Yrsel.

Var med Mellan hos hennes läkare igår, hon har ju varit så hängig och lågig hela vintern. Vi språkade och läkaren undersökte henne från topp till tå. Det lutar åt att Mellan lider (som jag) av höstdepression men de ville ändå ta alla prover som gick bara därför att.

Det var länge sedan Mellan lämnade prover, sist var nog bara stick i fingret. tuff som jag är tyckte jag inte hon behövde Embla bedövningssalva, det gör ju faktiskt inte så ont. Mellan var helt med på noterna men ville sitta i mitt knä. Så började de och jag rådde henne att inte titta när de stack in nålen, vilket hon inte gjorde. När nålen var satt kikade hon lite, nä, det gjorde inte ont, hon var coll lugn.
Tills kallsvetten kom. Jag känner mig lite yr viskar Mellan. Sköterskan skyndade sig att göra klart och sen vart det huvudet mellan knäna för tjejen. Kritvit i ansiktet och kallsvetten rann.
Lilla söta Mellan klarar inte blod och sprutor, det vet vi nu.

Alla dessa ungar.

Det går ju ett program på fyran om familjer med många barn. Är inte det lustigt, att vi anser det vara "onormalt" med många barn, men för 100 år sedan skulle det vara sjukt om man "bara" hade två barn? Tänk att "normalnormen" ändras så raskt?

Bryr jag mig egentligen om hur många barn folk har? Nej, inte alls. Folk får yngla av sig bäst de vill, bara de ser till att försörja dem och hålla reda på dem, det är allt jag begär.
Själv har jag 3 ljuvliga, rosenkindande, mammaälskande (ha ha ha, eller inte...) älsklingar och det räcker för mig. För mig räcker det att försörja, hålla reda på och se 3 barn, jag skulle inte palla fler, jag skulle inte räcka till. Jag är inte en av dem som vill gå hemma med en småtting hela mitt liv och enbart vara mamma, jag är en av dem som blir en mamma av många olika pusselbitar. Om andra vill föda 10 barn och inte jobba utanför hemmet alls, fine with me. Barnbidrag och flerbarnstillägg kan ni få, såna är Svenska reglerna, men inget annat bidrag tack. Jag som väljer att jobba ska inte behöva pynta för att andra väljer att vara hemma med barnen. På samma sätt som de som väljer att föda 10 barn inte ska behöva hävda sig eller försvara varför, ska jag inte behöva argumentera för varför jag inte vill betala för människor som väljer att vara hemma. Comprende?

Mina tjejer vill ha en lillebror men jag har förklarat att så länge den lillebrorsan inte kommer med en nanny som föder fram honom, uppfostrar honom och sköter honom de närmsta 18 åren, så kan de sikta in sig på en Tamagotchi istället, det är troligare att de får en sådan.

Jag vill också ha en stor bullrig familj runt om mig, ni kan inte ana hur bullriga 3 barn kan vara. Vi är en stor familj. Vem sätter gränsen förresten för var en stor börjar?

Sen har jag ju alltid en annan tanke. Jag har fått 3 friska, fina barn. Vad är det som garanterar att universum ger mig ännu ett friskt barn om jag valde att skaffa fler? Hur var det med där, att man ska vara nöjd med det man har?

Mitt i veckan.

Onsdag.
Lillördag.
Tänk när det verkligen var så. Jag och en kompis, Sofia, brukade härja rejält för sisådär 17 år sedan. Körde hela rejset med lillördag och torsdagsklubben, slöfredag på en bar och röjlördag på klubb. Man orkade då. Nu orkar man ett par glas vin på fredagskvällen som sedan hänger kvar i skallen till Mia & Klara på söndagen. Men kul var det.

När man ser tillbaka på de senaste helgerna, känns det som om det blir svårt att toppa.
Svårt att toppa Pluras 2:a placering på utställning och efterförljande middag med Nilssons OCH Plura & Carla på scen.
Svårt att toppa helgen i Tandådalen med grym skidåkning och härlig samkväm (samkväm förresten, vad säger jag egentligen?)
Men vi laddar nu för en helg med; TA-DAAM!
älskade tjockisfaster med twinsen i magen och älsklingspojkvännen på middag på fredag SAMT, återigen, utställning på lördag med Plura. Samt obokad lördagskväll och söndag. Det här kan bli en start 2a eller tapper 3a. Vi får se, vi får se.

Giftermål.

