Buzy

Jag är upptagen. På 50 minuter skickar jag 34 mail. Det kallas effektivitet. Jag ska även packa för resa till Leksand, vi ger oss iväg imorgon. Vi hoppas på snö i backen och glada barn. Svärföräldrarna får gärna vara glada dom också, eftersom att vi ska dela stuga.
Men just nu kliar det i fingrarna. Vill uträtta, få klart, styra upp. JobbaJobbaJobba.

Annat på min ATT GÖRA LISTA
- göra en fin belöningstavla till Mellan och Lilla, nu ska samlas klistermärken och fås belöningar.
- styra upp en SPA kväll med fruarna på makens firma
- rensa kylskåpet eftersom att vi blir borta till söndag
- inte glömma att ta med M från fritids, inte inte inte glömma

Och så packa då. Hitta necessärer, skidbyxor, långkalsonger, mössor, termos, sittunderlag, hjälmar och allt annat skit som behövs.
Det är ett par år sen vi åkte på skidsemester, i år ska jag INTE stå i pulkabacken, jag ska ååååka skidor med ungarna. Förhoppningsvis klarar de sig själva i liften.
Sist vi var i skidbacken, skulle jag hjälpa Mellan i repliften i barnbacken. men jag har noll, 0! kraft i armarna så jag ramlade och rev ner henne as well.
Du är för gammal för att åka skidor sa Mellan.
Och jag gick till pulkabacken och surade.

Inge sura nu, bara glada. Bara bara bara glada.

Mera Björn.

Björn for president.

Björn Gustavsson

Alltså, jag är så kär så att det bubblar i magen, Björn Gustavsson, vilken kille.
Titta här.
Och här.

Hejdå Mia

Mia Skäringer slutar blogga och det suger, verkligen.
End of story.

Åh hej och hå.

Hej alla kära läsare. Ni är inte många men en trogen klick. Välkomna tillbaka efter helgen. Som vanligt har jag inte suttit en minut vid datorn utan har roat mig med att
- städa Lillas rum. Lilla är en samlare. Det tog 3 timmar och en stooor sopsäck innan vi såg ljuset. Lilla fick inte vara med för då kastas ingenting.
- ätit middag med svåger och hans sambo och 2 barn som är 2½ och 7 månader och det var hur trevligt som helst men jag är ändå nöjd när jag åker därifrån, inget sug i bebistarmen här inte, been there, done that.
- haft kalas för Mellan som fyllde nio igår, buhuuu, jag blir så sentimental, tänk att det var 9 år sedan vi körde i ilfart i snöstorm! till BB. Stormen var ett tecken på vad som skulle komma ha ha. Mellan var den mest exemplariska, härligaste förlossningen alla de 3 barna, jag kan längta efter att få uppleva hennes, bara hennes, en gång till. De andra två förlossningarna kan jag gladeligen sudda ut ur minnet. Mellan var sååå vacker med svart hår, go och trind. Hon är fortfarande vacker vår Mellan, både på utsidan och insidan.
Alla kom på kalaset, till och med makens farmor och farfar satte sig i bilen på morgonen och bilade från Dalarna ner till oss! Crazy 80 åringar säger jag, men det var kul!
Mellan blev överöst med presenter, hon somnade så nöjd, lycklig och tillfreds.
- vi hann med söndagsmiddag med J&J oxå, supertack för det J, det är så lyxigt att slippa laga middagsmat efter man har haft kalas.

För övrigt skiner solen idag och det gör mig varm ända in i själen.

Okidoki

Torsdagsmorgon. Ingen vacker klang i det. Skjutsar barn till skolan. Sopsorterar. Har en nytvättad mössa på huvvet, den enda som är tvättad på mig. Hasar i mjukisbrallor. Himlen är grå. Det är tyst i mitt hus. Diskbänken är ren. Tvättmaskinen snurrar, det gör den alltid, 24/7. Ändå tar det aldrig slut i korgarna. Hallen är fri från grus, Mellan fick ett ryck igår som varade i en timme, hon sorterade skohyllan, hängde mina jackor brevid varandra, pappas brevid. Dammsög och skakade mattan. La in vantar och mössor i lådorna istället för på golvet brevid.
Oombedd alltså. Hon fyller år på söndag och är så spänd för sitt kalas. Igår skrev hon upp alla som ska komma på en lista och ringde runt och bjöd in. Hon vill ha mjukiskläder, en liten stereo och en nintendo? Tror jag, Sån där man spelar på i handen. Hon ska få allt. Allt detta och månen ska jag ge henne. När jag ändå håller på ska jag även ta ner stjärnorna åt henne och samla solsken på burk och bevara hennes nackdoft i en liten metallask.
KlickKlick låter tangenterna nu. Halv tio ska jag till vårdcentralen och få piller som hjälper mot röksuget, än finns hoppet kvar. Ni kommer få rapporter om det. Häng gärna på, haka med, sluta ni också. Så kan vi stöta och blöta här, biverkningar eller glada verkningar.
Men nu! Nu vill jag veta, vilka ni är. Skriv en rad, det gör inte ont, jag lovar. Bara säg hej. Känns ensamt här i sajberspejs.

