabulär, det finns ingen ro i att VÄNTA på något, allt kan skyndas på. Mellan tänker inte innan hon reagerar, oftast reagerar hon med ilska, det ligger nära till hands.
-att samspela med andra människor
Mellan har inte tid att läsa av andra. Hon får en idé och genomför den, om de andra inte hakar på direkt utsätts de genast för hennes ogillande. Mellan anser att alla andra är dumma och inte förstår henne, hon tycker det är konstigt att alla inte gör som hon säger. Mellan kommenterar gladeligen utseenden och andras beteenden högt, egentligen inte för att såra utan hon kommenterar och förstår inte TIMING. Har du en för liten tröja på dig så säger hon det. Tycker hon att du ser tjock ut så får du veta det.
Efteråt, när man talarom vad som gick fel, blir hon oerhört ledsen och ångerfull. Hon har lätt för att gråta och lägger stor börda på sig själv och blir ofta arg på sig själv, hon vet ju vad som är rätt eller fel och blir såå besviken på sig själv när det blir knas.
-inlärning och minne
Mellan minns saker tydligt när det gäller för veckor eller månader sedan, sådant som har hänt henne själv. Hon läser som en 11 åring men har en 6 årings läsförståelse, dvs, hon läser väldigt fort men förstår inte det hon läser. Hon klarar inte av att tänka abstrakt eller logiskt, därav stora problem med matten. Det är svårt att ge långa instruktioner till henne, hon minns enbart det första eller det sista i det man säger.
-att uttrycka sig i tal och skrift
He he, här har vi inga problem. Mellan är oerhört verbal, pratar gärna om allt och ingenting. Men hon har svårt att reglera sin röstvolym och svär friskt när hon är arg. Hon förstår ironi och har mycket humor men talar utan att tänka. Däremot har hon svårt med skrivandet, hon skriver gärna talspråk, skriver mycket slarvigt och trycker hårt hårt med pennan.
-kontrollera motoriken
Egentligen den enda punkten hon inte har några problem alls med. Mellan är oerhört fysisk och stark. Vig som en katt, balans som en cirkusartist. Har bollsinne (men inget team tänkande, därför går spela lagsporter bort) och är totalt orädd. Klättrar, balanserar, springer, cyklar, simmar, dansar; inget är för svårt för henne. Kan sitta och pillra ner på molekyl nivå, väldigt duktig på att sticka, göra smycken, rita, pärlplattor mm mm. Njuter av att arbeta med kroppen.
Oj, nu bleev det långt :)
Lite paus nu, återkommer...
Mera ADHD
Ok, lite info först.
Med neuropsykiatriska funktionshinder menar man svårigheter som har sin grund i hur hjärnan arbetar och fungerar. De ger sig till känna under barndomen och påverkar individens vardag i betydande grad. Gemensamma drag är inlärningsproblem och svårigheter i det sociala samspelet, men det råder stora variationer när det gäller graden av störning och hur den kommer till uttryck
De neuropsykiatriska diagnoserna är s.k. funktionsdiagnoser. Det betyder att diagnoserna bygger på kriterier som har som utgångspunkt hur individen fungerar inom vissa områden såsom t.ex. förmåga till uppmärksamhet, socialt samspel etc. Det är vetenskapligt framtagna kriterier. För att en person skall kunna sägas uppfylla kriterierna för en diagnos måste en utredning av ett specialistteam vara gjord.
Den neuropsykiatriska diagnosen säger ingenting om bakomliggande orsak till svårigheterna. Genom forskning vet vi idag en hel del om vad som kan ligga bakom, men det finns också mycket som återstår att ta reda på.
Det är vanligt att liknande svårigheter finns hos andra familjemedlemmar och släktingar. De behöver inte vara av exakt lika karaktär och de kan ha olika svårighetsgrad hos olika personer. Det betyder att det finns en genetisk (ärftlig) benägenhet för neuropsykiatriska svårigheter i vissa släkter.
Neuropsykiatriska funktionshinder orsakas inte av dålig uppväxtmiljö. En ogynnsam omgivning kan dock göra att svårigheterna förvärras. Det uppstår lätt negativa spiraler med relationsproblem och dålig självkänsla hos föräldrar och barn som följd. Men det fungerar också tvärtom. En bra miljö med förstående anhöriga, vänner, lärare, chefer och arbetskamrater, underlättar och minskar symtomen samt gör det lättare att leva med de problem som trots allt finns.
5% av alla skolbarn har ADHD, visste ni det?
