Life is a rollercoaster and it's damn sweet.

Vad ska man säga ack, ack ack.
The twist and turn i familjelivet är fantastiskt.
Igår råkades jag och sonen fastna med varandra i soffan i 1½ timme, pratandes.
Om kärlek och självförtroende, nazizm - vad betyder det, vilka anser sig vara nazister och varför, mina åsikter om nazizm, skola - hur kan man göra så att ens favoritintresse (i hans fall. graffiti) kan göra skolarbetet roligt, dvs, vad kan man utnyttja skolan till för att få göra det man helst vill (dvs, utbilda sig bra och sen jobba med sitt intresse), pengar, frisyrer, ADHD - hur reagerar ADHD dottern på det Stora säger och gör, hur kan man agera annorlunda, humör - hur det känns när ingen lyssnar och hur man ångrar dumma saker man säger i ilska, människors olika barndomar och hur det påverkar dom i vuxenlivet - varför beter sig mamma och pappa olika när de blir arga/besvikna/ledsna. Och mycket mycket mycket mer.
Jag bet mig i läppen flera gånger.
Inte skynda, inte avbryta, inte ge lösningar, inte förmana, inte vara besserwizzer...
Som han pratade. Pratade, pratade, skrattade, vände och vred på argumenten, diskussionen forsade fram och jag ser mig själv så mycket, i att vilja prata, höras, synas och han är så jävla, fantastiskt vettig! Han är så sund, så frisk, så ambitös, så....underbar.

Min Stora. Som ger oss så mycket huvudvärk. Som gör att vi bett BUP om hjälp för vi kan inte tolka hans självmordsskriverier som vi upptäckt, vi kan inte tolka hans signaler för vi är så tafatta, så okunniga om denna tonåring som rasar i vårt hem. 90% av mig tror att de svarta tankarna han satt på pränt är ett skrik efter uppmärksamhet men de resterande 10% vill INTE ha fel. Så vi gör allt vi kan, vi vänder ut och in på oss själva för OM det bara är uppmärksamhet han behöver så ska han få det så att ögonen blöder. Typ.
Jag blir alldeles varm i hjärtat över vår magiska pratstund, det här ska jag bära med mig läääänge för jag vet ju, att han kommer att falla tillbaka, men ändå. Låt han falla, vi står bakom och tar emot honom. I promise.