Jag är på gång..

..och ingen kan stoppa mig.
Är jag rasist? Har jag fördomar? Tycker jag inte om utlänningar?
Men skärp er för helvete som Tobbe i En annan del av Köping skulle ha sagt.

Jag är realist. Blundar inte för verkligheten. Jag har rest, sett andra världar, upplevt både fattedom och rikedom och ÄR GLAD att jag bor i det land jag bor i men jag
jobbar också heltid, betalar dyng med skatt, begår inga brott, engagerar mig i mina barn och deras välbefinnande. Jag bidrar till samhället. Och jag fullkomligt HATAR att det finns parasiter som inte gör detsamma men skriker och kräver och skahaskahaskaha mera mera mera.
Sen om de kommer från Sverige, Iran eller Långtbortistan skiter jag i. Fullkomligt.
Inom alla nationaliteter finns det duktiga, arbetsamma, moraliska och trevliga människor.
Inom alla nationaliteter finns det parasiter, arbetsskygga, lata, omoraliska dryga jävlar och dom borde vi inte tillåta vara kvar. Är de svenskar och vi inte kan kasta ut dem så ska vi strypa kassakistan.

När jag ändå håller på, GE FAN i att blinka med helljusen på mig när jag ligger i ytterfilen på motorvägen!!! Fattar ni trögt? Jag ligger där för att jag vill köra fort och enda anledningen till att du lyckats krypa upp i arslet på mig är att det ligger ett miffo framför som vägrar köra mer än 110 alternativt att det är kö så vem fan tror du att du är? Varför ska jag gå undan från dig???

Så där. Nu kan jag tillägna resten av dagen till att sprida kärlek. Hej på er.

SFI

Nu kommer jag nog få en massa konstiga folk på min sida som söker på SFI men hamnar här, egentligen borde jag inte bry mitt söta (värkande) huvud men det är ju FANTASTISKT att vi äntligen sätter ner foten angående hur länge man får plugga på SFI som betyder Svenska För Invandrare för er som inte fattar det.
Alltså, gott folk.
Om man kommer till Sverige och söker asyl så måste man ju vara införstådd med att man ska lära sig språket, skaffa jobb, försörja sig, betala sina räkningar och inte begå brott.
För det kan väl inte vara så att man tror att man kan
- hänga på dagskola i flera år och få pengar utan att vare sig prestera eller ta examen
- få bostad och el och telefon betalat av svenska staten, varje månad, dag ut och dag in
- bli uttråkad och börja begå brott bara för skojs skull för om man skulle råka åka fast och hamna i fängelse så är det naaajs, med tv på rummet och fräsch mat och gym och porrtidningar och kanske en liten juristexamen på det, eller varför inte läkare det verkar vara trendigt just nu och man sitter ju inte heeela tiden, man kommer ju ut efter halva...
- ta hit resten av sin lilla släkt så att de kan leva likadant

Det är väl inte så vi har marknadsfört Sverige ute i världen? Så funkar det ju inte. Eller?
Min kompis J har en syster som flyttade till USA för 8 år sedan. Kan J ta sin fru, också J, deras barn och hundar och flytta dit, få lite cash och en lägenhet, lite plugga, lite soft, sätta barnen i skolan och gå till doktorn och få hostmedicin, kanske lite praktik för frugan på nån najs lite klädboutique? Jag menar, syrran bor ju där, så han har väl rätt att också flytta dit?
Nähe, inte det.

Kom inte å ge mig en massa skit om att det är krig och fan å hans moster jag VET att det är krig. Kom hit och skydda er, welcome welcome, men bidra för fan till systemet. När kriget har lagt sig i ert land och återigen välkomnar er tillbaka, packa er väska och åk hem. Utan bidrag för resa och boende i ERT land (idag gör alltså Sverige så, att vi skickar med pengar så att de ska kunna starta upp igen, i sina hemland..) Och är det så att ni finner det najs och behagligt och vill stanna, följ reglerna. Dvs, lär er språket fort som fan, skaffa ett jobb, följ våra lagar och håll efter era ungar så att de värdesätter att de får bo i just Sverige, engagera er i skola och dagis.
Ska det vara så jävla svårt?
Fy fan, nu blev huvudvärken värre....