Med neuropsykiatriska funktionshinder menar man svårigheter som har sin grund i hur hjärnan arbetar och fungerar. De ger sig till känna under barndomen och påverkar individens vardag i betydande grad. Gemensamma drag är inlärningsproblem och svårigheter i det sociala samspelet, men det råder stora variationer när det gäller graden av störning och hur den kommer till uttryck
De neuropsykiatriska diagnoserna är s.k. funktionsdiagnoser. Det betyder att diagnoserna bygger på kriterier som har som utgångspunkt hur individen fungerar inom vissa områden såsom t.ex. förmåga till uppmärksamhet, socialt samspel etc. Det är vetenskapligt framtagna kriterier. För att en person skall kunna sägas uppfylla kriterierna för en diagnos måste en utredning av ett specialistteam vara gjord.
Den neuropsykiatriska diagnosen säger ingenting om bakomliggande orsak till svårigheterna. Genom forskning vet vi idag en hel del om vad som kan ligga bakom, men det finns också mycket som återstår att ta reda på.
Det är vanligt att liknande svårigheter finns hos andra familjemedlemmar och släktingar. De behöver inte vara av exakt lika karaktär och de kan ha olika svårighetsgrad hos olika personer. Det betyder att det finns en genetisk (ärftlig) benägenhet för neuropsykiatriska svårigheter i vissa släkter.
Neuropsykiatriska funktionshinder orsakas inte av dålig uppväxtmiljö. En ogynnsam omgivning kan dock göra att svårigheterna förvärras. Det uppstår lätt negativa spiraler med relationsproblem och dålig självkänsla hos föräldrar och barn som följd. Men det fungerar också tvärtom. En bra miljö med förstående anhöriga, vänner, lärare, chefer och arbetskamrater, underlättar och minskar symtomen samt gör det lättare att leva med de problem som trots allt finns.
5% av alla skolbarn har ADHD, visste ni det?
ADHD
Ok gott folk, det här blir ett långt inlägg. Hoppa över det om du inte är iintresserad av vad ADHD är och hur det påverkar mig och min familj.
Först, ett klarläggande.
Kanske undrar någon av er hur jag kan hänga ut vår dotter här.
Vi tänker inte skämmas över vår dotter. Hon är en unik person. Vi älskar henne över allt annat och vill inget annat än hjälpa henne. Detta är ett forum för det.
JAG skulle skämmas om vi inte sökte hjälp, om vi skyfflade våra problem under mattan och ställde krav på att hon skulle fungera "som andra barn".
Vi säger inte åt en blind att se sig för.
Vi ber inte en döv att höra upp.
Vi kan inte begära att ett barn med ADHD "skärper sig", "håller sig i skinnet" eller "tänker sig för".
Vi som hennes föräldrar, har en förbannad plikt att erkänna det funktionshinder hon har och ge henne de rätta förutsättningarna att klara sin vardag och leva ett liv där hon kan känna sig stolt över sig själv och fungera så bra som möjligt i alla sociala situationer.
Eftersom att hon kommer bli statsminister en dag, måste vi se till att hon får rätt hjälp i skolan. He he...
Det finns en riksorganisation för bl.a. ADHD, nämligen ATtention. Där snor jag mycket skriven text om ADHD, bara för att ni ska få den rätta informationen. Sen kommer jag att lägga till egen text om hur vår Mellan tjej påverkas och hur just hennes beteende är.
Jag är ärlig. Var det ni med. Kommentarer tas gärna emot. Råd, tips, skäll och gnäll.
Men nu måste jag ha kaffe. Strax tillbaka.
Först, ett klarläggande.
Kanske undrar någon av er hur jag kan hänga ut vår dotter här.
Vi tänker inte skämmas över vår dotter. Hon är en unik person. Vi älskar henne över allt annat och vill inget annat än hjälpa henne. Detta är ett forum för det.
JAG skulle skämmas om vi inte sökte hjälp, om vi skyfflade våra problem under mattan och ställde krav på att hon skulle fungera "som andra barn".
Vi säger inte åt en blind att se sig för.
Vi ber inte en döv att höra upp.
Vi kan inte begära att ett barn med ADHD "skärper sig", "håller sig i skinnet" eller "tänker sig för".
Vi som hennes föräldrar, har en förbannad plikt att erkänna det funktionshinder hon har och ge henne de rätta förutsättningarna att klara sin vardag och leva ett liv där hon kan känna sig stolt över sig själv och fungera så bra som möjligt i alla sociala situationer.
