Snö, trasiga bh-ar, nytt jobb och längtan.

Snön är här men av erfarenhet vet man att den kan vara borta imorgon. Men vi njuter, faktiskt och hundarna ska vi inte tala om, vi får knappt in dem.
När de går in hittar de min ena bh som de glatt river i trasor, min bästa svarta bh dessutom så nu måste jag shoppa ny.
Var på nya jobbet igår, så trevligt så men idag vaknar Lilla efter hostig natt och fick stanna hemma. Jag har hostat halva natten jag med, förhoppningsvis lider vi igenomd et nu och inte när vi åker.
Nilssons är i LA och vi saknar dem massor men vi njuter av fina bilder på resedagboken och räknar dagarna tills vi själva åker, imorgon är det exakt 2 veckor kvar!

Allting ställs på sin spets nu med 3 hundar hemma och jag som ska åka till jobbet, barnen knotar över att få hjälpa till med rastning och det är strängt på morgnanrna, nu måste de komma igång med att sköta sig själva mer, finns ingen tid med lulllull längre. Men det går. Allt går när man har 3 veckor sol och bad framför sig.

Life according to Princess Saga, part 1.

Hellu dog lovers.
Här ska jag vara i 2 veckor säger dom som vet. Själv vet jag var man går ut, var vattenskålen är, var jag ska sova och vem som är Plura och vem är Lasse.
Här är alla snälla.
Igår gav dom mig JÄTTEGOD mat (jag är annars lite kräsen med mat, jag är ju en prinsessa) jag åt upp allt och de klappade mig på huvvet och sa braaa Saga men sen såg Hon ledsen ut, tydligen var det fel mat. God var den iallafall.
Fast idag räserbajsade jag. Schwiss sa det så var den maten borta. Ja ja.

Vi leker, vi äter, vi sover. Ungefär. Det händer inte så mycket här.
Jag undrar var de andra är och om de kommer och hämtar mig snart. Fast om de inte gör det så är det ok. Jag har Plura och honom tycker jag om.

Nu ska det tydligen dammsugas här. Jag såg en katt i skogen idag. Jag har bajsat två gånger på deras altan, Han säger att det ser ut som koblaffor. Ge mig rätt mat säger jag.
Puss på er.

Willkommen dalmasar

Bästaste faster ska ju ha barn och inte nog med det, nu bloggar de om det oxå!
Läs här.

När jag fick veta att de hade bulle i ugnen, utbrast jag käckt:

Ååååh vad kul, jag tror minsann att jag har kvar vagnen efter Stora, från 1994, den kan ni ju ta!

Ha ha. Vad nervösa de vart.
Finns ju inget värre än att få första barnet och bli påprackat en massa begagnat skit man inte vill ha. He he.

Stora och jag.

Ibland pratar vi inte alls, Stora och jag. Ibland massor. Ofta kan vi skämta, vi har exakt samma syn på humor han och jag.
Härom dagen stod han i köket och jag plockade ur diskmaskinen, hundarna kom och svassade runt oss och Plura trycker upp sin nos i Lasses röv och då utbrister Stora, med EXAKT samma betoning som i filmen nedan:
Diu liuktar i miin röööv.
Se och le. Liksom.

Bollkul.

Jag är en duktig matte. Så duktig att jag noterar att hundarna inte har några leksaker, alla är sönder och kastade, benen är slut och av PET flaskorna återstår molekyler.
Är på Hööks för att köpa presanger åt fina E som fyller 7 år och hittar trasknutar med 2 tennisbollar på, jättekul, bara 19 spänn styck.
Imorse, efter att maken tagit skrikande Mellan till skolan, efter att jag vrålat helvete till Mellan som sparkar, skriker och kastar omkring sig, när jag satt mig vid datorn, ont i halsen, ont i bröstet, segt slem som envist pockar, hosta hosta men det gör så ont, ja då leker hundarna, länge i vardagsrummet.
Så mysigt tänker jag, vad kul de har med leksakerna.
Efter en stund går jag dit och bollarna, bollarna är molekyler. Över hela golvet. Plura skrattar, faktiskt.
Jag hämtar dammsugaren. Lasse flyr, han tar alltid dammsugaren personligt, tror att jag jagar honom.
Det var den morgonen det.

Resa.

