Undran

JAg har lite svårt att bli berörd nuförtiden. Det känns som om året 2007 har sugit ur mig i märgen när det gäller känslor. Det har varit duster med Mellan, BUP, ADHD utredning, seperation från maken, eventuell skilsmässa, katastrof i själen, tonåring i huset med utbrott osv osv. Ungefär så. Ibland undrar jag om jag har några känslor kvar.
Men så lägger jag mig på soffan en gråkall dag som denna. En Lincaln cocosboll i munnen och DN söndagsbilaga. Så läser jag Michael Nyqvists sommarprat, i text. Hans sökande efter pappan som fanns där ute.
Och jag får fysiskt ont i magen.

Jag kan inte leta efter min pappa för han dog 2006. Utan att jag träffat honom. Jag hade tänkt försöka men hann inte. Antar att jag egentligen inte ville. För han bodde ju staden brevid, jag visste ju namn och det hade inte varit så svårt. Men nu är det för sent.
Klart jag har undrat genom åren men egentligen inte, jag accepterade det som det var. Han var inte intresserad, det vet jag ju. Sista gången han träffade mig var jag 2 år. Han valde att vara en skit som söp och slogs, han valde att inte bry sig om sitt enda barn, mig.
Varför skulle jag vilja ha honom i mitt liv har jag ofta tänkt. Jag ser ju till att göra mig av med kompisar som beter sig som as, varför skulle jag självmant dra in honom när jag klarat mig så länge utan.
Fast det är kanske det jag inte har. Det är kanske det som har saknats hela tiden, kanske det som har varit felet.
Men nu är det som det är. Jag ångrar sällan saker, det är bara waste of time. Gjort är gjort. Gör om, gör rätt när det har blivit fel.
Men lite ont i magen fick jag. Jag blev berörd.

Å bilen går bra?

Jodå, den rullar på.
Mellan låg varken och ojade sig till :15 igår då vaknade Lilla och ojade sig till 02:00 och när jag säger ojar menar jag att de ligger i sängen och beklaaagar sig att de inte kan sova och det blir mer och mer högljutt och jag blir tokig till slut och ber med arg röst att nu får det fan räcka och båda jag och lilla gråter när vi till slut somnar med varandras händer ihopflätade.

Sånt är livet.

Idag var det High Chaparall. Stora hade en kompis, hon som också ska gå utredning för ADHD. En uuursöt tjej med pillemarisk blick som också retar gallfeber på sina föräldrar men på bortaplan är hon så mysig. Det blev bio, "Förtrollad", gå och se! Fantastiskt bra! Sen hem till oss. Tjejerna gör allt på en och samma gång. Inom 5 minuter kör de radiobil, leker affär, dansar, sjunger och leker veterinär. Leken startar, byts och avslutas på några sekunder. Ingen annan än den här tjejen hänger med Mellan för de tänker i 130 båda två.
Nu ska hon sova över. Lilla har tagit sin tillflykt till J&J, hon klarar inte av sin storasyster x 2.
Vi får se hur det går, om hon stannar hela natten eller vänder hem vid läggdags, som vår Mellan. Viljan finns men när mörkret sänker sig brukar hemlängtan tränga sig på.

Nu dammsuger dom Mellans rum. Bara därför att.

Sånt är livet. Med ADHD.

Älska

Här, läs, läs, läs!
Mia. Ur duon Mia och Klara, Roll On på radio.
Sjukt bra, sjukt rolig, sjukt verklig.
Me like vellu much.

Löften

Jag har några löften inför det nya året.

- äta mindre, röra mig mer
- skriva oftare och vettigare på bloggen
- utöka min ridning
- jobba mer med mitt humör

Det är inte så mycket. Eller? Inga stooora, tunga saker. Bara enkla små saker i vardagen. Borde funka.
Har ni några? Vore kul att få höra. Ni är såna hemlisar. Smyger in och läser men säger inte hej. Nu vill jag veta era löften så kan vi stämma av om en månad eller två.