Eftersom att hon kommer bli statsminister en dag, måste vi se till att hon får rätt hjälp i skolan. He he...
Det finns en riksorganisation för bl.a. ADHD, nämligen ATtention. Där snor jag mycket skriven text om ADHD, bara för att ni ska få den rätta informationen. Sen kommer jag att lägga till egen text om hur vår Mellan tjej påverkas och hur just hennes beteende är.
Jag är ärlig. Var det ni med. Kommentarer tas gärna emot. Råd, tips, skäll och gnäll.
Men nu måste jag ha kaffe. Strax tillbaka.
onsdag 14 november 2007
Göööötebooorg
Vi startade i snökaos, 45 min bakom en plogbil.
Men sedan klarnade det och vi styrde kosan mot - visade det sig - Göteborg.
Det var faktiskt vad jag trodde, jag sa till maken flera veckor sedan att "visst ska vi till Göteborg och kolla på Eldkvarn på Storan?". Och det skulle vi. Så väl känner jag min man.
Och det var så trevligt så trevligt, vi åt på en myyycket trevlig italiensk sylta innan, innan vi avnjöt våra favoriter. Sist vi såg dem var på Mosebacke i Maj, då låg vi i skilsmässa och när Plura sjöng "...hur lämnar man den man älskar, jag kommer aldrig att förstå" så grät jag då men det gjorde jag inte nu, inte alls, jag sneglade på min man och tänkte "du försökte, men du lämnade inte mig, jag ska komma ihåg att tala om för dig hur glad jag är över det".
På vägen hem blir vi osams över en diskussion på P3, ett par tjejer har dragit igång en aktion om att få visa tuttarna i badhus, dvs, bada topless, jämfört med att karlar visar sitt bröst och vi tjafsar om att (maken) "nu kommer det ju drälla av puckon som kommer till badhusen för att glo på tuttar och smygrunka" mot (mig) "jamen vem/vilka har gjort brösten som sex symboler, inte är det kvinnan, brösten är ju inte ett kön".
Så nu är det mimnusgrader både mellan oss och ute.
Och visst är det trevligt att komma hem, myskramar å "jag har längtat efter dig" från barnen, men sen.
Sen är det smutstvätt, övertrötta ungar, steka fiskpinnar, tjafsa om kanal på tv:n eller vem som ska sitta vid datorn och det är "dumma dig" och stora tårar och det slår mig att barn är så jäkla ologiska att det inte är klokt men I love it.
Men sedan klarnade det och vi styrde kosan mot - visade det sig - Göteborg.
Det var faktiskt vad jag trodde, jag sa till maken flera veckor sedan att "visst ska vi till Göteborg och kolla på Eldkvarn på Storan?". Och det skulle vi. Så väl känner jag min man.
Och det var så trevligt så trevligt, vi åt på en myyycket trevlig italiensk sylta innan, innan vi avnjöt våra favoriter. Sist vi såg dem var på Mosebacke i Maj, då låg vi i skilsmässa och när Plura sjöng "...hur lämnar man den man älskar, jag kommer aldrig att förstå" så grät jag då men det gjorde jag inte nu, inte alls, jag sneglade på min man och tänkte "du försökte, men du lämnade inte mig, jag ska komma ihåg att tala om för dig hur glad jag är över det".
På vägen hem blir vi osams över en diskussion på P3, ett par tjejer har dragit igång en aktion om att få visa tuttarna i badhus, dvs, bada topless, jämfört med att karlar visar sitt bröst och vi tjafsar om att (maken) "nu kommer det ju drälla av puckon som kommer till badhusen för att glo på tuttar och smygrunka" mot (mig) "jamen vem/vilka har gjort brösten som sex symboler, inte är det kvinnan, brösten är ju inte ett kön".
Så nu är det mimnusgrader både mellan oss och ute.
Och visst är det trevligt att komma hem, myskramar å "jag har längtat efter dig" från barnen, men sen.
Sen är det smutstvätt, övertrötta ungar, steka fiskpinnar, tjafsa om kanal på tv:n eller vem som ska sitta vid datorn och det är "dumma dig" och stora tårar och det slår mig att barn är så jäkla ologiska att det inte är klokt men I love it.
måndag 12 november 2007
Diagnos
ADHD it is.
Är vi överraskade?
Nej.
Jo, över att vi har lyckats få ett sånt superbt team som jobbar med oss via BUP i staden där vi bor.
Nu kan det bara bli bättre.
Mellans respons på det hela?
"Va coolt att jag har en sån grej!"
Mer info kommer, nu är det spaghetti carbonara till La Familia och sedan ridlektion för me, myself and I!