Så trevligt, det vankas bröllop.
Jag? Nä jag har det redan avklarat (men kan göra det igen, med samma karl, bara för festens skull).
Vad trevligt för lilla sessan, nu kan de få hångla öppet, gräla på IKEA vilka bestick de ska köpa, köpa kondomer på Statoil utan att folket förfasar sig OCH få umgås rent allmänt som vanligt folk.
Se där, trevligt trevligt.

Det enda jag inte mäktar med är hysterin framöver i tidningarna...

Stress

Fantastiskt hur jag hela tiden letar mig in hit fast jag har dyng med jobb.
Iallafall...

Läste att Linda Skugge och Ebba Von Sydow krigar om vem som har rätten att kalla sig stressad. Linda menar att hon som har 3 barn och egna företag är MER stressad och MER LEGITIMT stressad än Ebba som inte alls har småbarn eller jobbar på samma sätt som Linda.

Vafalls, har man inte rätt till sin egen stress längre? Vart är vi på väg nudå? Ska vi utse en stressagent som analyserar om du som egen person har rätt att sätta din egen stresströskel eller om vi, som med mycket annat i Sverige detta lagomaland, ska ha en norm?

Oavsett om du har barn och familj och driver egna företag hemifrån eller är fast anställd i ett företag där du visserligen har många bollar i luften men kanske ingen familj som står och trampar och väntar och vill ha av din tid, så har man sin egen stress. Det finns inget som säger att det inte är riktig stress bara för att man inte har småbarn, inget som säger att man blir stressigare av att ha småbarn eller att ha många bollar i luften. Jag känner människor som har flera barn men inte stressar. Jag känner människor som inte har barn, inte har jobb, inte ens har egen lägenhet men som ändå stressar.

Alla priotiterar olika, alla lever sina liv olika. Det stora problemet blir när såna som Linda ger sig ut för att anklaga andra ATT INTE VETA VAD STRESS ÄR EFTERSOM ATT HON MINSANN BLIR STRESSAD AV DITTEN OCH DATTEN!
Alltså, när ska folket fatta? Linda är ingen levnadsguru, Linda Skugge bestämmer inte vad som är rätt eller fel, Linda är inte ALLVETANDE SKITHÖGEN, ok?

Linda har en absurd prioritering i sitt liv, I MINA ÖGON. Men om hon är lycklig att leva som hon gör fine, men det är HENNES VAL. Därför borde hon också hålla käften om att hon är stressad eftersom att hon själv har valt att leva sitt liv som hon gör.

Men ni andra, som Ebba Von Sydow, inte för att hon läser detta, men ändå.
Bestäm själva vad som är stressigt i era liv och försök sedan ta bort det, till den grad man kan. Man ska inte stressa om man inte behöver. Stress tar energi och ger ont i magen.
Sen måste du själv bestämma vad som stressar dig, ingen annan.

Själv blir jag stressad av rinnande kranar och överfull tvättkorg. Korkat, jag vet, men hanterbart, jag kan ju stänga av kranen och tvätta kläderna i korgen.
Många saker vi stressar över, kan vi inte påverka, så varför stressa?

Återigen, glöm nu inte,
Linda Skugge vet inte alltid vad som är bäst för svenska kvinnor, ok?
Det vi vi själva, ok?

Never ending story...

Fast vi har varit borta i fyra dagar och inte alls kan ha irriterat Stora, är han superarg på oss. Ingen fattar någonting. Har vi skickat ilska på distans? Tydligen. Vi får inget veta.
Nu på morgonen tittade jag i hans bilddagbok på nätet och läser en arg, otrevlig text, där han pekar ut mig och maken. Blir lite skrämd. Alla dessa arga ord, mot oss, vad har vi gjort? Han skriver hur han för oss bakom ljuset, att han röker och dricker och gud vet vad. Ska jag ta detta på allvar? Lite omtumlande.
Äsch, jag ringer honom. Väcker honom som sagt halv tio, ur den djupaste tonårssömnen. Bara det gör honom vansinnig. Men jag bestämmer mig för att inte bry mig. Frågar, undrar, vill veta. Han har inga svar. Säger att texten inte stämmer, att han bara skrev, att han inte menar någonting.
Till sist klämmer han ur sig att han är arg för att vi tjatar, undrar, vill veta, kollar BRYR OSS SÅ FÖRBANNAT MYCKET.

Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Gör ingetdera utan förklarar tålmodigt att eftersom han är vårt BARN och MINDERÅRIG är det vårt jobb och vår VILJA att veta vad han gör och med vem. Att vi gör vårt yttersta för att se till att han inte skadar sig själv eller andra, att vi VET vilket sattyg han ska göra som tonåring men att vi försöker minimera skadorna, att vi älskar honom och att att vi värderar honom högt, att han är en viktig del i vår familj och det vill vi att han ska vara.
Det skiter han högaktningsfullt i, om vi bara kunde lämna honom ifred skulle han ha det så mycket lättare i sitt liv.

Känns som om vi inte kommunicerar så bra, Stora och jag.

Finns inget annat att göra än att tala om för honom att hur mycket han än försöker kommer vi aldrig ge upp eller sluta bry oss eller sluta vara en del av hans liv. Så han kan välja mellan att gå runt och lägga en massa energi på att vara arg på oss eller acceptera våra regler och att vi bryr oss och lägga arg-energin på vettigare saker.
Jag tror han valde att fortsätta vara arg på oss.

Där ser man...

Födelsedag.

Imorse uppvaktade vi Mellan, enligt traditionen, med frukost, presenter och tända ljus.
Älskade Mellan, tio år idag, hurra! När hon öppnat alla presenter, ätit upp sin smörgås och vi börjar resa oss för att ta itu med dagen, ber hon oss vänta lite. Ur en låda tar hon fram små kort, egen gjorda kuvert, vackra klistermärken, snirkligt text.
Ett till pappa, ett till mamma och ett till lillasyster. Stora var inte med på gratulerandet, han sov sin arga tonårssömn, mer om honom senare, nu handlar det om Mellan.
På framsidan; Tack!
Inuti kortet: Tack för att ni/du kom med frukost och presenter på min födelsedag! Min bästa dag nånsin! Älskar er!

Finns ingen så förutseende som Mellan, ingen.
Hon var nöjd med presenterna, kjol/top/leggings, ny pyjamas, mysdress i plysch och ett nytt Nintendo DS spel. Ikväll kommer far-morföräldrar och andra familjen, Nilssons. Kanske svåger och kusiner kommer också. Mellan har liksom själv skött inbjudningarna, per telefon, igår kväll. Så man vet inte riktigt vem som kan dyka upp.

Bästa svängen...

Oj vad jag inte har suttit vid datorn de senaste dagarna. Oj vad underbart det har varit.

Förra onsdagen mulade jag och J in våra finfina tjejer i bilen med packning och begav oss mot Sälenfjällen. Sent omsider kommer vi fram till Tandådalen, urmysig stuga mitt i backen med bastu (stugan alltså, inte backen). Senare på natten kommer karlarna, de kunde inte slita sig från hockey utan bilade miss i nassen.

Sen följde 4 intensiva dagar med skidåkning, vinande vindar, ymniga snöfall, kalla lår, frusna kinder, lyckliga leenden över att klara en backe utan att ramla, fniss i liften, fniss i bastun, sömniga ögon på morgonkvisten, värk i vader, otaliga skrattanfall, mumsig mat, kall öl, kallt vin, godis i mängder, UB's bullar och kärleksmums och saknaden efter hundarna...

Vi hade en fantastisk minivecka med friska (nåja, Ebba har ju tapperhetsmedalj i flera år framåt, legat 3 veckor med höftsnuva och kastar sig sedan ut i backen med stela ben) barn, glada föräldrar och underbara dagar utomhus.

Detta kommer vi att leva på länge, nästa års resa är redan planerad.

Nu hänger det på dig Lars-Göran!

Vad vi tycker om att komma hem till vardagen? komma hem till högar med jobb, högar med tvätt hemma, högar med räkningar.

Bajs, rent ut sagt.

Imorgon fyller Mellan 10 år, bara det är en historia att berätta.

Mellan, tio år imorgon!

La Familia på toppen i Tandådalen...

Sagolik och mardröm.

Hörnupågovänner så ska jag för er berätta...
Så var den helgen slut. Ingen kan anklaga oss för att vara tråkiga och stillsamma.
Fredagen tillbringade jag hemma i soffan, sovandes hela dagen med magknip, huvudvärk och räserbajs.

