Frågor på det?

Det skrevs inga frågor.
Ingen undrar något alltså, ni känner mig utan och innan?
Vad bra. Då gör vi nåt annat istället.

Jag kan ju berätta att kära maken köpte vacker topp och smashigt smycke till mig i fredags, fick ett stort paket innan vi åkte. Bara därför att. Me like. Så fick jag dåligt samvete. Bara för att jag inte. Men maken bara äsch, puss och sen drog vi. Köpte ny bil i Avesta, Audi A6 combi, we like. Hundarna like very much. Mycket köpa just nu.

Best of Leksand

Alltså, det var mycket som bra med Leksand.
Som S&S lägenhet, oh så najs.
Som all god mat, oh så gott.
Som myset på SPA't på lördagen, oh så skönt.
Som att S&S ska ha baby, OH så najs!

Nedanstående får summera alltihop, helt underbar! Se hela!

En helt vanlig sms:konversation.

Jag och min kära J har ju en ganska sjuk/konstig/helknäpp/wacko humor, det går ibland inte ens att återge hälften av vad vi skojar om, skojar så där så man gråter av skratt.

Men här får ni morgonen sms:konversation som ganska bra visar på vilken låg nivå vi befinner oss på.

Jag, 06:40: God morgon, var e Saga idag? (deras hund alltså, hon har varit dagbarn hos oss hela veckan)

J: Hemma...

Jag: Ok, hälsa henne trevlig helg he he...

J: Hon hälsar tillbaka och tackar för den här veckan. Hon säger också att plura och Lasse har retat henne för att hon inte ska åka på semester...kan du höra med dem om vad de har att säga...

Jag: Jag tog upp det med dem. De sa att hon började. Tydligen kallar hon dem för lilleputtarna och hävdar att de är hennes tjänare för hon är en prinsessa?

J: Bra, då har hon lyssnat på vad jag sagt till henne: smådvärgar ska hållas kort.

Nu sticker vi till Leksand! Får se om det blir nån tid att blogga. Hej på er.

Appropå klippetiklipp.

Alltså. När man klipper sig på salong fönar de håret så ärtigt och fint och sen har man ett helvete att få till det lika fint när man själv ska göra't.
Jag har ju gaaanska så tjockt hår och jag veeet ju att nya förmågor alltid blir helt till sig och börjar skära ut med sin skärarsak. Och satan vad denna förmåga har tunnat ut. På EN sida. Jag ser helt fucked upp ut i skallen, är inte ens i närheten av hur frisyren såg ut när jag lallade ut från salongen i onsdags.
Vad är väl en bal på slottet..........

Lonely. I'm so lonely.

Ni kanske inte tror det men det är faktiskt ganska ensamt här. Tänk er att jag står på en scen och hela scenen är omgärdat av draperier som jag inte kan se igenom fast när ni andas så fladdrar det lite i tyget och jag kan höra en stol som skrapar i golvet då och då, någon som harklar sig eller en mobil som ringer långt borta.
Så sjunger jag en sång eller två, varje dag. Efter varje sång är det alldeles tyst där bakom draperierna. Inga applåder inga burop, inget ingenting.
Alltså, jag väljer sång med möda varje dag, sjunger den lite tyst för mig själv innan jag till sist fattar micken och sjunger.

Vore det så konstigt om jag ville ha lite respons?

Ska vi göra som alla andra, ha lite frågor? Ni förstår att det här blir sjukt pinsamt om ingen av er skriver en enda fråga? Jag lovar att svara på alla frågor, lovar.
Skriver ni inga frågor får jag väl packa ihop micken och montera ner scenen och krypa in i ett hörn.

Kräk

Vaknade 04:57 imorse av att Plura kräktes nere i hallen. Najs. Lite ben och lite slem. Så började dagen. Det kan bara bli bättre.
Så gröt för 3 barn varav den ena var Nilssons, Lilla och deras M skulle på teater och skulle träffa klassen vid tåget.
Promenad med 3 hundar och lämna 2 vid tåget och våra Mellan vid skolan. Hem och pressa 2 apelsiner och sedan börja läsa bloggar. Mycket siffror idag ser jag. 2 och 3 och...