Just det, imorgon drar jag och maken på hemlig resa, jag har ingen aning om vart, maken har bokat! Kan bli hur kul som helst! Eller? Tillbaka på onsdag.
Är vi överraskade?
Nej.
Jo, över att vi har lyckats få ett sånt superbt team som jobbar med oss via BUP i staden där vi bor.
Nu kan det bara bli bättre.
Mellans respons på det hela?
"Va coolt att jag har en sån grej!"
Mer info kommer, nu är det spaghetti carbonara till La Familia och sedan ridlektion för me, myself and I!
Just det, imorgon drar jag och maken på hemlig resa, jag har ingen aning om vart, maken har bokat! Kan bli hur kul som helst! Eller? Tillbaka på onsdag.
Måndag
En liten lastbils chaufför blev arg på mig idag på E4:an så han slängde på helljusen bara för att jag cuttade in framför honom.
Lille man.
Om du inte kan hantera att folk byter fil framför dig så ska du inte åka E4:an på vardagsmorgnar. Så är det bara. Du kan inte ta ut på mig bara för att du inte fick nåt av frugan i helgen eller att svärmor var på besök och klankade ner på dig och ditt yttre.
Ät skit liksom.
För övrigt ska vi till BUP idag och få...domen? resultatet? diagnosen? Vad vet jag. Vi ska iallafall dit och prata, maken och jag, om mellan. Hon är ju klar med sin utredning så nu ska vi få se vad de säger. De kanske säger att hon är fullkomligt normal och att det är vi två som behöver seriös hjälp? Det är kanske så att det är vi som sabbar henne i allt och att hon skulle må bättre i en annan familj nånstans? Buhuuuuuu.
Inte då. Inte då.
Lille man.
Om du inte kan hantera att folk byter fil framför dig så ska du inte åka E4:an på vardagsmorgnar. Så är det bara. Du kan inte ta ut på mig bara för att du inte fick nåt av frugan i helgen eller att svärmor var på besök och klankade ner på dig och ditt yttre.
Ät skit liksom.
För övrigt ska vi till BUP idag och få...domen? resultatet? diagnosen? Vad vet jag. Vi ska iallafall dit och prata, maken och jag, om mellan. Hon är ju klar med sin utredning så nu ska vi få se vad de säger. De kanske säger att hon är fullkomligt normal och att det är vi två som behöver seriös hjälp? Det är kanske så att det är vi som sabbar henne i allt och att hon skulle må bättre i en annan familj nånstans? Buhuuuuuu.
Inte då. Inte då.
söndag 11 november 2007
Förresten...
Idag ska vi på information om semesterlägenheter på Cypern.
Tänk om....säger jag bara.
Igår var vi med kidsen på "Råttatouille". Den var avskyvärt lång men fantastiskt tecknat.
Lilla gick på toa 5 gånger. Hon gillar inte tecknat.
Det har kommit snö och det är ju vackert. 40 nånting dagar kvar till julafton och jag har lite ångest, julen är inte min favorit. Men, Egypten hägrar en vecka innan jul, kanske kan jag sedan bita ihop och överleva julen, om jag får komma dit.
Tänk om....säger jag bara.
Igår var vi med kidsen på "Råttatouille". Den var avskyvärt lång men fantastiskt tecknat.
Lilla gick på toa 5 gånger. Hon gillar inte tecknat.
Det har kommit snö och det är ju vackert. 40 nånting dagar kvar till julafton och jag har lite ångest, julen är inte min favorit. Men, Egypten hägrar en vecka innan jul, kanske kan jag sedan bita ihop och överleva julen, om jag får komma dit.
Söndag
Jag vet att jag inte skulle beskriva dagens outfit här men jag måste om ni ska kunna förstå vilket humör jag är på.
Jag har ett urtvättat, ljusblått nattlinne.
En grå fleece morgon rock.
Raggsockor som är gul/grå spräckliga.
Det säger väl allt?
Jag har ett urtvättat, ljusblått nattlinne.
En grå fleece morgon rock.
Raggsockor som är gul/grå spräckliga.
Det säger väl allt?
fredag 9 november 2007
Fredag.
Fredag.
Tacos. Idol. Maybe rödvin. Maybe inte.
Svärföräldrar och svägerskor.
Tända ljus.
Cozy.
Hoppas att ni också får en fin fredag.
Tacos. Idol. Maybe rödvin. Maybe inte.
Svärföräldrar och svägerskor.
Tända ljus.
Cozy.
