Vet inte varför, sån dag bara. Lite gladare än igår men inte mycket. It's a blues coming over me. små oförrätter blir stora och jag vill ha ursäkt och puss men får ingetdera så då kan det vara, då kan jag vara blues, kan bli långdraget är seg som fan.
Var med Stora hos ögonläkaren på huddinge för hans årliga koll, han måste tills fyller 14 p.g.a. barnreumatismen som han hade en gång i tiden.
Stora sur och jävlig, säger inte ett ord på hela vägen dit eller hem, pluggar in sina hörlurar och jag skiter i det, orkar inte vara vuxen och pedagogisk när man trasar själv inuti, bättre att hålla tyst så vi inte river ut ögonen på varandra. Önskar han kunde veta och förstå att bara för att jag är vuxen (äldre, inte mognare) betyder det inte att jag inte ligger vaken om nätterna medan ledsamheten river en itu, att jag inte såras och nästan förintas av hårda ord. Bara för att jag är en hejare på potatismos betyder inte att jag inte är liten. Bara för att jag håller koll på räkningarna och fyller frysen och viker tvätten betyder inte att jag inte vill bli omhändertagen, pysslad med och omtyckt.
Men jag ska icke röka, icke. Snart tre veckor. Mycket bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar