Till S från S.

Vet du en sak, jag har ett liv.
Jag har 1000 saker att fundera på som ligger högre på viktighetsskalan än vad jag ska ha för färg på min tröja när jag handlar på ICA. Spelar ju ändå ingen roll för ingen vill veta var jag har köpt min tröja.
Ändå försöker jag klämma in omtanke, hänsyn och medmänsklighet i min vardag. Trots att jag har 6 andra levande varelser som kräver något av mig varje dag.
Jag är 37 år. Man kan säga att jag har lärt mig en del saker under alla de här åren.
En av sakerna jag har lärt mig, men som jag tydligen har glömt litegranna, är att man inte ska slösa av sina goda egenskaper på någon som
- inte vill ha dem
- inte vill inse att jag gör det av omtanke
- inte kan vara ödmjuk nog att ta till vara på dom

För när jag slösar på en person, blir det mindre till någon av dom 6 levande varelserna jag nämnde ovan. Och så kan vi inte ha det.
Så jag lägger ner, definitivt. Önskar dig allt gott i världen och kommer även råda alla andra att göra likadant. För oavsett hur unika och värdefulla vi alla är, är någon annan aldrig mer värd än dig själv. Och det gäller mig med.

Maskerad

Maken och jag är grymmast! Maskeraden i lördags var en succé, trots skitväder och trots att jag var försenad från Vingåker där jag tittade på en B-ponny tillsammans med finaste J (det vart inte den ponnyn, det blev en C ponny) men ändå så hann jag o maken klä oss finaste finast och vi hade en sjukt rolig kväll och sen på söndagen var vi döda. Och då menar jag döda. Vi är inte såna rockers som vi vill ge sken av, vi är 30+ från landet som egentligen mår bäst av att mysa i soffan. Men oj vad kul det var! Min största ångest denna helg är ändå Byr som jag inte har engagerat mig alls i men det går inte direkt nån nöd på honom, han trivs så bra i hagen men jag vet att jag borde och på något sätt ska jag hinna med honom massor i veckan, barnen har höstlov och imorgon eftermiddag åker dom upp till finaste faster S i Leksand och då minsann, ska jag ägna mig åt min häst. På fredag åker jag upp till Leksand as well och det ska bli myyyysigt att gossa med boysen men idag är det måndag och jag har dyngmycket på jobbet så hej då.

Min chef

Min chef är bäst.
Min chef har bjudit med mig (och resten`av ledningsgruppen såklart) till Schweiz i februari för 2 dagar strategi möte och 2 DAGAR SKIDÅKNING!
Sa jag att min chef är bäst?

Dagens roligaste...

Coolers!

Synda dig.

Lilla skriver de roligaste sms:en jus nu.
Titt som tätt får jag ett där det står Ring mig synda dig.
Då är det bråttom kan man förstå. Vill tala om att nu, nu går hon hem från skolan. Eller,
kan jag låna din bloa sal som betyder att hon vill låna min blåa sjal.

Det bästa kom nyss:
Jag går till frids.
Hon går alltså till fritids efter skolan.
Älska sms från sina ungar.

Mitt liv just nu.

Jamen jag kan väl inte rå för att dagarna har färre timmar?
Redan tisdag och jag har inte ens summerat helgen, usch och fy och skam.
Fredagen bjöds det på tacos hos Nilssons och idol lite halvhjärtat. Har inte fastnat för någon men hoppas på slutspurten.
Lördagen startade tidigt, var i stallet redan klockan 8 eftersom att hovslagaren skulle komma och sko Byr. Mysigt att komma ut till hagen så tidigt, vädret var burrigt, regn och kyla, nog tyckte Byr att det var mysigt att komma in i stallet en stund.
Efter skoning begav vi oss till ridbanan. Tanken var att jag och Nilssons äldsta skulle rida Byr. Jag promenerade honom dit, kändes inte bra alls i magen att sitta upp och rida dit ensam. Varför lyssnar jag inte på min magkänsla?
Nåväl, väl framme erbjöd jag Nilssons dotter att sitta upp. Alltså, hon rider lektioner på islandshäst och har ridit mycket, är duktig, lugn och konsekvent. Bra match alltså.
Men icke, Byr ville annorlunda. Hann knapp med några steg innan han tjurrusade och efter en långsida rodeo slängde tjejen i backen som vrålar i högan sky.
Naturligtvis borde jag ha jagat ikapp Byr och läxat upp honom men barnet på backen är som mit ½ barn och jag trodde att hon slagit halvt ihjäl sig. Det hade hon inte, baken tog den största smällen.
Tyvärr blevd et sedan för sent att läxa upp Byr och mitt när vi står där, villrådiga över nästa steg, kommer M som "har" stallet vi står i. Naturligtvis blir hon förbannad på oss för att vi inte tog itu med Byr. Ja ja, man kan alltid vara efterklok och allt med Byr är ju en resa så vi lär oss något varje dag.
M tog Byr på ridbanan, körde markträning osv osv. Han lyssnade men busade också, fick skarpa tillsägelser oche fter en halvtimmes trixande skärpte han till sig. Så kom O och A ridandes på Byrs hästkompisar och detta försvårade ju situationen för Byr eftersom att dom ville han ju hänga på, men fick inte. De andra hästarna reds runt om honom medan shan fick stå i mitten, lös, och bara vänta. Värsta plågan för honom men lärorikt! Jag lärde mig massor, jar ju så innerligt svårt att ta instruktioner utan lär mig lättare när jag ser någon annan utföra det.
M säger massa kloka, logiska och förståndiga saker men jag ahr en blockering som är skitsvår att komma undan. När Byr missköter sig slår min rädsla till först, inte ilskan, detta gör att jag inte korrigerar honom tillräckligt skarpt vilket gör att han nästa gång missköter sig ÄNNU VÄRRE.

Efter en stund red O honom, han gjorde en test av tjurrusning men sattes på plats och gick sedan som han skulle. Sen var det min tur vilket i sig är helt naturligt, det är ju för fasiken min häst! Tog mig upp och ombads hoppa av igen och kliva upp igen och då började han tramsa sig och där och då vart jag så förbannad! Förbannad över att stå en lördag i regn och blåst, förbannad över att det ska vara så svårt att fatta, förbannad för att vi tar 1 steg fram och 2 bak, förbannad över min egen tröghet! Så jag lappa till honom och röt att nu jävlar räcker det och då! Då minsann! Han lyssnade, stod still, lät mig kliva upp, stå och vänta osv osv. Sen red vi. Jag red hem honom till stallet, först i truppen eftersom att han hatar det och då blir det en extra prövning. Han skötte sig.

Det var den lördagen. Jag är lika slut som honom i skallen när vi är klara, behöver lika lång tid som hästen att låta allt sjunka in. J frågade om jag kände det som om jag har tagit mig vatten över huvudet och nej, jag tycker ju inte det. Jag var medveten om att han var "ung" i islandshäst-mått och inte alls helt på banan, jag visste att det skulle bli testningar. Jag vill ju lära mig, utvecklas och det göra jag inte med en äldre som kan allt och gör allt som man ska. Jag skulle trivas en månad med en sådan häst och sedan tröttnar jag. eftersom jag har så fantastiskt stöd av M och andra, riskerar jag inte att förstöra honom utan vi tar kliven framåt tillsammans.
Det största blocket just nu är att inte ta det personligt det han gör utan markera och vara den dominanta. Men han är ju så söt och gör ena dagen allt jag begär och då släpper jag garden.
Jag vet att jag inte gör exakt det alla andra tycker jag borde göra men, jag skaffade inte häst för att "pleasa" någon annan. Gör jag något för någon annans skull, kan jag inte knyta an till det. Innan jag styr PÅ honom måste jag styra från marken.

Lördagskvällen tillbringades hos Nilssons of course, the place to be, plankstek åt vi och det var himmelskt gott. Tyvärr avslutades kvällen med att jag blev förbannad på Mellan och Maken blev förbannad på mig och sedan åkte vi hem.

På söndagen åkte jag och J ner till stallet och begav oss ut för att tömköra Byr. Sist jag gjorde det slet han sig, han stegrade sig helt enkelt och stack iväg. Nu var vi förberedda med hingstkedja och jävlar anamma. Han försökte sig på tricks, of course, varför inte, men vi var förberedda och turen slutade bra. Framsteg för Byr, framsteg för oss.

