Det uppenbara gick förbi oss, trögtänkta som vi faktiskt är.
Hur kunde vi undgå det ultimata namnet?
Vi vet inte men nu är allt i sin ordning.
Självklart ska vovven heta Plura och inget annat.
måndag 30 juni 2008
Life according to Plura.
I söndags var det en vanlig morgon. Vaknade. Bet syrran. Bet andra syrran. Kissade. Jagade min svans. Fast maten kom aldrig. Konstigt.
Sen kom HAN. Lyfte upp mig och tog ut mig från hundhuset. Räckte över mig till hon blonda och sen bar det iväg. Jag hann inte reagera, hann inte tänka. Bara satt där, alldeles stel. Rörde mig inte, blinkade inte ens. Jävlar vad rädd jag var. Men jag kissade inte. Bra där.
Det här är tydligen nya hundhuset men det verkar vara ont om hundar. Jag har bara hittat mig själv. Jag har en säng eller nåt som står under nåt som går uppåt, till himlen säkert. Jag vet inte för jag har inte varit där. Jag har varit i rummet med mat. Jag har fina skålar och maten smakar som i det första hundhuset.
Sen har vi stora lekrummet, där finns en matta jag gillar. Där finns också en dörr som går ut. Ute finns det GRÄS och buskar. Trevligt. Jag kissar och bajsar där. Då får jag godis. Trevligt. Ibland glömmer jag och kissar i lekrummet. Det gör tydligen ingenting för de säger inget. Men jag får inget godis.
Det är ny flock här. Hon blonda bestämmer tydligen. Han, den stora, är snäll, han har len röst och stora händer. Lilla blonda har goda fingrar. Den mellersta vill gärna bära mig, det är snällt. Sen finns det en stor till, med svart hår. Han har roliga saker runt sin hals, kedjor och en massa annat. Han leker mycket. Jag vet inte riktigt vad min roll är men det kanske de talar om för mig snart. Ibland sitter dom runt mig och tittar. Och visar sina tänder. Jag fattar ingenting. Tänk om jag skulle säga BU! Då skulle dom kissa på sig. På golvet. Ha ha.
Just det, dom har ett rum med vatten också. Dit tog dom mig igår. Först var det lite mysigt men sen var det omysigt och då ville jag gå men det fick jag inte. Hon blonda höll i mig och han den stora blötte ner mig. Jag var SÅ ARG. Dom tänkte torka mig efteråt men jag rullade ihop mig som en korv och somnade i ren protest. Vägrade titta på dom. Varför håller dom fast mig så där? Hon blonda släckte lampan och sa att "låt honom vara". Där låg jag i min blöta handduk och var lite ledsen. Undrade var mina systrar var och om dom längtade efter mig. Undrade varför det inte fanns några fler hundar där.
Sen kände jag att det var varmt på golvet. Sov en stund.
Inatt sov jag. Den blonda sov på soffan och jag låg nedanför. Alla andra försvann upp i himlen och sen släcktes lampan. Då var det tydligen natt.
Mitt i natten blev jag kissnödig så jag ställde mig vid dörren men hon blonda bara sov och sov så då kissade jag på golvet. Sen sov vi lite till. På morgonen vaknade vi samtidigt och den blonda skyndade sig att lyfta ut mig men hallå! Regn??!!! Jag hoppade snabbt in igen. Kissade och bajsade på golvet istället. Nu såg den blonda lite sur ut. Inget godis fick jag heller. Ja ja, inte så lätt att veta hur dom vill ha det.
Nu är det tyst. Tror att dom små har åkt någonstans. De två stora killarna, vet jag inte var dom är. Dom kanske dyker upp snart. De verkar försvinna och dyka upp lite hursom helst här, ingen ordning alls. Hon blonda är kvar iallafall, alltid något. *gäääsp* dags att vila. Hej med er.
Sen kom HAN. Lyfte upp mig och tog ut mig från hundhuset. Räckte över mig till hon blonda och sen bar det iväg. Jag hann inte reagera, hann inte tänka. Bara satt där, alldeles stel. Rörde mig inte, blinkade inte ens. Jävlar vad rädd jag var. Men jag kissade inte. Bra där.
Det här är tydligen nya hundhuset men det verkar vara ont om hundar. Jag har bara hittat mig själv. Jag har en säng eller nåt som står under nåt som går uppåt, till himlen säkert. Jag vet inte för jag har inte varit där. Jag har varit i rummet med mat. Jag har fina skålar och maten smakar som i det första hundhuset.
Sen har vi stora lekrummet, där finns en matta jag gillar. Där finns också en dörr som går ut. Ute finns det GRÄS och buskar. Trevligt. Jag kissar och bajsar där. Då får jag godis. Trevligt. Ibland glömmer jag och kissar i lekrummet. Det gör tydligen ingenting för de säger inget. Men jag får inget godis.
Det är ny flock här. Hon blonda bestämmer tydligen. Han, den stora, är snäll, han har len röst och stora händer. Lilla blonda har goda fingrar. Den mellersta vill gärna bära mig, det är snällt. Sen finns det en stor till, med svart hår. Han har roliga saker runt sin hals, kedjor och en massa annat. Han leker mycket. Jag vet inte riktigt vad min roll är men det kanske de talar om för mig snart. Ibland sitter dom runt mig och tittar. Och visar sina tänder. Jag fattar ingenting. Tänk om jag skulle säga BU! Då skulle dom kissa på sig. På golvet. Ha ha.
Just det, dom har ett rum med vatten också. Dit tog dom mig igår. Först var det lite mysigt men sen var det omysigt och då ville jag gå men det fick jag inte. Hon blonda höll i mig och han den stora blötte ner mig. Jag var SÅ ARG. Dom tänkte torka mig efteråt men jag rullade ihop mig som en korv och somnade i ren protest. Vägrade titta på dom. Varför håller dom fast mig så där? Hon blonda släckte lampan och sa att "låt honom vara". Där låg jag i min blöta handduk och var lite ledsen. Undrade var mina systrar var och om dom längtade efter mig. Undrade varför det inte fanns några fler hundar där.
Sen kände jag att det var varmt på golvet. Sov en stund.
Inatt sov jag. Den blonda sov på soffan och jag låg nedanför. Alla andra försvann upp i himlen och sen släcktes lampan. Då var det tydligen natt.
Mitt i natten blev jag kissnödig så jag ställde mig vid dörren men hon blonda bara sov och sov så då kissade jag på golvet. Sen sov vi lite till. På morgonen vaknade vi samtidigt och den blonda skyndade sig att lyfta ut mig men hallå! Regn??!!! Jag hoppade snabbt in igen. Kissade och bajsade på golvet istället. Nu såg den blonda lite sur ut. Inget godis fick jag heller. Ja ja, inte så lätt att veta hur dom vill ha det.