Lördagen startade tidigt med att jag och J begav oss till Sollentuna för inoff utställning med Saga och Plura. Det var helt sjukt mycket folk och det blev många timmars väntan. Saga gick in först och skötte sig kanonbra, hon gick vidare till gruppfinalen där hon tyvärr inte blev placerad.
Plura var hysterisk, så många tjejer att spana/lukta in, mums. Jag var lite orolig att han skulle tappa fokus totalt, vi fick vänta ända till 1430 innan det var vår tur i ringern. Han gick in sist i den grupp som han tillhör men han slutade som 2:a i gruppfinalen bland 9 valpar! Han är så duktig!

Mycket nöjda begav vi oss hemåt, maken hade bokat kvällen, vi andra (J, J och jag) hade fått order om att vara ombytta och klara för avfärd till 1730 vilket vi såg till att vara. Så dök svågern upp som chaufför för kvällen. Många gissningar vart det innan bilen svängde in till Skottvångs gruva. Mysigt tyckte vi men jag började nästan grina när jag läste lappen på dörren.
Ikväll spelar Plura och Carla!
Halleluja moment!

Spelningen var fantastiskt bra och eftersom det är ett litet ställe stod Plura himself utanför och tjittjattade med gästerna, vi bytte till och med några ord och maken fick sin efterlängtade autograf! Jag gafflade på om att vi hade en hund som hette Plura och han berättade att det finns en gubbe i Dalarna som också har det, han tyckte vi skulle starta en klubb, he he.
Nåväl, vimmelkantiga av vin och sång ramlar vi sen hem i säng.

Söndagen var så stillsam den kan bli, Mellan hade dock inte tagit sin medicin denna dag (glömde packa ner den när de åkte till farmor och farfar) så humöret var inte på topp. Det var en konfliktfylld dag för henne.
Vid 22 började mina ögon klippa men POFF!! så står Mellan i trappen och kaskadkräks! Så det blev skura och trösta och hämta hink.
Idag var jag inne på jobbet på fm och avlöste maken hemma till lunch.
Snabba vändningar här.
Men all in all, det händer alltid nåt kan man säga!

Kärlek.

Idag är alltså kärleksdagen.
Nu gör jag något hightech, jag skriver detta 2 dgar innan och ställer in att den ska publiceras senare för just denna kärleksdag är jag på hundutställning med Plura och svettas av nervositet. Jag tror inte att jag kommer ha så mycket tid för kärlek denna dag.

Det betyder inte att jag inte känner kärlek. Jag känner så mycket gränslös kärlek ibland så att jag inte vet var jag ska ta vägen. Alldeles nipprig av kärlek är jag oftast men något annat kommer i vägen typ disk, barn, dammsuga, tvätt, handla, äta, kissa, skura golv, rasta hund, jobba, rensa i skräplådor, tvätta bil, betala räkningar, skälla på motvilliga barn, packa skolväska, läsa läxor, se på tv, stryka (astråkigt), vattna blommor.

Kort sagt, hela livet står i vägen när jag ska visa min kärlek. Typ.

Men jag älskar dig F. Jag älskar dig för att du är så varm om natten när jag fryser om tårna, jag älskar att du är en obotlig optimist och för att du har världens största hjärta. Jag älskar att du köper kläder och smycken till mig, i storlek 38, fast jag inte har haft den storleken på mååånga år. Jag älskar dig för att du är så stark när allt annat är så svagt och för att du alltid tror på mig och för att du alltid vill men kanske inte alltid kan. Jag älskar dina blåa ögon som oftast skrattar och dina varsamma händer som kan hela den ledsnaste själen.

Ok, ursäkta små bilder men orka liksom :)

Stora, jag älskar dig. Jag har älskat dig sedan den där dagen när de drog dig ur mig med tång. Jag älskar dig för att du är så egensinnig och envis. (sa jag att de använde tång?) Jag älskar din humor och din förmåga att se roligt i det tråkiga. Jag älskar dina strider för rättvisa och faktiskt, jag älskar din oreda och slarvighet för det är du.

Mellan, jag älskar dig. Jag älskar dig lika mycket som snö, som den dagen du föddes. Du är så vacker, kanske är det för att du bär ditt hjärta utanpå kroppen. Jag älskar din förmåga att lösa problem och din vilja att synas. Jag älskar vetskapen att du kommer att lyckas i livet och jag älskar att du och jag har lika när till ilska som till skratt.

