Så här kommer det att se ut på söndag, jag lovar.
Det är så sjukt roligt.
Sen att jag är bajsnödig redan nu av nervositet, det är en annan femma.
onsdag 28 maj 2008
Föl.
I min jakt på yrken jag INTE ska ägna mig åt, checkar vi idag i rutan brevid Fotograf.
Är det inte häftigt när ödet tar över och bestämmer?
I stallet där jag håller till, planerades inga föl i år men så en dag, pluppade det ut ett i hagen. Hoppsan sa ägarna och undersökte stona och jajjamensan, visst var det så att ännu en häst var gravid, typ, jättegravid Och plupp en vecka senare kom det ett till föl.
Ni får blunda och föreställa er hur ljuvliga de är båda två för det ser man inte på de här bilderna.
Är det inte häftigt när ödet tar över och bestämmer?
Förresten ska jag tävla i fyrgång och i tölt på söndag i en väldigt liten och lokal tävling, så liten och lokal att den nästan inte finns. Men ni kan hålla tummarna ändå.
Jag skriver inte namnen på hästarna för det har de inte gått med på.
tisdag 27 maj 2008
Det är tisdag...
..och veckan går sakta. Idag köpte jag nya Reebok till Stora så idag ligger jag på plus.
På fredag ska vi till Storas skola och ha elevvårdsmöte som det så fint heter.
Det blir nog bra det där, jag är bara faschinerad av hur mycket försäldrar måste göra för att få skolan att gör det dom ska. Tänk då alla dessa ungar vars föräldrar inte gör nånting. Dom ungarna är det synd om. Inte om Stora. Han har allt han behöver men han vet inte om det än. Men han lär sig nog det han med.
*gäääsp*
Idag orkar jag inte engagera mig eller tycka saker. Jag är lite avstängd.
På fredag ska vi till Storas skola och ha elevvårdsmöte som det så fint heter.
Det blir nog bra det där, jag är bara faschinerad av hur mycket försäldrar måste göra för att få skolan att gör det dom ska. Tänk då alla dessa ungar vars föräldrar inte gör nånting. Dom ungarna är det synd om. Inte om Stora. Han har allt han behöver men han vet inte om det än. Men han lär sig nog det han med.
*gäääsp*
Idag orkar jag inte engagera mig eller tycka saker. Jag är lite avstängd.
fredag 23 maj 2008
6 veckor
Vet ni att i torsdags hade jag varit rökfri 6 veckor.
Smaka på den. Sex veckor. 42 dagar.
Om jag är stolt? Klart jag är.
Om man inte gläds åt de små målen, orkar man inte ta sig fram till de stora. Livet ska inte vara en pina, man ska glädjas varje dag.
Varför är det så egentligen? Veckans dagar ska vara slitiga och vardagliga men lördag! Lördag är det fest och då ska man glädjas och fira och festa till det.
Vi har 7 dagar att glädjas åt men vi väljer att ha EN som lyckans dag.
Fy fan tycker jag.
När jag har varit rökfri i 6 månader ska jag glädjas lika mycket då som nu, likaså när jag har varit det i 6 år.
Så det så.
Smaka på den. Sex veckor. 42 dagar.
Om jag är stolt? Klart jag är.
Om man inte gläds åt de små målen, orkar man inte ta sig fram till de stora. Livet ska inte vara en pina, man ska glädjas varje dag.
Varför är det så egentligen? Veckans dagar ska vara slitiga och vardagliga men lördag! Lördag är det fest och då ska man glädjas och fira och festa till det.
Vi har 7 dagar att glädjas åt men vi väljer att ha EN som lyckans dag.
Fy fan tycker jag.
När jag har varit rökfri i 6 månader ska jag glädjas lika mycket då som nu, likaså när jag har varit det i 6 år.
Så det så.
Mors Dag
På söndag är det Mors Dag, om ni inte visste det.
Jag kan tänka mig att det är knepigt för partner och/eller barn att veta vad man ska köpa/göra för sin älskade denna dag så här kommer några tips:
Till mina älskade, vackra, underbara barn:
Stressa inte med att göra vackra smycken till på söndag, vackra smycken dyker upp när som helst, mitt i veckan, i augusti, spetember, oktober, november och alla andra månader på hela året så det är helt ok att det inte blir något färdigt denna dag.
Detsamma gäller för teckningar. Tänk på regnskogarna.
Bråka inte med era syskon. Titta inte på dem, lyssna inte på dem (om dom inte ropar hjälp! jag blir bortförd av en snuskgubbe, då är det ok att lyssna på dom). Låt denna dag bli en jag-ignorerar-mina-syskon-dagen.
Plocka upp era kläder idag. Jag veeeet att jag sa att allt som ligger på golvet kommer att slängas men jag KLARAR INTE att kasta Storas G-Star byxor för 1200 spänn i soporna eller tjejernas nya fotbollsskor, benskydd, overaller och så vidare. Men jag låtsas och vem vet, någon dag kanske jag får hjärnsläpp och gör det. Låt detta inte bli en sådan dag.
