tisdag 30 september 2008

Kul idag



Men inte ska vi sitta här och deppa. Gaska upp er vettja!

Inget att tillägga.

Jag har inget att säga. Egentligen.
Vi baxade in maken plus gips i bilen på fredagen och drog till Mariestad. Brorsan med familj har köpt en gammal kyrka och basar nu över 300 kvadrat, de har gjort ett HEJDUNDRANDE arbete med renovering! Sååå, vi åt och drack, vi drack och åt osså gjorde vi så här!

Iallafall tog helgen slut och vi vände kosan hemåt där tonårssonen, Stora, mötte oss efter en helg ensam, med dammsugade och avtorkade golv, utburna sopor, tömd diskmaskin och bäddad säng. We like. Han smörjer oss så att vi ska låta honom stanna hemma själv fler gånger. Gärna för mig.

Maken ligger mest på soffan, Saga är här så Plura är så lycklig så lycklig.
Igår skrev jag på avtalet på jobbet som gör att jag kan ta ett års lön och gå. He he he. Najs. Det komemr att hända saker denna höst.

Katrin och Alex Schulman går skilda vägar. Jaha.
Daniel Nyhlén släpper bok om knarkande kändisar på Stureplan. Allvarligt, de enda som köper den är ju de som knarkar av oro över om de kommer att vara med. Så köp inte den, snälla.
Vad mer händer där ute? Den stora bankkrisen. Jaha.

Annars är det lugnt. På västfronten intet nytt.

torsdag 25 september 2008

Life's a bitch. And then you get married.

Jamen man kan kliva upp på morgonen, kyssa maken adjöööö och tro att det här är bara ännu en seg, grå dag med inga happenings eller man kan svara i telefon vid 15 på eftermiddagen och det är maken som ligger på en gräsmatta med avsliten hälsena och väntar på ambulansen.
Man kan ha en vanlig onsdagskväll med barnen bänkade framför Idååål eller mötas med J på Statoil och lämna ett stycke hund och ett stycke barn och sedan åka vidare till akuten och ilsket jaga på icke-svensk-talande doktorer som fått sina licenser i kellogs paket. Idåål visas i väntrummet och maken låter sig glatt köras runt i rullstol.
Man kan gå och lägga sig tidigt och sussa eller först baxa hem make med kryckor och inskrivningspapper för att sedan hämta ett stycke hund MEN LÄMNA två stycken barn hos J (käla käla J, vad vore vi utan dig) för att sedan äntligen krypa ned i en säng med en make med avsliten hälsen och sjujävlahelvetes värk för att sedan väckas av telefonsignal klockan 0130 miss i nassen för att hämta ett stycke ledset barn.
Så kan man sova sött hela natten eller inte kunna somna om utan ligga och stirra i taket till halv fyra för att sedan gå upp klockan sex och fixa ett barn till skola, en, nu MYCKET värkande make in i bilen för transport till sjukhuset för operation.
Jag vet inte men just nu är livet mycket men mitt i allt, ser jag fram emot att ha älskad make hemma, få pyssla om (operation idag och gips i 6 (sex!!! vi åker till Hawaii om 10!!) veckor.
Så ska dator lämnas in på reperation, kakel hämtas (bara en och en halv pall, tar det på axeln) bilen bytas vindruta och så icke att förglömma, resa till Mariestad i 3 dagar imorgon.
Jag vet inte men man kan ha mindre att göra.

JagskaintegnällaJagskaintegnällaJagskaintegnälla.

tisdag 23 september 2008

Hawaii

Får veta att vi troligtvis bor hos makens moster när vi kommer vilket betyder MASSOR med dollares sparade som vi kan lägga på annat, alltså, vi pratar om många tusen! Och sen i nästa andetag skriver hon att vi kan låna deras bil och behöver inte hyra bil vilket betyder ÄNNU mer dollares rakt ner i shoppingfickan!
Oj. Idag har vi sparat ca 12 000 kronor. He he.

Dagens låt

Får den skickad via mail och ja ja ja! Så bra det kan va!

måndag 22 september 2008

Long time no see.

It's been seven hours and fifteen days...

Kommer ni ihåg den gamla slagdängan. Nothing compares to you med Sinnead O'Conner. Det var en redig tryckare det. Uj uj, kvart i två dansen, desparata blickar utmed dansgolvet, halvljummen tunnbrödsrulle på väg hem miss i nassen.