Fredag

Å hej å hå. Inget att titta på.
Maken är hos bästisen med andra bästisar och spelar playstation, biljard och poker och dricker drinkar och öl och whiskey och har det allmänt gött.
Jag och barnen delar middag med en av mina bästisar o hennes 2 ljyvliga ungar och vi segar oss framför soffan, barnen leker affär på övervåningen men det finns inget, INGET att titta på denna fredagskväll, fy fan vad segt.
Pyramiden med Wallander, amen hallå, jag tittar aldrig på filmer efter deckarböcker, astråkigt, ingen lyckas fånga något ur boken.

Så går väninnan hem och jag kastar de elaka små dvärgarna i säng, för ja, det är inte små lyckliga jullovslediga barn jag har hemma utan satans terrorister som bara skriker, gnäller och slår varandra.
Idag tvingade jag ut dem i skogen för en timmes promenad, de stackarna har ju inte varit ute knappt, vad fasiken ska de göra ute? Cykla? I december?
De gnällde men fick små rosor på kinderna och sprang av sig lite tristess så vi var alla nöjda.

På nätterna kan jag inte sova, har ont i ryggen av vår värdelösa säng och vaknar alltid med njuront och inatt dessutom med en bultande finne, ett bultande finger eftersom att jag hade slitit bort den lilla flärpen ni vet, dessutom hade jag fått mens och fyyy, vad synd det var om mig klockan 0347.
Så jag vaknar aldrig med ett leende och det vet speciellt Mellan så hon lägger i högsta växeln från start och sen krigar vi dagen lång men snart är jullovet slut och då blir vi ledsna så ja, vi borde njuta över att vara lediga men njuta ingår inte i en ADHD's vardag, inte mysa, inte slappa, inte ta det lugnt.
De har en egen ordbok/livsstil som de följer och efter varje ord/syssla står det LÄGG I HÖGSTA VÄXELN/SLÅ PÅ TURBOFART.

Jag läser flera böcker, kan inte finna ro i en, läser "Bokhandlaren i Kabul", "Horsemanship", "Vänaste land" och har nog dragit igenom 3-4 till denna decembermånad men ingen fastnar så där som vissa gör så nu väntar jag på någon riktig bra/gripande/spännande, ge mig tips.

REA

Jag har inte ens varit i en affär dessa mellandagar, trots att jag älskar reor men idag, har jag ca 30 min att fynda innan jag möter upp med M och äter italiensk mat och dricker gott vin och snackar skit om alla, inklusive oss själva.
Mellan kommenterade faktumet att jag skulle vara hemifrån på em och kväll med:
- vad skönt, då slipper vi dig en stund.

Det är kärlek det.

Julklapp.

Jag behöver ingen julklapp. Jag har fått den bästa nånsin, för 13 år sedan.
Den 21 december 1994 föddes stora, sonen. Vi lämnade BB på julafton det året, jag hade sytt typ överallt och mjölken sprutade och jag hade så jävla ont men det spelade ingen roll för han hade landat och jag var tokkär i sonen, trots att han kaskadspydde upp all mjölk, hela tiden. Och sen lossnade alla stygnen i snippan och jag fick sy om 3 gånger men iallafall, det var den vackraste, bästa julklappen nånsin.

I år fyllde han 13. Jag tänkte hela tiden på hur vacker han är och hur stolt jag är över honom men jag sa det inte. Han är inte så mottaglig för det just nu. Han vill inte veta hur jag kände det när han väl kom ut efter klipp och sugklocka och allt annat skit, hur jag låg vaken hela den första natten och bara tittade på honom, detta under som jag hade fått.

Men jag ska säga det, nån dag när han vill höra.

Ha ha.

Jag skrattar lite när jag läser Skugges blogg. Hon kämpar sååå för att inte få kräksjuka, städar och skurar, tar mediciner, steriliserar och decifincerar (ja ja, stavningen) och ändå, he he, ändå ligger de där varje år, däckade intill dödens rand.

