Bara en liten notis.

Jamen jag vet att jag uppdaterar för lite/för sällan/för tråkigt.
Jag kan ha 10 olika inlägg som jag verkligen vill dela med er men kommer aldrig till skott för det händer andra saker i mitt liv, faktiskt.
Jag är tillbaka på jobbet och har jobbat 2 heldagar men idag blir det kortare för jag är enormt stel och värkig i hela ryggen.
Värkig. Ja, det värker från revbenen och jag både går och sitter snett för att inte toucha mina små rävben och det gör att kroppen nu skriker stopp. Ska boka massage å det snaraste och mjuka upp mina stackars leder.

Byr lever och har hälsan. Under de här 2 veckorna sedan olyckan har han skött sig ypperligt. I söndags var han med och löshoppade som sagt och det älskade han. Snart ska vi ta itu med vår beef han och jag, vi ska duellera och jag kommer att vinna. Det har jag gett mig faan på, att jag ska vinna över honom eftersom jag tänker köpa den där satans hästen.
Kanske komemr det en massa fina bilder på honom senare idag. Kanske inte. Det vet man inte så noga.

Dum, dummare, dummast.

Nu ska jag berätta för er exakt hur dum jag är.
Det är inte vetenskapligt bevisat men efter idag tycker jag att jag kan ge ett utlåtande i klass med raketforskning på hög nivå.
Det är en bra dag. Revbenen är snälla och låter mig både jobba vid datorn, hänga tvätt och städa undan i köket.
Plura är hemma med mig och jag bestämmer mig för att dressa om från nattlinne till shorts så han kan få gå på promenad.
Först sätter jag i vänsterbenet i shortsen. Sen ska jag sätta i högerbenet. Jag håller inte i mig mot väggen eller nåt för att hålla i sig är för losers.
Då fastnar jag med foten i shortsen, faller framåt och knäar mig själv i revbenen. Självklart de revben som är brutna.
Just där och då ville jag faktiskt dö en smula.
Plura blev hysterisk eftersom han trodde detvar en ny lek att matte ligger på knä framför honom och grymtar. Grymtar eftersom det gjorde satans ont att andas.
Precis så dum är jag.

Revben på film.

Nu ska jag ta kål på nåt som alla tror på.
På film, när actionkillarna bryter revbenen, blir de lindade.
FALSKT! Det hjälper inte ett skit!
På film, bryter de revbenen, lindar de dem och utför sedan hjältedåd.
FALSKT! Du kan inte göra ett skit med brutna revben! Ta sig upp ur soffan är ett helt projekt och att dra ut en kontakt i väggen ska vi inte prata om!

Så, nu har vi avklarat det.
God morgon.

Snåleri snålera.

JAg har verkligen inte slösat pengar på shopping den här sommaren, jag har varit så DUKTIG och aktat mig för reor och värdelöst trams som man tror att man behöver. Eller, om sanningen ska fram så har jag inte haft några pengar att slösa ha ha, men det låter bättre om jag säger att jag medvetet inte har slösat!
Men idag fick jag ett ryck i shoppingtarmen och svängde snabbt in på några affärer efter jobbet (eller, mellan jobbet och jobbet så att säga, jobbar halva dagen på kontoret och sen åker jag hem och äter Citodon och jobbar hemma på eftermiddagen, kan ju inte snurra runt flummig på kontoret hi hi).
Och jag shoppade!
Fast inte till mig, egentligen.
Varsin Salomon ryggsäck till Lilla och Stora, är så trött på flaschiga, trendiga ryggsäckar som är otympliga och GÅR SÖNDER!
Nya fotbolls dojjor till Stora och ett par klassiska Reeboks med LEKSANDS märke till Stora! åååh, jag hoppas hon blir glad!
Varsitt paraply, litet, att ha i ryggan nu när de går till och från skolan varje dag, några strumpor.
Till mig: en ynka liten blus som blir snygg till jeans.
Det var det. Nu är jag shopping mätt för några månader, fel, dagar!

För övrigt kan jag berätta att jag har haft en sån där microduk som man städar med mellan bh:n och revbenen idag, bh:n gör så satans ont eftersom att bygeln sitter där jag har brutit rävbenen.
Vad har ni haft i bh:n idag?

Vackrast vackrast just nu.

Inte vara grinig.

Jag gillar verkligen inte att vara grining, missnöjd och avundsjuk.
Så därför slutar jag läsa Nio till fem bloggen nu på stört för fan vilka shyssta bilder hon tar den dära bruden. Och allt är så gulligt och vackert och alla är så unga och fräscha och fy fan. Man ska vara nöjd med det man har men det är ju inte så lätt, ibland.