Det var ju inte det jag skulle prata om. Jag ville tala om att jag i helgen saknade Mellan i hela kroppen. Hon var hos en kompis hela lördagen och att sakna Mellan, det är stort det. Många timmar, dagar har man spenderat på att njuta av hennes frånvaro. Men med medicinens hjälp, har vi nu insett hur värdefull hon är i vår familj, hur stor del av henne som utgör en pusselbit. Och det, kära vänner, är en fantastisk känsla. Att få längta efter hennes uppenbarelse, att få skratta med henne, att få njuta av tystnad och stillhet med henne. Bara de med barn med AD/HD förstår vad jag menar. Tror jag.
Det var bara det jag ville säga. Livet är bra, dagarna rullar på. Vi gör det vi brukar göra.
Om jag orkade skulle jag skriva oftare men det är just det, att livet rullar på och det händer saker stup i kvarten och jag tar just inte tid att sitta framför datorn.
Kul att ni tittade in.

tisdag 16 september 2008

Åååååhhhh....

Här är ett helt underbart klipp från "Mammas nya kille". Notera att den här tjejen kommer tillbaka varje vecka med nya försök...

Radio

Jag har alltid lyssnat mycket på radio. Växte ju upp när det inte fanns en massa TV kanaler och radion var länge källan till musiken, humorn och funderingarna.
Aaaahhhh, många timmar har spenderats på "Tracks", "Soulcorner", "Eldorado", "Spanarna" osv osv.
P3 är bäst, hatar, HATAR reklamradio. "Morgonpasset" varje morgon, "Christer" varje eftermiddag.
Och humorprogrammen, ja jävlar, tänk "Roll on", "Cirkus Kiev", "Clownen luktar bensin".
Men allra allra bäst:
"Mammas nya Kille".
Favoriter: Patrik och Thunder såklart.
Lyssna och njut här.

Hawaii

Just det, resan är bokad.
Ut: 10 december
Hem: 29 december (landar hemma på nyårsaftonen).
Ja, det känns finemang i magen. Men det är långt till den 10 december.
Sa jag att vi inte har något boende än? Nehe. Det årdnar sig.

Trist liv.

Det är så trist just nu. Jo, det händer små roliga saker här och där men eftersom jobbet är som det är, går dagarna segt.
Jag kliver upp ca 0620, alltid innan klockan ringer. Kissar Plura sen väcker vi tjejerna tillsammans. Det gör han så gärna, han vet att han får frukost så fort dom har klivcit upp.
Ger Plura mat, ser till att tjejerna klär sig och gör allt annat som ingår i morgonrutinen, går ut på parkeringen, lämnar tjejer till J, tar Saga som just nu tillbringar dagarna hos oss bara för att jag och Plura tycker det är så roligt.
Sen sätter jag mig vid datorn. Plura och Saga leker och leker och leker, de behöver inte mig.
Dagen segar sig fram.
Vi går på långpromenad, äter lunch, de sover, jag kollar på TV, sitter vid datorn osv osv.
Så jävla triiiist!
Jag är inte gjord för det här, jag måste ha mycket att göra för att fungera, hjärnan går på tomgång just nu och trots att jag egentligen har tid finns ingen ork eller lust att aktiviera sig.
Jag vet att det kommer att förändras inom de närmaste 2 månaderna och jag vet att jag har massor med roligt att se fram emot, men ändå. Trist var ordet.

Glömde...

...skriva omdömet som Plura fick av domaren:

Mycket tilltalande hanhundsvalp. Vackert huvud. Charmigt uttryck. Bra hals. Välutvecklad kropp för åldern. Korrekta vinklar fram och bak. Utmärkt benstomme. Välpresenterad. Mycket lovande valp.

måndag 15 september 2008

Gryyyymt!

Grym helg hörrni!
Sjukt god fondue hos Nilssons på fredagskvällen. Grymt kallt på hundutställning i Västerås på lördagen. Grymt trevligt på tjejmiddag hos M på lördagskvällen.
Åsså söndagen sen.