Hoppas att ni också får en fin fredag.
Kärlek och sorgsenhet.
Jag läste en bok igår.
Jo, jag började faktiskt igår och avslutade kl 00:45 inatt. Så typiskt mig och bra böcker, inget suga på karamellen här inte.
Den heter "När livet stannar" och är skriven av Malin Sävstam. Malin förlorade 2 av sina 3 barn i Tsunamin samt sin älskade man.
Jag är fortfarande tagen av boken och har svårt att sätta ord på vad jag tycker. Jag grät högt, nästan halva boken läste jag bakom en gardin av tårar. Hon skriver på ett naket och brutalt sätt om vad som hände och hur hon och sonen som överlevde hanterade sorgen efteråt.
Eftersom att 2007 har varit gungigt privat för min del, var det många tankar i hennes bok som jag kände igen mig själv i.
Så där ligger jag i min säng, ute viner vinden och regnet smattrar på rutorna.
Mellan sover äntligen, hon har en envis rethosta som håller henne vaken och ikväll var en extra svår kväll.
Lilla sover djupt, jag vet av erfarenhet att hon knappt rör sig i sömnen. Hon hade ridlektion igår och var helt slut, åh så duktig hon var!! Själv satt jag i bilen och huttrade.
Stora sover med sitt svart-färgade hår utspritt över hela kudden.
Vi har haft en tuff eftermiddag och kväll han och jag. Vi hade föräldrasamtal och det var inte kul. Alla lärare kommenterar att det "är en smart kille som slösar bort sina resurser, slarvar med läxor, presterar inte på proven, okoncentrerad och störande på lektionerna."
Jag blir förtvivlad och ledsen och arg.
Han har ingen motivation, ingen lust, allt är tråkigt, allt är baaajs.
Vi började med att rensa ur hans skåp, tog hem alla papper, satte upp ett sorteringssystem och mappade. Gick igenom alla uppgifter som skulle ha varit inlämnade för 2-3 veckor sedan, gjorde upp ett provschema. Han ska även, frivilligt vara med på läxhjälp 2 ggr i veckan, hurra!
Det resulterade i att han gick till skolan imorse med 2 arbeten (klara!) som ska lämnas in (han skrev och ritade, jag färglade), en ny, fräsch pärm med sorterade papper, fräscha mappar för varje ämne. Hela han strålade styrka och kunskap!
Där låg jag, inatt, med tårarna rinnande och näsan snorande. Jag älskade min familj så fruktansvärt intensivt och kände ett avgrundsdjup svart sug i magen när insikten om vad som kan hända, slog mig.
Jag vaknade i en kokong av ben, armar och barnrumpor. Mellan och lilla hade kommit över till vår säng under natten och lagt sig runt mig. De hade hört min tysta bön.
Jag messade stora att jag glömde tala om igår, mellan allt tjat och skäll, att jag älskade honom, var stolt över honom och att han jobbade bra igår med arbetena som skulle lämnas in.
Maken fick ett mess där jag sa att jag älskade honom.
Bokan finns att köpa, gör det. Och krama varandra.
Jo, jag började faktiskt igår och avslutade kl 00:45 inatt. Så typiskt mig och bra böcker, inget suga på karamellen här inte.
Den heter "När livet stannar" och är skriven av Malin Sävstam. Malin förlorade 2 av sina 3 barn i Tsunamin samt sin älskade man.
Jag är fortfarande tagen av boken och har svårt att sätta ord på vad jag tycker. Jag grät högt, nästan halva boken läste jag bakom en gardin av tårar. Hon skriver på ett naket och brutalt sätt om vad som hände och hur hon och sonen som överlevde hanterade sorgen efteråt.
Eftersom att 2007 har varit gungigt privat för min del, var det många tankar i hennes bok som jag kände igen mig själv i.
Så där ligger jag i min säng, ute viner vinden och regnet smattrar på rutorna.
Mellan sover äntligen, hon har en envis rethosta som håller henne vaken och ikväll var en extra svår kväll.
Lilla sover djupt, jag vet av erfarenhet att hon knappt rör sig i sömnen. Hon hade ridlektion igår och var helt slut, åh så duktig hon var!! Själv satt jag i bilen och huttrade.
Stora sover med sitt svart-färgade hår utspritt över hela kudden.
Vi har haft en tuff eftermiddag och kväll han och jag. Vi hade föräldrasamtal och det var inte kul. Alla lärare kommenterar att det "är en smart kille som slösar bort sina resurser, slarvar med läxor, presterar inte på proven, okoncentrerad och störande på lektionerna."