Jag borde skriva ett långt inlägg här angående det faktum att jag igår tillbringade dagen i Storas skola. Men allvarligt, jag var så jävla bedrövad och förskräckt när jag kom hem att jag orkar helt enkelt inte.
Istället loggar jag in på Resedagboken. Är det inte lustigt att jag kan alla inloggningsuppgifterna ännu, fast det var 2 år sen vi skrev där?
Iallafall, självklart kommer ni att kunna följa även denna resa där och SOM VANLIGT är det skitkul när ni kommenterar och hälsar under resans gång.
Under resan kommer den här bloggen vila, ta semester kan man säga. Men som ni vet är vi duktiga på att uppdatera i resedagboken med bilder och allt. All info mailar jag ut till er som jag vet vill ha det. Ni andra slipper. HA HA HA.

Idag har jag ont i halsen men det tänker jag inte orda så mycket om eftersom det finns folk med hjärntumörer där ute, är det inte bisarrt hur en del kan ånga på om sina krämpor dag ut och dag in, när det bara gäller lite feber och snuva? Helt sjukt, en del människor borde verkligen skaffa sig lite perspektiv och distans i tillvaron.

Veni, vidi, vici.

En era är slut på det ena storbolaget och en ny tar sin form.
I veckan var jag på interjuv och en timme senare erbjuds jag jobbet. Det är inte många interjuver man går ut ifrån och känner lycka i magen men så var det nu och där stod jag på ICA och höll i en fläskfilé och undrade om jag verkligen skulle, på en torsdag och får ett samtal som resulterar i att jag ringer maken och ber han öppna en flaska rött, det blev fläskfilé och färska champinjoner, massa vitlök och grädde och parmesan ost.
Ibland går det som man vill och jävlar vad jag ville och jävlar vad jag fick det här jobbet.

Ikväll checkar jag och M in på hotell, delar en flaska bubbel, svirar upp oss till tänderna och går på återföreningsfest med gamla klasskompisar från högstadiet.
Imorgon äter vi en långsam frukost och fnittrar sådär som vi gjorde efter kvällar på fritidsgården 1987 och rostade smörgåsar med honung på.

Just nu ler livet och jag gapskrattar tillbaka för ingen vet när man får ha kul nästa gång.
Ha en bra lördag hörrni.

Förklaring.

Alltså, jag kom ju aldrig fram till punkten, att kacka i eget bo.
Jag surar i mitt eget hem så alla andra surar tillbaka på mig.
Alltså bajsar jag på mitt eget golv och får städa upp det själv.
Vet inte varför jag förklarar det för er.

Kacka i eget bo.

Jamen inte vet jag varför surheten finns där redan när jag vaknar. Kanske är det för att Plura river hål på och glufsar i sig kanske en liter eller mer av Sagas torrfoder, hela kvällen bevakar vi denna glufs med sprängfylld mage och plågad blick i tron om att han ska spricka framför våra ögon.
Sover dåligt hela natten, Lilla glider in och emellan med en groda i famnen, stjäl min kudde, andas på mig med en berusad doft, barnslig nattberusning, men jag klagar inte på det, älskar ju att ha barnen brevid när natten kommer men ändå. Vaknar med surt grävande i magen men för en gångs skull ger Mellan inga gråa hår utan bara göööör det hon ska.

Skulle bara vilja få ordning och reda på vårt liv. Att maken går till jobbet och jag likaså att ingen är hemma på dagarna och skriker av tristess och tvätter/viker/stryker i brist på något annat, att vi pratar jobb och händelser som sträcker sig längre än till vad som kom med posten.

Och snart ska jag ringa specialpedagogen på Storas skola och kalla samman lärare till möten och konfrontera dem med frågan om varför de har gett upp angående Stora och varför de inte gör sitt jobb och försöker motivera honom för det är väl det jag betalar för med mina skattepengar? Jag är på gränsen till att ta hem honom och hitta en annan skola, en skola med disciplin, en skola som vågar stoppa och ifrågasätta och puscha och stötta och inte bara drar trasmattan över huvudet och längtar efter jullov.
Ja det ska jag göra, så fort jag har ätit upp mina mackor med messmör och druckit mitt kaffe med mjölk.

När jag har gjort det ska jag rasta hundar och sedan piffa till mig och åka på interjuv nummer två, det lovar gott, luktar gott, ser gott ut men det vet man ju, att det kan vara skit inslaget i vackert papper så vi ropar inte hallojsan än.
Men håll tummarna hörrni.

