Trist liv.

Det är så trist just nu. Jo, det händer små roliga saker här och där men eftersom jobbet är som det är, går dagarna segt.
Jag kliver upp ca 0620, alltid innan klockan ringer. Kissar Plura sen väcker vi tjejerna tillsammans. Det gör han så gärna, han vet att han får frukost så fort dom har klivcit upp.
Ger Plura mat, ser till att tjejerna klär sig och gör allt annat som ingår i morgonrutinen, går ut på parkeringen, lämnar tjejer till J, tar Saga som just nu tillbringar dagarna hos oss bara för att jag och Plura tycker det är så roligt.
Sen sätter jag mig vid datorn. Plura och Saga leker och leker och leker, de behöver inte mig.
Dagen segar sig fram.
Vi går på långpromenad, äter lunch, de sover, jag kollar på TV, sitter vid datorn osv osv.
Så jävla triiiist!
Jag är inte gjord för det här, jag måste ha mycket att göra för att fungera, hjärnan går på tomgång just nu och trots att jag egentligen har tid finns ingen ork eller lust att aktiviera sig.
Jag vet att det kommer att förändras inom de närmaste 2 månaderna och jag vet att jag har massor med roligt att se fram emot, men ändå. Trist var ordet.