Nu är det tyst. Tror att dom små har åkt någonstans. De två stora killarna, vet jag inte var dom är. Dom kanske dyker upp snart. De verkar försvinna och dyka upp lite hursom helst här, ingen ordning alls. Hon blonda är kvar iallafall, alltid något. *gäääsp* dags att vila. Hej med er.
torsdag 26 juni 2008
Henry
Mellan med sööötis (dock inte Henry tror jag)
Lilla och Henry (Popcorn i papprena) förr 29 april, 2008
Lilla, Mellan och kompis med söööötisar i knät.
Matdags!
Summa summarum, Henry flyttar hem till oss på söndag. Gissa om DET känns bra i magen!
onsdag 25 juni 2008
Förvärkar
Det är sant. Jag har värkar. Snart kommer bebisen! Åh herregud. Är allt förberett? Allt på plats? Jag är alldeles snurrig, Mellan likaså (när hon inte spelar på det nya pianot i hallen som farfar fixat så snällt...tack tack).
Snart är han här. Precis som med de andra 3 vet vi inte när. Men vi ska på ultraljud idag. Eller, ha ha, ja alltså, titta på valpen.
Vi är med valp.
Smaka på den du.
koppel - check
halsband - check
matskål - check
vattenskål - check
bädd - check
bajspåsar - check
schampoo - check
borste - check
Jaha, då saknas bara bebi....VALPEN då. Det sköna i kråksången är ju att det här är helt smärtfritt. He he...
Snart är han här. Precis som med de andra 3 vet vi inte när. Men vi ska på ultraljud idag. Eller, ha ha, ja alltså, titta på valpen.
Vi är med valp.
Smaka på den du.
koppel - check
halsband - check
matskål - check
vattenskål - check
bädd - check
bajspåsar - check
schampoo - check
borste - check
Jaha, då saknas bara bebi....VALPEN då. Det sköna i kråksången är ju att det här är helt smärtfritt. He he...
tisdag 24 juni 2008
Helt appropå.
Jag åt lunch idag med två trevliga kollegor. Jag berättar om hur jag på ICA Maxi, dagen innan midsommarafton, stöter på en gammal lärare till mig, från högtstadiet. Hon hejar glatt, säger mitt namn och sen; "jag har en tavla som du gjort, upphängd i mitt vardagsrum hemma". Fatta, jag gick ut 9:an 1988, hon minns mitt namn OCH har kvar mitt konstverk! Helt otroligt. Kollegorna spekulerar i varför hon minns mig och jag funderar. Kan vara att vi åkte på skidresor tillsammans flera gånger, med fritidsgården?
Då undrar kollega 1 om jag är duktig på skidor. Jag erkänner att jag är en medelmåtta. Minus kanske. Sen vänder sig kollega 1 till kollega 2 och säger, "men visst är du bra på att åka skidor?".
Och det är här det börjar spåra ur. Helt appropå alltså.
Kollega 2 svarar med att ja, jo, det är hon, hon har åkt mycket snowboard också. Men sen bilolyckan för 1½ år sedan, har ju inte handen funkat riktigt bra. Nu börjar vi spana in hennes hand och vi får historien upprullad framför oss som en bordslöpare. Hur kollega 2 var i USA för att hälsa på en kompis och åker på en tur till Grand Canyon. Hon minns att hon kör bilen på motorvägen, sen vaknar hon på intensiven på sjukhuset med skallskada och krossad vänsterhand samt brutet finger på högerhanden. Vi riktigt ser framför oss de 7 spikarna i vänsterhanden och hur hon med båda armarna i gips rullades in på flygplatsen i rullstol när hon till slut, efter 4 veckor fick åka hem till Sverige. Hur hon fick åka Business Class och hur gulliga alla var mot henne. Det är nästan så att vi får en klump i halsen när historien rullar vidare och hon berättar hur hon mellanlandade i Chicago, hennes eskort lämnade henne i ett hörn och ingen annan kom för att hämta henne. Där satt hon i en timme, med gipsade armar och väntade. Hon såg dubbelt på grund av skallskadan och hade fruktansvärda smärtor. Till slut stapplar hon upp mot en incheckningsdisk där hon får veta att henns flyg mot Sverige är inställt. Då börjar hon fulböla och snörvlar att "de skulle komma med en ny rullstol, de skulla köra mig"... Till slut får hon en ny flight, via Düsseldorf och sedan vidare mot Stockholm. Väl på Arlanda, förstå känslan att kliva ur alldeles skadad och möta sina föräldrar som nästan gått under av oro. Vid det här laget är både jag och kollega 1 helt förstummade. Kollega 2 fortsätter berätta, hur hon åkte direkt till SÖS efter Arlanda, där blev hon sittande i 12 timmar på akuten innan en läkare undersökte henne och hennes skador.
"Jaa, alltså, sen dess har jag inte åkt skidor" avslutar kollega 2. Sen reser vi oss, ställer bort våra brickor och går tillbaka till kontoret.
Helt appropå alltså.
Då undrar kollega 1 om jag är duktig på skidor. Jag erkänner att jag är en medelmåtta. Minus kanske. Sen vänder sig kollega 1 till kollega 2 och säger, "men visst är du bra på att åka skidor?".
Och det är här det börjar spåra ur. Helt appropå alltså.
Kollega 2 svarar med att ja, jo, det är hon, hon har åkt mycket snowboard också. Men sen bilolyckan för 1½ år sedan, har ju inte handen funkat riktigt bra. Nu börjar vi spana in hennes hand och vi får historien upprullad framför oss som en bordslöpare. Hur kollega 2 var i USA för att hälsa på en kompis och åker på en tur till Grand Canyon. Hon minns att hon kör bilen på motorvägen, sen vaknar hon på intensiven på sjukhuset med skallskada och krossad vänsterhand samt brutet finger på högerhanden. Vi riktigt ser framför oss de 7 spikarna i vänsterhanden och hur hon med båda armarna i gips rullades in på flygplatsen i rullstol när hon till slut, efter 4 veckor fick åka hem till Sverige. Hur hon fick åka Business Class och hur gulliga alla var mot henne. Det är nästan så att vi får en klump i halsen när historien rullar vidare och hon berättar hur hon mellanlandade i Chicago, hennes eskort lämnade henne i ett hörn och ingen annan kom för att hämta henne. Där satt hon i en timme, med gipsade armar och väntade. Hon såg dubbelt på grund av skallskadan och hade fruktansvärda smärtor. Till slut stapplar hon upp mot en incheckningsdisk där hon får veta att henns flyg mot Sverige är inställt. Då börjar hon fulböla och snörvlar att "de skulle komma med en ny rullstol, de skulla köra mig"... Till slut får hon en ny flight, via Düsseldorf och sedan vidare mot Stockholm. Väl på Arlanda, förstå känslan att kliva ur alldeles skadad och möta sina föräldrar som nästan gått under av oro. Vid det här laget är både jag och kollega 1 helt förstummade. Kollega 2 fortsätter berätta, hur hon åkte direkt till SÖS efter Arlanda, där blev hon sittande i 12 timmar på akuten innan en läkare undersökte henne och hennes skador.
"Jaa, alltså, sen dess har jag inte åkt skidor" avslutar kollega 2. Sen reser vi oss, ställer bort våra brickor och går tillbaka till kontoret.