Huvudvärk

Jag har grym huvudvärk, eller, en liiiten mini hjärnskakning kan man nog kalla det.
Vi har en trappa i vårt hus som ligger helt felplacerad för jag tjongar i huvudet titt som tätt fast igår BANKADE jag in huvudet ordentligt, somnade med sprängande huvudvärk, övertygad om att jag skulle kräkas i sömnen och dö, av hjärnskakning.
Inte då.
Jag vaknade klockan 5 som vanligt, suckade och gick in i duschen. Ingen död här inte. Bara ont.

They're back!

Bröderna Schulman bloggar igen, så underbart! Jag älskar! Älskar, älskar folk som är brutalt ärliga och Alex skriver så sant och vackert när han inte spyr galla över Sverige och Calle...ja han e söt han....
Ni har dom i länken på högersidan.

Resväg

Jag är galen, jag är tokig, jag tar kort med mobilen i värsta rusningstrafiken men ser ni ljuset! ser ni hur det höjer sig över trädtopparna, över husen, upp upp upp! En ny dag gryr! Så många löften, så mycket hopp, om bruna barnben och ljusa kvällar, om grillning och bad i stilla sjöar, om fåglar som kvittrar tidigt och solens strålar på mina bara axlar, om picnic korg och sand mellan tårna, om kjolen som smeker mina ben och gräs som killar mina fötter.

Just nu finns det hopp om livet.

Kränksjukan

Jag blir fullständigt galen när jag läser artiklarna i DN angående kränkningar på lärarhögskolan. Ni som inte har läst men orkar, läs här.
Vad det handlar om är alltså att vissa elever på lärarhögskolan känner sig kränkta av lärare och anmäler dom.
De blir kränkta för allt och ingenting. En elev får en anmärkning om att han brister i det svenska språket. Han pluggar (eller var det en hon? skit samma) alltså till svenska lärare men klarar inte av språket, får en anmärkning eller blir underkänd och anmäler.
What the fuck??? Detta lama jävla land, det är helt obegripligt hur Sverige har kunnat bli så flat i såna här frågor. Vi daltar med allt som går att dalta med, det är pinsamt!

Det här borde vara så enkelt. Pluggar man till en språklärare måste man behärska språket man ska lära ut. Eller? nej, om man då fallererar så ska man inte få höra det utan bli godkänd och gå ut i skolorna och lära ut bristfällig svenska, yeah right. Jag blir helt mållös. Alltså, ni måste läsa artikeln, den är hur bra som helst.

Vi får alltså inte kräva att lärare har adekvat utbildning. Av invandrare som ämnar stanna i Sverige, får vi inte kräva att de lär sig språket och skaffar jobb. Att barn som skiter i skolan och fuckar till sina liv, av deras föräldrar får vi inte kräva skärpning, att de tar itu med sina barn,
nä då. Av sjukskrivna som inte kan verkligen påvisa att de är riktigt sjuka, dom får vi inte kräva att de går tillbaka i arbete. Av rökare som blir sjuka får vi inte kräva att de slutar röka, inte heller av feta som missbrukar mat. Dalt och pjosk är vi bra på. Fy fan, jag tror jag spyr. Vi har helt tappat pondusen i Sverige, vi är ett meningslöst land som inte har en åsikt och har vi någongång det, så vågar vi inte stå för den.

Vi vågar inte kräva någonting. Vi är totalt livrädda för att kräva saker av vuxna människor. Vad skulle kunna hända? Att de la bajs i våra brevlådor? Eller att de gick till tidningarna och "talar ut" som Mange schmidt säger, he he.
Tänk på detta; inga av de elever som anmält lärare för kränkning har kontaktat en tidning och velat få sin röst hörd. Varför inte? Jo, de vet längst inne att de har sjukt fel och att de är ute på jävligt tunn is men hägringen om extrapengar i skadestånd finns där och då kan man tumma på moralen. FY FAN! Jag blir galen.

Annars är det en fin dag.

Melodifuckingfestival.