Ni är vackra, intelligenta, smarta, duktiga människor. Låt detta bli en dag när ni kommer ihåg det och gör allt det vardagliga ni alltid gör utan att tjata, gnälla, sura, skrika eller fräsa. Låt detta bli dagen när ni letar efter saker själva utan att vråla MAAAAAMMMAAAAAA.
Till min älskade man.
Köp inga spetsunderkläder. Inga string heller.
Då blir det plötsligt DIN dag eftersom att det är DU som vill ha dem. Ja inte på dig förstås, men DU blir lycklig av att jag har dom på mig. Inte jag. Jag vet att du tror att jag ljuger men jag trivs fantastiskt bra i bomullstrosor.
På Fars Dag kan du köpa sånt och be mig ha dem hela dagen. Men inte på Mors Dag.
Köp inga hushållsapparater. Jag är en modern kvinna. Vill jag ha något som jag inte redan har och inte vet att jag saknar så köper jag det själv. Jag har körkort, jag vet var OnOff ligger och jag har eget bankkort. Jag fixar det.
Allt jag vill, är att alla är glada, nöjda och friska. Att vi pratar vänligt till varandra, kramar varandra och verkligen bryr oss om varandra. Speciellt mig.
Och om någon vill laga middag istället för mig, helt ok. Jag kan gå med på det.
Ok?
Jag kan tänka mig att det är knepigt för partner och/eller barn att veta vad man ska köpa/göra för sin älskade denna dag så här kommer några tips:
Till mina älskade, vackra, underbara barn:
Stressa inte med att göra vackra smycken till på söndag, vackra smycken dyker upp när som helst, mitt i veckan, i augusti, spetember, oktober, november och alla andra månader på hela året så det är helt ok att det inte blir något färdigt denna dag.
Detsamma gäller för teckningar. Tänk på regnskogarna.
Bråka inte med era syskon. Titta inte på dem, lyssna inte på dem (om dom inte ropar hjälp! jag blir bortförd av en snuskgubbe, då är det ok att lyssna på dom). Låt denna dag bli en jag-ignorerar-mina-syskon-dagen.
Plocka upp era kläder idag. Jag veeeet att jag sa att allt som ligger på golvet kommer att slängas men jag KLARAR INTE att kasta Storas G-Star byxor för 1200 spänn i soporna eller tjejernas nya fotbollsskor, benskydd, overaller och så vidare. Men jag låtsas och vem vet, någon dag kanske jag får hjärnsläpp och gör det. Låt detta inte bli en sådan dag.
Ni är vackra, intelligenta, smarta, duktiga människor. Låt detta bli en dag när ni kommer ihåg det och gör allt det vardagliga ni alltid gör utan att tjata, gnälla, sura, skrika eller fräsa. Låt detta bli dagen när ni letar efter saker själva utan att vråla MAAAAAMMMAAAAAA.
Till min älskade man.
Köp inga spetsunderkläder. Inga string heller.
Då blir det plötsligt DIN dag eftersom att det är DU som vill ha dem. Ja inte på dig förstås, men DU blir lycklig av att jag har dom på mig. Inte jag. Jag vet att du tror att jag ljuger men jag trivs fantastiskt bra i bomullstrosor.
På Fars Dag kan du köpa sånt och be mig ha dem hela dagen. Men inte på Mors Dag.
Köp inga hushållsapparater. Jag är en modern kvinna. Vill jag ha något som jag inte redan har och inte vet att jag saknar så köper jag det själv. Jag har körkort, jag vet var OnOff ligger och jag har eget bankkort. Jag fixar det.
Allt jag vill, är att alla är glada, nöjda och friska. Att vi pratar vänligt till varandra, kramar varandra och verkligen bryr oss om varandra. Speciellt mig.
Och om någon vill laga middag istället för mig, helt ok. Jag kan gå med på det.
Ok?
torsdag 22 maj 2008
Dagens I land problem
Jag har kjol idag och strumpbyxor, skarpa sådana! Heter Invicable control shape eller nåt annat klatschigt och satan i gatan vad de håller in allt som kan hållas in, jag kan knappt andas men jag är smäcker som en jakthund.
Men nu så har det gått ett hååål i dem, precis mellan bena, fast ok, lite på sidan, öfre låret så att säga.
Och där hålls det inte in kan man säga, Där fettet ser en chans att välla ut, väller det ut.
När jag sitter ner straaamar det så förbaskat. Det här är en strumpbyxa för den moderna kvinnan, ett hål som inte sprider sig, det ni gott folk!
Det är iallafall mitt problem idag. Inget med att ha problem när solen skiner så glatt ute och det är fredag inpå knuten.
Men nu så har det gått ett hååål i dem, precis mellan bena, fast ok, lite på sidan, öfre låret så att säga.
Och där hålls det inte in kan man säga, Där fettet ser en chans att välla ut, väller det ut.