Bakis efter middagen och allmänt nervös för att ställa ut för första gången, både för mig och Plura. Sjukt nojjig för att jag inte fattade reglerna, vilken ring vi skulle vara i, vad jag skulle göra, vad Plura skulle göra och vad vi INTE skulle göra!
Tack snälla snälla Jessica som har lärt upp oss så bra, tack för alla tips, råd och tillsägelser, tack för att du är en pärla i allt och så himla tålmodig med mig.
Plura blev BIS! Alltså Best iIn Show! Han vann hela konkarongen och gissa vem vi stod mot i finalen? Joooo, Jessica med Saga såklart! Helt fantastiskt! Snacka om power!
Vi ramlade hem efter en heldag som slutade med 4 rosetter och en massa presenter, vinglas och en massa annat, ALDRIG trodde jag att det skulle sluta så här och att det skulle vara så kuuuul!
Plura var helt fantastisk trots att han var lite trött.
Sen käkade vi pizza hemma hos oss allihop och när jag väl fick lägga huvudet på kudden vid 21:00, somnade jag som en stock.
HAlleluja moment.

fredag 12 september 2008

Välkommen lilla bebis.

Fotbollsfrun har fått en bebis.
Grattis.
Även om jag inte gillar fruns åsikter alla gånger, är alla bebisar välkomna.

Halv nio.

Amen wow. Klockan är halv nio en fredagsmorgon. Jag har dammsugit hallen, köket vardagsrum och datarum samt våttorkat samtliga. Jag har skakat alla mattor, slängt i en tvätt, dammat vardagsrummet och sorterat skräp på diverse ytor.
Jag är sjuuukt effektiv!
Fredag fredag fredag hela dagen lång.
Fondue hos Nilsson ikväll.
Hundutställning i Västerås imorgon på dagen, tjejmiddag hos M på kvä'llen med sing star! Yippiekayey!
På söndagen ställer vi ut Plura så han ska duschas och trimmas. Vet inte när jag ska klämma in det men det oooordnar sig.
Det verkar bli en trevlig helg hörrni!

torsdag 11 september 2008

Amy

Barnen har Amy Diamond.
Jag har Amy MacDonald.

Idåål

Ja vad ska man säga.
Karlstad Karlstad KArlstad.
Någon gång i historien måste vi ha samlat alla dårfinkar och dönickar och satt dem i Karlstad. Så solen kan skina över dem. Och så kommer Idål till stan och vi har för länge sedan slutat hålla koll på dem så de traskar dit och får vara med på TV. Fy fan.
Men tur ändå att Anna B*nånting* vågade sig dit. Tårögd, var ordet. Rakt in i hjärtat. Jag tänker Tracy Chapman, Eva Cassidy all in one. Snyggt paket.

måndag 8 september 2008

Sucker

Dagens/veckans/månadens sucker, det är jag det.
Jamenvisst att jag trillade dit. Jamenvisst att det var som att jag aldrig hade slutat. Jamenvisst att det är sjukt gott.
Att röka.
Det finns ingen ursäkt, ingen tröst ingen fundering alls, jag bara började igen. Och som jag röker! Som om jag måste ta igen de futtiga månaderna jag missat.
Fy fan.
Vi har alla något vi vill sluta med. Men just nu vill jag inte. Jag är den största loosern i sammanhanget, det vet jag. Ändå struntar jag i det och bolmar på. Som om det inte fanns en morgondag.
Ja ja, tänker jag. Imorgon är en ny dag.
Det var trevligt så länge det varade. Tror jag. Eller? Jag var ingen glad icke rökare. Mitt liv fick inte någon ny mening. Jag kände inte dofter jag aldrig känt, jag smakade inte smaker jag aldrig smakat. Life goes on, så och nu.
Om mitt öde är att vara en sucker, en slav under nikotinet, so be it. Jag har iallafall en uppgift. Eller nåt.

Dagens långpromenad


Vi går på promenad, jag, Plura och Saga.


Det är ett himla sjå att hålla reda på 2 koppel och dom lyssnar absolut ingenting på mina tillsägelser.

Så står dom still 1 sekund, snabb jag var med kameran...

Stilstudie på Plura på altanen.
Nu ska jag äta lunch.

Life according to Plura, part 4

Hej. Idag är min kompis Saga hos mig hela dagen. Vi har mycket att göra. Saga växer så det knakar. Det gör jag med. I lördags var jag på fotbollsmatch. Det regnade i flera timmar. Jag blev kall och bajsade diarré och kräktes i bilen. Matte såg ledsen ut. Sen åkte vi hem. Lillmattarna vann första matchen och förlorade andra med 3-4. Fotboll är kul. Regn suger.
Hej då.
/Plura

fredag 5 september 2008

Mela Lars Eriksson.....

Idååål

Jag glömde ju säga att jag dog litegranna igår. Satan i gatan säger jag bara över Idol. Vi vet ju vem vi röstar på, om man säger så.