För övrigt sitter jag hemma och jobbar och råkar på Lillas godispåse. Som nu är slut. Slut.

Foton från sommaren.

Sommar 2009, del 2.

GLÄDJE
denna sommar har varit hästen Byr, dagar i stallet, ridturer i skogen, grill med Nilssons, bad med Nilssons, glada, skrattande, brunbrända barn i vattnet, på stranden, på klipporna, i gräset, i soffan. Fest i Nilssons lada, härliga Lotta och Micah, underbara Bruce på Stadion, Gröna Lund, Dalarna (maken och tjejerna). Friska, glada barn. Kantareller och blåbär i skogarna. Tillbaka på skatten. Nilssons Lilla simmade långt. Alla barnen badade i flera timmar. Sovmorgnar och sena kvällar med lite tv tittande. Burken leken och kurragömma i brorsans hus i Hällekis. Njuta av lillkusinerna Charlie & Douglas. Kräftor i stora lass och makens underbara ostpaj med kantareller. Bilen har inte gått sönder. Vi har inte besökt någon djurpark, äventyrspark eller annat trams, allt det har vi redan gjort alla andra somrar. Härligt att slippa folkmassorna!

SORG
Pompe dog natten till den 13 juli. Han dog i bakluckan på Nilssons bil på parkeringen vid djursjukhuset. Lunginflammation. Vackra, mjuka, roliga, knasiga Pompe.
Den vackraste begravningen i strålande solsken ägde rum den 13 juli på Nilssons gräsmatta. Det var hemskt men jag skrattar ändå när jag tänker på hur Pompe slängde sin gummikatt i huvudet på Lilla.
Byr kastade av mig den sista lördagen på semestern. Jag bröt flera revben och ett ben i vänster tumme. Tre veckors ridning bortkastade, nu börjar vi om på noll igen och jag har ungefär 1-2 månaders läketid. Fy fan.

KNAS.
Plura hoppade ner från andra våningen, genom ett öpppet fönster. Landade på markisen över vår altan som trasades sönder (ännu mer) och numera släpper in mer sol och regn än nånsin.

LÄST
Oj, få se nu...
Nattfåk - Johan Theorin
Hårdaste mannen i showbiz - Ron Jeremy
Dansen kring guldkalven - Björn Elmbrant
Nästan död man - Åke Edwardsson
Min vän Henry - Nuala Gardner

Sommaren 2009. Del 1.

Det började med förskräckelse redan innan semesterna. Veckan innan hittade Stora knark hemma hos sin pappa. Ja ni ser, idel överraskningar. Det går inte att förklara egentligen, den besvikelse och frustration man känner för sin före detta som inte har mognad och förstånd att vårda sin relation till sin enda son. Det fanns inget utrymme över att ens fundera på detta då Stora behövde allt vår stöd, samtal med polisen, samtal med psykolog på BUP och allt annat som snurrade runt oss då.
Naturligtvis gjorde vi en anmälan och lämnade in det Stora hade tagit med. Det var inget att fundera på, Stora var ledsen över tanken att hans pappa kanske skulle komma bli dömd men insåg sedan att det är enda sättet pappan kan få hjälp.
I dagsläget har inget hänt, polisen väntade hela sommaren för analys svar innan de gör något, sonen och pappan har ingen som helst kontakt. Imorgon ska Stora tillbaka till psykologen för samtal, som kommer att pågå hela hösten. All in all har det fungerat bra efter att den första stora hemskheten la sig.
Men vad säger man? Finns det något att säga till ens lilla Stora som bär hela världens hemskheter på sina smala axlar? Hur hittar man styrka när folk, människor, runt omkring en gnäller över skitsaker och grinar över ingenting, när verkligheten är så mycket värre? Var finns glädjen när man inser att den person man älskat och litat på (Stora alltså) inte har varit for real de senaste året? Ja åren kanske till och med.

Det fanns inget att säga. Bara vara och lyssna och krama lite tafatt eftersom Stora inte direkt inbjuder till kramar. Stora reste sig efter någon dag, avslutade terminen med 3 IG istället för 7 IG som i höstas. Sommarjobbade i stekande sol och 30 graders värme. Hade en sommar med tjejer (både nya och gamla förmågor, he he), vänner, bad, konserter. Han borstade av sina axlar och accepterade läget. Jag önskar att hans pappa någon gång kunde se sin Stora, sin enda, som är så mogen och stark. Kanske skulle han lära sig nånting.

Back in business.

Nu så. Är hösten här. Vi överlevde sommaren. Ska summera lite men först; hej på er. Kul att ses och nu kör vi och hejfadderallenlej.