Mitt liv just nu.

Jamen jag kan väl inte rå för att dagarna har färre timmar?
Redan tisdag och jag har inte ens summerat helgen, usch och fy och skam.
Fredagen bjöds det på tacos hos Nilssons och idol lite halvhjärtat. Har inte fastnat för någon men hoppas på slutspurten.
Lördagen startade tidigt, var i stallet redan klockan 8 eftersom att hovslagaren skulle komma och sko Byr. Mysigt att komma ut till hagen så tidigt, vädret var burrigt, regn och kyla, nog tyckte Byr att det var mysigt att komma in i stallet en stund.
Efter skoning begav vi oss till ridbanan. Tanken var att jag och Nilssons äldsta skulle rida Byr. Jag promenerade honom dit, kändes inte bra alls i magen att sitta upp och rida dit ensam. Varför lyssnar jag inte på min magkänsla?
Nåväl, väl framme erbjöd jag Nilssons dotter att sitta upp. Alltså, hon rider lektioner på islandshäst och har ridit mycket, är duktig, lugn och konsekvent. Bra match alltså.
Men icke, Byr ville annorlunda. Hann knapp med några steg innan han tjurrusade och efter en långsida rodeo slängde tjejen i backen som vrålar i högan sky.
Naturligtvis borde jag ha jagat ikapp Byr och läxat upp honom men barnet på backen är som mit ½ barn och jag trodde att hon slagit halvt ihjäl sig. Det hade hon inte, baken tog den största smällen.
Tyvärr blevd et sedan för sent att läxa upp Byr och mitt när vi står där, villrådiga över nästa steg, kommer M som "har" stallet vi står i. Naturligtvis blir hon förbannad på oss för att vi inte tog itu med Byr. Ja ja, man kan alltid vara efterklok och allt med Byr är ju en resa så vi lär oss något varje dag.
M tog Byr på ridbanan, körde markträning osv osv. Han lyssnade men busade också, fick skarpa tillsägelser oche fter en halvtimmes trixande skärpte han till sig. Så kom O och A ridandes på Byrs hästkompisar och detta försvårade ju situationen för Byr eftersom att dom ville han ju hänga på, men fick inte. De andra hästarna reds runt om honom medan shan fick stå i mitten, lös, och bara vänta. Värsta plågan för honom men lärorikt! Jag lärde mig massor, jar ju så innerligt svårt att ta instruktioner utan lär mig lättare när jag ser någon annan utföra det.
M säger massa kloka, logiska och förståndiga saker men jag ahr en blockering som är skitsvår att komma undan. När Byr missköter sig slår min rädsla till först, inte ilskan, detta gör att jag inte korrigerar honom tillräckligt skarpt vilket gör att han nästa gång missköter sig ÄNNU VÄRRE.

Efter en stund red O honom, han gjorde en test av tjurrusning men sattes på plats och gick sedan som han skulle. Sen var det min tur vilket i sig är helt naturligt, det är ju för fasiken min häst! Tog mig upp och ombads hoppa av igen och kliva upp igen och då började han tramsa sig och där och då vart jag så förbannad! Förbannad över att stå en lördag i regn och blåst, förbannad över att det ska vara så svårt att fatta, förbannad för att vi tar 1 steg fram och 2 bak, förbannad över min egen tröghet! Så jag lappa till honom och röt att nu jävlar räcker det och då! Då minsann! Han lyssnade, stod still, lät mig kliva upp, stå och vänta osv osv. Sen red vi. Jag red hem honom till stallet, först i truppen eftersom att han hatar det och då blir det en extra prövning. Han skötte sig.

Det var den lördagen. Jag är lika slut som honom i skallen när vi är klara, behöver lika lång tid som hästen att låta allt sjunka in. J frågade om jag kände det som om jag har tagit mig vatten över huvudet och nej, jag tycker ju inte det. Jag var medveten om att han var "ung" i islandshäst-mått och inte alls helt på banan, jag visste att det skulle bli testningar. Jag vill ju lära mig, utvecklas och det göra jag inte med en äldre som kan allt och gör allt som man ska. Jag skulle trivas en månad med en sådan häst och sedan tröttnar jag. eftersom jag har så fantastiskt stöd av M och andra, riskerar jag inte att förstöra honom utan vi tar kliven framåt tillsammans.
Det största blocket just nu är att inte ta det personligt det han gör utan markera och vara den dominanta. Men han är ju så söt och gör ena dagen allt jag begär och då släpper jag garden.
Jag vet att jag inte gör exakt det alla andra tycker jag borde göra men, jag skaffade inte häst för att "pleasa" någon annan. Gör jag något för någon annans skull, kan jag inte knyta an till det. Innan jag styr PÅ honom måste jag styra från marken.

Lördagskvällen tillbringades hos Nilssons of course, the place to be, plankstek åt vi och det var himmelskt gott. Tyvärr avslutades kvällen med att jag blev förbannad på Mellan och Maken blev förbannad på mig och sedan åkte vi hem.

På söndagen åkte jag och J ner till stallet och begav oss ut för att tömköra Byr. Sist jag gjorde det slet han sig, han stegrade sig helt enkelt och stack iväg. Nu var vi förberedda med hingstkedja och jävlar anamma. Han försökte sig på tricks, of course, varför inte, men vi var förberedda och turen slutade bra. Framsteg för Byr, framsteg för oss.

Igår skyndade jag mig hem efter jobbet och stack ner till stallet. trodde jag hade några timmar kvar med dagsljus men när fodring osv var gjort och jag och Byr var klara, hade mörkret, och dimman! sänkt sig. Det blev tömkörning med Byr och det var läskigt, dels var han själv (ansåg han, jag räknades tydligen inte) dimman var läskig för att inte tala om min pannlampa! Nåja, några tricks blev det men lyssnade på, skarp, tillsägelse från mig. Gjorde det jag bad om och vi avslutade på ett bra sätt.
Byr-Vanliga mamman, 0-1.

Nu vart ju det här en sliten uppdatering från stallet men så här ser mina dagar ut just nu.
Jobba. Skynda hem. Skynda med stallet innan det blir nattsvart ute. Hem. Disken/tvätten/läxor/tv. Sova. Fast det är ett trevligt liv.