Friday from hell

Det vart ju helt kokobello.
Interjuven gick micket bra. Middagen ännu bättre. Nu står jag inför val som kommer att resultera i drastiska förändringar men jag kan inte skriva om dessa än.
Iallafall. Igår satt jag hemma och jobbade. Utan elsladd till datorn. BAtteriet räckte cirkus fyra timmar, sen var det finito. Men jag fixade och trixade, ringde kollega som postade en elsladd hem till mig. Den kom idag. Fast imorse hittade jag min extra sladd till datorn. FAst då funkade inte bredbandet. JAg blev lite galen. Ringde kundtjänst, tjitttjattade med Andreas, vi undersökte alla jacken, alla sladdar. HAn gav upp och skulle skicka tekniker. Då hittar jag gamla modemet och pluggade in det och då, simsalbim, funkade allt igen. Ringde tillbaka till Andreas, han kunde avboka teknikerna.
Sen kunde jag jobba.
Plura har en tråkig dag vid mina fötter.
Mamma kom förbi och fikade.
Snart slutar tjejerna skolan. Sen är det helg. Vi ska äta fläskytterfilé.
Satans vad jag skriver tråkiga saker hörrni.

onsdag 3 september 2008

Safe

Stolen på lunchen var mörkt lila. Mina naglar är nu ordentligt blå/svarta. Ska bli intressant att se hur intervjuen och middagen går. Kanske lämnar jag beständiga avtryck efter mig vart jag går. Mer än vanligt alltså.
Wish me luck.

Blue

Idag är en buzy dag. Fin-lunch med kollegor på kontoret och ännu en intervju på eftermiddagen för ett intressant företag. På kvällen middag med gamla kollegor som kan bli hur galet trevligt som helst.
Så jag bestämmer mig för att dressa upp lite, skippa jeansen, ta fram de svarta.
I mitt jobb måste man ibland klä upp sig mer än vanligt men oftast kommer jag undan med jeans. Men de svarta hänger där i garderoben, alltid redo att tas fram. Trodde jag.
De fanns helt enkelt inte. Så jag letar fram ett par andra svarta, som jag inte använt för att de har varit för stora. Typiskt mig, beställer på nätet, får hem, passar inte, kastas in i garderoben.
Men nu har ju fukten i garderoben gjort så att byxorna krympt (ja, vad annars? Att jag har gått upp i vikt??!! Inte då. skulle jag?)
Då får det bli dom. Plötsligt sitter de riktigt bra. Lite snabb uppläggning bara, för de har tydligen inte, av någon konstig anledning, krympt på längden.
Så ger jag mig av, riktigt stylish om jag får säga det själv, i svarta byxor, svart linne, grå kofta, svarta pumps och lite rajraj i öronen och runt halsen. Mycket nöjd med mig själv.
Tills jag sitter på tåget och får syn på mina blålila naglar. WTF?
Vad har hänt? Har jag fått en galen sjukdom där första symptomet är blålila naglar? Jag svettas lite. Försöker gnugga bort men det sitter som berget. På ALLA naglar. Satan.
Tydligen innehålelr byxorna väldigt mycket färg som har satt sig på naglarna. Och inte går bort. Det ser för jävligt ut.
Jag hoppas vid gud att lunchen/intervjuen/middagen sker på en vit stol. Då ligger jag risigt till.

måndag 1 september 2008

Min lilla värld

Min värld är ofattbart liten och så tänker jag behålla den.
Jag läser DN på morgonen, Aftonbladet på helgerna, that´s it. Jag skiter högaktningsfullt i Rapport och TV4 nyheterna. Jag skummar inte nätet för att hitta nya bloggförmrågor utan håller mig till mina gamla förtrogna.
En gång i veckan går jag in på lokaltidningens hemsida för att se vem som har fått barn. Det var länge sedan någon jag kände visade upp sina trynen. Men iallafall.
Jag lyssnar inte på topplistor eller jagar film ettor, jag läser inga modetidningar, de ger mig klåda. Analklåda närmare bestämt.
Jag har liksom stängt av. För det är så otroligt ointressant, egentligen.
Allt jag vet kretsar kring min familj, allt som händer, händer här.
Ni kan inte ana hur skönt det är. Här ligger jag på topp, jag är först.

I lördags var jag på en s.k. fest med en massa okänt folk och det var astråkigt. Jag säger fest eftersom kriterierna för fest inte hölls. Mer om det nån annan gång. Det enda som var roligt var att umgås med svärisarna, det är alltid kul, faktiskt.