Helt appropå alltså.
Imorgon, imorgon, imorgon.
Efter klockan 18 ska vi åka och titta på valp. Det finns en hane kvar. Det känns som om han är utvald. Igår slötittade jag på TV, minns inte vad, då de sa valpens namn flera gånger. Det tar jag som ett tecken.
Kanske har jag en bebiskris. Har inte kunnat säga helt nej till en fjärde bebis men vet innerst inne att det inte blir någon mer, för jag orkar helt enkelt inte. Då får detta bli kompromissen. Maken vill ha bebis, får valp. Mellan och Lilla vill ha lillebror, får valp. Stora vill ingenting, får ingenting. JAg längtar efter bebisgos, får valpgos. Same same. Skitbra, alla nöjda.
Oh jag måste berätta, på lördag har jag turridning med bror, far och make! Ska bli fantastiskt kul med "gubbarna" på hästryggen i 2 timmar, jag lovar bilder, massor med bilder.
Kanske har jag en bebiskris. Har inte kunnat säga helt nej till en fjärde bebis men vet innerst inne att det inte blir någon mer, för jag orkar helt enkelt inte. Då får detta bli kompromissen. Maken vill ha bebis, får valp. Mellan och Lilla vill ha lillebror, får valp. Stora vill ingenting, får ingenting. JAg längtar efter bebisgos, får valpgos. Same same. Skitbra, alla nöjda.
Oh jag måste berätta, på lördag har jag turridning med bror, far och make! Ska bli fantastiskt kul med "gubbarna" på hästryggen i 2 timmar, jag lovar bilder, massor med bilder.
Grrrr.....
Jag blir så trött. Så trött så trött så trött.
Nu på morgonen har jag haft en maildiskussion med vår it avdelning angående en beställning jag har gjort till min chef och den som ska godkänna den har gått på semester. Jag ber dem lägga beställningen på någon annan så att vi får den godkänd eftersom det brådskar lite.
Men det går inte.
Vadå går inte. Om en person i ett företag på 13 000 anställda går på semester, ska allt stanna då? Ordnar man inte med vikarier? Va va va? Jo, det gör man visst det för inte fan kan det bara stanna upp heller. Idioter. Och jag vet att det går om man vill men de vill inte, de vill bara sitta och dricka kaffe och skicka meningslösa mail. Idioter.
Nu på morgonen har jag haft en maildiskussion med vår it avdelning angående en beställning jag har gjort till min chef och den som ska godkänna den har gått på semester. Jag ber dem lägga beställningen på någon annan så att vi får den godkänd eftersom det brådskar lite.
Men det går inte.
Vadå går inte. Om en person i ett företag på 13 000 anställda går på semester, ska allt stanna då? Ordnar man inte med vikarier? Va va va? Jo, det gör man visst det för inte fan kan det bara stanna upp heller. Idioter. Och jag vet att det går om man vill men de vill inte, de vill bara sitta och dricka kaffe och skicka meningslösa mail. Idioter.
måndag 23 juni 2008
Böcker.
Jag har lyckats hålla mig borta från allt vad kedjebrev heter, så fort jag har fått ett mail eller vanlig snigelpost som har uppmanat mig att göra si och så 48 gånger för att få EVIG LYCKA OCH KÄRLEK, så har jag kastat bort, fort.
Men så kom det ett kedjebrev om böcker.
Och det hakade jag på.
Och guuuud så trevligt, nu dimper det ner böcker i min brevlåda!
Hittills har jag fått 3 stycken och det är som julafton varje gång.
Sen funderar jag. Alla böcker jag har fått är så kallade chic lits. Alltså lättsamma tjejböcker om kvinnor som kan och vill och har kul på vägen.
De värsta böckerna jag vet.
Men är det så att de som skickar dem tror att de ska passa mig? Det är ju jätteintressant för jag är ju inte alls så lättsam och chic som somliga tror.
Mest tråkig och deppig. Och fläskig.
Men jag väljer att tro att det är så. Och jag läser varje bok. För jag kan ju ha fel.
Edit: för er som undrar så läser jag helst böcker om psykopater och våldsbrott och mörka källare. Tänk Josef Fritzl. Tänk mörkt.
Men så kom det ett kedjebrev om böcker.
Och det hakade jag på.
Och guuuud så trevligt, nu dimper det ner böcker i min brevlåda!
Hittills har jag fått 3 stycken och det är som julafton varje gång.
Sen funderar jag. Alla böcker jag har fått är så kallade chic lits. Alltså lättsamma tjejböcker om kvinnor som kan och vill och har kul på vägen.
De värsta böckerna jag vet.
Men är det så att de som skickar dem tror att de ska passa mig? Det är ju jätteintressant för jag är ju inte alls så lättsam och chic som somliga tror.
Mest tråkig och deppig. Och fläskig.
Men jag väljer att tro att det är så. Och jag läser varje bok. För jag kan ju ha fel.
Edit: för er som undrar så läser jag helst böcker om psykopater och våldsbrott och mörka källare. Tänk Josef Fritzl. Tänk mörkt.
Vill ha....
Just nu är våra tankar på detta. En vacker, bedårande liten Welsh Springer Spaniel. Leveransklar om en vecka. Pengarna finns men kan också användas till nya badrummet. Om man vill.
Viljan och orken och kärleken finns. Men vi kan ju inte bestämma oss. Önskar någon kunde komma och säga KÖP DEN! Allt komemr att bli så bra så bra. Vi har ju velat så länge, haft en på prov flera gånger, vi älskar ju allt med rasen. Så vad kan gå fel?
Eftertankar
Midsommar. Blir aldrig som man planerat men bra ändå.
Trevligt, mys, god mat, glad familj. Lite regn lite sol. Långa timmar i skymningen.
Begär inte så mycket mer.
Minns en midsommar i början på 90 talet. Skakig buss dagen innan till Smögen, anländer på natten med tält, gömmer vår packning under en veranda där ägaren sover.
Så följer 2 kaotiska dagar men vi klarade oss, som vi alltid gjorde, på något konstigt sätt.
Nu är det 2 veckor kvar till semester, idag började Lilla på ridläger i 5 dagar, Stora sover med nya flickvännen, inatt hade de marathon,de vänder på dygnet, hör deras skratt och klingklang av tallrikar och glas i natten, nattamackor. Vill inte ta ifrån honom detta, att vårt hem är öppet för dom, deras tider, man fan, ute dånar åskan och jag vill sova.
Mellan går på fritids, ganska nöjd, men har svårt att ta sig för saker. Blir lätt sittande framför tv eller dator. Hakar gärna på andras förslag men tar inte itu själv. Frågar hela tiden, mamma kan jag, mamma får jag, mamma varför si, varför så.... Som småbarnen nästan, frågar självklara saker som irriterar mig in i skelettet.
Två veckor kvar som sagt. Sen, långa morgnar, sena luncher och grillning i skymningen.
Trevligt, mys, god mat, glad familj. Lite regn lite sol. Långa timmar i skymningen.
Begär inte så mycket mer.
