Grått igen. Trött. Sover inte på nätterna. Vänder och vrider, kliar, funderar. Igår; grina lite. Kändes bra, man ska grina ofta, rensa kanalerna. Men inte somna jag för det. Hatar min egen långsinthet som egentligen är ledsamhet som inte vill böja sig, ge vika, ge efter, visa svaghet. Stark som fan utanpå, vill ha rättvisa, skälver inuti av rädsla för att inte duga, räcka till.
Oh well.
Valborg idag. Vill ha brasa och mys med glad familj. Men läget är mer spänt än i Gaza remsan, Mellanöstern. Vill att fredsmäklare kommer hit och löser konflikt för jag orkar inte, faktiskt. Har löst så mycket konflikter att mitt förråd har sinat. Nu finns bara trots och envishet kvar och det kommer man ingenstans med, se på Bush.
Ska rida mycket de kommande dagarna. Balsam för orolig själ. Lugnar, stillar. Me like.
Icke att förglömma, middag med gamla tjejgänget på lördag. Längtar vansinnigt, vet att jag kommer skratta så där galet mycket, tokskratt, vemodigt nostalgiskratt.
Skulle behöva göra en Plura. Åka iväg till ingenstans med mig själv. Få förunnat men behövligt. Men vem ska sköta allt då?
onsdag 30 april 2008
tisdag 29 april 2008
Lunch
Det blev Burger King. Jag hittar ju inte i gallerian som ligger brevid det kontor där jag befinner mig idag. Jag hittar ingenstans. Fast jag har varit här flera gånger blir jag vilse så fort jag rundar ett hörn. Jag letar efter något annat men hittar bara kläder, kläder, kläder. Plötsligt Burger King och då ger jag upp. Fy fan. Fast jag gick hit från kontoret, bra där. Solen skiner och jag hatar verkligen att ha för mycket kläder på mig när det är varmt. Hatar hatar hatar.
Passerar flera pilsnergubbar i gröngräset och just idag avundas jag dem.
En kall pilsner, en cig och no worries. Bara lägga sig ner och vila lite och sen på't igen.
En gång för länge sedan.
Solig vacker dag. Jag slutar jobbet tidigt, L har nog inte ens varit på jobbet. Har hon ett jobb? Minns inte. Vi köper en back med Carlsberg och lägger oss i en slänt. Där ligger vi hela dagen och dricker pilsner, röker Gula Blend och filosiferar. Löser världsproblemen. Jag har nya solglajjor från H&M. Vi blir lagom runda under fötterna, den där eftermiddagen. Skrattar åt ingenting. På kvällen går vi ut och vad jag minns var det så där lagom crazy och galet som det bara var på den tiden. Minns inte vilka vi hängde ihop med just då, vilka pojkar som hade våra hjärtan. men solen sken och just där, just då, hade vi inga större problem än hur vi skulle hålla ölen kall hela eftermiddagen.
Det tänker jag på, när jag promenerar tillbaka till det trista jävla kontoret efter lunchen.
Passerar flera pilsnergubbar i gröngräset och just idag avundas jag dem.
En kall pilsner, en cig och no worries. Bara lägga sig ner och vila lite och sen på't igen.
En gång för länge sedan.
Solig vacker dag. Jag slutar jobbet tidigt, L har nog inte ens varit på jobbet. Har hon ett jobb? Minns inte. Vi köper en back med Carlsberg och lägger oss i en slänt. Där ligger vi hela dagen och dricker pilsner, röker Gula Blend och filosiferar. Löser världsproblemen. Jag har nya solglajjor från H&M. Vi blir lagom runda under fötterna, den där eftermiddagen. Skrattar åt ingenting. På kvällen går vi ut och vad jag minns var det så där lagom crazy och galet som det bara var på den tiden. Minns inte vilka vi hängde ihop med just då, vilka pojkar som hade våra hjärtan. men solen sken och just där, just då, hade vi inga större problem än hur vi skulle hålla ölen kall hela eftermiddagen.
Det tänker jag på, när jag promenerar tillbaka till det trista jävla kontoret efter lunchen.
Oj så röksugen.
Vet inte varför, sån dag bara. Lite gladare än igår men inte mycket. It's a blues coming over me. små oförrätter blir stora och jag vill ha ursäkt och puss men får ingetdera så då kan det vara, då kan jag vara blues, kan bli långdraget är seg som fan.
Var med Stora hos ögonläkaren på huddinge för hans årliga koll, han måste tills fyller 14 p.g.a. barnreumatismen som han hade en gång i tiden.
Stora sur och jävlig, säger inte ett ord på hela vägen dit eller hem, pluggar in sina hörlurar och jag skiter i det, orkar inte vara vuxen och pedagogisk när man trasar själv inuti, bättre att hålla tyst så vi inte river ut ögonen på varandra. Önskar han kunde veta och förstå att bara för att jag är vuxen (äldre, inte mognare) betyder det inte att jag inte ligger vaken om nätterna medan ledsamheten river en itu, att jag inte såras och nästan förintas av hårda ord. Bara för att jag är en hejare på potatismos betyder inte att jag inte är liten. Bara för att jag håller koll på räkningarna och fyller frysen och viker tvätten betyder inte att jag inte vill bli omhändertagen, pysslad med och omtyckt.
Men jag ska icke röka, icke. Snart tre veckor. Mycket bra.
Var med Stora hos ögonläkaren på huddinge för hans årliga koll, han måste tills fyller 14 p.g.a. barnreumatismen som han hade en gång i tiden.
Stora sur och jävlig, säger inte ett ord på hela vägen dit eller hem, pluggar in sina hörlurar och jag skiter i det, orkar inte vara vuxen och pedagogisk när man trasar själv inuti, bättre att hålla tyst så vi inte river ut ögonen på varandra. Önskar han kunde veta och förstå att bara för att jag är vuxen (äldre, inte mognare) betyder det inte att jag inte ligger vaken om nätterna medan ledsamheten river en itu, att jag inte såras och nästan förintas av hårda ord. Bara för att jag är en hejare på potatismos betyder inte att jag inte är liten. Bara för att jag håller koll på räkningarna och fyller frysen och viker tvätten betyder inte att jag inte vill bli omhändertagen, pysslad med och omtyckt.
Men jag ska icke röka, icke. Snart tre veckor. Mycket bra.
måndag 28 april 2008
By the way
...så tycker jag att Madonnas nya låt är patetisk, den med Justin falsett-Timberlake.
Jag förstår mig inte på 50 åringar som inte kan åldras med värdighet och acceptera att ungdomstiden är förbi.
Madonnas musik har varit fin på alla sätt men allvarligt, när jag hör den låten är allt jag kan tänka på hennes ådriga äckliga händer och stela ansikte.
Jag förstår mig inte på 50 åringar som inte kan åldras med värdighet och acceptera att ungdomstiden är förbi.
Madonnas musik har varit fin på alla sätt men allvarligt, när jag hör den låten är allt jag kan tänka på hennes ådriga äckliga händer och stela ansikte.
Mansläktet
Kom inte och snacka om att kvinnor är komplicerade.
Jag är så jävla trött på karlar som inte tar bladet ur munnen utan tassar runt och inte SÄGER SOM DET ÄR.
Idag är en pissig dag.
Jag är så jävla trött på karlar som inte tar bladet ur munnen utan tassar runt och inte SÄGER SOM DET ÄR.
Idag är en pissig dag.
fredag 25 april 2008
Ridtur
Lillas ridskola började igen igår, de började säsongen med att rida ut. Gissa om jag var avundsjuk.
Ursäkta sunkiga bilder, min kamera på mobilen suger big time. Eller, jag har väl fel inställningar som vanligt.
Hallojsan fredag!
Härligt! Nu ska vi se, vad för spännande händer i helgen?
Jo Lilla ska få en ny cykel, det är stort. Hon har ärvt av sin syster i alla år men nu har hon fått välja en sprojlans ny.
Vi ska ha bror och familj på grillmiddag ikväll, svägerskan har opererat handen och slipper med glädje att laga mat.
Mellan ska få åka pendeltåg själv med kompis imorgon. En station. Vi börjar smått. Stora ska på Gröna Lund med sin pappa.
Just det, Lilla ska klippa av sig håret oxå imorgon och sen ska hon och jag shoppa. We like. Dom är grymma på att shoppa tjejerna, inget trams, in i affären, scanna av, nähe inget att ha, vidare. Skönt. Jag hatar att strosa runt och gå igenom varje plagg.
Så önskar vi lite sol också, mitt brända nylle och jag. (Just det, note to myself; köp ny solcreme till fejjan, typ faktor 76) Helst skulle jag vilja få in en ridtur men det verkar svårt. Men all in all, det verkar bli en bra, mysig helg.
Jo Lilla ska få en ny cykel, det är stort. Hon har ärvt av sin syster i alla år men nu har hon fått välja en sprojlans ny.
Vi ska ha bror och familj på grillmiddag ikväll, svägerskan har opererat handen och slipper med glädje att laga mat.
Mellan ska få åka pendeltåg själv med kompis imorgon. En station. Vi börjar smått. Stora ska på Gröna Lund med sin pappa.
Just det, Lilla ska klippa av sig håret oxå imorgon och sen ska hon och jag shoppa. We like. Dom är grymma på att shoppa tjejerna, inget trams, in i affären, scanna av, nähe inget att ha, vidare. Skönt. Jag hatar att strosa runt och gå igenom varje plagg.