Igår skyndade jag mig hem efter jobbet och stack ner till stallet. trodde jag hade några timmar kvar med dagsljus men när fodring osv var gjort och jag och Byr var klara, hade mörkret, och dimman! sänkt sig. Det blev tömkörning med Byr och det var läskigt, dels var han själv (ansåg han, jag räknades tydligen inte) dimman var läskig för att inte tala om min pannlampa! Nåja, några tricks blev det men lyssnade på, skarp, tillsägelse från mig. Gjorde det jag bad om och vi avslutade på ett bra sätt.
Byr-Vanliga mamman, 0-1.

Nu vart ju det här en sliten uppdatering från stallet men så här ser mina dagar ut just nu.
Jobba. Skynda hem. Skynda med stallet innan det blir nattsvart ute. Hem. Disken/tvätten/läxor/tv. Sova. Fast det är ett trevligt liv.

Hissa & Dissa

Måste ju bara;

HISSA
Mellan som har tagit sig upp på hästryggen igen, har ridit flera lektioner samtidigt som Lilla och till och med ramlat av OCH suttit upp igen! Heja! Du är så bra!
Stora som tar det här med medicineringen med jämnmod och ser ljus i tunneln. Samt fixade ett MVG på engelska provet! Heja!
Lilla som är så avundsjuk över att Nilssons kanske ska köpa en häst, till småtjejerna, och erkänner det! Bra! Många vuxna kan inte ens erkänna avundsjuka, tycker jag e tufft av en 9 åring!
Sidan lamebook.com som har fått mig att skratta MÅNGA gånger den här veckan!

DISSA
Det finns mycket att dissa men man kan också välja att strunta i det, läsa hissa-raderna här ovanför ett par gånger till och njuta av det istället.

Underbart

Underbart att det är fredag hörrni!
Det är fredag på hela kontoret, jag spelar till och med musik på datorn, just nu Cheryl Lynn - Got to be real. Varför? Därför att jag älskar disco! Ni får leta upp den på youtube och digga för er själva.

Idag ska jag jobba, det är därför jag är här och får lön. Jag ska hämta ut ett H&M paket som jag hoppas innehåller nya jeans till mig. Jag ska handla, det MÅSTE jag eftersom vi inte har toapapper hemma och det blir så KRÅNGLIGT med fem personer och inget toapapper! Hela veckan har jag sagt åt barnen att BAJSA på skolan och BAJSA på kontoret till maken men det funkar inte nu när det är helg. No siiir.

Jag ska fredagsmysa med kollektivfamiljen, det vill säga oss och Nilssons. Som vanligt ska vi äta tacos, det är ju fredag! Inga nyheter och spännande överraskningar här inte. Alla vill ha det vi alltid får på fredagar. Skönt. Då kan man koppla på autopiloten, behöver inte oroa sig att få en ny krydda på tungan. Bra så.
Imorgon ska jag till stallet tidigt. Hovslagaren kommer klockan 9. Kanske tar jag med kaffe i termos och dubbelmacka med ost och skinka. Mysigt att sitta i stallet kalla vintermorgnar. Sen hoppas vi på att ta oss till ridbanan och jobba med Byr men Pohlman har ju lovat katastrof väder så vi får se hur det blir med det.
Det är ungefär alla mina helgplaner. Allt kringkring som att tvätta, dammsuga, röja skräp berättar jag inte ens för det är så trist och om jag inte skriver ner här att jag tänker göra det så har jag inte lovat och kan alltså strunta i det. Gött!
Åh nu är det en annan låt, Coldplay - Trouble men det vart ju för måndag, måste leta fredags låtar.

Här har vi en, R-Kelly - Ignition, den tar vi! sa polisen.

Onsdag.

Idag är ingen vanlig dag för idag är en skitdag!
Närå, skoja bara.
Det är en alldeles vanlig onsdag.
Inget mer att säga om det.
Over and out.

Tappa taget.

