Måndagskul

Solen skiner. Jag har ätit lunch med goa kollegor. Jag har pengar på banken. Alla i familjen är friska. Inga ovädersmoln som skymtar i horisonten.

Då kan man skratta åt sånt här. Alltså jag skrattar och skrattar och skrattar. Sånt här tycker jag är vansinnigt kul.

Home again

Nu har vi varit i Hällekis. Det ligger strax intill Götene. Som ligger nära Mariestad.
Ok.
Det är astrist väg dit. Men jag blev fotograferad, det var kul. Maken sa att de bilderna kommer att kosta mer än ungarnas skolfoton. Äsch då. Bara de blev bra så betalar jag.
Brorsan flyttar till ett hus på ca 300 kvadratmeter, det har varit en gammal kyrka. Vi tappade bort barnen ibland. Jättebra hus.
Förresten åt vi på Burger King i Laxå där Lotta Engberg raggade deltagare till sin kör.
Nästa gång vi träffas kan ni få ta på mig.

Uttråkad

Nu höll jag på att skriva ett inlägg om bajs.
Ni förstår nivån på min tankeverksamhet idag.
*suck*

Inga glädjetjut idag

Vaknade med spränghuvudvärk så nu sitter jag med mössa på, på allvar. En Ipren och mössa. Av någon anledning känns det bättre.
Jobbar hemma och har tok med jobb, det sköna är att jag kan sura för mig själv.
Packa ska jag också göra, jag och tjejerna åker till Götene imorgon för att hälsa på i bror och frus nya hus, dit de flyttar permanent senare i vår.
Mellan skuttade ur säng och gjorde det hon ska med ett leende. Så jävla underbart. Tänk om man kunde få lite av hennes energi.
Hur långt är det vi ska åka imorgon frågar hon.
Ungefär 2 dvd filmer.
DVD i bil, thank God för den uppfinningen.

Borde ändra...

..men vill inte av ren sorg, att Mia Skäringer slutat blogga. Jag låter henne ligga kvar lite till. Så det så.

Ändrat

Bröderna Schulman fick ju sluta på VF och bloggar numera på...ja, ni hittar dom i högerkanten.

Å det var påsken det...

För första gången i Mellans 9 år långa liv, njöt alla av ledigheten.
Vanligtvis brukar våra ledigheter gå ut på att hålla Mellan nere på en vettig nivå när det gäller aktiviteter, humör och utbrott men nu, nu är alla lediga och vi njuter och Mellan, ja Mellan vår Mellan, hon är så cool att hälften vore nog.

Vi är i stallet, vi rider, vi mockar, vi spelar Wii (detta underbara spel), vi äter god mat, vi är hos mormor och morfar, vi är ute i snön och grillar korv och åker pulka, vi är i badhuset och och och...
Inte så lugnt på aktiviteterna liksom men eftersom mellan är på så bra humör och inte exploderar var 5e minut så kan man leva med många aktiviteter, det är helt ok.
Det var påsken det och det var fantastiskt.

Så läser jag Linda Skugges problem över påsk, hon ville jobba, men Sverige var lediga och hon fräser och spottar över vårt lands ovilja att jobba dygnet runt, året runt.
Jag bara skakar på huvudet och tycker faktiskt lite synd om henne. Varför det här behovet att alltid vara på väg, uträtta, prestera? När andas människan ut? Vad är det hon vill uppnå? Så klämkäckt säger hon att hon klämmer in en påskfest elelr liknande men i nästa andetag öser hon ur sig allt hon vill/ska/måste göra, genast-bums och jag blir lite matt för hon är ju aldrig där, med sina barn, hon är alltid ett steg före, på väg någon annanstans.
Så kan man ju ha det. Om man vill.
Usch.

ADHD och medicin

Nu ska jag vässa lite, vara lite irriterad, men bara lite för snart ska jag och Lilla till stallet och mocka skit.