Jag blir förtvivlad och ledsen och arg.
Han har ingen motivation, ingen lust, allt är tråkigt, allt är baaajs.
Vi började med att rensa ur hans skåp, tog hem alla papper, satte upp ett sorteringssystem och mappade. Gick igenom alla uppgifter som skulle ha varit inlämnade för 2-3 veckor sedan, gjorde upp ett provschema. Han ska även, frivilligt vara med på läxhjälp 2 ggr i veckan, hurra!
Det resulterade i att han gick till skolan imorse med 2 arbeten (klara!) som ska lämnas in (han skrev och ritade, jag färglade), en ny, fräsch pärm med sorterade papper, fräscha mappar för varje ämne. Hela han strålade styrka och kunskap!
Där låg jag, inatt, med tårarna rinnande och näsan snorande. Jag älskade min familj så fruktansvärt intensivt och kände ett avgrundsdjup svart sug i magen när insikten om vad som kan hända, slog mig.
Jag vaknade i en kokong av ben, armar och barnrumpor. Mellan och lilla hade kommit över till vår säng under natten och lagt sig runt mig. De hade hört min tysta bön.
Jag messade stora att jag glömde tala om igår, mellan allt tjat och skäll, att jag älskade honom, var stolt över honom och att han jobbade bra igår med arbetena som skulle lämnas in.
Maken fick ett mess där jag sa att jag älskade honom.
Bokan finns att köpa, gör det. Och krama varandra.
onsdag 7 november 2007
Rädda världen
Jag fick ett sms med ett tydligt budskap:
Hej XXXX
Vi har brist på din blodgrupp. Kan du komma in och lämna blod idag?
Jag byter om till min tighta dräkt, den med ett B på magen, B som i blod. Jag har AB Rh neg, vilket betyder 2% av världen, någon av dem behöver mig just nu.
För säkerhets skull tar jag på mig mina natt glasögon, ifall detta blir ett långvarigt uppdrag.
I mitt eminenta fordon beger jag mig till sambandscentralen, trots att jag har lite information väljer jag att kasta mig huvudstupa in i uppdraget.
Så här är det att vara superhjälte, man hinner inte alltid ha alla korten i handen, ibland får de ligga kvar i plånboken och man får ta till armvecken.
Jag ankommer snart till centralen, trycker min tumme som bekräftelse på att jag är jag, blickar ut över lokalen och anmäler min ankomst.
De tappra fotsoldaterna ger mig genast en dryck (antagligen för att fylla på mitt vätskeförråd, uppdragen kräver ibland långvarig tjänst utan mat eller dryck). De visar mig vägen till mitt spaceship, där jag lägger mig på rygg, spänner fast min arm och sedan beger mig ut i sajberspejs.
Eller inte.
Jag var laddad, jag var där, jag var beredd.
DOM spräckte min åder och vägrade sticka i den andra armen för den ådern såg FÖR SKÖR ut.
Jag fick åka hem igen.
Någonstans i Sverige ligger någon och dör bara för att de inte fick min blodpåse.
Jävlars.
I ren trots vägrade jag ta emot en gåva.
Aj vill be bakk sa jag bara.
Typ på fredag.
Hej XXXX
Vi har brist på din blodgrupp. Kan du komma in och lämna blod idag?
Jag byter om till min tighta dräkt, den med ett B på magen, B som i blod. Jag har AB Rh neg, vilket betyder 2% av världen, någon av dem behöver mig just nu.
För säkerhets skull tar jag på mig mina natt glasögon, ifall detta blir ett långvarigt uppdrag.
I mitt eminenta fordon beger jag mig till sambandscentralen, trots att jag har lite information väljer jag att kasta mig huvudstupa in i uppdraget.
Så här är det att vara superhjälte, man hinner inte alltid ha alla korten i handen, ibland får de ligga kvar i plånboken och man får ta till armvecken.
Jag ankommer snart till centralen, trycker min tumme som bekräftelse på att jag är jag, blickar ut över lokalen och anmäler min ankomst.
De tappra fotsoldaterna ger mig genast en dryck (antagligen för att fylla på mitt vätskeförråd, uppdragen kräver ibland långvarig tjänst utan mat eller dryck). De visar mig vägen till mitt spaceship, där jag lägger mig på rygg, spänner fast min arm och sedan beger mig ut i sajberspejs.
Eller inte.
Jag var laddad, jag var där, jag var beredd.
DOM spräckte min åder och vägrade sticka i den andra armen för den ådern såg FÖR SKÖR ut.