När jag sitter ner straaamar det så förbaskat. Det här är en strumpbyxa för den moderna kvinnan, ett hål som inte sprider sig, det ni gott folk!
Det är iallafall mitt problem idag. Inget med att ha problem när solen skiner så glatt ute och det är fredag inpå knuten.
onsdag 21 maj 2008
På lunchen tänkte jag bara swinga in på banken för att lösa problemet med koder till internetbanken. Ja precis, ett jävla meck kan man säga eftersom att jag har en bank som kör med koder.
Jag hatar verkligen bankkontor, det måste vara ett av de mest avskydda ställena att sitta på. Allt som jag kan göra hemifrån gör jag men just detta, måste jag göra personligen. Fi fan.
Iallafall.
Banken jag hastade in på ligger i Farsta.
Farsta är en förort till Stockholm.
Jag är uppvuxen i Södertälje. Det är en stad. Är ingen förort och kommer aldrig bli det och har aldrig velat vara det.
Alltså, ni som bor i Farsta, känner ni glädje över det? Det ser inte ut som om ni gör det. På de 40 minuter jag satt där och försökte att inte hyperventilera eftersom att det tog SJUKT lång tid, såg jag så många deprimerade människor och white trash att det inte var sant, jag trodde inte mina ögon! Vad fan, jag trodde att Farsta liksom var en kanal till huvudstaden med en massa softa människor men icke.
Södertälje, kom tillbaka, allt är förlåtet.
Jag hatar verkligen bankkontor, det måste vara ett av de mest avskydda ställena att sitta på. Allt som jag kan göra hemifrån gör jag men just detta, måste jag göra personligen. Fi fan.
Iallafall.
Banken jag hastade in på ligger i Farsta.
Farsta är en förort till Stockholm.
Jag är uppvuxen i Södertälje. Det är en stad. Är ingen förort och kommer aldrig bli det och har aldrig velat vara det.
Alltså, ni som bor i Farsta, känner ni glädje över det? Det ser inte ut som om ni gör det. På de 40 minuter jag satt där och försökte att inte hyperventilera eftersom att det tog SJUKT lång tid, såg jag så många deprimerade människor och white trash att det inte var sant, jag trodde inte mina ögon! Vad fan, jag trodde att Farsta liksom var en kanal till huvudstaden med en massa softa människor men icke.
Södertälje, kom tillbaka, allt är förlåtet.
tisdag 20 maj 2008
Filosofi en onsdag.
Det här med terapi är intressant tycker jag.
Terapi kan vara så mycket.
För en del räcker det med att sitta på en stubbe i skogen och filosofera och känna på mossa i en kvart och sen har man stillhet i själen resten av veckan.
En del stickar invecklade mönster som resulterar i tröjor som ingen använder. Men de är fina.
Andra betalar dyra pengar för att gå till någon som är utbildad i att lyssna. Och det är där det klämmer, det här med att gå till någon utanför. Utanför den egna sfären, utanför de närmaste. Blotta sig, lägga korten på bordet och erkänna svagheterna.
Vi människor är ett lustigt släkte. Vi drar oss inte för att sparka på oss själva när vi mår som sämst, vi intalar oss dagligen att vi inte duger och att våra misstag faktiskt gör att livet inte går vidare. Vi säger oss att vi är så dåliga att vi borde skämmas och vad vore värre än att sitta och berätta det för någon utomstående? Usch, bättre då att hålla det inom de väggar vi kan upprätthålla och låta de utanför leva i tron att vi är ofelbara.
Sen gråter vi i vargtimmen och bankar lite mer i våra huvuden och frågar oss varför vi är såna idioter.
Jag är ingen lätt person att leva med. Ibland är jag som ett tåg som tuffar framåt och krossar små stenar som ligger på rälsen. Jag sabbar och förstör ibland och handlar först och tänker sedan och sen får jag stå där med mössan i handen. Det lustiga är, att jag inte har några problem med det. Stå med mössan i handen alltså.
För länge sen, när Gó morgon Sverige var det enda som visade i TV på lördagsmorgnarna, insåg jag ett par viktiga saker.
Jag insåg att jag inte var snygg och aldrig skulle bli det.
Jag insåg att jag inte var superintelligent och jag hade ingen speciell talang som skulle ge mig räkmacka i livet.
Jag insåg att skulle det hända något i mitt liv var jag tvungen att göra det själv.
När det här ljuset gick upp i mitt huvud, valde jag att ha självförtroende. För att överleva antar jag. Jag kunde ha suttit mig ner och gråtit, stängt dörren och blivit ensam och bitter men fasiken, hur kul är det på en skala?
Resten av mitt liv har jag varit en person som hörs, syns och märks. På grund av mitt självförtroende. Vad jag än har gjort, har jag tänkt att det här fixar jag. Det här kan jag, det här vill jag ha, det här ska jag göra. Många gånger fungerar det, ibland inte. Och då tar man fram mössan. För misslyckanden kan jag bjuda på. I min värld är det helt ok att man misslyckar om man bara har provat.