Vad är det med det här att folk är så ovilliga att medicinera barn med adhd? Vad är det EXAKT de är så rädda för?
Nu på förmiddagen har jag skummat igenom ett flertal bloggar där föräldrar skriver naket och ärligt om hur en vardag med såna här barn ser ut och I kid you not, 90% av dessa dagar är ett living hell. Det är ett sjukt under att inte fler människor dödar sina barn alternativt dödar sig själva när de har med adhd att göra för adhd suuuger ut all kraft och energi, ända in i märgen. Man kan vakna och tänka, idag, idag ska bli en bra dag, idag ska alla vara lyckliga och ändå, efter en dag där man har vänt ut och in på sig själv, hängt fotbollar genom metkrokar i öronen och ätit hundbajs, typ, man har alltså gjort ALLT man som människa är kapabel att göra för det här barnet, ändå, framåt kvällen, vill man bara gråta. Och döda.

Iallafall, ÄNDÅ väljer en del att inte medicinera?
Och då undrar jag hur man tänker, hur argumenterar man? Man erbjuds alltså att prova något som kan hjälpa men VÄLJER aktivt bort det?
Vi är i princip emot att medicinera barn säger en del.
Jaha, men att låta barnet plåga sig igenom dag efter dag, det är ok? Att veta att det inte kan lyckas med hälften av vad barnet företar sig pga funktionshinder och ÄNDÅ låta den genomlida det?
Man vet inte tillräckligt mycket om hur medicinen påverkar barnet i det långa loppet.
Hur mycket vill du veta? Det finns faktiskt ganska mycket om hur medicinen funkar, om man vill läsa.
Man löser inget med piller.
Kyss mig i arslet. Vad man måste inse är att människan är begränsad och KAN INTE lösa allt själv.
Medicinering är något som sker under en tidsperiod, oftast 2-3 år (undantag finns naturligtvis) för att barnen då ska kunna landa och lära sig hantera sin adhd.
Allvarligt, om någon visade samma resultat som medicin som med till exempel....hundbajs, så skulle vårt barn äta det. Ni fattar vad jag menar.

Vår Stora fick barnreumatism när han var 6 år. Han medicinerades med cellgifter och starka doser smärtstillande i 3 år. Jag skulle vilja se allas reaktioner om jag hade sagt nej till den medicineringen med orden
vi är i princip emot att medicinera, vi kan lösa detta själva om han bara får lite extra stöd i skolan, vi vet inte hur detta påverkar honom framöver....

Nä, just det. Varför är det ok att medicinera med så starka mediciner, för reumatism men inte adhd? Man vet inte mycket om barnreumatism, man vet inte varför man får det eller hur prognosen är i framtiden, men sätter in det tunga artilleriet och håller tummarna. Det gör vi med, för Mellan. Medicinen fungerar, den fungerar ypperligt. Hon är en lyckligare, mer harmonisk tjej än NÅNSIN under hennes första 9 år i livet.

Ge mig ett enda, ett enda argument för att jag ska ta bort det enda som har fungerat. HUR det fungerar vet jag inte, men det funkar. Allt annat, såsom psykologsamtal eller Omega3, jo hejsan. Kanske 10% har det hjälpt. Resterande 90% har varit i dödastadiet.

Glad Påsk på er. Hör gärna av er om ni har frågor, hellre det än att ni sprider okunskap vidare ;)

Okunskap

Det finns en okunskap om AD/HD som förvånar mig. Vi ser till att vara uppdaterade med den nya tekniken inom mobiler, TV, stereo och varför inte, tvättmaskiner.
Men en "åkomma" som så många lider av, det orkar vi inte sätta oss in i, förrens den drabbar oss själva eller någon i vår närhet.

I söndags bänkade jag och tjejerna oss framför Parlamentet bara för att se om Björn Gustavsson skulle vara med. Tjejerna har aldrig sett Parlamentet och de var nyfikna. efter ett par minuter började de undra, vad ska de göra egentligen?
Och det är ju just det, de gör inte så mycket där, de sitter mest och tjabblar, mest om vuxensaker.
Ok, eftersom att Björn nu inte var med, var vi på väg att stänga av men då.
Det var en ny tjomme med, en småfet kille med sjukt ofräsch skägg. Han som leder det hela ställde frågan:
Nu ska det bli svårare för de med DAMP och AD/HD att ta körkort, hur ställer ni er till det?