Minns en midsommar i början på 90 talet. Skakig buss dagen innan till Smögen, anländer på natten med tält, gömmer vår packning under en veranda där ägaren sover.
Så följer 2 kaotiska dagar men vi klarade oss, som vi alltid gjorde, på något konstigt sätt.
Nu är det 2 veckor kvar till semester, idag började Lilla på ridläger i 5 dagar, Stora sover med nya flickvännen, inatt hade de marathon,de vänder på dygnet, hör deras skratt och klingklang av tallrikar och glas i natten, nattamackor. Vill inte ta ifrån honom detta, att vårt hem är öppet för dom, deras tider, man fan, ute dånar åskan och jag vill sova.
Mellan går på fritids, ganska nöjd, men har svårt att ta sig för saker. Blir lätt sittande framför tv eller dator. Hakar gärna på andras förslag men tar inte itu själv. Frågar hela tiden, mamma kan jag, mamma får jag, mamma varför si, varför så.... Som småbarnen nästan, frågar självklara saker som irriterar mig in i skelettet.
Två veckor kvar som sagt. Sen, långa morgnar, sena luncher och grillning i skymningen.
torsdag 19 juni 2008
Hej då Sverige
Ja vad ska man säga.
Vadskavigöra som Grazynja i 2a Avenyn säger med polsk brytning.
Helt mållös hur skit vi spelade igår, fanns ingenting vi gjorde rätt. Tur att vi åkte ut nu så vi slapp förnedra oss mot Holland på lördag. Nu tycker jag Lagerbäck ska åka hem och fundera på varför han satsar alla sina slantar på Zlatan, Freddie och Henke. Finns ju fler i laget som säkert kunde ha rört om lite men nej då, låt divorna försöka och försöka och försöka och göra pannkaka.
Inget ont om dem inte alls, zlatan e grym, Freddie är sjukt snygg men ÄNDÅ!!!!!!!
Imorse var jag hos gyn. Det har jag inga problem med, inte alls. Går hellre dit än till tandläkaren. Saken e den att jag har problem med huden om man säger så och nu har farbror doktorn satt mig i oljeterapi jajjamensan, inte tvätta med vatten BARA olja, olja i duschen, olja efter duschen olja olja olja, som en svettig grek ungefär. Här ska oljas utav bara helvete. Så blir man frisk o skön i huden. He he.
Imorgon är det midsommar minsann och det blir lugnt och stillsamt och trevligt med mor och far på middag på kvällen. Inget rajraj här inte. Bara trevligt och puttenuttigt.
*gääääsp*
Vadskavigöra som Grazynja i 2a Avenyn säger med polsk brytning.
Helt mållös hur skit vi spelade igår, fanns ingenting vi gjorde rätt. Tur att vi åkte ut nu så vi slapp förnedra oss mot Holland på lördag. Nu tycker jag Lagerbäck ska åka hem och fundera på varför han satsar alla sina slantar på Zlatan, Freddie och Henke. Finns ju fler i laget som säkert kunde ha rört om lite men nej då, låt divorna försöka och försöka och försöka och göra pannkaka.
Inget ont om dem inte alls, zlatan e grym, Freddie är sjukt snygg men ÄNDÅ!!!!!!!
Imorse var jag hos gyn. Det har jag inga problem med, inte alls. Går hellre dit än till tandläkaren. Saken e den att jag har problem med huden om man säger så och nu har farbror doktorn satt mig i oljeterapi jajjamensan, inte tvätta med vatten BARA olja, olja i duschen, olja efter duschen olja olja olja, som en svettig grek ungefär. Här ska oljas utav bara helvete. Så blir man frisk o skön i huden. He he.
Imorgon är det midsommar minsann och det blir lugnt och stillsamt och trevligt med mor och far på middag på kvällen. Inget rajraj här inte. Bara trevligt och puttenuttigt.
*gääääsp*
tisdag 17 juni 2008
Satans jobb.
Just nu är jag så satans uttråkad på mitt jobb. Det finns inget utmanande, inget lockande, inget roligt, inget som kräver att man tänker till eller engagerar sig. Jag binder en sjal över ögonen varje morgon och låtsas att jag är blind och ändå klarar jag mitt jobb. Jag slår mig själv i skallen med en stekpanna så att jag ser stjärnor och leker att jag är lite efterbliven, ändå klarar jag mitt jobb. Jag låtsas att jag är 16 år, precis gått ut nian och bara kan säga amen hallå, typ, ja ba, hon ba, ÄNDÅ klarar jag mitt jobb.
Jag började jobba på kontor direkt efter 2 årigt gymnasium. Egentligen ville jag gå teaterlinjen men ingen annan av mina kompisar skulle göra det, alla skulle gå på 2 årig Handel & Kontor så då gjorde jag också det. Duuuh! Hur jävla korkad får man vara? Under hela gymnasietiden jobbade jag extra på cafe & konditori, oftast varje helg, ofta vardagskvällar. Så att gå arbetslös var inte min grej och eftersom jag hade 2 år handel & bajskontor i kroppen visste jag inget annat utan sökte ett kontorsjobb och fick det och sen PANG satt jag i skiten. När jag hade jobbat på kontor i ett år höll jag på att kräkas, notera att vi inte ens jobbade med PC då. Så då sa jag upp mig och drog till USA ett år och sen när jag kom hem, tror ni jag gjorde nåt kreativt då? Tror ni jag gjorde en helomvändning eller? ICKE. Jag gick på kurser, datakurser, lärde mig ALLT om word, excel, powerpoint och annat krafs. Å sen var jag fast igen.
Det måste ju vara något jag har för jag blir ju erbjuden jobb hela tiden och lönen är så fasansfullt hög att jag får ont i magen (jag tror varje dag att någon ska ringa och skrika att LÖGNARE!!! NU HAR VI UPPTÄCKT HUR ÖVERBETALD DU ÄR, DU SOM INTE ENS GILLAR DITT JOBB!!)
Allt jag vill idag, är att jobba i ett stall. Mata hästar, mocka skit, lasta hö, rida. Är det för mycket begärt?
Jag började jobba på kontor direkt efter 2 årigt gymnasium. Egentligen ville jag gå teaterlinjen men ingen annan av mina kompisar skulle göra det, alla skulle gå på 2 årig Handel & Kontor så då gjorde jag också det. Duuuh! Hur jävla korkad får man vara? Under hela gymnasietiden jobbade jag extra på cafe & konditori, oftast varje helg, ofta vardagskvällar. Så att gå arbetslös var inte min grej och eftersom jag hade 2 år handel & bajskontor i kroppen visste jag inget annat utan sökte ett kontorsjobb och fick det och sen PANG satt jag i skiten. När jag hade jobbat på kontor i ett år höll jag på att kräkas, notera att vi inte ens jobbade med PC då. Så då sa jag upp mig och drog till USA ett år och sen när jag kom hem, tror ni jag gjorde nåt kreativt då? Tror ni jag gjorde en helomvändning eller? ICKE. Jag gick på kurser, datakurser, lärde mig ALLT om word, excel, powerpoint och annat krafs. Å sen var jag fast igen.