Efter 30 började det komma något som hette självinsikt. Alltså, jag började inse vad jag gjorde fel och hur det påverkade andra samt varför jag var den jag var. Egentligen kan man ju säga att jag började bli vuxen. Ja, det tog ganska lång tid men jag tröstar mig med att de finns många som inte ens vid 5o års ålder har självinsikt. Så det så.
Iallafall.
Mitt självförtroende gjorde att när jag började vackla så sökte jag hjälp för oavsett om jag insåg att jag gjorde något fel så visste jag ju att jag kunde göra det bättre, på ett annorlunda sätt. Hänger ni med?
Det är då det här med terapi kommer in. Blotta sig, lägga korten på bordet osv osv.
Hittar man bara en shysst terapi form och person att gå till så är det rent ut sagt häftigt för inse, det är ju det viktigaste som finns, att jobba med sig själv!
Du kan vara involverad i voluntärarbete i afrika, hjälpa gamla och sjuka på hem eller föda 12 barn som du kämpar med samtidigt som du skriver intressant böcker det spelar ingen roll! För är du trasig kan du inte göra det du gör. I det långa loppet.
De kvinnor som jag träffar, i jobbet, privat eller andra lustiga sammanhang, sätter ett värde i att lägga fram sig själva som präktduktig mamma, professionell i sitt jobb eller värdefull vän. Ingen, INGEN av dem säger att de är sjukt bra på att jobba med sig själva, att de värdesätter sig själva som person eller att de ens respekterar sig själva.
Om ni bara visste, hur många kvinnor som faller ihop runt om mig. Gång på gång. Dag efter dag.
De tränar sin kropp, mejkar sitt fejs, stajlar sitt hår (och hem med för den delen) men själen, den skiter de i.
Ville jag ha något sagt med det här? Ja, kanske.
Ta itu med demonerna och hoppa på tåget, ta er framåt.
Terapi kan vara så mycket.
För en del räcker det med att sitta på en stubbe i skogen och filosofera och känna på mossa i en kvart och sen har man stillhet i själen resten av veckan.
En del stickar invecklade mönster som resulterar i tröjor som ingen använder. Men de är fina.
Andra betalar dyra pengar för att gå till någon som är utbildad i att lyssna. Och det är där det klämmer, det här med att gå till någon utanför. Utanför den egna sfären, utanför de närmaste. Blotta sig, lägga korten på bordet och erkänna svagheterna.
Vi människor är ett lustigt släkte. Vi drar oss inte för att sparka på oss själva när vi mår som sämst, vi intalar oss dagligen att vi inte duger och att våra misstag faktiskt gör att livet inte går vidare. Vi säger oss att vi är så dåliga att vi borde skämmas och vad vore värre än att sitta och berätta det för någon utomstående? Usch, bättre då att hålla det inom de väggar vi kan upprätthålla och låta de utanför leva i tron att vi är ofelbara.
Sen gråter vi i vargtimmen och bankar lite mer i våra huvuden och frågar oss varför vi är såna idioter.
Jag är ingen lätt person att leva med. Ibland är jag som ett tåg som tuffar framåt och krossar små stenar som ligger på rälsen. Jag sabbar och förstör ibland och handlar först och tänker sedan och sen får jag stå där med mössan i handen. Det lustiga är, att jag inte har några problem med det. Stå med mössan i handen alltså.
För länge sen, när Gó morgon Sverige var det enda som visade i TV på lördagsmorgnarna, insåg jag ett par viktiga saker.
Jag insåg att jag inte var snygg och aldrig skulle bli det.
Jag insåg att jag inte var superintelligent och jag hade ingen speciell talang som skulle ge mig räkmacka i livet.
Jag insåg att skulle det hända något i mitt liv var jag tvungen att göra det själv.
När det här ljuset gick upp i mitt huvud, valde jag att ha självförtroende. För att överleva antar jag. Jag kunde ha suttit mig ner och gråtit, stängt dörren och blivit ensam och bitter men fasiken, hur kul är det på en skala?
Resten av mitt liv har jag varit en person som hörs, syns och märks. På grund av mitt självförtroende. Vad jag än har gjort, har jag tänkt att det här fixar jag. Det här kan jag, det här vill jag ha, det här ska jag göra. Många gånger fungerar det, ibland inte. Och då tar man fram mössan. För misslyckanden kan jag bjuda på. I min värld är det helt ok att man misslyckar om man bara har provat.
Efter 30 började det komma något som hette självinsikt. Alltså, jag började inse vad jag gjorde fel och hur det påverkade andra samt varför jag var den jag var. Egentligen kan man ju säga att jag började bli vuxen. Ja, det tog ganska lång tid men jag tröstar mig med att de finns många som inte ens vid 5o års ålder har självinsikt. Så det så.
Iallafall.
Mitt självförtroende gjorde att när jag började vackla så sökte jag hjälp för oavsett om jag insåg att jag gjorde något fel så visste jag ju att jag kunde göra det bättre, på ett annorlunda sätt. Hänger ni med?