Jag kan inte låta bli att titta fast jag blir lika irriterad över bidragen varje år. Men det går inte att missa Luuk, han är helt perfekt och det bästa var i lördags när han skulle interjuva LaCarola innan resultaten och hon divade om att jag är carola och Luuk svarade att och du tror du går direkt till final och sen bara tjong! så röstade Sverige rätt för en jävla gångs skull! Ner med LaCarola i orkesterdiket ba liksom! Guuud vad jag skrattade! Helt underbart!

Jag gillar Carolas röst men klarar inte av att se henne eller höra henne prata, hon är den mest inskränkte, korkade och diviga människa Sverige har och det kan omöjligen vara så att vi svenskar anser att hon är den mest begåvade inom musikbranschen, inte kan det vara så illa? Jag avskyr det faktum att Sverige har henne som måttstock, att artister ska upp till hennes nivå för hon har ju knappast gjort något nyskapande de senaste åren? Hon är en diva som har skapat en sfär runt om sig som vi, av någon anledning, anser vara det bästa man kan bli i Sverige och det är patetiskt.
Tänk om hon bara hade sjungit och sedan hållt käft, då hade jag kanske kunnat köpa en skiva men i dagsläget äger jag ingen och så får det bli.

För övrig är jag kär i Björn Gustavsson som har fått äran att ha hand om pausunderhållningen i Melodifestivalen. Det är helt ok, min man är lika kär han. Björns ansiktsuttryck när han svischar iväg i sitt "sväva" nummer i lördags kommer jag att skratta åt länge, länge, länge.
Nu fanns inte det klippet på youtube, än, men håll till godo med hans bidrag med temat kärlek.
Titta och njut.

Förresten höll jag på bröderna Brumundal i lördags, jag är en sucker på disco.

Älg.

I lördags när jag och Lilla åkte hem från stallet rusade en älg över vägen, kanske 100 meter framför oss. En älg är maffigt att få se på så nära håll, vi saktade ner och bara glodde, som värsta stadsborna, kan man tänka sig, vi har ju ändå sett ett par älgar, vi bor ju på landet men ändå. De är så maffiga och magnifika!!

På söndagen kommer vi ridande genom skogen på en smal stig när det plötsligt brakar till precis brevid oss! En älg rusar över stigen, max 10 meter framför oss! Som tur var blev inte hästarna skrämda, det kunde ju ha gått åt pipsvängen men icke. Älgen stannade ne bit bort och där satt vi som två spån och bara stirrade, vi hade varit så nära!! Helt otroligt! Jag ville inte rida vidare, ville bara sitta där med skogen susande runt om oss, värmen från hästen och Lilla alldeles bakom med röda, blossande kinder. Det var ett sådant moment.

Hästarna ville dock vidare, de var inte helt nöjda med att vara så nära skogens konung.

Mat.

Jag och svägerskan ville laga mat på lördagen, göra lördagsgott, njuta av långsam måltid och fan vad vi lyckades!
Förrätt med melon, parma och fetaost, varmrätt med fylld kycklingfilé med fetaost, soltorkade tomater och cremé fraiche och sedan en risotto med vitt vin och parmesan ost. Det var så gott att jag åt tills jag ville spy, hur hemskt är inte det för tänk om jag verkligen hade spytt upp all denna goda mat, då hade jag blivit tvungen att äta ännu mer.
Ibland lyckas man rejält och då väger man 2 kg mer efteråt.
Det var det värt.

Häst.

Jag och Lilla hade erbjudit oss att rida i helgen, till 4 sjuklingar som skulle sättas igång. Fredagen, lördagen och söndagen tillbringade vi i stallet. Hämtade 2 hästar i hagen, gjorde iordning dem, red i 30 min, satt av, gjorde iordning dem, släppte ut dem i hagen, hämtade 2 nya hästar och sen samma runda. Vi hade sol och bitande vind i kinderna varje dag och aldrig känner man sig så levande som när man håller på med dessa underbara, fantastiska djur.

Lilla är en pärla, det var som att tillbringa en massa tid med en gammal god vän, en vuxen vän. Hon vet vad som ska göras, gnäller inte, fixar och donar, tröttnar inte, alltid glad och på. Vi småpratar och skojar och sliter, varje dag blev en 4-5 timmar med hästarna och under tystnad red vi i skogen, ibland Lilla först, ibland jag och det behövs inga ord för båda bara njuter av att vara där, med varandra.

Ny vecka.

Oj, där sprang en helg förbi. Jag skyr datorn under helgen, den är tagen, upptagen, av barnen som spelar och chattar och det passar mig för annars blir jag sittande men nu i helgen gjorde jag annat än satt, mycket annat.
Helgen handlade om Lilla, hästar, mat, melodifestival. Jag får beta av ämnena. Jo, älgar handlade det om också.