Så önskar vi lite sol också, mitt brända nylle och jag. (Just det, note to myself; köp ny solcreme till fejjan, typ faktor 76) Helst skulle jag vilja få in en ridtur men det verkar svårt. Men all in all, det verkar bli en bra, mysig helg.
torsdag 24 april 2008
Självplågare.
Jag vet inte varför men här är den, bilden när jag sitter instängd bakom bommen. Jag gillar tydligen att plåga mig själv.
Annars njuter jag av solen idag, jag och mitt sönderbrända fejs.
Bro skräck.
Jag vet att ni tänker på Kurt Olsson när ni läser rubriken. Kurt och hans Ko skräck interjuver. Patrik Sjöberg med sjukt långa ben i Kurtans fåtölj på taket med motorvägen brummande nedanför. Kurtan och hans sidekick var kungar på den tiden, jag glömmer aldrig Kurtans stekmössa av vaxduk. Men så fick sidekicken en spårvagn i huvvet och det roliga var över.
Men det är skillnad på ko skräck och bro skräck.
I min gamla hemstad, där Mellan går på arg kurs, finns det en kanal med 2 broar, en mindre och en större. Inget konstigt med det. Många många gånger har man förbannat broöppningarna, som när man gick på gymnasiet och redan var sen till lektionen och fastnade i en buss vid en broöppning.
Iallafall.
Igår kom jag åkandes i min vackra, nytvättade audi med Veronica Maggio på högsta volym, det är drag i henne, kan man säga. Jag började precis köra över den lilla bron när jag insåg att lamporna blinkade. Och jag kom inte på varför. Förrens efter en stund. När jag ahde kört ännu längre in på bron och bommarna började gå ner framför mig. Då klickar det inuti mitt blonda huvud. Då sänker jag volymen och hör det hysteriska klingandet, kling-kling-kling som det alltid låter innan bommarna går ner.
Var är jag då? Jo, mitt på bron. En snabb tanke for genom mitt huvud, att jag kör igenom bommarna.
Men det gjorde jag inte.
Jag stannade, innan bommarna. alltså, instängd mellan bommar och bron. Jag stängde av bilen, bakom mig började bron gå upp, framför mig börjar det bildas en kö av bilar som ska över och gående som stannar precis framför bommen.
Vid det här laget vill jag dö, jävligt snabbt. Jag skäms som en hund som har pissat i en sko. Men så finner jag mig, det här är bara att bjuda på. Jag tar ett kort och sen riniger jag maken medans tårarna rinner ner, jag skrattar så att jag ser helt mongo ut. Det känns som en evighet när bron först går upp, släpper förbi en stor tankbåt och sedan går ner igen bakom mig. Framför mig går folk ur sina bilar, antagligen för att titta på idioten som sitter fast mellan bro och bom. Jag alltså. Som verkligen känner mig som en idiot.
Iiiiiiiddddiiiiiiiiooooooooot.
Ska snart lägga in bilden oxå.
Men det är skillnad på ko skräck och bro skräck.
I min gamla hemstad, där Mellan går på arg kurs, finns det en kanal med 2 broar, en mindre och en större. Inget konstigt med det. Många många gånger har man förbannat broöppningarna, som när man gick på gymnasiet och redan var sen till lektionen och fastnade i en buss vid en broöppning.
Iallafall.
Igår kom jag åkandes i min vackra, nytvättade audi med Veronica Maggio på högsta volym, det är drag i henne, kan man säga. Jag började precis köra över den lilla bron när jag insåg att lamporna blinkade. Och jag kom inte på varför. Förrens efter en stund. När jag ahde kört ännu längre in på bron och bommarna började gå ner framför mig. Då klickar det inuti mitt blonda huvud. Då sänker jag volymen och hör det hysteriska klingandet, kling-kling-kling som det alltid låter innan bommarna går ner.
Var är jag då? Jo, mitt på bron. En snabb tanke for genom mitt huvud, att jag kör igenom bommarna.
Men det gjorde jag inte.
Jag stannade, innan bommarna. alltså, instängd mellan bommar och bron. Jag stängde av bilen, bakom mig började bron gå upp, framför mig börjar det bildas en kö av bilar som ska över och gående som stannar precis framför bommen.
Vid det här laget vill jag dö, jävligt snabbt. Jag skäms som en hund som har pissat i en sko. Men så finner jag mig, det här är bara att bjuda på. Jag tar ett kort och sen riniger jag maken medans tårarna rinner ner, jag skrattar så att jag ser helt mongo ut. Det känns som en evighet när bron först går upp, släpper förbi en stor tankbåt och sedan går ner igen bakom mig. Framför mig går folk ur sina bilar, antagligen för att titta på idioten som sitter fast mellan bro och bom. Jag alltså. Som verkligen känner mig som en idiot.
Iiiiiiiddddiiiiiiiiooooooooot.
Ska snart lägga in bilden oxå.
onsdag 23 april 2008
Slut för idag.
Nu ska jag strax lämna detta syndanäste och bege mig till min gamla hemstad och hämta Mellan som är på anger management kurs. Allvar, hon är det, jättebra kurs, förutom att hon är så ARG när hon kommer därifrån eftersom att VISSA STÖR så att hon inte kan koncentrera sig.
Hå hå ja ja. Hon har ingen mercy nu Mellan när hon själv är lugn och fin, som Verums hälsofil.
Hå hå ja ja. Hon har ingen mercy nu Mellan när hon själv är lugn och fin, som Verums hälsofil.
Stockholm Stockholm stad i världen.
Jag går ut och hämtar lunch, alla är på möten så jag hämtar upp till kontoret, går ju inte och sätter mig själv och äter lunch nej nej, nån måtta får det vara.
Det är så härligt att vara på Stureplan för jag vet ju att jag åker därifrån till skymningen.
Alla dessa bajsnödiga människor som förlöjligar sig själva i sin strävan i att vara först. Majoriteten av dem har ett ansikte som inte säger mig nånting, bara tomhet och okunskap, det finns inget att hämta liksom.
Jag är så otroligt tacksam att jag bor någon annanstans, att jag har det folk omkring som jag har och att jag tycker om mig själv så pass mycket att jag inte hänger på Stureplan mer än nödvändigt.
FAst annars så gillar jag Stockholm, det är en vacker stad med många skepnader. Speciellt på sommaren. Eller, sommar och sommar, solen-visar-sig-tiden. Vi säger så.
Det är så härligt att vara på Stureplan för jag vet ju att jag åker därifrån till skymningen.
Alla dessa bajsnödiga människor som förlöjligar sig själva i sin strävan i att vara först. Majoriteten av dem har ett ansikte som inte säger mig nånting, bara tomhet och okunskap, det finns inget att hämta liksom.
Jag är så otroligt tacksam att jag bor någon annanstans, att jag har det folk omkring som jag har och att jag tycker om mig själv så pass mycket att jag inte hänger på Stureplan mer än nödvändigt.
FAst annars så gillar jag Stockholm, det är en vacker stad med många skepnader. Speciellt på sommaren. Eller, sommar och sommar, solen-visar-sig-tiden. Vi säger så.
Jaha så var det onsdag.
Och det är en skaplig dag må jag säga och klappar mig på magen, fylld med kaffe, juice, smörgås och yogurth med bär, jodå minsann, när jag åker till kontoret mitt på Stureplan så smörjer jag kråset.
Igår åt vi Blodpudding hemma, med bacon, morötter och lingonsylt och det är smaskens tycker alla, jag vet, vi är inte så kräsna av oss. Bästa J berättade en gång att hennes ungar kom hem och tjötade om blodpudding, vilket hon aldrig serverat men J tänkte att det barnen vill ha ska de få så hon stekte glatt på och ropade barnen till bordet. När dom kom och satte sig och fick se vad som bjöds började dom gråta för det var ju CHOKLADPUDDING de hade menat MEN SAGT FEL, ha ha, helt underbart.
Igår var det utvecklingssamtal med Stora och det var väl inte så muntert, han tramsar på lektionerna och har gjort sig riktigt osams med två lärare (som aldrig ringt oss förvisso, fegisar) men just nu är han inne i en uppåtgående spiral och han kämpar verkligen så jag tog det lite soft (men ska absolut ringa båda lärarna). Läraren som hade samtal gnällde över Storas oförmåga att planera och strukturera och jag klämde i med min mest pedagogiska röst att:
Alla är bra på olika saker, Stora är inte bra på att strukturera och planera sin tid och sitt arbete, det vet vi, vi jobbar stenhårt med att stötta hemifrån med det, vad gör ni på skolan för att stötta?
Underförstått, vad gör ni förutom att gnälla.
Stora har ingen diagnos och behöver ingen heller men han är vimsig och glömsk och omogen, varför får han ingen hjälp med det? Ju mer vi hjälper desto mindre stjälper vi. Varför är det tabu att hjälpa vimsiga, glömska personer, tror vi på allvar att de lär sig fortare om vi håller oss borta och låter dom sköta sig själva? Neeej du, det vi skapar då är kaos och det kan såna människor aldrig ta sig ur.
Jag är själv vimsig men har hittat sätt som hjälper mig i vardagen, som att hålla stenkoll på papper och annat, en gång i tiden gick jag en kurs som hette "Få mer gjort" som handlade om hur man strukturerar sin tid och hur man arkiverar papper och den sitter i fortfarande. Den för jag nu över på Stora, fast på en 13 årings nivå.