Vi har inte haft kräksjuka på flera år. Barnen tvättar bara händerna efter toalett besök om jag påminner dem vilket jag oftast glömmer. Jag städar toan ibland, om jag orkar. Jag tar på sätena i tunnelbanan och på pendeltågen, vi vistas i ohälsosamma miljöer såsom stormarknader och fritids och skola. På semestern äter vi glass och får is i drinkarna, äter sallader och röror och annat skit som man inte borde.
Och vi blir inte sjuka!!???

Vi välkomnar bacillerna, låter dem leva med oss. Så låter de oss vara.
Nånstans gör vi rätt och hon gör fel.

Hemma

Ja, jag är skitdålig på det här, att uppdatera.
Ja, vi hade en skitbra resa, ingen blev magsjuk, solen sken, poolen var uppvärmd, vi slappade, solade och åt. Och åt lite till. Och slappade lite till. Rökte vattenpipa varje kväll och drack gin o tonic efter lunchen, helt oansvarligt.
Så kom vi hem och NÅGON hade lämnat huset så jävla stökigt och NÅGON fyller på tvättkorgen hela tiden det tar aldrig slut! Jag blir galen.
Snart är det jul.
Typ imorgon.

Hej då.

Nej, jag har inte skrivit på ett par dagar. Har varit i Danmark med sjukt roliga kollegor, bloggar om det nån annan gång.
Ikväll ska vi på Lillas luciatåg, kolla på Bonde söker fru samt packa det sista.
Imorgon 04:00 åker vi mot the airport.
Imorgon eftermiddag ligger jag vid poolen och har en drink i ena handen.
Hej på er.

Fredagskväll.

Förresten, hit åker jag o maken idag.

Alltså missar vi Idol.
Jag hoppas på Amanda men tror att Marie vinner svenska folkets röster och vinner men det vet ju alla att i Sverige är det nr 2 i Idol som kommer längst så Amanda vinner ju iallafall hur det än går. Yeees.

I-lands problem

Förresten har jag köpt ett par nya stövlar, 1295 bagis och det sviiider i mig för allt jag kan tänka på är hur många klädesplagg man kan få för dessa pengar men, det är skinn och det måste det vara och jag veeet, det går inte att komma undan billigare.
Men jag var inte 100% nöjd med dem och när jag visade maken och bad honom att vara ÄRLIG så sa han att de hade varit snyggare med klack.
Så idag ska jag jaga stövlar med klack.
För det var ju så, jag gillade inte riktigt att de var helt platta. För 1 295 borde man få med 2 klackar. Eller?

SuperSugigMamma

Man kan vara en bra mamma som har koll på tider eller en sunk mamma som helt missar att BUP med Mellan skullevara 13:00 igår, inte 14:00 som jag och Mellan var inställda på.

Vilket resulterar i att de ringer 13:10 och undrar var vi är, igår var ju dessutom det STORA besöket med den andra familjen som också har en tjej i samma ålder som nu ska utredas för ADHD, tjejerna har skickat brev till varandra i veckan med kort på sig själva och mellan var så SPÄND inför mötet, det skulle bli så kuuul och så blev det tokhysteri, jag ringde till fröken och bad henne KASTA ut mellan så hämtade jag upp henne, typ, slängde upp bildörren i farten och hivade in henne. Vi landade på BUP 40 min försenade men alla väntade och tjejerna bara klickade på en gång och det var ett mycket bra möte med många igenkännande nickar när vi beskrev vår vardag och de beskrev deras vardag (och nätter! deras tjej sover inte, tack gode gud för att vår gör det).

Så det ordnade sig. Till slut. Men inte var det för att jag var en bra mamma nä, Mellan tog det med ro."Stressa inte mamma, vi kommer inte fortare fram utan vi får bara ont i magen" säger hon när jag svär vid ett rödljus.

Mellan ville sedan klippa sig och klippte av ALLT! Ååååh, hon är så snygg vår mellan!

Planer

Alltså, det här måste vara den jäktigaste månaden på året, det har varit något varenda jäkla dag!!!