Det känns som om jag inte har kontroll över nånting, som att jag tappar taget.
Eftersom att Storas läkarbesök drog ut på tiden missade han sitt tåg tillbaka till skolan så jag fick skjutsa honom. Sen var det bara att sätta sig hemma framför datorn istället för att åka till kontoret. Vilket som, jag var kraftigt försenad med jobb. Brukar ju ha koll men känner nu att jag ligger efter på alla håll och kanter.
Under samtalet med Stora, hans psykolog samt överläkaren idag, kände jag att jag verkligen hade tappat greppet. Det var inte så här jag hade tänkt mig, nu är det så men ändå. Vad kunde jag ha gjort annorlunda?
Hemma svämmar tvättkorgarna över, golvet är en hygienrisk och papprena, DESSA JÄVLA PAPPER, ligger utspridda överallt, räkningarna blir inte betalda i tid och viktiga ifyllanden blir inte gjorda.
Bilen är lika skitig som en stallbacke och behöver skuras både inuti och utanpå samt SERVICE som är graaaatis mohahaha, eller hur, inte. Vinterdäcken måste på också. Helst innan jul.
Byr borde jag engagera mig i, absolut, men igår under en kortis i stallet betedde han sig så dumt att jag blev helt apatisk... nästan. Jävla skit.
allt glider ur händerna.
Kan det vara en vinterdepression på väg?

Schmisdag.

Idag ska Stora till BUP's överläkare. Nu lutar det åt att han är deprimerad och behöver medicin.
Nej, det är inte det första alternativet och nej, det är inte det ultimata alternativet men just nu så är det det enda alternativet.
Att vara pillertrillare vid 14 (snart 15) års ålder är inget man siktar på eller önskar när man kliver ut från BB med sin förstfödda i famnen.
Någonstans inom sig tror man innerligt att kärlek och omtanke kan flytta berg men vi är inte helt tappade bakom en vagn så vi inser ju att han måste få hjälp.
Jag kan rabbla motargument hur mycket jag vill, det kommer ändå inte att hjälpa honom.
Och let's face it, när han hade barnreumatism och sattes på cellgifter, då var det ju inget snack om saken. Vi var ju tvungna att bota honom efter bästa förmåga?
Nu är det samma sak, egentligen.
Sen att jag hatar att det ska vara så här, det är en sak. Att gilla läget är ett annat.

På en del människor funkar lyckopiller väldigt bra. det gäller att hhitta den rätta medicinen, den rätta dosen och att ge det tid att verka. Ingenting löser sig över en natt men med tanke på hur dåligt Stora mått de senaste 2 åren, känns detta ok. Och man ska komma ihåg att det är skillnad på tonårsledsamhet och depression. Vi är väl medvetna om att om han inte får hjälp nu, kanske han sabbar rejält mycket i resten av hans liv.
I slutändan är det ju han som ska må bra, vad vi tycker och tänker är egentligen oväsentligt.

Stora är positiv. Han är lika trött på att må skit som vi är trötta på att han mår skit.
Wish him luck.
God knows he needs it.

Schmåndag.

Bilkö imorse så resan till jobbet tog 1 tim och 45 minuter istället för 35 minuter.
Nu till norra Stockholm på möte som slutar vid 16:00 så jag kommer SÄKERLIGEN sitta 2 timmar i köer på hemvägen.
Om det ser ut som skit, luktar som skit och smakar som skit så är det säkert
måndag.

Another rainforrest down the drain.

Man kan tro att eftersom jag jobbar som sekreterare och en viktig del i mitt jobb är att vara organiserad och strukturerad, ja då kan man tro att jag är det hemma också.

Men tji vad jag luras.

Idag jobbar jag hemma och för att överhuvudtaget kunna ställa min laptop på skrivbordet i vår datavrå, var jag tvungen att lasta ut 1 års pappersarbete! Ett år! Ingen vill göra detta men nu blir det gjort.

Medans jag gör detta funderar jag på en alldeles snillerik uppfinning.

Tänk om man hade en databas tillgänglig på webben. Varje gång man fick ett papper av nåt slag scannade man in det och kastade det. Maskinen läste av vad det var för papper, typ räkning, då betalas den eller försäkringspapper, då arkiveras den.

Fiffigt va?

Ja sånt funderar jag på denna torsdag.

Tur på lördag.

Glömde berätta att jag ska leda en tur på lördag, med 9 personer! Tjo i skogen!