Det måste ju vara något jag har för jag blir ju erbjuden jobb hela tiden och lönen är så fasansfullt hög att jag får ont i magen (jag tror varje dag att någon ska ringa och skrika att LÖGNARE!!! NU HAR VI UPPTÄCKT HUR ÖVERBETALD DU ÄR, DU SOM INTE ENS GILLAR DITT JOBB!!)
Allt jag vill idag, är att jobba i ett stall. Mata hästar, mocka skit, lasta hö, rida. Är det för mycket begärt?
Påminnelse.
När man tycker livet är skit och att ens ungar är ett par ouppfostrade skitungar som aldrig lyssnar, när man önskar FÅ VARA IFRED bara för att läsa tidningen och när man suckar förnöjt över att de har somnat, då ska man gå in på den här sidan och läsa tills ögonen blöder.
Sen kan man smyga in till sina sovande ungar, krama dom försiktigt och tacka Gud, Jesus, Arne Weisse för att man har det man har.
Efter det kan man fundera på hur man kan hjälpa vilket man oftast kommer fram till att man inte kan om man inte är nära familjen. Men att vi röstar när det är val och att vi röstar rätt, är jävligt viktigt och hur kommunerna hanterar sånt här, är viktigt. Så att ta reda på fakta är bra och sedan kan man skriva arga brev till kommunerna. Om man har tid över alltså. För arg blir man. Och ledsen.
Sen kan man smyga in till sina sovande ungar, krama dom försiktigt och tacka Gud, Jesus, Arne Weisse för att man har det man har.
Efter det kan man fundera på hur man kan hjälpa vilket man oftast kommer fram till att man inte kan om man inte är nära familjen. Men att vi röstar när det är val och att vi röstar rätt, är jävligt viktigt och hur kommunerna hanterar sånt här, är viktigt. Så att ta reda på fakta är bra och sedan kan man skriva arga brev till kommunerna. Om man har tid över alltså. För arg blir man. Och ledsen.
När solen går ned.
Ikväll kommer jag att befinna mig här med goa rara söta tjejer. En drink tar vi oss och sedan går vi vidare för middag. Kan bli hur najs som helst.
måndag 16 juni 2008
Enkät från någonstans till mig själv.
1. Hur länge har du bloggat?
Den allra första bloggen startade jag 2004 men fick lägga ner p.g.a. påtryckningar från jobbet. Något jag ångrar att jag gick med på än idag. Den här startade jag..eh....typ hösten 2007.
2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut en månad innan du själv börja blogga?
Kul läsning men ingen livsnödvändighet.
3. Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
Silverfisken. Alltid.
4. Hur känner du dig inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?
Inget speciellt, skrev dagbok i ganska många år och vet att vissa dagar har man tusen saker att skriva om, vissa dagar är man alldeles tom.
5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet som läsare? Inte många, 2-3 stycken kanske. Schulmans såklart.
6. Av de bloggare du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar/t.ex. teknikbloggar, modebloggar, politikbloggar? Inga ämnesbloggar, blir så trist och enformigt.
7. Nämn en bloggare (obs länka) som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker omf Ha ha ha, vi kan ju ta Katrin Schulman, hon och jag lever ju helt skilda liv!
8. Nämn en bloggare (obs länka) som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om? Nja, har inte hittat någon än ;) Det är inte så lätt att vara vanlig som somliga tror...
9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar? Inte alla vet det och de som vet ger sällan respons så jag antar att det är ok...
10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg? Tror det. Som sagt har de allihop gått med i tysta klubben...
11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränser hela tiden? Nej, gränsen finns där, benhårt. Jag är inte så tuff som somliga tror och har problem med att vara öppen med vissa saker fast sen finns det andra saker som jag blottar skoningslöst.
12. Nämn några saker som du aldrig skulle blogga om och varför? Min ekonomi och mitt sexliv. Ingen annan än jag och den jag delar respektive ämnen med har med det att göra. Min man alltså. Men om ni undrar är det stabilt på alla fronter. :)
13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse tror du? Ganska mycket. som 36 årig morsa får man inte så värst med bekräftelse, det finns andra i ens närhet som suger åt sig den. Typ tonåring eller barn med AD/HD eller nåt annat. Så ja, visst är det ett bevis för att jag finns.
14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg? Nej, du får bara veta vad bloggaren valt att lägga ut och det kan vara 2% personlighet.
15. Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen? Nix, jag håller inte på med låtsaskompisar. De jag umgås med är real life människor.
16. Tror du det kan vara skadligt för vissa personer att blogga? Ja, absolut. Men det är mer skadligt att loosa sin mobil där man förvarar kinky sex filmer med sig själv. Allt är relativt.
17. Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar. Och isåfall: Hur har du hanterat detta? Nä, inte sårad, men förbannad. Man har skrivit ett pissigt svar men sen rinner det av en. Har lärt mig att det är så många som skyddar sig bakom skrivandet, aldrig att det tar en fajt fejs 2 fejs.
18. Har du skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar? Nja, diffust. Ångra mig är inget jag ägnar mig åt. Gjort är gjort.
19. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig? Tar för mycket tid.
20. Tror du att du fortfarande efter två år bloggar? Jadå, skrivlust är inget man blir av med.
21. Tror du att bloggarna har (eller kommer att ha) någon inverkan på vår kultur, eller är de en grupp människor som mest påverkar varandra? Glasklart att det påverkar vår kultur. Det är ingen fluga om man säger så.
22. Avslutningsvis 1: Kan du sammanfatta kort vad ditt bloggskrivande har betytt för dig? En nödvändig ventil men också en minnesbank som jag hoppas komemr finnas kvar.
23. Avslutningsvis 2: Kan du sammanfatta kort vad bloggläsandet har betytt för dig? Oj, massor, fått tips på musik och böcker som jag aldrig hade hittat annars, fått en trygghet i att man inte är ensam med problem och hur illa det än är, finns det alltid någon som har det sämre ;)
24. Nämn 5 bloggare som du vill ska svara på enkäten.
Ingen. Jag orkar ändå inte läsa deras svar. Så hemsk är jag. Nu måste jag göra falukorsgryta med pepparrot.
Den allra första bloggen startade jag 2004 men fick lägga ner p.g.a. påtryckningar från jobbet. Något jag ångrar att jag gick med på än idag. Den här startade jag..eh....typ hösten 2007.
2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut en månad innan du själv börja blogga?
Kul läsning men ingen livsnödvändighet.
3. Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
Silverfisken. Alltid.
4. Hur känner du dig inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?
Inget speciellt, skrev dagbok i ganska många år och vet att vissa dagar har man tusen saker att skriva om, vissa dagar är man alldeles tom.
5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet som läsare? Inte många, 2-3 stycken kanske. Schulmans såklart.
6. Av de bloggare du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar/t.ex. teknikbloggar, modebloggar, politikbloggar? Inga ämnesbloggar, blir så trist och enformigt.
7. Nämn en bloggare (obs länka) som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker omf Ha ha ha, vi kan ju ta Katrin Schulman, hon och jag lever ju helt skilda liv!