Idag: baka pepparkakor med tjejerna, göra klart trä tomtarna som vi började på tidigare i veckan. Alltså, ni som har barn från 5 år, är ni inte medlemmar i pysselklubben redan så MÅSTE ni bli det! Fy fasiken vilka fina saker man får 1 gång i månaden!

Imorgon: Hitta nån trasa att ha på mig till fredagen, BUP med Mellan, spännande, Mellan ska hookas upp med en jämngammal tjej med misstänkt adhd, som bor i typ grannbyn! Najs! Hon ser så fram emot detta! Mellan har piano och kör.

Fredag: Packa för tjejer som sover borta då jag o maken drar till Arkösund med hans firma för övernattning och julbord, naaajs. Handla för sonen som ska vara ensam hemma över natten!! Huvva! Det här kan gå hur som, men mormor har lovat att vara bakjour, ringa honom och kanske även ta en promenad förbi. Han ville så gärna och efter att han kom hem med 3 prov, där 2 var godkända och 1 var godkänd + så kände jag att jag måste ge tillbaka för han har verkligen skärpt sig.

Lördag: det är något men jag vet inte vad.....

Söndag: ev turridning, om jag har tur, annars allt annat söndagstrams, tvätta kläder osv osv osv.

Måndag: ridlektion, packa inför semester

Tisdag: till danmark med jobbet

Onsdag: hem från Danmark, lilla har luciafirande med klassen på kvällen, fixa det sista inför semester

torsdag: åka hemifrån senast 0430, yihaaaaa!!!!

Däremellan måste jag: hitta present till svägerskan, födelsedagspresenter till Stora, börja med julklappar.....*suck*..........

Dans.

Igår hade mellan och lilla dansavslutning, de går på showdans en gång i veckan, jag hade t.o.m. fått med Stora att titta.
De var så fina. Så fokuserade. Så lyckliga. Sååå duktiga.
Jävlar vad stolt jag var över mina barn.

Efteråt kom en tjej fram som har haft mellan tidigare på barndans.
- Vad bra hon var, hon har verkligen dansen i sig, riktigt duktig!

Jag: Det har fått efter mig.
Maken stirrade på mig och skakade sakta på huvudet.

Sjukdom.

Vi är fruktansvärt friska just nu i familjen, helt sjukt friska (ha ha). Peppar peppar ta i trä. Runt om oss kroknar folk till höger och vänster men vi står pall!
Vinterkräksjukan härjar, detta satans påfund! När Mellan var ca 1 år, låg hon och sov i vår säng. Jag minns det här så väl, jag satt och kollade på Skärgårdsdoktorn. Plötsligt hörde jag ett ljud, sänkte volymen på tv:n, lyssnade, men det var tyst. Men det kändes inte bra i magen, något var på gång. Så jag reser mig för att kolla till Mellan.
Där ligger hon, på rygg, med uppspärrade ögon. Hon hade kräkts i sömnen, liggandes på rygg och höll nu på att kvävas.

Vinterkräksjukan, satans påfund. Sa jag det?

Natt.

Vi har en 160 säng min man och jag för jag vill ligga nääära på natten, inte ha avstånd mellan oss. och det funkar bra så länge inga andra kommer och lägger sig där vilket 2 tjejer gärna gör. Oftast vaknar man mi ett tingeltangel av armar, ben och hår.
För några veckor sedan hade vi ett par nätter där jag vaknade med ena benet i golvet, ont i ryggen och allt annat än utsövd så jag försökte prata med tjejerna om vikten av att sova i egen säng.
Actually, så sa jag att nu fick det vara nog, vaknade de på natten skulle de försöka somna om i sina egna sängar.
Fast jag sa det med lite sorg för jag älskar att ha barnen sovande brevid mig, deras varma hud och en arm som i sömnen läggs om min hals.
Iallafall.
De köpte det, inte glatt men de gjorde det.
Jag påpekade att de absolut fick komma om de var sjuka eller hade mardrömmar, självklart.