Lilla, jag älskar dig med. Din lilla eftersläntrare, dig har vi fått för allt gott vi har gjort. Jag älskar dig som solen, du värmer när vargtimmen kryper inpå och ingen annan är vaken. Om du visste hur många gånger jag har krupit ner hos dig bara för att se dina ögonlock fladdra. Jag älskar dig för att du är en kropp av kärlek.
J&J, jag älskar er. Faktiskt. Det är en kliché att säga att ni alltid finns där men ni gör ju det. Jag älskar er för att ni inte bara finns för mig utan för alla i min familj. Jag älskar er för att med er får, och kan, man misslyckas men ändå fortsätta. Jag älskar er för er obotliga tidsoptimism och er livsglädje.

Och jag älskar mig själv. Oftast. För jag kan om jag bara vill och summan av kardemumman så har jag gjort fler bra saker än dåliga saker och det måste ju betyda något.

När man älskar, utplånar man lite av sig själv, man ger en bit för någon annan att hålla fast vid. Det är därför det gör så ont om man inte blir älskad tillbaka eftersom att man då saknar en bit, man är inte hel.

Men jag är så hel man kan bli.

Dagens visa.

Är faktiskt en gammal goding nämligen Timbaktu's Båtten is nådd.
Seså, gå in på youtube och lyssna nu.

Torsdagsnoteringar...

Mellan är hängig, eller "lågig" som hon själv kallar det. Blek och håglös, mörka ringar under ögonen, trött, ständigt denna trötta och griniga tjej. Trött brukar ju inte finnas i hennes vardag, det brukar vara tjong i bataljongen med energi. Nu så har jag pratat med hennes läkare så vi ska få komma dit och undersöka, kanske är det något med medicinen, kanske ett virus, kanske låga blodvärden, ingen vet. Men nu ska vi få veta.

Själv ska jag till läkaren den 23e för att ta sköldkörtelprover, inget märkvärdigt med det, mamma har ju haft giftstruma samt att jag är en inbiten rökare så då ligegr man i riskzonen. Blir nästan skönt om det är det så man kan förklara min drastiska viktökning trots mer motion och mindre mat. Ekvationen går inte ihop sa Bull. Nej sa Bill. Läste att ett av symptomen av låga nivåer är att man tappar ändarna i ögonbrynen, aha! Då har jag haft problem med sköldkörteln i måååånga år.

Lilla vaknade med sällan skådad ilska i kroppen och stora tårar rullade hela morgonen. Hon ska ju alltid straffa sig själv när livet känns tungt så det sista hon vrålade innan hon smällde igen bildörren var
JAG SKA RULLA MIG I SNÖN, UÄÄÄÄAAAHHHHHH.
Lilla Lilla. Själv var jag på bushumör och retades med henne, jag sa att hon var full med bajs och snus, lilla IdaBus. Det gick inte hem. Dåligt sa Bull. Skitdåligt sa Bill.

Stora är numera ihop med tjejen igen så nu är det högt i taket och även leenden. Jag ska inte vara pessimist, icke, men nu ser vi hur länge detta håller i sig. Jag hoppas, för hans egen skull, att det håller sig så länge att han känner sig stärkt och inte ihopskrynklad som en papperslapp. Lilla Stora.

*andas ut*

Vännen fick svar att knölen var godartad.
Man kan säga att sommaren kom tidigt i den familjen...

Dagens låt

Är såklart Dance with somebody med Mando Diao som jag inte kan länka till här på jobbet eftersom mitt jobb anser det vara synd, skam, snusk och förnedring att beblanda sig med youtube på arbetstid.
Men ni andra lyckliga själar kan ju kolla in den där istället.

Tisdag, tuesday, tirsdag *@#&%dag...

Det är ljusare ute, har ni märkt det? Va va va?
Helgen var innehållsrik men ändå inte. Ett antiklimax på inställd födelsedagsmiddag, inställd tjejmiddag med sång och galej. Inställt inställt inställt.
Men ändå middag med fina J på fredagen och även på lördagen, hela La Familja samlade för att äta och beskåda detta enorma spektakelfiasko, melodifestivalen. Så fruktansvärt pretto och ambitiöst men även pinsamt och billigt.
Allvarligt, de kan snart inte försvara TV licensen, visa mig de svenskar som på lördagen var stolta över att bidra med sina surt förvärvade slantar till kvällens bajsprogram.
Vi avslutade löärdagskvällen med att överraska Stora med att dyka upp på deras spontana lilla fest i skogen, då det visade sig att Storas kompis var full som en kastrull och fick polis eskort hem. Stora var mycket full, av ånger, hade enbart sippat på dryckerna men var chockad över hur snabbt det kan gå över styr.
Bra samtal blev det iallafall och alla kröp till sängs.