Funderar på vad jag skulle vilja jobba med om jag hade alla opportunities i världen att välja.
På 1:a plats har vi nog kriminolog. Alltså CSI rätt och slätt.
Eller kanske psykolog.
Fast textöversättare inom film och TV ligger ganska högt det med.
Nu kan jag ju inte välja så vi fortsätter inom kontor. Så jävulskt trist egentligen, ändå gillar jag det. Man kan undra varför.

Rättelse.

Det blir ingen utställning den 16 november för jag och M ska på klassåterträff och bo på hotell och mysa och fnittra och dra gamla stories från förr. Så jag skippar det. M och jag träffas för sällan och när vi väl gör det är vi så stressade över att hinna prata om ALLT på kortast möjliga tid så det ska bli urnajs att rå om henne en hel lördagseftermiddag, lördagskväll, natt och söndagsmorgon!!

Slut på rättelse.

Klippeklipp

Jag drog till frissan idag. Min frissa had einte tid så jag gick till min gamla frissa som jag hade innan, tills hon blev för dyr, men idag fick det kosta eftersom att jag var tvungen. Ialla fall ändå så tog de i ordentligt, det var mycket hår som hon sa. Nu har jag inte mycket hår. Men mycket ångest. Skoja bara. Jag får inte ångest över hår. Om ni visste hur sjuk i huvudet jag har sett ut många gånger. Håret växer ut igen, på rekordfart, mitt hår är som bananflugor över en fruktskål, blir en masse över natten.
Det känns luftigt och skönt och fräscht, just nu. Imorgon komemr jag att svära när jag inte kan sätta upp det i en tofs. Men inget ångest över det.
Saker jag får ångest av:
- att något ska hända mina barn
- vetskapen att många barn just i detta nu, far oändligt illa ute i världen
- att inte veta hur framtiden ser ut

Fast jag tänker inte så ofta över ångest saker. Jag hinner inte. Ibland, när det känns som om alla missförstår den och är elaka och jag ligger och stirrar i taket när alla andra sover, då brukar jag tänka på ångest saker. Ibland går jag igenom min egen begravning och fantiserar vad alla skulle säga och sen gråter jag för de skulle ju vara så ledsna och jag skulle vara så ledsen när jag var tvungen att dö i bilolycka/hjärntumör/hybris. Så ligger jag där och gråååter hjärtat ur kroppen och sen somnar jag. Så känns det bättre dagen efter. Jag tror att jag gör så här för att jag har ett behov av att gråta men eftersom att jag lever ett ganska stillsamt liv så har jag inte så ofta anledningar att gråta så då får jag forcera fram anledningar. Jag har alltid varit bra på att skrika/gråta ur mig saker och sen är det bra med det, finns inget lock att lägga på min brunn utan jag öser med den stora skopan och sen är det tomt och så kan man fylla på med något annat.
Det jag ville ha sagt med detta är att nja, jag är väl inte supernöjd med klippningen men vem fan bryr sig. Nu ska jag gå och göra köttgryta. Tjing på er.
-

God morgon.

Inatt har det blåst så att vår parabol har helt lagt av. Det är trevligt att vara utan tv. Imorse satt Lilla och jag och gosade och pratade istället för att med sömngrusiga ögon kolla på Händige manny och allt annat skit som snurrar på morgonkanalerna.
Mellan är hemma idag med hängighet och snuva.
Tre hundar sussar sött efter att ha lekt hela havet stormar i en timme.
Maken sover fortfarande.
Jag äter frukost, två knäckemackor med ost och paprika, en kopp starkt kaffe, juice och självklart ett hårdkokt ägg.
Jamen god morgon då alla fina.

Gråaste grått.

Jag äter en ensam, grå lunch och blickar ut i det gråa utanför. Tre hundar i olika storlekar sover i min hall, det luktar tre blöta hundar.
Just idag sörjar jag det jobbet jag än gång hade, jag var bra på mitt jobb, jag gjorde saker innan folk visste att de skulle göras, jag var engagerad och lojal och arbetssam. Någon gång kommer jag hitta en ny sån plats men just nu känns det lite ledsamt att säga hejdå till den jag en gång hade. Men jag vet innerst inne att det är dags att gå, man kan inte skyffla skit utan spade, så är det bara.