Kanske om jag är smart, tar jag med kameran och förevigar dagen. Älskar dessa turer, den komemr att fylla mig med energi för en vecka framåt.

Bilden ovan är stulen från Hallamölla Gård på Österlen, där man också kan rida turer. Jag kommer inte att leda turen där men... ja ni fattar.

Stora, Byr och Desperate Housewifes

Igår var en sån dag där man överlåter Mellan och Lilla till J, struntar i att laga middag utan åker hem och drar på sig stallkläderna.
Med lugn röst meddelade jag Stora att det inte skulle bli någon middag och att jag skulle till stallet. Jag orkade inte mer än så.
Jag orkade inte ta tag i situationen och reda upp all skit som vi utväxlade i sms-konversationer under dagen. Maken har varit borta i 3 dagar igen och jag känner mig så jävla svag när han inte är hemma. Det känns som om jag ska brisera, explodera närsom helst och är det nåt vi intebehöver är det just det, thankyouverymuch.

Så J lagade mat åt tjejerna och jag tog upp Byr och red ut.
Sanning med modifikation det där. Turen handlade mest om att hålla sig kvar på Byrs rygg eftersom han igår var vettskrämd över
att rida ut utan andra hästpolare
att det blåste och träden i skogen gungade
att en liten gren kom på hans rumpa när vi gick igenom ett buskage
att soptunnor är läskiga och brevlådor ännu läskigare
bla bla bla.
Så jag höll i mig för kung och fosterland och försökte dessutom vara barsk och bestämd men innerst inne var jag fanimig skiträdd, och förbannad. Så klart att han kände det.
Jag höll mig kvar (även om det hängde på f***håret ett par gånger) och det är en seger eftersom han var rädd och jag på dåligt humör så det kunde ha gått illa.
Ställde honom i boxen efteråt, så han fick tänka över allt lite, messade en av stalltjejerna att hon kunde ta ed honom ner i hagen när de var klara med sin ridning.
Så hem och ta hand om allt som måste tas om hand (inte Stora, hans dörr var stängd och lavan i mig pyrde fortfarande, blir inga bra diskussioner då) såsom tvätt, tvätt, tvätt och disk såklart och sen var det dags för Desperate Hosewifes.

Slänger iväg ett sms till stalltjejen för att höra om de tog ner Byr och hon hade inte fått mitt första meddelande så mitt i DHW fick jag kränga på mig kläderna och ge mig ner till stallet där inga lampor finns och det var stoooorm igår kväll.
Jag överlevde det med. Det man inte dör av, gör en starkare.

Idag sms:ade jag Stora.
Hoppas du fåren fin dag. Hatar när vi tjafsar. Kul att du och ****** har kontakt igen (en kompis som han gillade men blev osams med). Kram.

Det var min starter, min förrätt. Så tar vi varmrätten någon annan dag.

Till Stora.

Livet är inte lätt.
Jag lovade dig när du föddes att jag skulle göra allt i min makt för att du skulle vara en lycklig människa. Nu är du inte det och du varken kan eller vill ta emot den hjälp och stöttning jag erbjuder.
Jag har aldrig haft en bild av hur "du ska vara". Du är så mycket mer än du själv vet om och jag önskar så att du kunde se det och tycka om dig själv. Jag önskar att jag kunde ge av min kärlek till dig, så du kunde älska dig själv.

Jag tänker inte ursäkta mig för dig. Jag satte dig till världen och ja, du hade inte bett om det men du fick en fantastisk gåva, att få leva livet. Du fick en frisk kropp och en hjärna som kan tänka storslagna, vackra tankar. Du behöver inte älska mig, det kan jag aldrig kräva av dig men livet, det ska du fanimig vårda och ta hand om.

Du har alla val i världen och jag vet att det kan vara tungt och skrämmande men om du tror på dig själv såsom vi tror på dig, så kommer det att lösa sig. Om du bara tillät dig se att du är en del i det stora hela, inser du att alla världen bördor inte ligger på dina axlar och att du måste vara rädd om dig själv.