Update

Vi fortsätter på failure temat från igår och röker på som om vi skulle dö imorgon vilket också kan ske eftersom att man är så dum i huvvet. Men 21a blir det andra bullar för det här går ju inte alls men INTE TAPPA SUGEN, utan bara nya tag liksom.

Förresten tackade jag nej till det där jobbet för magen skrek nej nej nej och magen, den ska man lyssna på.

Annars skiner solen och inne skiner skiten i solens strålar om man säger så.

Kram förresten, all hearts day idag.

Failure

Jag bär på en hemlighet.
Det är vad jag tänker när jag går ut från Statoil imorse, ungerfär kvart över 7.
I ren frustration köper jag ett paket cigaretter, åker hem, tänder en och inhalerar. Blir alldeles snurrig. Istället för att fira 3 dagar utan cig står jag på trappan (som 1000 gånger förr) och för varje inhalering tänker jag att jag är ett sånt misslyckande.
Efter gårdagens krig med maken OCH med Mellan (efter medicinen gått ur kroppen) drar jag som ett mantra i mitt huvud att jagvillrökajagvillrökajagvillröka det är allt jag vill, jag har ont i magen av suget och jag kan inte tänka på NÅGOT annat.

Jag har fått tid den 21a februari hos husläkaren men hur ska jag hantera det här fram tills dess? Jag snusar och snusar men det svider i munnen och allt känns helt jävla meningslöst.

Nu har jag rökt 2 cig idag. 2 misslyckanden inom loppet av 2 timmar. Resten av dagen ska bli en bra dag.

1½ dygn

Jag är sjukt röksugen men tänker inte ge efter. Jag hatar det här suget i magen och jag är flera gånger på väg ut, ut och tända men sen kommer jag ihåg och alla minuter tänker jag på nästa, nästa cig, nästa inhalering och sen minns jag att nej just det, jag ska ju inte röka, så tar jag en snus istället, en liten minicatch men den svider, min mun vill inte snusa.
Jag har huvudvärk och känner mig lite ledsen idag, känns som om jag inte har fått äta eller sova.
Jag vet att det ska vara så här men det är inte kul.

21 februari ska jag till vårdcentralen och få medicin och uppeppande samtal. Bara att få prata med sköterskan i telefon gav mig pepp, hon var så GLAD för min skull och HÅLL UT, det blir bättre och HEJA HEJA. Hon känner inte ens mig.

Jag hatar hatar hatar det här, jag vill röka, jag vill jag vill men jag ska inte.
Jag vill även kunna springa till tåget utan att dö, fatta om man dör där på perrongen, ansiktet rakt ner i den skitiga asfalten och alla hålögda Byhåla resenärer som blänger.

Har jag sagt att jag luktar gott? Vansinnigt gott. Rök luktar bajs. Se där, nu ler jag. Vi får hjälpas åt, ni och jag, att hitta bra saker mitt i allt detta elände, för jag ska just skiljas från en partner som jag har haft i 23 år.
Häng med på skiljsmässoresan nu.

Hopp.

I lördags var jag, Mellan och Lilla i badhuset.
Jag gillar inte badhus.
Man är vinter-blek-fet, med vinterpäls och saggig-2006 bikini.
Man är helgsvullen och vardags-slarvande plufsig.
Dessutom harj ag fått celluliter på armarna. Det suger verkligen. Jag kan acceptera celluliterna på låren men armarna, va fan! Då är ansiktet nära.

Iallafall. Mina barn vill dit, maken vill ligga hemma och vara trött och grinig och vanligtvis är det jag som har den rollen men just denna lördag, känner jag, att va fan, klart ungarna ska till badhuset.
Jag löste det med att inte titta i en enda spegel eller reflektion i något fönster. Jag tittade inte ens på mig själv när jag tvålade in mig i duschen.

Att vara med Mellan i ett badhus brukar vara en upplevelse. Hon älskar att bada. Simma gjorde hon när hon var 6 år, dyka likaså. Hon började träna teknikhopp för 1½ år sedan, gick 3 lektioner, var med i en tävling, kom 2:a. Ni fattar läget.
Allt i ett badhus skall göras samtidigt. Duscha, badta, hoppa, dyka, simma, vara i äventyrsbadet, åka rutschkana osv osv osv. Ni hajjar.