Där hajar jag till, men jag hinner liksom inte agera för just då, börjar den tjocke spy ur sig att
jamen vad fan, vadå, ska de med AD/HD ha körkort, det funkar ju inte, vadå liksom, de svänger ju inte när vägen svänger, de svänger ju när de får en impuls att svänga, ha ha ha, vadå, ska vi ha en massa cp skadade som kör omkring hejvilt på vägarna? Ha ha ha ha....

Mellan ställer sig upp, jag stänger snabbt av tv:n. Mellan väser fram; den där gubbjäveln ska inte kalla mig cp skadad!

Jag försöker reparera, förklara. Det är ett dumt vuxenprogram, de skämtar sådär bara för att de inte vet, de kan ingenting, vi vet, vi kan, det där var larvigt, sjukt, dumt gjort/sagt.
Det är en kuvad mellan som går och lägger sig, en sårad Mellan. Det skär så förbannat i mitt hjärta över att hon alltid kommer att få sånt här från olika håll i samhället, för tyvärr, så är det inte många som verkligen vet vad AD/HD är och vad det innebär.

Inte blir det bättre av att svärförädrarna uttalar sig om att vi har fått Mellans AD/HD utredd och godkänd av försäkringsbolaget, de säger
är det så bra, att det finns i hennes papper, hon kommer att få svårigheter i sitt liv på grund av det, hon kan aldrig bli av med det...

WTF? Skäms vi? Är AD/HD en skämselsjukdom som typ klamydia? Skulle inte tro det. Skulle snarare tro att just det att Mellan fått en diagnos kommer att underlätta sjukt mycket i hennes liv, för hon kommer att få stöd och hjälp som ett barn utan diagnos aldrig ser röken av.
Varför denna önskan att sopa under mattan, gömma undan, inte låtsas om?

Nu jävlar ska jag trycka upp en t-shirt där det står
AD/HD och stolt
eller
Jag har AD/HD, vad kan du skylla på?

Okej då...

..jag skriver väl lite till då men inte för att ni tjatar för det gör ni ju inte såklart, ni är så anonyma som ni kan bli. Det roliga är att det är tyst i flera veckor i min telefon men så slutar jag blogga några dagar och då börjar det ringas minsann. Ni går alltså in hit och uppdaterar er och sen behöver ni inte ringa eller? Fy fan. Vart är världen på väg *mutter mutter*. I alla fall ändå, here we go...

Ångest

Jag springer in här för att tala om att jag inte har tid att skriva, hur sjukt är inte det?
Men jag haaar verkligen inte tid, så då kan man undra vilken funktion den här bloggen fyller.
Ska fundera på det och återkomma.

Försova.

Jag läser just nu "Signal" av Stephen King och som alla vet är hans böcker..lite...skrämmande?
Detta gör att jag sover lite oroligt på nätterna. Kan man säga.
Imorse vaknade jag 1 timme och 10 minuter efter att väckarklockan hade ringt.
Men jag orkade inte bry mig riktigt utan tog mig upp och gjorde det jag skulle och gav mig iväg. Eftersom att jag inte stressade, stressade inte barnen heller, de gjorde vad de skulle (kanske något snabbare än vanligt) och för detta belönades de med extra klistermärken på belöningstavlan.
Ja just det, vi arbetar just nu med uppmaningar, belöningstavlor, ignorering och berömmande. Allt enligt Webster-Stratton modellen som faktiskt är sjukt bra och det funkar!
Alla borde få gå den kursen. Innan barnen kommer så att man slipper sabba de första åren.
Det bygger på sunt förnuft och det mesta är fantastiskt logiskt men just logisk brukar inte vara ledordet när man har ännu en tjafs/gräl/surande dag med barnen.

Man ska inte...

...knysta om att man har det lugnt och inte så mycket att göra, inte filosofera och njuta och tycka att livet just nu är begripligt och hanterbart för just när man sitter där och petar i navelluddet så KABOOOM

rasar det in jobb, telefonerna ringer (2 stycken) datorerna hummar sig heta (2 stycken, en lånedator eftersom min kraschade förra veckan och sen hemmadatorn) och jag sitter och löser problem och trixar och jobbar så svetten lackar, nej man ska bara hålla käft.

Men fan vad kul det är ändå, mitt jobb, när det är så här.

Dagens outfit får ni till och med, jag är på gång, jag är laddad och het och fan vad jag är bra!

Rekorderlig

Jag var på massage i lördags.
Massören meddelade att jag hade en shysst rygg och nacke utan spänningar.
Sen talade han om mina rekorderliga vader.
Alltså, mycket har jag hört, men inte just det.
Jag väljer att ta det som en komplimang. Jag väljer att omsätta rekorderlig till
välsvarvade med slimmade muskler.

Lördagskvällen avrundades med en 4 rätters middag som inte dämpade hunger, bara retade den. Sen dansade vi på Hotellet i byn.
Min höft var inte så rekorderlig på söndagen, inte mitt sinne heller.
Men kul var det.

Hoppsan.

Ojdå. Jag lyckades förtränga att jag ahde en blogg.
Antingen det eller så har jag varit sjukt tidspressad de senaste dagarna.

Tanten.

Tanten mår bra, inte alls lika stel i höften. Fast nu gör det ont i nacken istället men det tänker jag inte bry mig om.
Lite hjälpte det att hitta ett vackert kort från maken imorse där det stod:
Tänkte bara ge dig ett litet "krya på höften" kort. Älskar dig.

Sånt där älskar jag, älskar, älskar, älskar. Men det tänker jag inte tala om, det är min lilla hemlighet.

Trött

Blev sugen på att lägga in mera bilder men nu måste tant vila sin höft, tant har faktiskt jävligt ont.
Hej på re.

Bilder

Mellan i liften, lagom nöjd...


Notera gärna barmarken...vi hade ju inte snö upp till knäna precis...

Mellan igen...

Osams

Just nu är hästarna och jag osams eftersom att jag ramlade av igår, i full galopp, och slog ena höften riktigt illa.

Jag har idag varit på akuten från 08:00 till 13:30 bara för att konstatera att

inget är brutet,

inga sprickor,

jag är för gammal för sånt här och jag har sjukt låg smärttröskel.

Tyck synd om mig.

OBS! Hästarna på bilden har inget med inlägget att göra.

Mera Björn

Mera Björn.
Ingen kan väl ha missat honom i lördags? Hur fan kan man spela full så bra när man aldrig dricker alkohol? Snacka om att han har studerat sina vänner ha ha, hoppas dom skäms...

Intresserad?

Jag ska vara jävligt tacksam över att jag är gift och att min man vill ha mig.

För om han inte skulle vilja vara det, skulle jag vara singel och då skulle jag ligga risigt till.

På Facebook finns en app som heter Are you interested? Där flimrar det förbi en massa bilder på folk och så ska man klicka i om man är intresserad eller inte. Man kan vara intresserad anonymt eller även meddela dom om man är det.

Vet inte varför jag har kvar den applikationen egentligen, JAG är ju inte intresserad men ok, det är sjuuukt kul att kolla vilka som klickar i "yes" på mig.

Eller, det har varit kul. Nu är det bara sjukt.

Det är helt sanslöst vilka människor som anser sig vara intresserade av mig, jag kan inte smälta att Urban 45 klickar i yes och sedan....tror han att jag ska svara ja tillbaka?

Allvarligt???

Fast idag kom droppen. Idag tar jag bort applikationen.

En dvärg hade sagt yes.

Jag säger No.

I'm back

Tillbaka till verkligheten.
Inget blir som man tänkt sig men annorlunda är också ok.
Alltså, jag, maken och våra 2 fina döttrar (sonen var hos sin papppa hela sportlovet) hade en trevlig minisemester.
Men vi blev några fler i stugan än vad som var tänkt och om det tyckte jag inte.
Bra eller anus?
Anus.

Men inte ska vi sitta här och deppa över det inte. Ska strax lägga upp några fina vinterbilder.