Nu är du en tonåring och du följer instruktionen minutiöst för tonåringar. Det är jag glad att du gör. Men bränn inte broarna. Jag förväntar mig att du behandlar mig och andra i din närhet med samma respekt som vi ger dig. Att respektera en annan individ, betyder att man respekterar sig själv. Och är det nåt du ska göra, så är det att respektera DIG.

Vi gör inte alltid rätt men allt vi gör, gör vi av kärlek. Kärlek är bry sig om och vara närvarande. Att fråga och förvänta sig svar. Att sätta gränser och ge konsekvenser. Att glädjas åt segrar men inte blunda för motgångarna. Att kräva resultat men även ge verktyg för att kunna utföra dom.

Jag har 22 års försprång mot dig. Jag vet att du hatar innerligt att få höra det, men det mesta som du gör och ska göra, har jag redan gjort. Jag säger det inte för att skryta. Jag vill heller inte hindra dig från att göra misstag. en del misstag kommer att svida så inihelvete men de kommer att vara bra ändå, i slutändan. Du ska göra allt det där, jag tänker inte stänga grinden för dig. Men under resans gång kommer du bli blind och du kommer att tro att du kan gå på vatten. Nu vet både du och jag att du inte är jesus så går du på vattnet drunknar du.
Min kärlek till dig förbjuder mig att låta dig göra sådant så jag kommer att stoppa dig.
Och du kommer att hata mig för det.

Vi befinner oss i olika rum du och jag. Jag vill bara att du ska veta att jag gråter ganska ofta i mitt rum. Speciellt efter en sån här dag. Jag gråter för att jag inte säger de rätta sakerna, för att jag låter så arg, för att jag vill förmedla hur mycket jag tycker om dig men ändå tjatar om skolan och smutstvätten. Jag gråter för att du inte tittar mig i ögonen och för att du inte skrattar. Jag gråter för att du verkar så ensam och är det nåt du inte är så är det ensam för jag går ju här brevid dig.
Jag önskar så att vi inte var så starka som vi gav sken av. Vilken tröst vi kunde ge varandra.

Jag älskar dig.

Uschliga svenska hollywoodfruar.

NAturligtvis såg ni sista avsnittet igår, försök inget annat, det är kittlande i magen att titta på såna program där man bara baxnar över okunnigheten och egoismen.
MEn igår var det så sorgligt så sorgligt.
Denna stackars fru Anka.
Jag fick en hård klump i magen när hon körde efter exmaken i bilen, för att han inte ville lämna över dottern.
Trots alla sina pengar, trots sina utmärglade, undernärda kropp, trots sitt opererade fejs och blonderade hår, trots sin lyxvilla, lyxbil och lyxman, trots allt detta brosk hon knaprar på, trots allt detta. Så kunde hennes exman spela henne som en mungiga.
Så fruktansvärt sorgligt när Anna fick vara en vanliga stackars mamma som jagade exmannen på LA's gator. Ingenting kunde skydda henne och i en kort stund var hon just det hon hatar allra mest; vanlig.
Ännu sorgligare blev det när hon träffade sin adoptivbror och berättade att hennes barn älskar att fiska. Hennes bror nickade och log och Fru Anka blev alldeles exalterad och oj oj, dom måste hälsa på varandra.
Alla i hela universum vet ju att sannolikheten för att dom kusinerna kommer att fiska tillsammans ungefär är lika stor som att jag kommer vinna 10 miljoner på lotto.

Annat var det med Maria, där var det idel glädje som vanligt. Tänk att bokklubbar kan vara så kul och tänk så uppfriskande hon är, vågar berätta att hon inte har läst en enda bok som de ska diskutera! Så jävla skön!

Lite ledsamt att det var sista avsnittet. Jag hade gärna följt hur historien utvecklar sig mellan Anna-Nicole och hennes kompis ärkeMARAn. Helt underbart när Mara fick reda på att hon inte fick behålla hunden utan att den skulle flytta tillbaka hem. Dom är så ÄRLIGA dessa väninnor!!

Ojdå, nu måste jag åka till jobbet! Tjo!

Lite uppdatering...