Vi åkte hem och hjälptes åt med ett arbete som skulle lämnas in (för typ 2 veckor sedan) om antikens Grekland och satan vad intressant det var, tyckte jag, det var ju 100 år sedan jag läste om sådant, Sparta, Troja, Illiaden och Akropolis och ditten och datten. Jag missade slutet på Desperate Housewives men det avr det värt. Tyckte inte Stora som gruffade och tyckte att jag var för noggrann.
Läste ut Pluras "Resa i ensamheten" (eller var det mot ensamheten, minns inte) och fan, fan vad bra han är Plura. Vilket liv, vilken smärta, vilken musik, naket och okonstlat skildrat. Läs den. Nu ska jag ge mig in på Ken Folletts "Pillars of the Earth" på 1000 engelska sidor, ja vad gör man inte för att roa sig.
Igår åt vi Blodpudding hemma, med bacon, morötter och lingonsylt och det är smaskens tycker alla, jag vet, vi är inte så kräsna av oss. Bästa J berättade en gång att hennes ungar kom hem och tjötade om blodpudding, vilket hon aldrig serverat men J tänkte att det barnen vill ha ska de få så hon stekte glatt på och ropade barnen till bordet. När dom kom och satte sig och fick se vad som bjöds började dom gråta för det var ju CHOKLADPUDDING de hade menat MEN SAGT FEL, ha ha, helt underbart.
Igår var det utvecklingssamtal med Stora och det var väl inte så muntert, han tramsar på lektionerna och har gjort sig riktigt osams med två lärare (som aldrig ringt oss förvisso, fegisar) men just nu är han inne i en uppåtgående spiral och han kämpar verkligen så jag tog det lite soft (men ska absolut ringa båda lärarna). Läraren som hade samtal gnällde över Storas oförmåga att planera och strukturera och jag klämde i med min mest pedagogiska röst att:
Alla är bra på olika saker, Stora är inte bra på att strukturera och planera sin tid och sitt arbete, det vet vi, vi jobbar stenhårt med att stötta hemifrån med det, vad gör ni på skolan för att stötta?
Underförstått, vad gör ni förutom att gnälla.
Stora har ingen diagnos och behöver ingen heller men han är vimsig och glömsk och omogen, varför får han ingen hjälp med det? Ju mer vi hjälper desto mindre stjälper vi. Varför är det tabu att hjälpa vimsiga, glömska personer, tror vi på allvar att de lär sig fortare om vi håller oss borta och låter dom sköta sig själva? Neeej du, det vi skapar då är kaos och det kan såna människor aldrig ta sig ur.
Jag är själv vimsig men har hittat sätt som hjälper mig i vardagen, som att hålla stenkoll på papper och annat, en gång i tiden gick jag en kurs som hette "Få mer gjort" som handlade om hur man strukturerar sin tid och hur man arkiverar papper och den sitter i fortfarande. Den för jag nu över på Stora, fast på en 13 årings nivå.
Vi åkte hem och hjälptes åt med ett arbete som skulle lämnas in (för typ 2 veckor sedan) om antikens Grekland och satan vad intressant det var, tyckte jag, det var ju 100 år sedan jag läste om sådant, Sparta, Troja, Illiaden och Akropolis och ditten och datten. Jag missade slutet på Desperate Housewives men det avr det värt. Tyckte inte Stora som gruffade och tyckte att jag var för noggrann.
Läste ut Pluras "Resa i ensamheten" (eller var det mot ensamheten, minns inte) och fan, fan vad bra han är Plura. Vilket liv, vilken smärta, vilken musik, naket och okonstlat skildrat. Läs den. Nu ska jag ge mig in på Ken Folletts "Pillars of the Earth" på 1000 engelska sidor, ja vad gör man inte för att roa sig.
tisdag 22 april 2008
Telefonmöte
3 timmar. Boring.
Målar naglarna istället. Dricker kaffe. Bloggar.
Effektivitet. Tror jag.
Målar naglarna istället. Dricker kaffe. Bloggar.
Effektivitet. Tror jag.
Guten morgen
Jag läste tyska i sjuan, i en termin.
Sen bytte jag till Ord, Ljud & Bild som det hette då, fick en femma i det. Himla kul ämne, man jobbade med film, teckning, målning, reklam, allt möjligt.
Tyskan var ful, läraren var helt kokkobello, tyskan var alldeles för tråkig.
Iallafall.
Igår blev det stekt falukorv med mos gjord på mandelpotatis samt spenat med lite smör, salt, peppar och muskotnöt. Himla gott. Man behöver inte göra det tråkigare än det är.
Efter det ridlektion, uteritt, massor med töltande och jag och "min" häst gjorde så bra ifrån oss att vi fick superberöm. Kvällen var bedövande vacker med solnedgång över åkrarna och värme i luften.
Somnade med Pluras bok på bröstet och oborstade tänder.
Nu: telefonmöte i 3 timmar. Gissa om jag är lycklig.
Sen bytte jag till Ord, Ljud & Bild som det hette då, fick en femma i det. Himla kul ämne, man jobbade med film, teckning, målning, reklam, allt möjligt.
Tyskan var ful, läraren var helt kokkobello, tyskan var alldeles för tråkig.
Iallafall.
Igår blev det stekt falukorv med mos gjord på mandelpotatis samt spenat med lite smör, salt, peppar och muskotnöt. Himla gott. Man behöver inte göra det tråkigare än det är.
Efter det ridlektion, uteritt, massor med töltande och jag och "min" häst gjorde så bra ifrån oss att vi fick superberöm. Kvällen var bedövande vacker med solnedgång över åkrarna och värme i luften.
Somnade med Pluras bok på bröstet och oborstade tänder.
Nu: telefonmöte i 3 timmar. Gissa om jag är lycklig.
måndag 21 april 2008
35 å gravid
Jag får ett härligt samtal idag på parkeringen utanför Hemköp.
Världens mest värda tjej, fyller 36 senare i år, är gravid!
Så fantastiskt! Så vackert, vilken glädje!
Hon har gått igenom hundåren och tack gode gud att hon inte föll för Skugge morrandet och skaffade unge med någon av de loosers hon har haft omkring sig utan VÄNTADE på den rätte och så sa det bara TJONG i kaklet så vart hon på smällen.
Ungar kommer när de kommer brukar jag säga och i det här fallet kom ungen alldeles alldeles rätt.
Grattis och kram på dig!
Världens mest värda tjej, fyller 36 senare i år, är gravid!
Så fantastiskt! Så vackert, vilken glädje!
Hon har gått igenom hundåren och tack gode gud att hon inte föll för Skugge morrandet och skaffade unge med någon av de loosers hon har haft omkring sig utan VÄNTADE på den rätte och så sa det bara TJONG i kaklet så vart hon på smällen.
Ungar kommer när de kommer brukar jag säga och i det här fallet kom ungen alldeles alldeles rätt.
Grattis och kram på dig!
För intresseklubben enbart
Mina 3 senast inkomna sms:
Igår, från kollega E, bild på hennes man i solen.
"Ja, här med!"
Appropå att shit vad solen lyser i Trosa.
Igår, från maken.
"Ok"
Appropå att köp hem gott bröd.
Lördags, vid 23 tiden, från maken.
"Vart är min älskling?"
Appropå att han måste ha varit full eftersom att jag försökte lägga barnen på övervåningen.
Mina 3 senast skickade:
Hur tråkigt som helst. Efter att ha läst ovanstående:
bild från solen i Trosa, uppmaning till maken att köpa bröd.
Nu: lunch med avokado, läsa lite bok i solen, Pluras nya, återkommer om den. Men nu går jag på lunchrast, ha ha ha ha.
Igår, från kollega E, bild på hennes man i solen.
"Ja, här med!"
Appropå att shit vad solen lyser i Trosa.
Igår, från maken.
"Ok"
Appropå att köp hem gott bröd.
Lördags, vid 23 tiden, från maken.
"Vart är min älskling?"
Appropå att han måste ha varit full eftersom att jag försökte lägga barnen på övervåningen.
Mina 3 senast skickade:
Hur tråkigt som helst. Efter att ha läst ovanstående:
bild från solen i Trosa, uppmaning till maken att köpa bröd.
Nu: lunch med avokado, läsa lite bok i solen, Pluras nya, återkommer om den. Men nu går jag på lunchrast, ha ha ha ha.
Trist
Det här är så trist. Ingen har brytt sig om att handla efter helgens skrapande i kylskåpet.
Eftersom att jag jobbar hemma idag, blir min lunch alltså:
3 farmarbiffar
keso
avokado
Fy fan.
Jag hittade falukorv till middag. Med mos på mandelpotatis kan det bli smaskens. Om man blundar och låtsas att man är någon annanstans.
Note to myself:
Åk och handla.
Eftersom att jag jobbar hemma idag, blir min lunch alltså:
3 farmarbiffar
keso
avokado
Fy fan.
Jag hittade falukorv till middag. Med mos på mandelpotatis kan det bli smaskens. Om man blundar och låtsas att man är någon annanstans.
Note to myself:
Åk och handla.
Precis!
En ilsken läsare kritiserar Skugge, här, och jag håller med.