8. Nämn en bloggare (obs länka) som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om? Nja, har inte hittat någon än ;) Det är inte så lätt att vara vanlig som somliga tror...
9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar? Inte alla vet det och de som vet ger sällan respons så jag antar att det är ok...
10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg? Tror det. Som sagt har de allihop gått med i tysta klubben...
11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränser hela tiden? Nej, gränsen finns där, benhårt. Jag är inte så tuff som somliga tror och har problem med att vara öppen med vissa saker fast sen finns det andra saker som jag blottar skoningslöst.
12. Nämn några saker som du aldrig skulle blogga om och varför? Min ekonomi och mitt sexliv. Ingen annan än jag och den jag delar respektive ämnen med har med det att göra. Min man alltså. Men om ni undrar är det stabilt på alla fronter. :)
13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse tror du? Ganska mycket. som 36 årig morsa får man inte så värst med bekräftelse, det finns andra i ens närhet som suger åt sig den. Typ tonåring eller barn med AD/HD eller nåt annat. Så ja, visst är det ett bevis för att jag finns.
14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg? Nej, du får bara veta vad bloggaren valt att lägga ut och det kan vara 2% personlighet.
15. Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen? Nix, jag håller inte på med låtsaskompisar. De jag umgås med är real life människor.
16. Tror du det kan vara skadligt för vissa personer att blogga? Ja, absolut. Men det är mer skadligt att loosa sin mobil där man förvarar kinky sex filmer med sig själv. Allt är relativt.
17. Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar. Och isåfall: Hur har du hanterat detta? Nä, inte sårad, men förbannad. Man har skrivit ett pissigt svar men sen rinner det av en. Har lärt mig att det är så många som skyddar sig bakom skrivandet, aldrig att det tar en fajt fejs 2 fejs.
18. Har du skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar? Nja, diffust. Ångra mig är inget jag ägnar mig åt. Gjort är gjort.
19. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig? Tar för mycket tid.
20. Tror du att du fortfarande efter två år bloggar? Jadå, skrivlust är inget man blir av med.
21. Tror du att bloggarna har (eller kommer att ha) någon inverkan på vår kultur, eller är de en grupp människor som mest påverkar varandra? Glasklart att det påverkar vår kultur. Det är ingen fluga om man säger så.
22. Avslutningsvis 1: Kan du sammanfatta kort vad ditt bloggskrivande har betytt för dig? En nödvändig ventil men också en minnesbank som jag hoppas komemr finnas kvar.
23. Avslutningsvis 2: Kan du sammanfatta kort vad bloggläsandet har betytt för dig? Oj, massor, fått tips på musik och böcker som jag aldrig hade hittat annars, fått en trygghet i att man inte är ensam med problem och hur illa det än är, finns det alltid någon som har det sämre ;)
24. Nämn 5 bloggare som du vill ska svara på enkäten.
Ingen. Jag orkar ändå inte läsa deras svar. Så hemsk är jag. Nu måste jag göra falukorsgryta med pepparrot.
söndag 15 juni 2008
Söndagsfunderingar
Det här med åsikter, är det viktigt det? Måste man alltid ha en åsikt? Jag tycker ju inte det. Det finns massor med saker som jag inte har en åsikt om. Saker som inte intresserar mig personligen, tycker jag ingenting om. Saker som jag brinner för, kan jag däremot debattera om hett och mycket. Argumentera och protestera eller hålla med om det är så.
Jag försöker hålla tyst om saker som jag inte kan något om på samma sätt som jag försöker hålla tyst om folk jag inte känner, jag försöker verkligen att inte döma. Det finns oftast tusen anledningar till varför den ena gör si och den andra säger så. Visst kan jag bli irriterad över nåt som sker, hastigt och lustigt men tränar flitigt på att bara låta det vara. Jag tror stenhårt på att inte snacka skit om folk men däremot skvallrar jag gärna. Skillnaden? Snacka skit om någon, då sprider man lögner, far med osanning eller tolkar en händelse på ett annat sätt, skarvar och lägger till.
Skvallrar, då pratar man om saker folk har gjort eller sagt och lägger sedan sin åsikt om det. Skvaller är trevligt, ibland. Förr om åren, uttalade jag mig ofta om andra, grannar eller annat löst folk, värderade vad de djorde och inte gjorde. Det försöker jag stenhårt att sluta med. Jag försöker skita i andra och bry mig om mina nära istället.
Jag står för vad jag tycker men kan gärna ändra uppfattning om jag får nya fakta eller blir motbevisad. Inget är hugget i sten.
Bland det värsta jag vet, är folk som uttalar sig om andra och dömer deras utseende. Utsidan är något helt annat än insidan och är det nån grupp i samhället som ligger risigt till, så är det ungdomar.
Stora kom hem under vårterminen i sexan och ville färga håret svart. Först sa jag nej nej nej men sen, varför sa jag nej? Vad skulle hända? Skulle han ramla ner och dö om han färgade håret svart? Nej. Så då gjorde vi det. Och han blev så fin, världens vackraste tonåring vart han!
Sen kom de tighta kläderna och det svarta runt ögonen. På köpet kom musiken och den stora luggen för ögonen. Fortfarande världens vackraste var han. Om än lite sur, lite deppig. Lite tvär.
Emo, ordet som alla använder, var det det han var? Nej, Emo är en musikstil fick jag lära mig, klädstilen hette fashion core. Aha. Alltid lär man sig något nytt.
Så kom det dikter och korta noveller. Ledsna ord som skulle spegla de ledsna tankarna.
Skulle vi vara oroliga? Var det musiken som gjorde att han kände så här? Var det kläderna? Var det det svarta håret?
Men hallå. Där stoppade vi oss. Vad höll vi på med? Allt det yttre blev ett sätt att förstärka det inre, inte tvärtom. Vi använder oss av det som är tillgängligt och just nu, är det Emo stilen. När tjejerna är tonåringar, har säkert nåt annat dykt upp. Nån annan stil, nån annan musik, nåt helt annorlunda.
Jag hoppas att jag då, som nu, kan hålla käften om vad JAG tycker om klädstilen. Att jag då, som nu, inser att det inte är JAG som ska använda kläderna eller färga håret. Det är DOM som tycker det är snyggt och vem är JAG att döma? Förresten är han ju världens vackraste i mina ögon och om kläderna och håret får honom att tycka om sig själv, very good liksom.
Jag är rätt stolt att vad han än har tagit på sig eller gjort med sitt utseende, har jag aldrig sagt att det är fult. För fult och snyggt är så olika i allas ögon och jag hari ngen rätt att trycka ner någon bara för att vi tycker olika.