Jag fick åka hem igen.
Någonstans i Sverige ligger någon och dör bara för att de inte fick min blodpåse.
Jävlars.
I ren trots vägrade jag ta emot en gåva.
Aj vill be bakk sa jag bara.
Typ på fredag.
tisdag 6 november 2007
Vikt
Grapefrukt: check
Knäckemacka: check
Det är så jääävla tråkigt att vara rund och inte vilja vara det. Jag vill ha rostade mackor med marmelad och ost!!! Jag drömmer till och med om mat.
Och det är ännu värre att behöva röra på sig, jag haaatar att röra på mig. Min kropp är gjord för att ligga på en soffa med en bra bok, den enda rörelse skall vara när jag byter blad i boken.
Det finns inget som helst behov i min kropp av att gå ut och promenera, jogga eller göra pilates.
Men jag måste.
Jag hatar det.
Knäckemacka: check
Det är så jääävla tråkigt att vara rund och inte vilja vara det. Jag vill ha rostade mackor med marmelad och ost!!! Jag drömmer till och med om mat.
Och det är ännu värre att behöva röra på sig, jag haaatar att röra på mig. Min kropp är gjord för att ligga på en soffa med en bra bok, den enda rörelse skall vara när jag byter blad i boken.
Det finns inget som helst behov i min kropp av att gå ut och promenera, jogga eller göra pilates.
Men jag måste.
Jag hatar det.
Politik
Egentligen tänkte jag skriva ett djupt och insiktsfullt inlägg om politik men nääähhh, vem orkar.
Istället fnissar jag bara just nu åt Moderaternas skattefiffel och vinpimplande, för det visar sig ju att de är inte mer än bara människor.
Många verkade tro att de var över oss alla andra, att de verkligen var untouchables men icke.
Visst kan man bekymra, oja sig och orera om moral och så vidare men, vadå, vad hade ni väntat er, egentligen?
Jag tycker det här är kul, nu är politik som roligast, när de stramar åt slipsen, ser allvarliga ut och sedan bara pang i pannkakan så visar de att de, i slutändan, bara är små nissar som inte vet vad som är bak eller fram.
Hi hi.
Istället fnissar jag bara just nu åt Moderaternas skattefiffel och vinpimplande, för det visar sig ju att de är inte mer än bara människor.
Många verkade tro att de var över oss alla andra, att de verkligen var untouchables men icke.
Visst kan man bekymra, oja sig och orera om moral och så vidare men, vadå, vad hade ni väntat er, egentligen?
Jag tycker det här är kul, nu är politik som roligast, när de stramar åt slipsen, ser allvarliga ut och sedan bara pang i pannkakan så visar de att de, i slutändan, bara är små nissar som inte vet vad som är bak eller fram.
Hi hi.
måndag 5 november 2007
Thailand
Imorgon kör jag J&J till arlanda, de ska till Thailand.
Jag vet inte vad ni tycker men i min värld är det ok att säga upp bekantskapen med folk som sticker iväg 2 veckor mitt i höstruggiga november.
Jag är bitter.
Bitter så det svider.
Och avundsjuk.
Grymt avundsjuk.
Jag kanske kör vilse på väg till arlanda imorgon, sånt kan hända.
Skoja bara, I löv them och de om några är sååå värda 2 veckor i solen men jag önskar ju att vi kunde åka vi med...*snyft*
Jag vet inte vad ni tycker men i min värld är det ok att säga upp bekantskapen med folk som sticker iväg 2 veckor mitt i höstruggiga november.
Jag är bitter.
Bitter så det svider.
Och avundsjuk.
Grymt avundsjuk.
Jag kanske kör vilse på väg till arlanda imorgon, sånt kan hända.
Skoja bara, I löv them och de om några är sååå värda 2 veckor i solen men jag önskar ju att vi kunde åka vi med...*snyft*
Resan.
Jag älskar att resa. Vart som helst, bara att vara på väg.
Resan till Norge tar mellan 5 till 6 timmar. Egentligen trist motorväg och sedan E18 men who cares?
Barnen har tittat på "Rena Rama Rolf" på dvd (lilla hatar tecknat, mellan vill bara se relations filmer typ Tomten är far till alla barnen eller Yalla Yalla, så det blev en kompromiss). Själv har jag bara kört och kört med radion på låg volym (annars HÖÖÖR dom ju inte filmen) men det är ok, P3 och jag är gamla kompisar, bara att höra P3's programledares röster invaggar en i trygghet.