Det är då det här med terapi kommer in. Blotta sig, lägga korten på bordet osv osv.
Hittar man bara en shysst terapi form och person att gå till så är det rent ut sagt häftigt för inse, det är ju det viktigaste som finns, att jobba med sig själv!
Du kan vara involverad i voluntärarbete i afrika, hjälpa gamla och sjuka på hem eller föda 12 barn som du kämpar med samtidigt som du skriver intressant böcker det spelar ingen roll! För är du trasig kan du inte göra det du gör. I det långa loppet.
De kvinnor som jag träffar, i jobbet, privat eller andra lustiga sammanhang, sätter ett värde i att lägga fram sig själva som präktduktig mamma, professionell i sitt jobb eller värdefull vän. Ingen, INGEN av dem säger att de är sjukt bra på att jobba med sig själva, att de värdesätter sig själva som person eller att de ens respekterar sig själva.
Om ni bara visste, hur många kvinnor som faller ihop runt om mig. Gång på gång. Dag efter dag.
De tränar sin kropp, mejkar sitt fejs, stajlar sitt hår (och hem med för den delen) men själen, den skiter de i.
Ville jag ha något sagt med det här? Ja, kanske.
Ta itu med demonerna och hoppa på tåget, ta er framåt.
måndag 19 maj 2008
Juno
Se den filmen. Nu. På stört. Så fin och bra och...vacker liksom. Annat än ytbehandlat Hollywood trams.
söndag 18 maj 2008
Grå
Jag är lika grå som vädret. Lång innesittar helg. Det är magiskt hur snabbt jag kan gå från alla på till under ytan. Jag är född i fel land, helt klart. Nu går vi in i istiden och det här är för jävligt.
torsdag 15 maj 2008
Go kväll.
Jaha ja. Gå å lägg er ni som kan. Själv har jag suttit i möte mellan 0830 och 17 idag och det resulterar ju i en massa saker som ska göras så här sitter jag ensam vid köksbordet och inge gott har jag att snacksa på så just nu suger det. Bu hu hu.
Imorgon är det fredag och det känns ju fint iallafall.
Nä, nu torkar vi tårarna och röjer klart så vi kan gå och sova.
Här hade jag en lite bild men bloggen vill inte ladda upp den så nu skiter jag i det.
Imorgon är det fredag och det känns ju fint iallafall.
Nä, nu torkar vi tårarna och röjer klart så vi kan gå och sova.
Här hade jag en lite bild men bloggen vill inte ladda upp den så nu skiter jag i det.
onsdag 14 maj 2008
Men för fan.
När jag blir irriterad gillar jag att svära på danska. Jag kan inte prata danska men jag kan gröta fram svordomar så att jag låter som en ilsken dansk.
Undrar om jag ska ta med det i min CV?
Undrar om jag ska ta med det i min CV?
*Förkyyylt*
Somliga straffar Gud fort. Att bada i sjön i Maj ger en förkylning veckan där på. Jag har inte plats för en förkylning den här veckan, det här är veckan som Gud glömde, tokstress varje dag och vi är dubbelbokade hela tiden.
Om jag bara överlever den här veckan så blir allt bra.
Men bara så ni vet, jag är som en karl med förkylning, det vill säga döende.
Tyck synd om mig.
Om jag bara överlever den här veckan så blir allt bra.
Men bara så ni vet, jag är som en karl med förkylning, det vill säga döende.
Tyck synd om mig.
måndag 12 maj 2008
Jobb jobb jobb...
Just nu är det bara jobb hela dagen och det är så tråkigt. Ja inte jobbet alltså, det är ganska okej faktiskt, just nu iallafall. Men det jag gör idag gör jag inte om en månad och absolut inte i höst. Hoppas jag. Man får vänta och se.
Idag jobbar jag hemma men det är ingen ordning på det. Har suttit vid datorn från 0745. Vid 12 är jag hungrig så då reser jag mig, lätt stel i ryggen. Tillbaka vid 1230. Ingen rökning som tar min tid och ingen som vill fika, prata eller visa något. Så då blir det tråkigt. Jag bara skriver och skriver. Och ringer. Idag ringer jag som om det vore värsta 90 talet, innan man började med email. Då ringde man och skrev brev med karbonpapper om man skulle ha en kopia ha ha. Jag började jobba med pc första gången typ 93. En egen fick jag 96. Oj oj, shit, tänk att jag är så gammal att jag kan berätta för mina barn hur det var innan internet fanns!
Nu: mera jobb....
Idag jobbar jag hemma men det är ingen ordning på det. Har suttit vid datorn från 0745. Vid 12 är jag hungrig så då reser jag mig, lätt stel i ryggen. Tillbaka vid 1230. Ingen rökning som tar min tid och ingen som vill fika, prata eller visa något. Så då blir det tråkigt. Jag bara skriver och skriver. Och ringer. Idag ringer jag som om det vore värsta 90 talet, innan man började med email. Då ringde man och skrev brev med karbonpapper om man skulle ha en kopia ha ha. Jag började jobba med pc första gången typ 93. En egen fick jag 96. Oj oj, shit, tänk att jag är så gammal att jag kan berätta för mina barn hur det var innan internet fanns!