Vi är inte obildade och dumma i huvudet, vi vet att det kan bli svårare att bli med barn efter 30 och omöjligt efter 35 men var sak har sin tid och att skaffa barn innan man är mogen är ett jävligt dåligt val. Sen att man kanske inte får några barn p.g.a att man väntat för länge ja det är tufft men ändå ett val man har gjort och jag tror ändå att antalet barn som föds till omogna, oansvarliga puckade unga är högre än de som väntar för länge och inte får några alls, eller har jag helt fel?
Men summan av kardemumman i det hela är ju att Skugge likt Fotbollsfun, ser ner på och fördummar de som inte lever livet som dom och det är just det jag avskyr. Man måste ha ett fattigt, fattigt liv om man inte kan vara ödmjuk nog att inse att vi alla är olika och att vi formar våra liv utifrån våra egna hus.
Vi är inte obildade och dumma i huvudet, vi vet att det kan bli svårare att bli med barn efter 30 och omöjligt efter 35 men var sak har sin tid och att skaffa barn innan man är mogen är ett jävligt dåligt val. Sen att man kanske inte får några barn p.g.a att man väntat för länge ja det är tufft men ändå ett val man har gjort och jag tror ändå att antalet barn som föds till omogna, oansvarliga puckade unga är högre än de som väntar för länge och inte får några alls, eller har jag helt fel?
Men summan av kardemumman i det hela är ju att Skugge likt Fotbollsfun, ser ner på och fördummar de som inte lever livet som dom och det är just det jag avskyr. Man måste ha ett fattigt, fattigt liv om man inte kan vara ödmjuk nog att inse att vi alla är olika och att vi formar våra liv utifrån våra egna hus.
Vardagsmat
Ny vecka, nya vardagsmatbekymmer.
Vardagsmaten i vår familj är en skamfläck, idel snabba lösningarmed halvfabrikat.
Bara för att jag ska skämmas och ta tag i saken, ska jag jag denna vecka lägga ut det vi äter här på bloggen. Kul va?
Annars är det ju trevligt att solen ska skina hela veckan, trevligt för alla utom mig för jag har ju bränt mig och ska hålla mitt tryne borta minst ett par dagar.
Ha ha ha ha ha. Ja eller hur.
Solen är här, allt annat skiter vi, här ska minsann solas!
Vardagsmaten i vår familj är en skamfläck, idel snabba lösningarmed halvfabrikat.
Bara för att jag ska skämmas och ta tag i saken, ska jag jag denna vecka lägga ut det vi äter här på bloggen. Kul va?
Annars är det ju trevligt att solen ska skina hela veckan, trevligt för alla utom mig för jag har ju bränt mig och ska hålla mitt tryne borta minst ett par dagar.
Ha ha ha ha ha. Ja eller hur.
Solen är här, allt annat skiter vi, här ska minsann solas!
söndag 20 april 2008
Magar
Mage är bra att ha, speciellt om de fungerar som de ska.
40% av den här familjen har bra magar, magar som gör vad de ska, utan knickeli krångel.
De resterande, ja, sanna mina ord. De äro lyckliga om magarna gör vad de ska en gång i veckan.
Vi pratar mycket mage här hemma. För att inte tala om BAJS. Bajs är ett laddat ämne, utom i vårt hus.
Mellan hade stopp i kanalerna och fick 2 små Dulcolax tabletter lördag morgon. Hon fick 2, som en vuxen och de ska sätta igång mellan 6 till 12 timmar.
I hennes mage tog de 24 timmar på sig men så sätter de igång och fortsätta hålla igång heeela dagen.
Vi får rapporter hela tiden och här gäller det att visa ett sunt, ärligt intresse för det är just detta som är hela knixen, Mellan får inte tro att det är fult att bajsa eller prata om bajs för då stannar hon hela maskineriet. Man får ju inte glömma bort att det är en veckas laddning som ska ut, det tar ju sin lilla tid, typ hela dagen. Hon är lycklig nu, Mellan.
Vi åkte ner till Trosa idag och åt glass. Nu är det verkligen vår.
40% av den här familjen har bra magar, magar som gör vad de ska, utan knickeli krångel.
De resterande, ja, sanna mina ord. De äro lyckliga om magarna gör vad de ska en gång i veckan.
Vi pratar mycket mage här hemma. För att inte tala om BAJS. Bajs är ett laddat ämne, utom i vårt hus.
Mellan hade stopp i kanalerna och fick 2 små Dulcolax tabletter lördag morgon. Hon fick 2, som en vuxen och de ska sätta igång mellan 6 till 12 timmar.
I hennes mage tog de 24 timmar på sig men så sätter de igång och fortsätta hålla igång heeela dagen.
Vi får rapporter hela tiden och här gäller det att visa ett sunt, ärligt intresse för det är just detta som är hela knixen, Mellan får inte tro att det är fult att bajsa eller prata om bajs för då stannar hon hela maskineriet. Man får ju inte glömma bort att det är en veckas laddning som ska ut, det tar ju sin lilla tid, typ hela dagen. Hon är lycklig nu, Mellan.
Vi åkte ner till Trosa idag och åt glass. Nu är det verkligen vår.
Tomat
Den förbannande vårsolen.
Somnar i en Brasse stol på eftermiddagen, på altanen.
Nu har jag en speiell färg i ansiktet, ni får gissa vilken.
Man kan välja mellan förbaskat jätteröd eller satans gris röd.
Somnar i en Brasse stol på eftermiddagen, på altanen.
Nu har jag en speiell färg i ansiktet, ni får gissa vilken.
Man kan välja mellan förbaskat jätteröd eller satans gris röd.
fredag 18 april 2008
Vad är EMO.
Vi börjar här, med klädstilen. Som heter Fashioncore och inget annat. Emo är musikstilen.
Nu måste jag åka och köpa ny grill för den andra har rostat sönder.
Nu måste jag åka och köpa ny grill för den andra har rostat sönder.
Var är Skugges man?
Jag kan inte låta bli att undra.
Läste nånstans för länge sen att hennes man har valt att helt stå utanför rampljuset och det kan man respektera.
Men...finns han?
Jag menar, Skugge propagerar för jämställdhet, att alla ska göra lika, att kvinnor ska kunna jobba och göra karriär och ändå ha barn osv osv, ni hajar. Inga konstigheter där inte.
Skugge
- handlar mat och lagar den, väcker, klär på, matar och kör barn till dagmamma, städar, dekorerar, inreder och roddar renoveringar, vakar på sjuknätter, besöker doktor/bvc/tandläkare, roddar för kalas och presentinköp, badar, läser god natt saga och nattar...
Ni ser ju..DET BLIR JU INGET ÖVER!!!!!! Vad 17 gör mannen?
Plussa på allt jobb hon gör så fattar man ju varför hon har magsår. Men iallafall, om man ser på hem och barn, hon gör ju allt! Och det är väl helt ok, om man lever själv vill säga.
Jag tror inte det finns någon man, det är min slutsats.
Och om det finns en, så måste han ha världens minsta talan i sitt eget hem eller så är han världens största knöl som glider iväg till sitt jobb, kommer hem, öppnar en öl, läser tidningen, kollar på sporten och går och lägger sig. För han har fan i mig inga uppgifter att fylla där hemma inte.
Skugge är ett praktexempel på hur kvinnor tar befäl över hus, hem, barn, matlagning, skola och uppfostran. Kallas det för jämlikhet?
Läste nånstans för länge sen att hennes man har valt att helt stå utanför rampljuset och det kan man respektera.
Men...finns han?
Jag menar, Skugge propagerar för jämställdhet, att alla ska göra lika, att kvinnor ska kunna jobba och göra karriär och ändå ha barn osv osv, ni hajar. Inga konstigheter där inte.
Skugge
- handlar mat och lagar den, väcker, klär på, matar och kör barn till dagmamma, städar, dekorerar, inreder och roddar renoveringar, vakar på sjuknätter, besöker doktor/bvc/tandläkare, roddar för kalas och presentinköp, badar, läser god natt saga och nattar...
Ni ser ju..DET BLIR JU INGET ÖVER!!!!!! Vad 17 gör mannen?
Plussa på allt jobb hon gör så fattar man ju varför hon har magsår. Men iallafall, om man ser på hem och barn, hon gör ju allt! Och det är väl helt ok, om man lever själv vill säga.
Jag tror inte det finns någon man, det är min slutsats.
Och om det finns en, så måste han ha världens minsta talan i sitt eget hem eller så är han världens största knöl som glider iväg till sitt jobb, kommer hem, öppnar en öl, läser tidningen, kollar på sporten och går och lägger sig. För han har fan i mig inga uppgifter att fylla där hemma inte.
Skugge är ett praktexempel på hur kvinnor tar befäl över hus, hem, barn, matlagning, skola och uppfostran. Kallas det för jämlikhet?
Tass tass.
Vi tassar runt om varandra här i La Familia. På ett trevligt sätt.
Stora verkar nöjd, Mellan är så nöjd hon kan vara, Lilla är nöjd om hon får mat och sömn.
Jag själv är nöjd.
Inte en cig på en vecka och det känns sjukt bra, jobbet tuffar på, jag är effektiv och produktiv och det är alltid kul att göra skäl för min lön. Helgen ligger framför oss med sikte på sol och vårvärme, städa tomt och tända grillen, jajjamensan, nu ska här grillas. Och så middag ikväll på restaurang med mormor och morfar som tack för hjälp med barnen under kurskvällarna.
Jaha ja, nöjd är man. Man tackar.
Stora verkar nöjd, Mellan är så nöjd hon kan vara, Lilla är nöjd om hon får mat och sömn.
Jag själv är nöjd.
Inte en cig på en vecka och det känns sjukt bra, jobbet tuffar på, jag är effektiv och produktiv och det är alltid kul att göra skäl för min lön. Helgen ligger framför oss med sikte på sol och vårvärme, städa tomt och tända grillen, jajjamensan, nu ska här grillas. Och så middag ikväll på restaurang med mormor och morfar som tack för hjälp med barnen under kurskvällarna.
Jaha ja, nöjd är man. Man tackar.
onsdag 16 april 2008
Life is a rollercoaster and it's damn sweet.
Vad ska man säga ack, ack ack.
The twist and turn i familjelivet är fantastiskt.
Igår råkades jag och sonen fastna med varandra i soffan i 1½ timme, pratandes.
Om kärlek och självförtroende, nazizm - vad betyder det, vilka anser sig vara nazister och varför, mina åsikter om nazizm, skola - hur kan man göra så att ens favoritintresse (i hans fall. graffiti) kan göra skolarbetet roligt, dvs, vad kan man utnyttja skolan till för att få göra det man helst vill (dvs, utbilda sig bra och sen jobba med sitt intresse), pengar, frisyrer, ADHD - hur reagerar ADHD dottern på det Stora säger och gör, hur kan man agera annorlunda, humör - hur det känns när ingen lyssnar och hur man ångrar dumma saker man säger i ilska, människors olika barndomar och hur det påverkar dom i vuxenlivet - varför beter sig mamma och pappa olika när de blir arga/besvikna/ledsna. Och mycket mycket mycket mer.
Jag bet mig i läppen flera gånger.
Inte skynda, inte avbryta, inte ge lösningar, inte förmana, inte vara besserwizzer...
Som han pratade. Pratade, pratade, skrattade, vände och vred på argumenten, diskussionen forsade fram och jag ser mig själv så mycket, i att vilja prata, höras, synas och han är så jävla, fantastiskt vettig! Han är så sund, så frisk, så ambitös, så....underbar.
Min Stora. Som ger oss så mycket huvudvärk. Som gör att vi bett BUP om hjälp för vi kan inte tolka hans självmordsskriverier som vi upptäckt, vi kan inte tolka hans signaler för vi är så tafatta, så okunniga om denna tonåring som rasar i vårt hem. 90% av mig tror att de svarta tankarna han satt på pränt är ett skrik efter uppmärksamhet men de resterande 10% vill INTE ha fel. Så vi gör allt vi kan, vi vänder ut och in på oss själva för OM det bara är uppmärksamhet han behöver så ska han få det så att ögonen blöder. Typ.
Jag blir alldeles varm i hjärtat över vår magiska pratstund, det här ska jag bära med mig läääänge för jag vet ju, att han kommer att falla tillbaka, men ändå. Låt han falla, vi står bakom och tar emot honom. I promise.
The twist and turn i familjelivet är fantastiskt.
Igår råkades jag och sonen fastna med varandra i soffan i 1½ timme, pratandes.
Om kärlek och självförtroende, nazizm - vad betyder det, vilka anser sig vara nazister och varför, mina åsikter om nazizm, skola - hur kan man göra så att ens favoritintresse (i hans fall. graffiti) kan göra skolarbetet roligt, dvs, vad kan man utnyttja skolan till för att få göra det man helst vill (dvs, utbilda sig bra och sen jobba med sitt intresse), pengar, frisyrer, ADHD - hur reagerar ADHD dottern på det Stora säger och gör, hur kan man agera annorlunda, humör - hur det känns när ingen lyssnar och hur man ångrar dumma saker man säger i ilska, människors olika barndomar och hur det påverkar dom i vuxenlivet - varför beter sig mamma och pappa olika när de blir arga/besvikna/ledsna. Och mycket mycket mycket mer.
Jag bet mig i läppen flera gånger.
Inte skynda, inte avbryta, inte ge lösningar, inte förmana, inte vara besserwizzer...
Som han pratade. Pratade, pratade, skrattade, vände och vred på argumenten, diskussionen forsade fram och jag ser mig själv så mycket, i att vilja prata, höras, synas och han är så jävla, fantastiskt vettig! Han är så sund, så frisk, så ambitös, så....underbar.
Min Stora. Som ger oss så mycket huvudvärk. Som gör att vi bett BUP om hjälp för vi kan inte tolka hans självmordsskriverier som vi upptäckt, vi kan inte tolka hans signaler för vi är så tafatta, så okunniga om denna tonåring som rasar i vårt hem. 90% av mig tror att de svarta tankarna han satt på pränt är ett skrik efter uppmärksamhet men de resterande 10% vill INTE ha fel. Så vi gör allt vi kan, vi vänder ut och in på oss själva för OM det bara är uppmärksamhet han behöver så ska han få det så att ögonen blöder. Typ.
Jag blir alldeles varm i hjärtat över vår magiska pratstund, det här ska jag bära med mig läääänge för jag vet ju, att han kommer att falla tillbaka, men ändå. Låt han falla, vi står bakom och tar emot honom. I promise.
tisdag 15 april 2008
Lite galen.
Lite galen blir jag. Galen över att det händer så mycket och jag hinner inte med. Fast jag vill.
Vill skriva om
- var är Linda Skugges man?
- vad är Emo egentligen?
- grillsommar, snart är den här.
- vikt, är det så intressant egentligen?
- svenska skolan och deras synsätt på motvilliga ungar.
- tv programmet igår om DAMP/ADHD utredningen som startade på 70 talet
och en massa andra saker. Viktiga intressanta saker som upptar mitt huvud. Som snurrar och snurrar för jag kan inte sova på kvällarna. För första gången i mitt liv, jag som alltid har somnat som en gris och sovit som en gris. Nu snurrar det trevligt i mitt huvud, jag tror rökmedicinen har höjt mitt kassa blodtryck så att jag numera fungerar normalt, jag är inte trött längre! Sen att jag har sjuka, snurriga drömmar, det är en helt annan historia, ni skulle tro att jag hade en skruv lös om jag berättade.
Jag vill göra saker också. Jag vill
- plantera vackra blomster i krukorna runt mitt hus
- köpa snygga vårkläder
- rensa, kasta, fräscha upp (har så många ställen i huset som behöver det, svårt att välja bara ett...)
- klippa mig
- läsa en bra bok (beställde 3 stycken idag!
* vänta, här måste jag berätta; dessa böcker beställde jag idag:
- Lita på din tonåring (va! jag försöööker iallafall!)
- Stå emot grupptryck (till tjejerna, ta ingen skit som Grynet sa)
- Så lyfter du fram styrkorna hos barn med ADHD (jajjamensan)
Sen reserverade jag en bok till, nämligen "EMO boy" till Stora. Den var inte så tjock. Bra om han kastar den efter mig.
Ok, vi kan deala. Säg mig vad jag ska skriva om, så gör jag det. Nu måste jag dra från city till kursen, sista gången idag. Hemma ska vi starta kursen från början, fast med Stora som måltavla.
Vill skriva om
- var är Linda Skugges man?
- vad är Emo egentligen?
- grillsommar, snart är den här.
- vikt, är det så intressant egentligen?
- svenska skolan och deras synsätt på motvilliga ungar.
- tv programmet igår om DAMP/ADHD utredningen som startade på 70 talet
och en massa andra saker. Viktiga intressanta saker som upptar mitt huvud. Som snurrar och snurrar för jag kan inte sova på kvällarna. För första gången i mitt liv, jag som alltid har somnat som en gris och sovit som en gris. Nu snurrar det trevligt i mitt huvud, jag tror rökmedicinen har höjt mitt kassa blodtryck så att jag numera fungerar normalt, jag är inte trött längre! Sen att jag har sjuka, snurriga drömmar, det är en helt annan historia, ni skulle tro att jag hade en skruv lös om jag berättade.
Jag vill göra saker också. Jag vill
- plantera vackra blomster i krukorna runt mitt hus
- köpa snygga vårkläder
- rensa, kasta, fräscha upp (har så många ställen i huset som behöver det, svårt att välja bara ett...)
- klippa mig
- läsa en bra bok (beställde 3 stycken idag!
* vänta, här måste jag berätta; dessa böcker beställde jag idag:
- Lita på din tonåring (va! jag försöööker iallafall!)
- Stå emot grupptryck (till tjejerna, ta ingen skit som Grynet sa)
- Så lyfter du fram styrkorna hos barn med ADHD (jajjamensan)
Sen reserverade jag en bok till, nämligen "EMO boy" till Stora. Den var inte så tjock. Bra om han kastar den efter mig.
Ok, vi kan deala. Säg mig vad jag ska skriva om, så gör jag det. Nu måste jag dra från city till kursen, sista gången idag. Hemma ska vi starta kursen från början, fast med Stora som måltavla.
måndag 14 april 2008
Glömde
...inte en cig har jag rökt. Men dock en, två, tre snusar, totalt.
En i fredags när jag och Stora bråkade och sa hemska saker till varandra, sen stack han till sin pappa och var där hela helgen.
Då tog jag en snus. Och grät. Hela vägen till mataffären. På kvällen sms:ade jag Stora och talade om hur mycket jag älskar honom, hur mycket jag vill att han ska må bra. Dagen efter ser jag på hans bilddagbok att han har varit på plattan i Stockholm och hängt med sina kompisar. Då vill jag bara döda honom. Eller åtminstone låsa in honom.
De andra snusarna togs på lördagskvällen, rent trams, egentligen.
Fast jag är sjukt stolt att det blev snus och inte cigaretter, ni anar inte, jag är så braaaaa!!!!
En i fredags när jag och Stora bråkade och sa hemska saker till varandra, sen stack han till sin pappa och var där hela helgen.
Då tog jag en snus. Och grät. Hela vägen till mataffären. På kvällen sms:ade jag Stora och talade om hur mycket jag älskar honom, hur mycket jag vill att han ska må bra. Dagen efter ser jag på hans bilddagbok att han har varit på plattan i Stockholm och hängt med sina kompisar. Då vill jag bara döda honom. Eller åtminstone låsa in honom.
De andra snusarna togs på lördagskvällen, rent trams, egentligen.
Fast jag är sjukt stolt att det blev snus och inte cigaretter, ni anar inte, jag är så braaaaa!!!!
På bättringsvägen.
Kan man säga.
Lilla däckade i magsjuka natten mellan torsdag/fredag. Inget att säga om det. Vi sov på soffan hon och jag och körde maraton till 0430 på fredagsmorgonen, hon kräktes i hink, jag höll panna och hår.
Lördagen var trevligt intensiv med kanon ridning i 2 timmar och fika hos N's på kvällen.
Men sen.
Vaknar vid 0530, magen snurrar lite.
Vid 0730 springer jag till toa och dör litegranna. Allvarligt, det känns som det när livet rinner ur en bakvägen.
Kl 0800 körde jag buss, höll hårt i ratten och bad att jag skulle få överleva.
Jag HATAR att vara magsjuk, jag dör faktiskt, jag blir en karl, så vek och liten.
Hela söndagen tillbringades i sängen, på eftermiddagen kom frossan och värken, VÄRKEN! Va fan är detta? Inget hjälper, det gör så ont, har jag fått akut reumatism?
Annars har det varit bra.
Lilla däckade i magsjuka natten mellan torsdag/fredag. Inget att säga om det. Vi sov på soffan hon och jag och körde maraton till 0430 på fredagsmorgonen, hon kräktes i hink, jag höll panna och hår.
Lördagen var trevligt intensiv med kanon ridning i 2 timmar och fika hos N's på kvällen.
Men sen.
Vaknar vid 0530, magen snurrar lite.
Vid 0730 springer jag till toa och dör litegranna. Allvarligt, det känns som det när livet rinner ur en bakvägen.
Kl 0800 körde jag buss, höll hårt i ratten och bad att jag skulle få överleva.
Jag HATAR att vara magsjuk, jag dör faktiskt, jag blir en karl, så vek och liten.
Hela söndagen tillbringades i sängen, på eftermiddagen kom frossan och värken, VÄRKEN! Va fan är detta? Inget hjälper, det gör så ont, har jag fått akut reumatism?
Annars har det varit bra.
torsdag 10 april 2008
The return of Katrin
Såklart. Ok, inte på 1000apor men likväl på Stockholms finest.
Kolla här. Eller i länken till höger.
Tjing på er.
Kolla här. Eller i länken till höger.
Tjing på er.
21
21 timmar utan cigarett. Visst, det gnager liiiite litegranna, men det kan jag ta. Däremot tänker jag på det, ofta.
Nu ska jag bara...sen ska jag röka...nej just det.
Måste, måste tänka på annat sätt. Inte belöna mig med något annat, typ godis. Måste sysselsätta mig, bryta vanorna.
Nu har vi en ny ventil i vattenavstängningsmojängen. Den förra gick av så vi fick inget vatten, när vi skulle ha vatten. Det kostar oss 1 000 sek extra förutom det vi betalar hantverkaren som var här hela dagen och rev i badrummet. Det här blir en intressant historia. Det är första gången
a) vi inte gör det själva
b) vi inte betalar det svart
Något säger mig att jag kommer att bli grymt snål innan det här är över.
Nu ska jag bara...sen ska jag röka...nej just det.
Måste, måste tänka på annat sätt. Inte belöna mig med något annat, typ godis. Måste sysselsätta mig, bryta vanorna.
Nu har vi en ny ventil i vattenavstängningsmojängen. Den förra gick av så vi fick inget vatten, när vi skulle ha vatten. Det kostar oss 1 000 sek extra förutom det vi betalar hantverkaren som var här hela dagen och rev i badrummet. Det här blir en intressant historia. Det är första gången
a) vi inte gör det själva
b) vi inte betalar det svart
Något säger mig att jag kommer att bli grymt snål innan det här är över.
Slutat
Katrin Schulman har slutat på Stureplan. Med bloggen alltså. Bajs.
Men jag litar iskallt på att hon dyker upp någon annanstans, typ på 1000apor.se.
Jajjamensan, kom ihåg vart ni hörde det först.
Men jag litar iskallt på att hon dyker upp någon annanstans, typ på 1000apor.se.
Jajjamensan, kom ihåg vart ni hörde det först.
Feeling good today
Igår kväll, ca 21:00, rökte jag min sista cigarett. Den smakade inte ens gott.
Imorse hoppade jag upp och rakt in i duschen, vill skynda på att få bort röklukten i mitt liv. Nu här ska tvättas, jackor, kavajer, allt som det finns minsta doft i. Jag som älskar lukta gott och faktiskt är ganska kinkig när det gäller dofter, hur kan jag ha hållit på så här?
Well. Först, innan jag tvättar, måste hantverkarna få igång vattnet. Jajjamensan, vi har gett upp om badrummet på övervåningen och har anlitat hantverkare. Nu har de stängt av vattnet och kan inte få på det igen. Det verkar bli en följetong.
Snart kommer Pompe, mammas hund Han ser ut så här ungefär:
Oxå den här har jag snott på nätet, sorry.
Han är en Leonberger, en valp. Jag har tagit bort alla mattor. Hoppas han är tyst så att jag kan jobba. Annars ahr vi en konflikt.
tisdag 8 april 2008
Ja ja ja.
Jag vet. Jag ska. Men inte just nu. Inte i fredags, lördags, söndags eller måndags heller. Jag hinner inte. Jag har fullt upp med att andas, behålla lugnet, inte spy upp allt jag äter (mår illa av tabletterna) och där emellan sköta ett jobb, ett skitigt hus och odrägliga ungar.
I will come back.
I will come back.
torsdag 3 april 2008
Note to myself
Skaffa Veronica Maggios skiva.
Och Timo Räisinen.
Boka ny tid på bilprovningen. Du skulle ha varit där imorse klockan 08:50. Men då var du på möte i skolan. Detta kommer att kosta dig 300 sek.
Kolla upp med vägverket hur lång tid det dröjer innan de skickar hem korten de tog på dig utanför Laxå i söndags när du körde 100 km/t på en 70 väg.
Städa för helvete!
Om du har tid kan du ha sex med din man också, om du minns hur man gör.
Sen kan du vila.
Och Timo Räisinen.
Boka ny tid på bilprovningen. Du skulle ha varit där imorse klockan 08:50. Men då var du på möte i skolan. Detta kommer att kosta dig 300 sek.
Kolla upp med vägverket hur lång tid det dröjer innan de skickar hem korten de tog på dig utanför Laxå i söndags när du körde 100 km/t på en 70 väg.
Städa för helvete!
Om du har tid kan du ha sex med din man också, om du minns hur man gör.
Sen kan du vila.
Pucko light
Efter mötet på skolan skyndar jag mig till kontoret i innerstaden för att träffa min (superbra) chef.
När jag kommer till mitt skrivbord, slår det mig att vi skulle ha träffats på kontoret i Farsta.
En timme tidigare.
Ah well. Sometimes you win, sometimes you loose.
När jag kommer till mitt skrivbord, slår det mig att vi skulle ha träffats på kontoret i Farsta.
En timme tidigare.
Ah well. Sometimes you win, sometimes you loose.
Status
Sorry. Det blev inte så att jag skrev varje dag hur jag mår med tabletterna och allt. Ibland liksom snurrar allt till i livet och ända sedan tisdag eftermiddag har livet varit JÄVLIGT rörigt, kaotiskt men också fantastiskt.
Stora kom hem i tisdags med flickvän och kompis. Bråket som har hängt i luften med ett annat gäng i skolan hade kulminerat i ett slagsmål efter skolan. Han är självklart otroligt upprörd, sårad och ledsen. Tisdagskvällen tillbringas i telefon med den andra killens pappa. Det är helt skilda versioner av uppkomsten av bråket och även av själva slagsmålet. Man vill så väldigt gärna tro på sonen men vet ju att han provocerar med sin verbala förmåga och att han inte backar utan gärna kliver in och triggar liiite till.
Långa samtal, mer diskussioner. Tårar och ledsamhet.
Senare på tisdagskvällen hittar jag en bilddagbok sida skriven av en av tjejerna i det här gänget som sonen legat i klinch med. Av någon anledning drivs hon av ett oresonligt hat mot sonen. Sida upp och sida ner om hur mycket hon hatar honom, hela hans existens. Hur mycket hon vill döda honom och även texter om hur hon trakasserar honom på mobilen och följer efter honom från skolan till tåget och provocerar, hånar och triggar, allt för att få igång ett bråk. Så många sidor om hur hon planerar att provocera tills det smäller, så mycket ilska!
Där och då brister det ju i en själv, jag blir så ledsen att jag inte har trott på sonen, ännu mer tårar och ledsamhet.
På onsdagen börjar jag dagen med att sms:a chefen (som jag bara jobbat med i 1 månad ungefär) att jag inte kommer till kontoret utan det är familjekaos och jag hör av mig senare.
Svaret blir: ta det lugnt, allt är lugnt på jobbfronten, vi hörs sen.
Va? Jag blir alldeles paff. Det finns så många vacka människor där ute.
Sedan jagar jag kuratorn på skolan som har varit inblandad i de tidigare samtalen med de här ungarna men hon är inte nåbar. Jag jagar rektorn, vi har ett långt bra samtal, hon inser att något måste göras nu.
Till slut ringer kuratorn vid 0930 och jag poängterar att det hänger i luften, de har inte rett ut någonting och det är många arga känslor i omlopp.
Den flathet hon bemöter mig med då, får mig fortfarande att se rött av ilska. Hon säger att hon ska prata med sina kollegor och återkomma. Hon poängterar att hon faktiskt har andra viktiga saker, att hon har ont om tid bla bla bla.
Hon ringer tillbaka vid 12:15 för att tala om att sonen återigen sitter i samtal, för att bråket har blossat upp igen på förmiddagen och kunde vi kanske tänka oss att komma dit dagen efter, på torsdagen?
Helt jävla otroligt. Jag talar om att hennes hantering av allt det här är under all kritik och jag kommer inte diskutera det här mer med henne, det jag varnade för på morgonen har nu hänt, hon har inte ens besvärat sig med att gå till sonen och höra efter vad som hänt utan har lämnat honom med en annan lärare.
Sen sätter jag mig i bilen. Ringer sonen, hans svarar helt förtvivlad att jag ska komma och hämta honom.
Knappt hade han hunnit sätta sin fot i skolan på förmiddagen innan det kommer att sms med texten: ta med ditt gäng och kom till entrén, vi har en överraskning. Han hämtar en kompis och på vägen dit får de reda på att det andra gänget har hämtat några större elever i en annan skola, enkom för att spöa på dom. När sonen kommer dit finns inga större elever där, enbart den här tjejen och några till ur hennes gäng. Tjejen börjar genast provocera honom med: gjorde det ont igår när du fick stryk ? och liknande och det brister ju, sonen blir galen och knuffar henne så hon ramlar i backen. I samma ögonblick kommer det lärare, det andra gänget springer iväg och ÅTERIGEN tas sonen och hans kompis in för samtal utan någon av oss föräldrar närvarande. Återigen sitter sonen med hängande huvud och får höra att han måste lägga av, sluta trakassera de andra osv osv osv.
Det är en helt sjuk situation men igår fick vi nog. När jag väl kommit till skolan fick vi ihop tf studirektor och även tjejens mamma kom och vi hade bra samtal.
Imorse ännu ett samtal på skolan, nu med rektor, tf studirektor, kuratorn (som egentligen kunde ha stannat hemma, grrrr) fälassistenter, tjejen och hennes föräldrar samt vi. Den här tjejen mår ju ofantligt dåligt, som vi trodde. Med en lång histora av mobbing och utsatthet bakom sig och nu har hon hittat sonen som en kanal för sin egen frustration och ledsamhet. Inte ok men man kan förstå lite bättre.
Nu händer det saker, hoppas vi.
Pust. Vilket inlägg. Men så är det.
Appropå rökningen så tror jag det funkar ok, har ett lätt illamående men det kan ju lika gärna vara stressen de senaste dagarna. Imorgon startar jag 2 tabletter, nästa vecka, den 8 april, slutar jag röka helt. Tabletterna nu innan ska väl förbereda antar jag. Jag ber till gudarna att det inte inträffar några kriser från och med nästa vecka för då tar jag väl till hasch istället ha ha ha *host* Jag skämta.
Stora kom hem i tisdags med flickvän och kompis. Bråket som har hängt i luften med ett annat gäng i skolan hade kulminerat i ett slagsmål efter skolan. Han är självklart otroligt upprörd, sårad och ledsen. Tisdagskvällen tillbringas i telefon med den andra killens pappa. Det är helt skilda versioner av uppkomsten av bråket och även av själva slagsmålet. Man vill så väldigt gärna tro på sonen men vet ju att han provocerar med sin verbala förmåga och att han inte backar utan gärna kliver in och triggar liiite till.
Långa samtal, mer diskussioner. Tårar och ledsamhet.
Senare på tisdagskvällen hittar jag en bilddagbok sida skriven av en av tjejerna i det här gänget som sonen legat i klinch med. Av någon anledning drivs hon av ett oresonligt hat mot sonen. Sida upp och sida ner om hur mycket hon hatar honom, hela hans existens. Hur mycket hon vill döda honom och även texter om hur hon trakasserar honom på mobilen och följer efter honom från skolan till tåget och provocerar, hånar och triggar, allt för att få igång ett bråk. Så många sidor om hur hon planerar att provocera tills det smäller, så mycket ilska!
Där och då brister det ju i en själv, jag blir så ledsen att jag inte har trott på sonen, ännu mer tårar och ledsamhet.
På onsdagen börjar jag dagen med att sms:a chefen (som jag bara jobbat med i 1 månad ungefär) att jag inte kommer till kontoret utan det är familjekaos och jag hör av mig senare.
Svaret blir: ta det lugnt, allt är lugnt på jobbfronten, vi hörs sen.
Va? Jag blir alldeles paff. Det finns så många vacka människor där ute.
Sedan jagar jag kuratorn på skolan som har varit inblandad i de tidigare samtalen med de här ungarna men hon är inte nåbar. Jag jagar rektorn, vi har ett långt bra samtal, hon inser att något måste göras nu.
Till slut ringer kuratorn vid 0930 och jag poängterar att det hänger i luften, de har inte rett ut någonting och det är många arga känslor i omlopp.
Den flathet hon bemöter mig med då, får mig fortfarande att se rött av ilska. Hon säger att hon ska prata med sina kollegor och återkomma. Hon poängterar att hon faktiskt har andra viktiga saker, att hon har ont om tid bla bla bla.
Hon ringer tillbaka vid 12:15 för att tala om att sonen återigen sitter i samtal, för att bråket har blossat upp igen på förmiddagen och kunde vi kanske tänka oss att komma dit dagen efter, på torsdagen?
Helt jävla otroligt. Jag talar om att hennes hantering av allt det här är under all kritik och jag kommer inte diskutera det här mer med henne, det jag varnade för på morgonen har nu hänt, hon har inte ens besvärat sig med att gå till sonen och höra efter vad som hänt utan har lämnat honom med en annan lärare.
Sen sätter jag mig i bilen. Ringer sonen, hans svarar helt förtvivlad att jag ska komma och hämta honom.
Knappt hade han hunnit sätta sin fot i skolan på förmiddagen innan det kommer att sms med texten: ta med ditt gäng och kom till entrén, vi har en överraskning. Han hämtar en kompis och på vägen dit får de reda på att det andra gänget har hämtat några större elever i en annan skola, enkom för att spöa på dom. När sonen kommer dit finns inga större elever där, enbart den här tjejen och några till ur hennes gäng. Tjejen börjar genast provocera honom med: gjorde det ont igår när du fick stryk ? och liknande och det brister ju, sonen blir galen och knuffar henne så hon ramlar i backen. I samma ögonblick kommer det lärare, det andra gänget springer iväg och ÅTERIGEN tas sonen och hans kompis in för samtal utan någon av oss föräldrar närvarande. Återigen sitter sonen med hängande huvud och får höra att han måste lägga av, sluta trakassera de andra osv osv osv.
Det är en helt sjuk situation men igår fick vi nog. När jag väl kommit till skolan fick vi ihop tf studirektor och även tjejens mamma kom och vi hade bra samtal.
Imorse ännu ett samtal på skolan, nu med rektor, tf studirektor, kuratorn (som egentligen kunde ha stannat hemma, grrrr) fälassistenter, tjejen och hennes föräldrar samt vi. Den här tjejen mår ju ofantligt dåligt, som vi trodde. Med en lång histora av mobbing och utsatthet bakom sig och nu har hon hittat sonen som en kanal för sin egen frustration och ledsamhet. Inte ok men man kan förstå lite bättre.
Nu händer det saker, hoppas vi.
Pust. Vilket inlägg. Men så är det.
Appropå rökningen så tror jag det funkar ok, har ett lätt illamående men det kan ju lika gärna vara stressen de senaste dagarna. Imorgon startar jag 2 tabletter, nästa vecka, den 8 april, slutar jag röka helt. Tabletterna nu innan ska väl förbereda antar jag. Jag ber till gudarna att det inte inträffar några kriser från och med nästa vecka för då tar jag väl till hasch istället ha ha ha *host* Jag skämta.
tisdag 1 april 2008
Våååååååår
Allvarligt, nu börjar det, nu gör det ont, för det gör det när knoppar brister.
Ett säkert tecken på vår är våra spindlar på träaltanen.
Ett säkert tecken på vår är våra spindlar på träaltanen.
De enda spindlarna som jag hälsar med ett leende
(eftersom att jag har spindelfobi, men inte mot dessa fina altanspindlar)
och nu är de här!
De kommer om våren och stannar hela sommaren, de är små nu men växer och de springer så snabbt, så snabbt över trädäcket och halleluja vad det är skönt när solen skiner!
Bilden har jag snott på nätet, f'låt....
Stora
Stora är den vackraste man kan tänka sig med sitt stora svarta hår (med röda slingor), tighta nerhasade jeans, fullklottrade armar och sävliga gång. Jag ska visa upp han, när som helst, men jag kan ju inte lägga ut vilken bild som helst, då dör han ju.
Igår var jag på föräldramöte i Storas klass. De går i sjuan nu men det kunde lika gärna ha varit uppropet i ettan. Föräldrarna satt tysta, sneglade på varandra, sa inte ett ljud. Den här klassen har hängt ihop sen de var 4 i stort sett men ändå är vi som främlingar för varandra.
Läraren är ung och oerfaren men försöker, vill verkligen men ingen bjuder till.
Fast jag har massor av frågor, relavanta frågor som behöver svar.
Jag försöker att inte titta på dom tysta mössen runt omkring mig, möter inte deras anklagande blickar "varför frågar du så mycket? vi vill gå hem! kan du inte bara vara tyst så vi får gå härifrån? det här blir ju pinsamt, han kan ju inte ens svara!"
Jag blir alltid lika förvånad. Det är helt uppenbart att läraren inte har uppbackning från rektorn i att hålla en shysst nivå på disciplinen under lektionstid. Läraren tar upp saker som att
"andra elever springer in i lektionssalen och stör eleverna" Min fråga är snabb;
varför låser du inte dörren?
Han tittar på mig som om, ja...eh, det kanske vore en bra idé.
Han berättar om att vissa i klassen (Stora är en) "som pratar mycket på lektionstid, flabbar och tramsar med kompisarna."
Min fråga är ännu snabbare; varför sätter du inte pratarna enskilt, dvs, separerade från sina kompisar, gärna vid en egen bänk?
Eh...ja det var ju en bra idé.
Alla är tysta. Men inte jag. Jag har precis startat.
Varför använder sig inte lärarna i den här klassen av sin internet sida där man kan lägga in alla läxuppgifter, redovisningar och prov? Det gör det mycket lättare för oss föräldrar till struliga ungar som inte ens fixar att ta hem jackan efter skoldagens slut.
Nu börjar det hända saker.
Två föräldrar tar ton (två olika pojkars mammor alltså). De berättar om frustrationen med deras killar, inte kommer de i tid till lektionerna, inte har de med rätt material, inte gör de läxor eller pluggar till proven. De är lika fed up som vi, de bönar, ber, hotar och verkställer. Det är konsekvenser, belöningar och ett ständigt påminnande. Killarna, precis som Stora, har ingen motivation, tycker lektionerna är på så enkel nivå att de blir astråkiga och lämnar lektionerna titt som tätt i ren protest! Föräldrarna vill nu veta, vad gör skolan? Vad är nästa steg? Vi är engagerade, bryr oss, jobbar varje dag för att det ska funka, men vad gör skolan?
Nu börjar det lossna ordentligt. Läraren är tyst. Mumlar lite om att om vi minsann hjälps åt, påminner och försöööker men vad fan, vi HAR försökt men vi kan inte vara med killarna i skolan varje dag, hur går vi vidare?
Där och då inser jag att skolan faktiskt inte gör ett jävla dugg.
De här killarna jag pratar om, är smartare än de flesta i klassen. Ingen av dem har några som helst inlärningssvårigheter, de behöver oftast bara lyssna på lektionerna så sitter det, när de tar sig tid och hänger med, är de högpresterande.
Så vad fan är problemet.
Jo, de är tonåringar. Deras motivation svalnar lika snabbt som en Big Mac hamburgare i bilen. Man kan inte begära att killar som har spelat World of Warcraft i 3 år och chattat med engelsmän i flera timmar ska ha engelska lektioner som går ut på att kunna konversera i nivå med Hello, how are you? I am good. De är på en helt annan nivå. Och när motivationen och lusten tryter börjar rastlösheten ta över, allt annat är lockande än att lyssna på ett maaaalande utan dess like.
Så skolan har gett dem en stämpel och skolan har gett upp och de här killarna går alltså i 7an, andra terminen. Det är bedrövligt.
Efter mötet pratar vi vidare på parkeringen. De andra föräldrarna fortsätter beskriva deras söners skolvardag och det är EXAKT som våran Stora.
De berättar om bemötanden som är helt befängda, om lärare som tilltalar dom med orden Du strular ändå alltid, du fixar aldrig att ta med dig rätt saker, det här är precis vad man kan vänta sig osv osv.
Stora berättar om dagar när han aldrig får höra något positivt, bara suckar, negativa ord och himlande med ögon. Ibland utskickad för att han stööör, han låter, han finns...
Notera, att det är inte AD/HD Mellan vi pratar om, vi pratar om Stora som egentligen inte har några problem alls förutom motivationen då, han är en oerhört verbal och snabbtänkt kille som gärna provocerar och argumenterar. Han är alltså inte bra för den svenska skolmallen.
Ingen av de här killarna är det tydligen. Det är skönt att få bekräftelse att det inte bara är vi som har det jobbigt men ändå brinner det i magen när vi avslutar vårt samtal. Det brinner för att jag är förbannad, besviken och faktiskt ledsen, jag trodde skolan kunde bättre.
Stora har 2 kontaktlärare, den ena har han i Matte och NO. Den andra har han i gymnastik. Den han har i gymnastik var sjukskriven hela höstterminen och nu träffar han honom 2 dagar iveckan. När han inte är sjuk. Som händer ofta. Stora har blivit tilldelad att ha utvecklingssamtal med gymnastikläraren.
De övriga lärarna, de han har i engelska, svenska, slöjd, musik, bild, spanska har vi aldrig träffat. De har inga ansikten. På samtalet i höstas fick vi lappar med utvärderingar där de skrev : duktig kille som slösar bort sin begåvning med att prata och flamsa på lektionerna, kommer för sent och har inte med sig material. Presterar bra på proven.
That's it. Ta hem det och sug på. Ungefär. Det var vad vi fick att jobba med. De har inte ens tid att träffa oss föräldrar och berätta vilka de är, hur de jobbar, hur deras lektioner ser ut, vad de har förmål med sin undervisning. Och jag får känslan att det här ska vi bara acceptera.
Ok, inte bara gnälla, var det sista jag tänkte igår innan jag somnade. Inte bara storma till rektorn med fanan i topp och skrika förändring, inte inte inte.
Men nu har jag en lista. Nisom känner mig, vet att när jag börjar skriva listor brukar det hända saker.
Jag vill
- träffa alla lärare och få information om dom själva, vilka mål de har med sina lektioner, vilka punkter DE inte tycker fungerar med vår Stora och DERAS planer på hur vi, tillsammans, kan förändra till det bättre.
- att SAMTLIGA lärare använde de verktyg som finns, som att lägga in läxor, redovisningar och prov på klassens internet sida, så att vi hemma kan puscha och stötta och påminna bättre
- ha ett samtal med rektorn angående hur han kommunicerar till lärarkåren angående hur ramarna inom deras arbete ska följas, höra om han stöttar dem i att hålla en sund disciplin nivå under lektionerna och hur de, lärare och rektor jobbar med BEMÖTANDE av eleverna, här tänker jag ta upp det arbete vi gör med Mellan i samarbete med BUP, hur man fokuserar på det positiva och inte belönar negativt beteende
- kräva att Stora har utvecklingssamtal med den lärare som träffar honom dagligen och inte bara då och då
Listan med Stora fortsätter vi med, den är ganska enkel,
- vi belönar shyssta veckorapporter, dvs, varje vecka han får hem rapporter som inte innehåller skolk, kommit försent till lektioner, inte stört lektioner, haft med sig material - belöning i form av pengar
- varje prov som han bevisligen har pluggat till och gjort sitt bästa, belönas
- varje läxa som innebär redovisningsarbete som ska lämnas in, gör vi tillsammans eftersom att han tycker det är roligare
- vi uppmuntrar honom till att ifrågasätta lektioner med sina lärare, att inte ta emot skit, kunna argumentera för sin sak och vara den individualist han är, för det är helt ok
Tro mig, fortsättning följer...
Nu så.
Nu har jag alltså, äntligen, fått medicinen utskriven. Efter att ha tjafsat med en läkare i 1 månads tid, han propsar på att skriva ut Zyban, som sänker blodtrycket, inte bra när man redan har lågt blodtryck, sket jag i honom och gick till en annan läkare. Det är valfrihet det!
Iallafall ändå, nu jävlar i min låda ska det bli sluta röka av.
Tog första tabletten idag. För skojs skull kommer jag att försöka skriva varje dag om hur jag mår, ME MYSELF AND I liksom. Lite fokus på mig skadar inte. Mohahahah.
Iallafall ändå, nu jävlar i min låda ska det bli sluta röka av.
Tog första tabletten idag. För skojs skull kommer jag att försöka skriva varje dag om hur jag mår, ME MYSELF AND I liksom. Lite fokus på mig skadar inte. Mohahahah.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