Vi stannar utanför Arboga och äter medhavd frukost.
Tuffar vidare förbi Örebro, Karlskoga och Karlstad. I Arvika stannar vi för äcklig lunch på Donkan. Hela Arvika skriker tristess, killar i trucker kepsar och alla är så bleka!!! Jag möter en tjej i dörren med vitt Nivea cerat på läpparna, hellu! 80 talet?
Väl framme i huset, konstaterar vi att det är 14 grader kallt och sätter igång ett eldande som inte tar slut förrens vi vänder hemåt på söndagen.
Solen skiner varje dag från en krisp, knallblå himmel.
Lilla rider shettis som kastar av henne i backen, mer sårad stolthet än brutna ben i den lilla kroppen.
Vi stickar ändlösa halsdukar på kvällarna, ser på norska idol och Skal vi danse och det är helt ok (fast nu ska jag uppdatera mig på svenska idol, hörde att Sam åkte ut, heja heja)
Vi pysslar, lägger pärlplattor, läser, dricker kaffe med min sköna moster o hennes man, tar in en katt över natten (nätterna, han kom ju tillbaka varje kväll) åker till Kongsvinger på dagstur men där finns iniget nytt att se.
Mellan har en lugn, trevlig period, så inga raseriutbrott, vilket ger ett kors i taket.
På söndagen beger vi oss hemåt. Lika lugn bilresa som när vi åkte dit. All längtar efter stora och pappan och vi blir emottagna med nystädat hus och handlad middag.
Bra där. Ibland är det gött att leva.
Resan till Norge tar mellan 5 till 6 timmar. Egentligen trist motorväg och sedan E18 men who cares?
Barnen har tittat på "Rena Rama Rolf" på dvd (lilla hatar tecknat, mellan vill bara se relations filmer typ Tomten är far till alla barnen eller Yalla Yalla, så det blev en kompromiss). Själv har jag bara kört och kört med radion på låg volym (annars HÖÖÖR dom ju inte filmen) men det är ok, P3 och jag är gamla kompisar, bara att höra P3's programledares röster invaggar en i trygghet.
Vi stannar utanför Arboga och äter medhavd frukost.
Tuffar vidare förbi Örebro, Karlskoga och Karlstad. I Arvika stannar vi för äcklig lunch på Donkan. Hela Arvika skriker tristess, killar i trucker kepsar och alla är så bleka!!! Jag möter en tjej i dörren med vitt Nivea cerat på läpparna, hellu! 80 talet?
Väl framme i huset, konstaterar vi att det är 14 grader kallt och sätter igång ett eldande som inte tar slut förrens vi vänder hemåt på söndagen.
Solen skiner varje dag från en krisp, knallblå himmel.
Lilla rider shettis som kastar av henne i backen, mer sårad stolthet än brutna ben i den lilla kroppen.
Vi stickar ändlösa halsdukar på kvällarna, ser på norska idol och Skal vi danse och det är helt ok (fast nu ska jag uppdatera mig på svenska idol, hörde att Sam åkte ut, heja heja)
Vi pysslar, lägger pärlplattor, läser, dricker kaffe med min sköna moster o hennes man, tar in en katt över natten (nätterna, han kom ju tillbaka varje kväll) åker till Kongsvinger på dagstur men där finns iniget nytt att se.
Mellan har en lugn, trevlig period, så inga raseriutbrott, vilket ger ett kors i taket.
På söndagen beger vi oss hemåt. Lika lugn bilresa som när vi åkte dit. All längtar efter stora och pappan och vi blir emottagna med nystädat hus och handlad middag.
Bra där. Ibland är det gött att leva.
söndag 4 november 2007
Hemma
Så najs att vara hemma. Mer uppdatering imorgon.
Men måste säga, sweeeet, att ni har varit här och tittat ändå, fast jag har varit out of the country.
Nu ska jag mysa med mannen imitt liv. Och ta hand oms mutstvätt.
Sa jag att jag glömde heeela necessären i Norge? Med min one and only Phytomer dagkräm och min lovely Lancome tvättcreme? Min nya Clinique mascara?
Fuck.
Kan man tycka.
Men måste säga, sweeeet, att ni har varit här och tittat ändå, fast jag har varit out of the country.
Nu ska jag mysa med mannen imitt liv. Och ta hand oms mutstvätt.
Sa jag att jag glömde heeela necessären i Norge? Med min one and only Phytomer dagkräm och min lovely Lancome tvättcreme? Min nya Clinique mascara?
Fuck.
Kan man tycka.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