Nu: mera jobb....
Här borde det vara en rubrik...
Det är egentligen härligt när tvätthögarna växer och diskbänken inte blir städad för då har man alltså varit någon annanstans. Den här helgen var vi uuuute, vi åt ute, vi badade, vi solade och vi njöt. Det kan inte bli bättre än så. Jag har inte ens saknat att inte rida för det har varit för varmt. Älska värme. Hela min kropp är mjuk och skön och just nu är det gött att leva.
Annars då?
Jo Linda Skugge ska sluta skriva krönikor i Expressen och bekänner att allt var skruvat och twistat. Jag är inte förvånad. Lite nöjd faktiskt. Har aldrig kunnat förstå hur en männiksa kan vara så låst i sina åsikter och nu visar det sig ju att hon inte är det. Hon säger att hon har skrivit det som har begärts, för pengarnas skull och det är ju lite kul, att vi har köpt den bild av henne som hon har sålt. Vi är så lättköpta att det inte är sant. Vi Svenskar köper allt som står i tidningarna, vi funderar aldrig på om det är sant.
Förutom det har jag inte läst så mycket nyheter. Jag har fullt sjå med att hålla mig a´jour med min egen familj. Stora har varit hos pappa i helgen och igår ringde han hem och ville åka till Stockholm med en kompis och jag som nyss har läst ut den rekorderliga Lita på din tonåring sa ja, utan tjat och regler och han visade, VISADE att det går att lita på honom och jag är så nöjd. Plus i kanten till mig.
Ok, veckans måsten: bilen på verkstad idag, Stora till frissan, svärmor fyller år, jag har ridlektion, tjejerna har fotbollsträning, Mellan har piano, tjejerna har skolans dag, Lilla har ridlektion, maken har träningar, jag ska börja springa, Stora ska på heldagsutflykt, tjejerna ska på vandring med matsäck.
Och så ska jag jobba också.
En vanlig vecka med andra ord.
Annars då?
Jo Linda Skugge ska sluta skriva krönikor i Expressen och bekänner att allt var skruvat och twistat. Jag är inte förvånad. Lite nöjd faktiskt. Har aldrig kunnat förstå hur en männiksa kan vara så låst i sina åsikter och nu visar det sig ju att hon inte är det. Hon säger att hon har skrivit det som har begärts, för pengarnas skull och det är ju lite kul, att vi har köpt den bild av henne som hon har sålt. Vi är så lättköpta att det inte är sant. Vi Svenskar köper allt som står i tidningarna, vi funderar aldrig på om det är sant.
Förutom det har jag inte läst så mycket nyheter. Jag har fullt sjå med att hålla mig a´jour med min egen familj. Stora har varit hos pappa i helgen och igår ringde han hem och ville åka till Stockholm med en kompis och jag som nyss har läst ut den rekorderliga Lita på din tonåring sa ja, utan tjat och regler och han visade, VISADE att det går att lita på honom och jag är så nöjd. Plus i kanten till mig.
Ok, veckans måsten: bilen på verkstad idag, Stora till frissan, svärmor fyller år, jag har ridlektion, tjejerna har fotbollsträning, Mellan har piano, tjejerna har skolans dag, Lilla har ridlektion, maken har träningar, jag ska börja springa, Stora ska på heldagsutflykt, tjejerna ska på vandring med matsäck.
Och så ska jag jobba också.
En vanlig vecka med andra ord.
lördag 10 maj 2008
Halleluja
Vi har varit hela dagen på stranden med barnen och en kompis till barnen och pastasallad med tonfisk och pastasallad med köttbullar, Stora äter ICKE tonfisk. En liten engångsgrill och korv med bröd slank med, fotboll, racket med liten boll och frisbee. Kortlek, Svarte Petter och Löjliga familjen. Nya Hennes tidningen, boken Lita på din tonåring och makens kämpande med sista boken av Stig Larsson. Såja. Just det, handdukar och solstolar. Lätt som en plätt. Smörj med 30 i fejjan och 4 på kroppen. Ljuvligt. Vi kom vid 1030 och åkte hem vid 1530 så jävla NAJS! Nu njuter jag, nu är jag i mitt esse. Men jag badade ICKE, är ni tokiga, det är ju inte mer än 8 grader i vattnet.
Nu stöper barnen ljus (på allvar!), jag och mannen i mitt liv ska vara riktigt svenniga idag och grilla flintastek, hujeda mig, magen kommer vråla i uppror men det kan det vara värt.
Fy fasiken vad jag älskar soliga, lediga dagar.
Nu stöper barnen ljus (på allvar!), jag och mannen i mitt liv ska vara riktigt svenniga idag och grilla flintastek, hujeda mig, magen kommer vråla i uppror men det kan det vara värt.
Fy fasiken vad jag älskar soliga, lediga dagar.
torsdag 8 maj 2008
Surt sa räven.