Tell me about it.

Jag önskar verkligen att jag hade något kul, vettigt och intressant att skriva men jag tenderar att fall åt inlägg som idag ska jag köpa nya byxor och minns den här från sommaren 87 med ett youtube inlägg och jag värderar er kära läsare för högt för att utsätta er för sånt och just nu, just i detta nu, ligger Lasse vid mina fötter och fiser så att det svider i mina ögon, jag letar betyg inför interjuven jag ska på idag (hoppas hoppas hoppas) och Saga och Plura river i detta nu hallen, de boxas minsann, varför inte, alldeles snart måste jag lyfta luren och kontakta Storas skola, måste jaga människor, lärare, få till möten, kritisera dem, kräva mer stake i dem (visst kan jag kräva det? Stake? Disciplin för fan, sluta lalla i sonens skola) och någonstans däremellan slänger jag en tanke på bloggen men har inget vettigt att säga och förresten, nu när Mia bloggar igen är alla ord tagna, alla vackra tankar som någonsin har tänkts printas nu ner i hennes blogg så läs den istället.

Mia.

Jag vet inte, men veckan börjar kallt och grått med isande nordanvind och jag har inget i min kalender idag som DiMaggio sjunger och det är satans tråkigt men så minns jag, just det, Mia the one and only är tillbaka och plötsligt blev det soligare i mitt sinne.
Läs för fan.

Dagens.

Uppvaknande: klockan 05:00 av en hund som kräks.
Klädsel: svarta slapparbyxor, Leksand stars mössa, linne och kofta, looking gooood.
Macka: knäckebröd med leverpastej
Goda gärning: passa brorsans ena hund
Inte glömma: ta Lilla till doktorn kl 11:15, ena bröstet svullet (!?!?)
Fundering: hur kan en sån liten hund bajsa så mycket? (Lasse)
Längtan: till Hawaii, kan redan känna sanden mellan tårna, fasiken, jag DRÖMMER om Hawaii.
Hurra: maken tar bort gipset idag!

God morgon.

Hälsa hälsa.

Alltså, jag fattar inte.
Det här med Carl Hamilton och muslim tjejerna i TV. Han blir lack för att de vägrar skaka hand som hälsning, de blir lacka för att han inte respekterar deras tro och tycker även att han är rasist!!??!!.
Alltså, jag fattar inte.
Om jag flyttar till arabien i långtbortistan, tar på mig en bikini och vandrar på stadens gator och hävdar att det är MIN tro, vad tror ni händer?
Just det.
Varför förväntar sig alla jävla muslimer att de kan komma med sin tro och ska få utöva den HUR MYCKET DE VILL HELA TIDEN och vi ska bara jamenvisst sörru.
Förstå en sak.
Åker jag till ert land, respekterar jag er tro, era regler och seder.
Ta för fan och gör detsamma i mitt land tacksåmycket.
Utöva er tro hemma i lägenheten i Rinkeby men när ni rör i samhället så ska ni fanimig bete er enligt våra seder. Precis som jag skulle bli tvungen till att göra om jag bodde i ert land.

Och förresten, när jag ändå är igång, är vi intresserade av att höra muslimska tjejer i TV? Inte jag. Muslimer förtrycker kvinnor rakt av, inte fan vill ja ha det i min licenstv. Sen kan de sitta där och hymla om att det häääär är livet de vill leva. Jamen, eller hur. Ta av er sjalarna och se er omkring. Ni har ju för fan inget liv. Idioter.

God morgon förresten! Det här blir en BRA dag.

US and A.

Bra där amerikanska folket. Bra att ni tänkte till och röstade fram Obama for president.
Äntligen kanske ni kan kalla hem era stridisar från Irak och sen ta hand om ert sjuka folk. För en gång skull finns det faktiskt hopp.

Jamen hejsan.

Oj, det var länge sedan.
Vi packade (nya) bilen och drog till Hällekis på onsdagsmorgonen, åter hemma på lördag eftermiddag.
Inte mycket att säga om det. God mat, gott sällskap, slappa dagar i stormvindar.
Söndagen blev intensiv med ridlektion med Lilla och EMD konsert med alla tjejerna. Vet inte om jag eller J eller tjejerna dreglade mest.
Har inte tid att skriva nu. Pusselipuss.
Jo, förresten, GRATTIS H till lilla fina bebisen!