Jaha, känns det nu. 2 veckor kvar tills vi åker till Tandådalen. 3 månader kvar tills vi åker till London. 4 månader kvar tills sommaren kommer.
Några timmar kvar tills god vän får svar på knöl i bröstet. Ibland är allt relativt.

Morgonpasset i P3

Jag har alltid varit ett fan av P3, avskyr radioreklam och gillar att höra olika sorters låtar, inte bara samma idoltjafs om och om igen.
Man har ju sina rutiner och jag vet att flera i min bekanstskapskrets lyssnar på Rix morgonzoo och det är fel inget fel på dem om det inte vore för reklamen!
Jag, jag lyssnar på morgonpasset som alltid har varit med Martina och Olle men nu minsann, nu har Olle ett nytt jobb och han ersatts av Kodjo! Och Hanna! De har blivit 3 istället för 2! Tur att jag skriker med utropstecken här så att ni inser allvaret!
Jag visste ju inte riktigt vad jag skulle tycka om detta, bra eller anus liksom men imorse skingrades mina tivel. Nu kan jag inte länka till SR/P3 eftersom att min arbetsgivare inte anser att vi ska ägna oss åt radiolyssnande på dagarna, men gå in på P3 och lyssna. Morgonens diskussoner om zombie mardrömmar, läskiga filmer och bortsprungna katter som heter Happiness fick mig att asgarva i bilen på väg till jobbet. Kodjo, du är ok. Hanna, du är ok.
Peace.

Rubriklöst

Nu är veckan slut, slut, tra la la la.
Jag hade planer på att ha familjen hemma på fredagen för att fira min tjugosjuttonårsdag men det satte Storas magsjuka stopp för. Jag hade planer för att ha tjejmiddag på lördag med tung tävling i ABBA singstar men det satte Storas magsjuka stopp för.
Så nu har jag inga planer. Jo, kanske middag ute på lördag med goa M.
Men annars är helgen friii. Borde lägga tid på Plura som ska ställas ut nästa lördag i Sollentuna. Borde slutföra storstädningen som jag började på i veckan. en massa borde som känns så däääär.
Bästa J kläckte idén att vi skulle ta en ridtur i helgen, det är ett bra borde.
Jag klippte mig igår, det var också ett bra borde.

Alltså, ännu ett meningslöst inlägg. Snart måste jag komma på något vettigt att säga här, annars lägger vi ner.
Bra så.

Igår, idag, imorgon.

Igår fyllde jag tjugosjutton. En trevlig ålder, men egentligen inget att fira. Blev ändå uppvaktad av kära maken och döttrar på morgonen, fick vackra blommor och tjusig skiddress. Så gulligt av maken att köpa storlek 38 som jag inte har haft på 15 år.
Skulle egentligen på kurs men både Lilla och Mellan har varit halvkrokiga i flera veckors tid och igår var de jättekrokiga så jag stannade hemma med dom. Hämtade datorn på kontoret och jobbade från soffan. Funkar det med.
Ganska tråkigt inlägg detta. Det mest puckade som hände igår var att svärmor skickade ett vykort med en tårta på och texten: Ha en bra födelsedag, vi skickar en tårta idag.
Så satt jag och väntade på att en tårta skulle levereras, hur vet jag inte, men de skrev ju att de skickade en tårta.
Idiot. När jag skulle gå och lägga mig kom jag på det. Om inte NI har kommit på det kan ni få suga på den.

Idag känner jag mig risig, ont i skallen och rosslig. På lördag har jag planerat tjejmiddag här hemma, vore kul om den blev av. Nu ska jag avsluta det här trista inlägget så att ni kan gå och göra roligare saker. Hejpåer.

Alla helger är för korta men nu är ljuset tillbaka.

Jag förundras att himlen är tillbaka, den har äntligen krupit ut ur sin gråa, blöta filt där den har gömt sig i veckor och banne mig om inte ljuset snirklar sig in i ögonvrån när jag kör till jobbet. Att det är ljust klockan 0745 på morgonen ger mig hopp. Snart är vi där med ljumma vindar, solbrända ben och långa dagar på bryggan.
Tröst. Det är minus 6 grader idag men detta ger mig tröst.