Det finns så mycket att tycka. Nu är det söndagskväll och så här tycker jag den här veckan:
vackert: barn i vita kläder, skymningen, tusenskönor, blå himmel
fult: löshår, platinablondering, whita trash kläder
skönt: kramar, solvarm hud, skratt, kärlek
oskönt: missunnsamhet, missförståelse, misstänksamhet
gott: hemgjorda hamburgare på grillen och iskall rosé
blä: ljummen mjölk
Jag försöker hålla tyst om saker som jag inte kan något om på samma sätt som jag försöker hålla tyst om folk jag inte känner, jag försöker verkligen att inte döma. Det finns oftast tusen anledningar till varför den ena gör si och den andra säger så. Visst kan jag bli irriterad över nåt som sker, hastigt och lustigt men tränar flitigt på att bara låta det vara. Jag tror stenhårt på att inte snacka skit om folk men däremot skvallrar jag gärna. Skillnaden? Snacka skit om någon, då sprider man lögner, far med osanning eller tolkar en händelse på ett annat sätt, skarvar och lägger till.
Skvallrar, då pratar man om saker folk har gjort eller sagt och lägger sedan sin åsikt om det. Skvaller är trevligt, ibland. Förr om åren, uttalade jag mig ofta om andra, grannar eller annat löst folk, värderade vad de djorde och inte gjorde. Det försöker jag stenhårt att sluta med. Jag försöker skita i andra och bry mig om mina nära istället.
Jag står för vad jag tycker men kan gärna ändra uppfattning om jag får nya fakta eller blir motbevisad. Inget är hugget i sten.
Bland det värsta jag vet, är folk som uttalar sig om andra och dömer deras utseende. Utsidan är något helt annat än insidan och är det nån grupp i samhället som ligger risigt till, så är det ungdomar.
Stora kom hem under vårterminen i sexan och ville färga håret svart. Först sa jag nej nej nej men sen, varför sa jag nej? Vad skulle hända? Skulle han ramla ner och dö om han färgade håret svart? Nej. Så då gjorde vi det. Och han blev så fin, världens vackraste tonåring vart han!
Sen kom de tighta kläderna och det svarta runt ögonen. På köpet kom musiken och den stora luggen för ögonen. Fortfarande världens vackraste var han. Om än lite sur, lite deppig. Lite tvär.
Emo, ordet som alla använder, var det det han var? Nej, Emo är en musikstil fick jag lära mig, klädstilen hette fashion core. Aha. Alltid lär man sig något nytt.
Så kom det dikter och korta noveller. Ledsna ord som skulle spegla de ledsna tankarna.
Skulle vi vara oroliga? Var det musiken som gjorde att han kände så här? Var det kläderna? Var det det svarta håret?
Men hallå. Där stoppade vi oss. Vad höll vi på med? Allt det yttre blev ett sätt att förstärka det inre, inte tvärtom. Vi använder oss av det som är tillgängligt och just nu, är det Emo stilen. När tjejerna är tonåringar, har säkert nåt annat dykt upp. Nån annan stil, nån annan musik, nåt helt annorlunda.
Jag hoppas att jag då, som nu, kan hålla käften om vad JAG tycker om klädstilen. Att jag då, som nu, inser att det inte är JAG som ska använda kläderna eller färga håret. Det är DOM som tycker det är snyggt och vem är JAG att döma? Förresten är han ju världens vackraste i mina ögon och om kläderna och håret får honom att tycka om sig själv, very good liksom.
Jag är rätt stolt att vad han än har tagit på sig eller gjort med sitt utseende, har jag aldrig sagt att det är fult. För fult och snyggt är så olika i allas ögon och jag hari ngen rätt att trycka ner någon bara för att vi tycker olika.
Det finns så mycket att tycka. Nu är det söndagskväll och så här tycker jag den här veckan:
vackert: barn i vita kläder, skymningen, tusenskönor, blå himmel
fult: löshår, platinablondering, whita trash kläder
skönt: kramar, solvarm hud, skratt, kärlek
oskönt: missunnsamhet, missförståelse, misstänksamhet
gott: hemgjorda hamburgare på grillen och iskall rosé
blä: ljummen mjölk
Lördagen i bilder.
Som vi laddade i lördags! Vi ville så gärna, höll tummarna så de var vita och skrek oss hesa men inte räckte det inte.
Men vad 17, kvällen var ljummen, ölen var kall, barna var glada och det var en härlig lördag med goda vänner så inte fanns det nåt att hänga läpp för inte! Vi var i Nilssons lada, the place to be, med hemmabyggd läktare och projektor och solen strålar mellan plankorna.
Ingen skadede sig den här gången heller, tack för det.
Grillen gick varm och gott blev det.
Vi fyller på med kolhydrater innan matchstart...
Coola killar väntar på avspark.
Lilla gillade kompisarna för kvällen :)
Även hunden (en av 3 som sprang omkring) var laddad!!!
Och sen var det över och vi tröstade oss med vattenpipan. Ja, jag rökte och det var jättegott och jag var inte alls röksugen imorse, så det så. Härligt!!!
Maken kunde inte låta bli....göra skuggfigurer är kul...
På onsdag är det Sverige-Ryssland, var vi laddar då kan ni aldrig gissa. Den som gissar rätt får en bok he he, J får INTE gissa för hon ska ju med :)
Men vad 17, kvällen var ljummen, ölen var kall, barna var glada och det var en härlig lördag med goda vänner så inte fanns det nåt att hänga läpp för inte! Vi var i Nilssons lada, the place to be, med hemmabyggd läktare och projektor och solen strålar mellan plankorna.
Ingen skadede sig den här gången heller, tack för det.
Grillen gick varm och gott blev det.
Vi fyller på med kolhydrater innan matchstart...
Coola killar väntar på avspark.
Lilla gillade kompisarna för kvällen :)
Även hunden (en av 3 som sprang omkring) var laddad!!!
Och sen var det över och vi tröstade oss med vattenpipan. Ja, jag rökte och det var jättegott och jag var inte alls röksugen imorse, så det så. Härligt!!!
Maken kunde inte låta bli....göra skuggfigurer är kul...
På onsdag är det Sverige-Ryssland, var vi laddar då kan ni aldrig gissa. Den som gissar rätt får en bok he he, J får INTE gissa för hon ska ju med :)
fredag 13 juni 2008
Den blomstertid...
Undrar hur många som sjöng den i Sverige idag?
Kyrkan var knökfull, barnen var uppklädda, skolorkestern var nervösa. solen sken och som vanligt var det alldeles, alldeles bedåååårande underbart.
Nu är det 10 veckor utan läxor, gympapåsar, matsäckar, frukt och informationspapper.
10 veckor!! Hurra! Vi är lika glada som barnen.
Trots att fritids väntar på måndag tills jag börjar semestern, känns det i varje centimeter av kroppen att nu är det sommarlooooov!!!
Kyrkan var knökfull, barnen var uppklädda, skolorkestern var nervösa. solen sken och som vanligt var det alldeles, alldeles bedåååårande underbart.
Nu är det 10 veckor utan läxor, gympapåsar, matsäckar, frukt och informationspapper.
10 veckor!! Hurra! Vi är lika glada som barnen.
Trots att fritids väntar på måndag tills jag börjar semestern, känns det i varje centimeter av kroppen att nu är det sommarlooooov!!!
torsdag 12 juni 2008
Städa
Det behövs städas hemma hos mig. Ganska akut faktiskt för hantverkarna har varit hos oss i flera dagar och fixat badrum och svägerskan och sambo kommer på lördag och ska bo hos oss.