Så inatt vaknade jag (nu ljuger jag, jag gick och la mig kvart i tolv, alldeles för sent men jag var bara TVUNGEN att se Bam's unholy wedding på MTV, sååå hysteriskt) och då vaknade lilla. Men eftersom att hon hade fått order om att somna om i sin egen säng låg hon och snörvlade lite tills jag ropade, "vad är det?"

"Jag har så ont i min tumme"

"Kom hit och lägg dig då" sa jag.

Man behöver inte vara jättesjuk för att få sova i vår säng, sa jag det?

Jul, jul, förbannade jul...

Jag har inte köpt en endaste julklapp.
Jo, nu ljuger jag. Lilla har fått en 2008 kalender med hästar och mellan en med hundar. That's it.
På något sätt löser det sig alltid men mellan suckade när jag bad henne skriva en önskelista för några veckor sen "för vi får inga från listan iallafall" och det gör ont, för det är sant, för vi är alltid ute i sista minuten och panikhandlar, aldrig genomtänkt och bra.
Jag vill ge dem saker de blir lyckliga över, om de nu ska ha några alls, egentligen kan vi skippa alla julklappar och bara njuta av julens budskap (shit, har jag blivit religös?) nej men vadå, ärligt, hur fint känns det egentligen med dessa berg av klappar som rivs upp och kastas åt sidan, hur mycket GLÄDJE känner barnen egentligen? Det är bara vi vuxna som inte kan skilja på glädje och hysteri.

Själv vill ja ha mjuka klappar med kläder. Om jag nu ska få några.

Parantes.

På väg till Leksand, kanske är vi i Avesta, kanske lite längre, iallafall, Mellan börjar mässa, "var är vi, hur mycket är klockan, hur långt är det kvar". Så där kan hon hålla på hela resan och mycket riktigt, "jag har ont i maagen" och jag tänker SHIT vi har talat om när matchen börjar, det blir en hang-up för henne, den börjar klockan 19 och hon kan ju klockan. Så här är det alltid, det är tokfel att speca ut en tid för henne, hon litar inte på att vi kommer fram i tid, allt kan hända, hon vet att det fuckar till sig ibland och nu är det här en stor sak, att få gå på hockey i Leksand med hela La Familia och fan och hans moster.
Egentligen vill jag bara vråla håll käften för jag åt ingen frukost och ingen lunch och vi stannade på Donkan i Enköping (as fucking usual) vilket betyder att mitt blodsocker är långt nere på minus men självklart vrålar jag inte, jag vänder mig om och talar om att vi kommer att komma fram i tid, vi har gott om tid (varför litar hon inte på oss, jag är sjukt bra på att hålla tider, som en pensionär!!!) och efter en liten stund lägger sig lugnet i bilen och det magonta försvinner, tydligen har jag nått fram.

Varför lär vi oss inte? Mellan ska inte ha en tid för det blir ett minut räknande utan dess like och det suger att vara brevid och räkna ner för Mellan har INGET tålamod och magont kommer alltid som ett brev på posten och jag är så TRÖTT på att hon har ont i magen för allt och ingenting!!! Innerst inne vill jag vråla "om du bara slutar stressa och jaga upp dig så förbannat skulle din mage må hur bra som helst!!!!!!!!"

Men det gör jag inte för jag får lika ont i magen jag över att min älskade unge har detta inferno i sig som varken jag eller pappan kan lindra och jag önskar så, att hon fick börja medicinerna snart så att hon kan få landa och få ro.

Home again.

Det var snö i Leksand. Mycket snö. Snöstorm skulle jag vilja kalla det. Me like. Det är ljuvligt där uppe. Människorna, luften, naturen. You name it.



Nu är vi hemma igen. Grått och regning. Bajs kan man säga. Griniga ungar och en ny vecka.

Njut av lite bilder.





Renen Enok...












Lilla är spänd inför sitt livs första hockey match! LIF!!!!
















Mellan, lika laddad hon...