Lite uppdatering...

Jamen så var då en helg till bakom oss och fastän vi faktiskt gör massor med saker känns livet ganska lugnt, inte stressigt, bara finemang. Vi har ett flyt i familjen just nu och det är ju alltid, små svarta moln över Stora och faktiskt över maken, arga, stressiga moln men jag kan inte lösa allt åt dom men jag blir ledsen för deras skull för det är alltid tråkigt med svarta moln över sitt huvud.
Svårt det där, att inse sin begränsning. Kan inte serva och hjälpa och stötta alla, jämt. Barnen har jag styrt in så fint, ger dem ansvar, begär att de fixar själva, att de tänker själva och inte förväntar sig att NÅGON Annan alltid ska fixa life itself. Vet att barnen tycker att jag är sträng men det struntar jag i för jag VET att de kommer att ha igen det och ser redan nu att de har koll och är med i matchen och om priset jag får betala för det är att de tycker jag är sträng, so be it.

Stora har sina demoner men i fredags kände jag någonstans att nu får det vara nog och jag sa, i ganska arg ton faktiskt, att nu får du fanimig ta dig i kragen för vi har alltid ETT VAL i hur man mår, om man målar hela världen svart och hela tiden intalar sig att jag är skit, jag mår skit, jag ser ut som skit bla bla bla så är det så livet blir. Amen.
Och jag vet inte, det var väl det mest opsykologiska jag nånsin sagt men ta mig fan om han inte har sträckt på sig lite under helgen och hade en trevlig attityd imorse. JAg vägrar låta honom sitta på rummet och ömka sig själv, självklart ska man och måste få må dåligt men det finns en gräns, man måste vara ärlig mot sig själv och säga; jag mår dåligt, vad kan jag göra för att må bättre? Inte bara "jamen jaha, här sitter jag och mår dåååligt och ojsan ojsan vad syyynd det är om mig, nu ska jag göra allt för att må ännu sämre"......
Jag är ärlig mot Stora och säger att jag kan inte känna hans smärta och jag har ingen universal lösning men man ska också komma ihåg att han är en tonåring som vill synas mest av allt och hela tiden söker nya vägar för att få uppmärksamhet och jag tänker jävlar i mig inte ge honom det av den anledningen.
Amen.

Man kan tro att Lilla inte finns runt om oss men det gör hon, denna vackra, goa lilla Lilla som är kärlek, kärlek och har tränat dans med sin bästaste M hela helgen, spacklade med smink och tokmycket parfym har de dansat dansat sig helgen igenom, till och med stallet fick stryka på foten och jag anar en tonåring inuti hennes 9 åriga kropp, en tonåring som kommer blir jävulsk om några år men än så länge är hon bara goaste Lilla, så då njuter vi av det.

Annars så klippte vi Byr i lördags och han blev så snygg så och nu kan han ridas hela vintern utan problem. Känns som om Byr alltid har funnits i vårt liv fast han bara har varit här 3 månader. Planen är nu att jag ska rida för instruktör varannan vecka, ser fram emot det! Sen massor med skogsturer såklart och fortsätta med att köra in honom så att vi kan spänna på en vagn efter honom. Det är det roligaste med islandshäst, att man kan göra så mycket, inte bara ridning.

Men nu måste jag jobba lite... är ju måndag med allt vad det innebär...