Städa får mig att tänka på när jag sommarjobbade som lokalvårdare i 8:an. Jag städade bland annat på socialkontoret i kommunen där jag bodde. Det var sommar och sol och kontoret var tomt. Där gick jag och trallade och vispade med min golvmopp. Hoppas ingen hade dammallergi för det vart inte mycket damma av.
En dag kom jag in på ett kontor där de hade lagt en massa dokument på skrivbordet. Jag rafsade ihop dem i en hög för att kunna torka av och då faller min blick på första pappret.
Som är en social utredning.
Om min granne.
Dåligt, solcialkontoret, jävligt dåligt.
Det var en lång sommar och jag började röka ordentligt, den sommaren.
Städa får mig att tänka på när jag sommarjobbade som lokalvårdare i 8:an. Jag städade bland annat på socialkontoret i kommunen där jag bodde. Det var sommar och sol och kontoret var tomt. Där gick jag och trallade och vispade med min golvmopp. Hoppas ingen hade dammallergi för det vart inte mycket damma av.
En dag kom jag in på ett kontor där de hade lagt en massa dokument på skrivbordet. Jag rafsade ihop dem i en hög för att kunna torka av och då faller min blick på första pappret.
Som är en social utredning.
Om min granne.
Dåligt, solcialkontoret, jävligt dåligt.
Det var en lång sommar och jag började röka ordentligt, den sommaren.
tisdag 10 juni 2008
Zzzzzz.....
Jag borde ha legat kvar i sängen.
Låg vaken till 0200 inatt och det är inte ok när man ska kliva upp 0600. Det är rent ut sagt för jävligt.
0130 hämtade jag Lilla och gosade in mig brevid henne. Maken hade somnat på soffan. Vi är i ett ingemansland, någon är sur men ingen vet varför och jag orkar inte bry mig. Solen har sugit ur all min energi, jag har mens och någonstans i Sverige sitter Janne Huokko och undrar hur han kunde vara så jävla dum att han sparade filmerna med sitt rövpullande på mobilen.
Hoppsan! Nu mådde jag visst bättre!
Låg vaken till 0200 inatt och det är inte ok när man ska kliva upp 0600. Det är rent ut sagt för jävligt.
0130 hämtade jag Lilla och gosade in mig brevid henne. Maken hade somnat på soffan. Vi är i ett ingemansland, någon är sur men ingen vet varför och jag orkar inte bry mig. Solen har sugit ur all min energi, jag har mens och någonstans i Sverige sitter Janne Huokko och undrar hur han kunde vara så jävla dum att han sparade filmerna med sitt rövpullande på mobilen.
Hoppsan! Nu mådde jag visst bättre!
fredag 6 juni 2008
Heja Sverige
Det är nationaldagen idag. Fira vårt älskade Sverige som vi älskar att hata. Men jag är stolt över att vara svensk och älskar mer än jag hatar.
Idag hyllar jag Sverige genom att bruka dess natur.
Först: badstrand med barnen (vatten och gräs)
Sen: turridning (skog, äng och vägar)
Sist: kallt glas vin i skymningen (solnedgång)
Bra så. Ha en vacker dag alla.
Hylla här.
Idag hyllar jag Sverige genom att bruka dess natur.
Först: badstrand med barnen (vatten och gräs)
Sen: turridning (skog, äng och vägar)
Sist: kallt glas vin i skymningen (solnedgång)
Bra så. Ha en vacker dag alla.
Hylla här.
onsdag 4 juni 2008
Sucker
Jag är en sucker på najsa krämer o lukta mumma saker. Favoriterna är ju alltid LÓccitaine och Crabtree & Evelyn men nu ska jag testa en ny, nämligen
som är helt ekologisk! Fantastiskt ju. Heter?
Greenland less=more Hand Cream, Cranberry
Greenland less=more Hand Cream, Cranberry
Sen beställde jag
Ville ha min vanliga gamla Clean parfym men har inte råååd med 800 för en parfym just nu, så vi testar Library of Fragrance - Pure soap.
Åsså lite för läpparna, Badger Healing Balm. Sommaren är ju högkonjuktur för blåsor på läppen...
Och var har jag varit och handlat?
Och var har jag varit och handlat?
Jo, här.
måndag 2 juni 2008
Helgen i bilder
Här stod vi och målade, i solen. Jävligt vingligt om ni frågar mig. Mellan tyckte det var jätteskojigt.
Mina nya Foppa tofflor fick sig några faluröda fläckar. Det är ok.
Vänder man ryggen åt svärisarna hus, ser man det här. Synd att jag är urusel som fotograf bara. Ljuvligt är det.
Skymning i försommar Sverige.
Skymning i försommar Sverige.
Lilla hade skydd. Mot färg eller regn är oklart.
Ibland pausade Lilla och hängde i körsbärsträdet och såg söt ut.
söndag 1 juni 2008
Ska bara...
...säga er, att nu är helgen slut.
Jag ligger i sängen med lap topen på magen och jobbar lite, så jag kan jobba på sakta tempo imorgon, hur smart är inte det?
Hela helgen har jag jobbat. Grilla, vin och poker på fredagen, upp 07 på lördagen, måla hus hos svärisar heeeela långa dagen med avbrott för mat och dryck. Kastade oss i säng vid 22 och sen, upp 08 och ut till svärisar och måla. Same same.
Avbrott vid 13, ut till stallet, tävling.
Och gick jag inte och vann ena klassen? Gjorde jag inte det minsann? Joho då.
Imorgon ska ni få bilder på rosetterna och vackra sommarbilder på barnen, himlen och solen.
Det är berusande vackert att leva när kroppen är varm och trött efter hårt arbete och solens gassande.
Jag älskar mina barn och min man, min vackra, solbruna familj. Jag älskar mina vänner och jag älskar alla hästar och jag älskar sjön som jag badadei idag och jag älkar livet.
Amen och god natt.
Imorgon bilder, promise.
Jag ligger i sängen med lap topen på magen och jobbar lite, så jag kan jobba på sakta tempo imorgon, hur smart är inte det?
Hela helgen har jag jobbat. Grilla, vin och poker på fredagen, upp 07 på lördagen, måla hus hos svärisar heeeela långa dagen med avbrott för mat och dryck. Kastade oss i säng vid 22 och sen, upp 08 och ut till svärisar och måla. Same same.
Avbrott vid 13, ut till stallet, tävling.
Och gick jag inte och vann ena klassen? Gjorde jag inte det minsann? Joho då.
Imorgon ska ni få bilder på rosetterna och vackra sommarbilder på barnen, himlen och solen.
Det är berusande vackert att leva när kroppen är varm och trött efter hårt arbete och solens gassande.
Jag älskar mina barn och min man, min vackra, solbruna familj. Jag älskar mina vänner och jag älskar alla hästar och jag älskar sjön som jag badadei idag och jag älkar livet.
Amen och god natt.
Imorgon bilder, promise.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
