På bättringsvägen.

Kan man säga.
Lilla däckade i magsjuka natten mellan torsdag/fredag. Inget att säga om det. Vi sov på soffan hon och jag och körde maraton till 0430 på fredagsmorgonen, hon kräktes i hink, jag höll panna och hår.
Lördagen var trevligt intensiv med kanon ridning i 2 timmar och fika hos N's på kvällen.
Men sen.
Vaknar vid 0530, magen snurrar lite.
Vid 0730 springer jag till toa och dör litegranna. Allvarligt, det känns som det när livet rinner ur en bakvägen.
Kl 0800 körde jag buss, höll hårt i ratten och bad att jag skulle få överleva.
Jag HATAR att vara magsjuk, jag dör faktiskt, jag blir en karl, så vek och liten.
Hela söndagen tillbringades i sängen, på eftermiddagen kom frossan och värken, VÄRKEN! Va fan är detta? Inget hjälper, det gör så ont, har jag fått akut reumatism?
Annars har det varit bra.