Jamen så var då en helg till bakom oss och fastän vi faktiskt gör massor med saker känns livet ganska lugnt, inte stressigt, bara finemang. Vi har ett flyt i familjen just nu och det är ju alltid, små svarta moln över Stora och faktiskt över maken, arga, stressiga moln men jag kan inte lösa allt åt dom men jag blir ledsen för deras skull för det är alltid tråkigt med svarta moln över sitt huvud.
Svårt det där, att inse sin begränsning. Kan inte serva och hjälpa och stötta alla, jämt. Barnen har jag styrt in så fint, ger dem ansvar, begär att de fixar själva, att de tänker själva och inte förväntar sig att NÅGON Annan alltid ska fixa life itself. Vet att barnen tycker att jag är sträng men det struntar jag i för jag VET att de kommer att ha igen det och ser redan nu att de har koll och är med i matchen och om priset jag får betala för det är att de tycker jag är sträng, so be it.

Stora har sina demoner men i fredags kände jag någonstans att nu får det vara nog och jag sa, i ganska arg ton faktiskt, att nu får du fanimig ta dig i kragen för vi har alltid ETT VAL i hur man mår, om man målar hela världen svart och hela tiden intalar sig att jag är skit, jag mår skit, jag ser ut som skit bla bla bla så är det så livet blir. Amen.
Och jag vet inte, det var väl det mest opsykologiska jag nånsin sagt men ta mig fan om han inte har sträckt på sig lite under helgen och hade en trevlig attityd imorse. JAg vägrar låta honom sitta på rummet och ömka sig själv, självklart ska man och måste få må dåligt men det finns en gräns, man måste vara ärlig mot sig själv och säga; jag mår dåligt, vad kan jag göra för att må bättre? Inte bara "jamen jaha, här sitter jag och mår dåååligt och ojsan ojsan vad syyynd det är om mig, nu ska jag göra allt för att må ännu sämre"......
Jag är ärlig mot Stora och säger att jag kan inte känna hans smärta och jag har ingen universal lösning men man ska också komma ihåg att han är en tonåring som vill synas mest av allt och hela tiden söker nya vägar för att få uppmärksamhet och jag tänker jävlar i mig inte ge honom det av den anledningen.
Amen.

Man kan tro att Lilla inte finns runt om oss men det gör hon, denna vackra, goa lilla Lilla som är kärlek, kärlek och har tränat dans med sin bästaste M hela helgen, spacklade med smink och tokmycket parfym har de dansat dansat sig helgen igenom, till och med stallet fick stryka på foten och jag anar en tonåring inuti hennes 9 åriga kropp, en tonåring som kommer blir jävulsk om några år men än så länge är hon bara goaste Lilla, så då njuter vi av det.

Annars så klippte vi Byr i lördags och han blev så snygg så och nu kan han ridas hela vintern utan problem. Känns som om Byr alltid har funnits i vårt liv fast han bara har varit här 3 månader. Planen är nu att jag ska rida för instruktör varannan vecka, ser fram emot det! Sen massor med skogsturer såklart och fortsätta med att köra in honom så att vi kan spänna på en vagn efter honom. Det är det roligaste med islandshäst, att man kan göra så mycket, inte bara ridning.

Men nu måste jag jobba lite... är ju måndag med allt vad det innebär...

Ny vecka, nya utmaningar.

Innan jag berättar om trevlig helg kör vi en liten trist frågelek.
God morgon måndag och så vidare...


Reglerna är enkla.Varje svar skall börja med bokstaven i ditt namn. Du får inte skriva samma svar 2 gånger eller ditt eget namn som svar.

Då börjar vi:

1. Vad heter du? Susan

2. Ett ord på fyra bokstäver: Sand

3. Flicknamn: Sibylla

4. Pojknamn: Sigurd

5. Yrke: Sekreterare (påhittig!)

6. Färg: Svaaaart

7. Klädesplagg: Stay ups

8. Mat: Spaghetti & köttfärssås

9. Sak i badrummet: Schampoo (ho ho, jag gör det lätt för mig!)

10. Plats/stad: Södertälyeah

11. En orsak att vara sen: Snoozade för länge...

12. Något man skriker: Satan!

13. Film: Seven

14. Något man dricker? Spriiit

15. Band: Slayer

16. Djur: Snok

17. Gatunamn: Solvägen

18. Bil: Subaru

19. Sång: Sommaren är kort.