Stora lovar och lovar. Konsert som hägrar i Maj, lovar att sköta och ordna och göra.
Men inte.
Konsekvensen blir ju att han inte får få, det vet han ju. Han väljer aktivt att strunta i, att inte låtsas om. I mina ögon väljer han ju bort konserten eftersom att han vet vad han ska göra för att få gå.
Och ovanpå detta alla dessa smålögner. Intrasslad i härvor av små lögner och slingrande sitter han vid matbordet, tårarna droppar ner på tallriken. Vi är så lika han och jag. Gråter när ilskan kväver oss inuti, när orättvisan bankar i bröstet. Vill inte att han ska tappa sin stolthet, vill att han ska kunna se mig i ögonen och veta att jag vill honom väl.
Egentligen orkar jag inte, vill också skita i det här men det gör man ju inte, man tar sitt ansvar som förälder. Läser några sidor boken igen, "Lita på din tonåring" men inte blir jag klokare för det är ju känslor inblandade här. Jag orkar inte se honom så ledsen, så sårad, så maktlös, så icke glad.
Efter duschen skriver han "Jag hatar er allihop" i dimman på badrumsspegeln och maken får ett utbrott, så hårda ord, så mycket kränkande, så ledsna. Maken störtar iväg, Stora stänger dörren till sitt rum. Jag somnar ensam i sängen.
Alla gör fel och alla vill rätt och ingen har rodret och den här båten kommer att kapsejsa vilken jävla dag som helst.
Stora har fått tid på BUP. Han är nöjd med det, vi är nöjda med det. Idag.
Men inte.
Konsekvensen blir ju att han inte får få, det vet han ju. Han väljer aktivt att strunta i, att inte låtsas om. I mina ögon väljer han ju bort konserten eftersom att han vet vad han ska göra för att få gå.
Och ovanpå detta alla dessa smålögner. Intrasslad i härvor av små lögner och slingrande sitter han vid matbordet, tårarna droppar ner på tallriken. Vi är så lika han och jag. Gråter när ilskan kväver oss inuti, när orättvisan bankar i bröstet. Vill inte att han ska tappa sin stolthet, vill att han ska kunna se mig i ögonen och veta att jag vill honom väl.
Egentligen orkar jag inte, vill också skita i det här men det gör man ju inte, man tar sitt ansvar som förälder. Läser några sidor boken igen, "Lita på din tonåring" men inte blir jag klokare för det är ju känslor inblandade här. Jag orkar inte se honom så ledsen, så sårad, så maktlös, så icke glad.
Efter duschen skriver han "Jag hatar er allihop" i dimman på badrumsspegeln och maken får ett utbrott, så hårda ord, så mycket kränkande, så ledsna. Maken störtar iväg, Stora stänger dörren till sitt rum. Jag somnar ensam i sängen.
Alla gör fel och alla vill rätt och ingen har rodret och den här båten kommer att kapsejsa vilken jävla dag som helst.
Stora har fått tid på BUP. Han är nöjd med det, vi är nöjda med det. Idag.
tisdag 6 maj 2008
DHW
Tisdagar tittar jag på desperate housewives och så är det med det. Inte så mycket att orda om. Men ikväll, satan vilket avsnitt!!!
Så nu gjorde man det man inte får göra, jag gick in på deras amerikanska hemsida bara för att kolla om Lynettes man och barn klarade sig från Tornadon. Var tvungen att få veta, får ont i magen annars. Nu vet jag.
För övrigt så är det 4 veckor rökfritt på torsdag. Nej nu ljuger jag. I lördags tog jag ett bloss. Det smakade för jävligt. Man är inte mer än mänsklig.
Om jag är stolt? Så in i helvete. Jag har rökt sen jag var 13 år.
Många saker har jag klarat av alldeles utmärkt i mitt liv, t.ex. som att bo i USA ett år, flytta hemifrån, utbilda mig, skaffa mig egna jobb alldeles själv, gjort lite karriär vilket resulterat i saftig lön, satt finfina barn till världen osv osv. Jag är en himla fin människa jag.
Förutom rökningen då.
Men nu är det gjort. Ännu en sak att lägga till min BRAIGA lista.
Om inte jag höjer mig till skyarna, vem ska då göra det? Sluta vara så jäkla svenniga, sluta tycka att det sticker i era ögon när jag klappar mig själv på axeln.
Stackars er om ni tycker det är fel.
Tyck om er själva lite istället. Livet blir bra mycket trevligare då.
Pilutta er...
Så nu gjorde man det man inte får göra, jag gick in på deras amerikanska hemsida bara för att kolla om Lynettes man och barn klarade sig från Tornadon. Var tvungen att få veta, får ont i magen annars. Nu vet jag.
För övrigt så är det 4 veckor rökfritt på torsdag. Nej nu ljuger jag. I lördags tog jag ett bloss. Det smakade för jävligt. Man är inte mer än mänsklig.
Om jag är stolt? Så in i helvete. Jag har rökt sen jag var 13 år.
Många saker har jag klarat av alldeles utmärkt i mitt liv, t.ex. som att bo i USA ett år, flytta hemifrån, utbilda mig, skaffa mig egna jobb alldeles själv, gjort lite karriär vilket resulterat i saftig lön, satt finfina barn till världen osv osv. Jag är en himla fin människa jag.
Förutom rökningen då.
Men nu är det gjort. Ännu en sak att lägga till min BRAIGA lista.
Om inte jag höjer mig till skyarna, vem ska då göra det? Sluta vara så jäkla svenniga, sluta tycka att det sticker i era ögon när jag klappar mig själv på axeln.
Stackars er om ni tycker det är fel.
Tyck om er själva lite istället. Livet blir bra mycket trevligare då.
Pilutta er...
Varför lär man sig aldrig.
Det är som om man helt stänger av. Det finns ingen morgondag, man lever här och nu.
Sen att klockan tickar mot 03:00 och vinet har fyllt ens kropp, det struntar man i.
När man vaknar med dunkande huvud och mage i berg och dalbana, ja då minsann, då har man ångest och undrar; varför, varför åkte jag inte hem i vettig tid?
Men åh vad jag älskar, att sitta med dom, att skratta åt allt och ingenting, att känna till allas kappsäckar, veta om allas brister, kunna rabbla deras 10 viktigaste händelser de senaste 10 åren, veta hur de ser ut när de är glada, arga, ledsna, hysteriska. Jag känner dom, dom känner mig. Inget är fel, säg vad som helst, få ett svar som är ärligt.
Vi åt, vi drack, vi dansade, kissade i skogen, fnittrade, gapskrattade, snubblade, någon grät, alla kramades.
Så det var det värt.
Sen att klockan tickar mot 03:00 och vinet har fyllt ens kropp, det struntar man i.
När man vaknar med dunkande huvud och mage i berg och dalbana, ja då minsann, då har man ångest och undrar; varför, varför åkte jag inte hem i vettig tid?
Men åh vad jag älskar, att sitta med dom, att skratta åt allt och ingenting, att känna till allas kappsäckar, veta om allas brister, kunna rabbla deras 10 viktigaste händelser de senaste 10 åren, veta hur de ser ut när de är glada, arga, ledsna, hysteriska. Jag känner dom, dom känner mig. Inget är fel, säg vad som helst, få ett svar som är ärligt.
Vi åt, vi drack, vi dansade, kissade i skogen, fnittrade, gapskrattade, snubblade, någon grät, alla kramades.
Så det var det värt.
söndag 4 maj 2008
lördag 3 maj 2008
Peace
Glömde säga att det blev fred. Som det alltid blir, jag vet. Men den här gången fick jag en ursäkt för den här gången var jag inte bara långsint och bitchig utan jag var faktiskt sårad (och jävligt känslig eftersom att jag slutat röka, oh well) men åh, men åh vad det värmer skönt, jag hatar hatar hatar när vi ligger långt ifrån varandra.
Du är mitt allt. Utan dig är jag inget.
Du är mitt allt. Utan dig är jag inget.
Lediga dagar
Skulle man kunna tro men icke. Vi är igång heeeela tiden.
Inte har jag demonstrerat men jag har
ridit flera gånger om, blivit biten av en häst, blivit omkull knuffad och hamnat under en häst i ett hästslagsmål, vallat 300 får ungefär några många kilometer, det var skithäftigt, jävlar vad vi sprang! Sen har jag haft svåger, sambo och 2 barn på middag med hemgjord pizza och gott rödvin, jag har masserat träningsvärk och lindat mina vrickade fötter, jag har packat hö och mockat skit och ätit bananer och en och annan snus har jag tagit MEN INGA CIG!
Ikväll är det tjejträff och vin och sång och som tur är, kan jag inte fylleblogga men imorrn ska ni få rapport. Imorrn ska Mellan och Lilla spela match och jag ska inte med, pappa får ta den dagen, jag ska ha egen dag med vila, städa, eventuellt rida och sedan laga god mat till familjen.
Och blogga för er. Puss.
Inte har jag demonstrerat men jag har
ridit flera gånger om, blivit biten av en häst, blivit omkull knuffad och hamnat under en häst i ett hästslagsmål, vallat 300 får ungefär några många kilometer, det var skithäftigt, jävlar vad vi sprang! Sen har jag haft svåger, sambo och 2 barn på middag med hemgjord pizza och gott rödvin, jag har masserat träningsvärk och lindat mina vrickade fötter, jag har packat hö och mockat skit och ätit bananer och en och annan snus har jag tagit MEN INGA CIG!
Ikväll är det tjejträff och vin och sång och som tur är, kan jag inte fylleblogga men imorrn ska ni få rapport. Imorrn ska Mellan och Lilla spela match och jag ska inte med, pappa får ta den dagen, jag ska ha egen dag med vila, städa, eventuellt rida och sedan laga god mat till familjen.
Och blogga för er. Puss.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
