Jamen inte vet jag varför surheten finns där redan när jag vaknar. Kanske är det för att Plura river hål på och glufsar i sig kanske en liter eller mer av Sagas torrfoder, hela kvällen bevakar vi denna glufs med sprängfylld mage och plågad blick i tron om att han ska spricka framför våra ögon.
Sover dåligt hela natten, Lilla glider in och emellan med en groda i famnen, stjäl min kudde, andas på mig med en berusad doft, barnslig nattberusning, men jag klagar inte på det, älskar ju att ha barnen brevid när natten kommer men ändå. Vaknar med surt grävande i magen men för en gångs skull ger Mellan inga gråa hår utan bara göööör det hon ska.
Skulle bara vilja få ordning och reda på vårt liv. Att maken går till jobbet och jag likaså att ingen är hemma på dagarna och skriker av tristess och tvätter/viker/stryker i brist på något annat, att vi pratar jobb och händelser som sträcker sig längre än till vad som kom med posten.
Och snart ska jag ringa specialpedagogen på Storas skola och kalla samman lärare till möten och konfrontera dem med frågan om varför de har gett upp angående Stora och varför de inte gör sitt jobb och försöker motivera honom för det är väl det jag betalar för med mina skattepengar? Jag är på gränsen till att ta hem honom och hitta en annan skola, en skola med disciplin, en skola som vågar stoppa och ifrågasätta och puscha och stötta och inte bara drar trasmattan över huvudet och längtar efter jullov.
Ja det ska jag göra, så fort jag har ätit upp mina mackor med messmör och druckit mitt kaffe med mjölk.
När jag har gjort det ska jag rasta hundar och sedan piffa till mig och åka på interjuv nummer två, det lovar gott, luktar gott, ser gott ut men det vet man ju, att det kan vara skit inslaget i vackert papper så vi ropar inte hallojsan än.
Men håll tummarna hörrni.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar