Jaha så var det onsdag.

Och det är en skaplig dag må jag säga och klappar mig på magen, fylld med kaffe, juice, smörgås och yogurth med bär, jodå minsann, när jag åker till kontoret mitt på Stureplan så smörjer jag kråset.
Igår åt vi Blodpudding hemma, med bacon, morötter och lingonsylt och det är smaskens tycker alla, jag vet, vi är inte så kräsna av oss. Bästa J berättade en gång att hennes ungar kom hem och tjötade om blodpudding, vilket hon aldrig serverat men J tänkte att det barnen vill ha ska de få så hon stekte glatt på och ropade barnen till bordet. När dom kom och satte sig och fick se vad som bjöds började dom gråta för det var ju CHOKLADPUDDING de hade menat MEN SAGT FEL, ha ha, helt underbart.

Igår var det utvecklingssamtal med Stora och det var väl inte så muntert, han tramsar på lektionerna och har gjort sig riktigt osams med två lärare (som aldrig ringt oss förvisso, fegisar) men just nu är han inne i en uppåtgående spiral och han kämpar verkligen så jag tog det lite soft (men ska absolut ringa båda lärarna). Läraren som hade samtal gnällde över Storas oförmåga att planera och strukturera och jag klämde i med min mest pedagogiska röst att:
Alla är bra på olika saker, Stora är inte bra på att strukturera och planera sin tid och sitt arbete, det vet vi, vi jobbar stenhårt med att stötta hemifrån med det, vad gör ni på skolan för att stötta?

Underförstått, vad gör ni förutom att gnälla.
Stora har ingen diagnos och behöver ingen heller men han är vimsig och glömsk och omogen, varför får han ingen hjälp med det? Ju mer vi hjälper desto mindre stjälper vi. Varför är det tabu att hjälpa vimsiga, glömska personer, tror vi på allvar att de lär sig fortare om vi håller oss borta och låter dom sköta sig själva? Neeej du, det vi skapar då är kaos och det kan såna människor aldrig ta sig ur.
Jag är själv vimsig men har hittat sätt som hjälper mig i vardagen, som att hålla stenkoll på papper och annat, en gång i tiden gick jag en kurs som hette "Få mer gjort" som handlade om hur man strukturerar sin tid och hur man arkiverar papper och den sitter i fortfarande. Den för jag nu över på Stora, fast på en 13 årings nivå.

Vi åkte hem och hjälptes åt med ett arbete som skulle lämnas in (för typ 2 veckor sedan) om antikens Grekland och satan vad intressant det var, tyckte jag, det var ju 100 år sedan jag läste om sådant, Sparta, Troja, Illiaden och Akropolis och ditten och datten. Jag missade slutet på Desperate Housewives men det avr det värt. Tyckte inte Stora som gruffade och tyckte att jag var för noggrann.

Läste ut Pluras "Resa i ensamheten" (eller var det mot ensamheten, minns inte) och fan, fan vad bra han är Plura. Vilket liv, vilken smärta, vilken musik, naket och okonstlat skildrat. Läs den. Nu ska jag ge mig in på Ken Folletts "Pillars of the Earth" på 1000 engelska sidor, ja vad gör man inte för att roa sig.