Hittar en ny blogg som jag borde hata/förakta/pissa på men kan inte. Kan inte för att hon beskriver den vansinniga kärleken så fantastiskt bra, kan inte för att hennes beskrivning får mig att minnas hur det kändes med min kära kära make för cirkus 11 år sedan, kan än idag minnas magen, min mage, hur den skrek av förtjusning så fort jag såg honom, hur det brändes i mina fingertoppar när jag rörde hans hud och det mest absurda är att, att jag blir lite nykär. Faktiskt.
Ok. Man kan ta ställning och säga att det hon och han gör är vedervärdigt men jag tänker bara läsa och drömma mig tillbaka till 1997 för det är inte min man hon skriver om.

Pannkaka.

Alltså...ok för att ribban låg högt eftersom att Plura blev BIS på första utställningen. Nu blev han 2:a av 2 hanar och gick inte vidare i gruppen.
Buhuu.
Han var jättefin och duktig, jag var okoncentrerad och inte skärpt, behöver VERKLIGEN träna mer. Sen behöver Plura växa till sig i pälsen och bredda sin bröstkorg lite HA HA HA. Jag skoja bara.
Tack J för hjälpen med trimningen.
När vi åkte därifrån vrålade jag och J i bilen på göteborgska:
Jag pissar på er!
Som puckot i Idol.
Sen skrattade vi och tittar redan framåt mot nästa utställning. Som troligtvis går av stapeln i Eskilstuna den 16 november.
Saga var bäst idag, hon gick till gruppfinalen men åkte sen ut. Vann gjorde en liten King chavellier spaniel eller vad det heter. Mmph..fjollhund säger Plura.

Domaren Jan Törnblom tyckte så här om Plura:
Bra huvud och uttryck. Valpbett. Fina ögon. Välvinklad fram och bak. Bra bröstkorg. Fin rygg. Bra kors och svans. Passande benstomme. Bra päls och färg.

All in all en trevlig, lärorik dag. All erfarenhet är bra erfarenhet.

Yazmina i tårar.

"Jag kanske inte var lika bra som de andra".
No shit. Verkligen?

Ingen var bra, Idol suger i år, just nu. Något drastiskt måste hända.

Katrin fick sparken.

Jag är faktiskt lite förvånad.
Ingen chef på TV4 kan ha undgått hur Katrin är, samtliga har säkert följt henne i flera år och kan hennes jargong, vet hennes inställning till vad som är ironi och humor. Jag försvarar inte Katrins uttalanden, många gånger uttrycker hon åsikter som jag inte stöder (fast vet jag att de verkligen är ärliga eller försöker hon bara provocera? vad vet jag) men ändå. ÄNDÅ! Vad trodde de Katrin skulle göra? Just det, de VISSTE att hon skulle provocera, de visste att hon var en loose canon som kan brisera snabbare än en tonårspojke i sängen med en bystig blondin. Och det var ju det de ville ha, provokation. Provokation föder uppmärksamhet, uppmärksamhet säljer i Sverige.
Jag ger mig fan på att de satte Katrin där de satte henne, bara för att de visste att hon om någon skulle våga vara ärligt brutal, hon skulle säga det massorna tycker men inte VÅGAR säga.
Sen brann det till och massorna, massorna som verkligen tror att deras åsikter betyder något, gormade och spottade och svor, då tar de bort henne.
Det är så sjukt fegt att jag saknar ord.

Det är alldeles för många i Sverige idag som tar sig själva så allvarligt att de gråter när de skiter bara för att de förlorar en del av sig själva.
Sverige måste vara ett av de mest hycklande länder som finns, vi anammar och puschar för att befolkningen ska våga säga sin åsikt och stå för vad de tycker men när det verkligen händer, då slår vi ner dem skoningslöst.
Och förhelvete, alla idol deltagare, slappna av! Tror ni verkligen att ni betyder så mycket att man inte får skoja med er? När tappade ni humorn och klev in i jag-är-så-viktig-att-världen-stannar-när-jag-fiser?

Det rätta hade varit att helt enkelt rycka på axlarna och kontra med ja Katrin tycker si och så men det gör inte vi, hennes uttalanden får stå för henne och sen fortsatt.
Tror ni att big chef på TV4 verkligen plitar ned det alla anställda på TV4 ska tycka/tänka/anse/känna? Eller tror ni att alla är individualister som har egna åsikter och faktiskt, ibland, inte alls tycker som TV4?
Skärp er.

Jag tycker synd om Katrin av den enkla anledningen att hon fick ta hundhuvudet för fega chefer på TV4. Katrin verkar vara en skärpt, driven och faktiskt jävligt kul tjej som ibland pratar innan hon tänker och ärligt, vem fan gör inte det ibland? Heja Katrin! Härligt med folk som inte bara finner sig i att fösas ihop med kossorna utan bryter sig ut och traskar sin egen stig. I högklackat förstås.

Hundliv

Det är intressant att ha två hundar. Visst, har man en kan man ha två, de har ju varandra, men ändå. Det blir mer, det kommer man inte ifrån. Allt går i rasande takt, stillsamma promenader är ett minne blott. Okej då, det var inte Pluras starka sida innan heller. De är inte lugnare nu kan man säga.
Man försöker få en bild på dem men hej du, stå stilla existerar inte.
Lasse är nog den lugna av dem. Men otroligt dominant så han måste sättas på plats konstant. Härom kvällen rök de ihop vid matskålarna, jäklar vilket liv det var. Just då ville jag inte ha nån hund alls.
Fast de är ju gosiga också. Trycker ihop sig under databordet när jag sitter vid datorn, gör sig så små de kan.
Jag har ännu inte bestämt mig om det är så här vi ska ha det, d.v.s, ha mer än en hund. Ska fnula på det.

Hörrni, idag är det fredag. Trevligt.

Varning på stan

Alltså, inget är hugget i sten. Allt kan ändra sig. Och det kan man ju lugnt säga att det händer just nu.
Mitt "nya" jobb, har fått anställningsstopp. Så nu måste jag tänka om. Ingen fara på taket, inte alls, bara lite omplanering. Var så inställd på att allt var klart men icke.
Min högra axel skriker som fan hela dagarna, maken tycker jag ska åka till doktorn men nej tack, det räcker med en invalido i familjen. Fast, ont gör det.
Lasse trivs och har hälsan, han hälsar så gott till alla. Yeah, NOT.

Ok, veckans plan:
- imorgon, ta make till sjukhus för att ta bort stygn och nytt gips
- fredag, snabbis till kontoret, diskutera lite pengafrågor
- lördag, eventuellt hämta ny bil, Audi Comi - YEAH!!! Åka många herrans mil för att hämta...
- lördag, bada och trimma plura
- söndag, ställa ut plura, inoff utställning i Nyköping

Ja det var väl allt. Not.

Lasse

Ibland slår jag knut på mig själv.

Ringer uppfödaren och 1 timme senare har vi ännu en Welsh. Lasse.

Bara till låns. För att roa oss och Plura och för att socialträna lite. Lasse är fin. Äldre än Plura men mindre fysiskt.På bilden ligger de tillsammans under bordet i vardagsrummet. Sugig bild men ni ser att det är två stycken va? Annra får ni kontakta ögonläkaren.

Lasse är fin. Plura gillar. Vi gillar.

Hallihallåhallalallan grej....

Så har det gått en vecka till. Jag uträttar inte mycket men är igång 24/7 ändå, hur går det ihop undrar jag och ni men inget vet.
Helgen var micket bra, 2 turridningar på lördagen, till stallet kl 0730 och hemåt vid 17:00, hade aldrig funkat utan eminenta J, min pärla bland ostronen. Tacktacktack för att du var med och styrde upp och hjälpte till och fasiken vad bra vi är och NÅGON GÅNG kommer vi att ha ett eget stall och hej och hå vad bra DET blir.

Annars.
Annars så är det tungt att ta allt jobb själv när man har maken i gips. Jag leker att jag är ensamstående, att det inte finns någon annan som kan ta det som jag skjuter upp. Och så är det ju. Han vill men kan inte. Ligger som ett paket, ruttnar av tristess. Och visst känns det pissigt, barnen, maten, städningen, handlandet, skjutsandet allt allt allt. Men ändå. Han finns ju där. Min vackra fina man. Han kommer ju att bli av med gipset. Snart. Om tre veckor cirkus. Allt kunde ha varit värre. Det finns dom som HAR det värre.
Så vi biter ihop och räknar dagar och tvättar en maskin till.

Förresten. Den 19 oktober ställer vi ut Plura igen. Håll tummarna då. ska försöka få till en shysst bild av Plura idag. Han har ju blivit större. Vår lilla prins.

Och jobbet då. Jodå. Det "nya" rullar på i rekryteringsfasen. Det gamla avslutas i november. Däremellan en stor kasse pengar. I like. Men just nu går jag hemma och pillar mig i naveln och det är så skönt så skönt.

Lycka.

Vi har hantverkare hemma. Två stycken som äntligen ska kakla stora badrummet på övervåningen. De kom tidigt imorse vilket gjorde att maken inte kunde ligga kvar i sängen. Hcp maken, handicapped. Så vi dukar frukost i vardagsrummet med tända ljus och DN och lokalblaskan. Nybakat bröd från Statoil. Vi smaskar och hummar medan vi läser.

Jag: vet du, vi är lyckliga vi.
Hcp make: jaså, vadå?
Jag: Med tanke på finanskrisen. Vi har inga dollars på banken, inga aktier, inga optioner och sånt shit. Behöver inte oroa oss. Vi kan bara luta oss tillbaka och se på när allt faller.
Hcp make: Hmm, ja, det har du rätt i.

Man känner sig lite förmer, lite posh när man sitter i soffan och äter frukost medans hantverkarna sliter. Herrskap och tjäsntefolk liksom.
Jag tror jag tar en tur upp på övervåningen senare och ser över deras arbete. Men jag ska vänta tills de börjar med att sätta kaklet. Då ska jag gå upp med en rynka mellan ögonen och säga: jahaaa, ni gjorde så däääär, okeeeeej, inte riiiktigt som på bilden.
Så får de nåt att tänka på de små hantverkarna.

Helgen som var.

Lite grinigt igår. Och värre blev det men det kan vi ta sen. Måste ju bara berätta om helgen som var! 0900 gick färjan från Strömkajen till Bjurö. Sammanlagt var vi 8 tjejer som kom lördag morgon och åkte söndag eftermiddag.
Solen strålade på lördagen, vi åt ljuvlig lunch i form av pajer med trattkantareller, valnöt och broccoli med mera.
Sen bagav vi oss ner till stranden och satte igång emd att värma tunnan. Det var ett digert jobb, vi felade lite men gjorde om, gjorde rätt! Till slut fick vi lön för mödan. Vi bastade, badade i havet (12 grader!) och badade i tunnan. FANTASTISKT!
Sen var det middag med sjuuukt god mat och vin och sen stupade vi i säng vid 0200.
Dagen efter ösregnade det och alla hade betongkeps. Härlig helg. Vassegod o njut av bilderna.

Lite kan man...

Jag fick 26 av 30 rätt på nutidsorienteringen idag. Än kan den gamla haggan...

Vad gör ni här.

Det kan man faktiskt undra. Ni slinker in, tjyvtittar och sen drar ni.
Som ni märker har jag inte skrivit på flera dagar. Och gör det er något? Tydligen inte. Inga klagomål eller funderingar var jag har tagit vägen i kommentatorfälten. Inga ilskna utrop om att ni saknar mig eller mina inlägg.
Så ska man skita i det då? Eller hur ska man tolka det?

Iallafall. Livet är segt, kallt, grått och som vanligt lite upp och ner. Istället för att skriva tråkiga inlägg här som ingen bryr sig om, läser jag böcker, ser på film, promenerar hunden.
Så det så.
Idag tycker vi synd om miiig, buhuuuuu.

Skoja bara, inge synd om mig inte. Jag har ju min älskade make hemma varje dag som jag kan hångla upp. Om jag nu ville det. Eller vill och vill. Orkade.