Nåja. man kan lugnt säga, att så är det inte nu.
Vi kommer dit, duschar och allt det där, kommer ut i badhuset, jag simmar några längder medans tjejerna hoppar från svikten.
Sen vill Mellan sitta i bubbelpoolen.
Så vi sitter där.
Sen går vi till äventyrsbadet, åker 2 omgångar i rutschkanan.
Sen vill Mellan sitta i bubbelpoolen.
Så vi sitter där.
När vi sitter där, plockar de bort avspärrningarna från 5ans hopptorn. Jag sneglar på Mellan. När vi var i Örebro hoppade hon från både 3an och 5an. det var för 2 år sedan. Mellan är helt ointresserad.
Då reser sig en liten, liten tjej brevid mig.
Jag tror jag går och hoppar från 5an
säger Lilla.
Hon ställer sig kavat i kön. Alla i bubbelpoolen börjar mumla, va! ska den där lilla tjejen...hon vågar säkert inte...hon kommer att banga...

Lilla går upp för den långa stegen, går längst ut på kanten
och hoppar. Utan att blinka.
Jag och Mellan gör high five och när Lilla kommer upp till ytan ställer jag mig i bubbelpoolen och vrålar
bra gjort Lilla! Hejja hejja!

Sen äter vi lunch. Badar lite till. sitter i bubbelpoolen. Bastar, Duschar. Åker hem.
Allt detta i ett lugnt, harmoniskt tempo.

Så kan det vara.

Wake up call.

Ibland knackar Gud eller någon på axeln och talar om att
du, passa dig, du e fan inte odödlig
och man kan välja att skita i det eller man kan stanna upp, se sig omkring och fundera på hur man ska göra tillvaron bättre.

I fredags blev jag oplanerat medbjuden på drinkar och efter att ha duschat o sprutat på mig gott, skickat iväg mannen o barnen till svärisarna för att kolla på Let's dance skulle jag precis bara ta på mig skorna och skynda iväg till pendeltåget, när jag inte kan hitta min plånbok.
Den finns ingenstans. Jag rusar ut till bilen i garaget, söker igenom framsätet, baksätet, motorhuven, allt, men ingen plånbok. Så minns jag, hur jag stannade i den lilla byn innan vår håla och kikade in i den lilla klädaffären och som reade ut ett par ursöta rutiga, lågskor för 90 bagis och dem köpte jag och la därefter plånboken i den kassen.
Rusade in igen från garaget, slet upp plånboken, kastade mig ut, låste ytterdörren och började springa till tåget.

Vi bor ungefär 2-300 m från pendeltåget, inga uppförsbackar. Jag har sprungit den sträckan måååånga gånger, med olika resultat men jag har alltid kunna springa hela vägen.
Nu kunde jag inte andas. det kändes som om hjärtat skulle sprängas i bröstet, det pep och väste när jag andades, jag fick yrsel och svettades som en tok.
Det var så illa att jag missade tåget.
Jag klarade helt enkelt inte den sista trappan på perrongen, jag trodde att jag skulle ramla ner och dö, det snurrade i huvudet och dunkade i öronen.

Jag har ganska lågt blodtryck till vardags och har en vilopuls på 51-52, vilket motsvarar en vilopuls för en elitidrottare. Ni som känner mig vet hur mycket jag idrottar.
Typ aldrig.
Nånsin.
Över min döda kropp.
Stallet och ridningen är en helt annan sak, det är ingen ren konditionsträning. Detta oerhört korkade inställda fokus, innebär att jag är råstark i benen men kan inte springa 10 meter.
Jag har ingen som helst kondition. Jag är 36 år. Min kropp mår jävligt dåligt.

Så fredagskvällen, lördagen och söndagsförmiddagen ägnades åt att fundera.
Klockan 12.20 ungefär, på söndagen, rökte jag min sista cigarett.
Än så länge tar jag snus men jag ska idag få en tid till husläkaren för att få tabletter utskrivna som hjälp, jag vet ju sen tidigare att varken plåster, niko tugg eller böcker som "Aldrig mer rökare" inte hjälper.

Allt som snurrar i mitt huvud just nu är hur i helvete kudne jag vara så jääävla dum.

Tycka

Man ska tycka så mycket. Ha en åsikt om allt. Det gör jag men jag orkar egentligen inte. Just nu är jag slö, slapp och likgiltig. För det är egentligen väldigt lite som påverkar mig personligen. Men ok, lite kan jag tycka.

Valet i USA: jag vill att Obama vinner men tror inte att det blir så. Demokraterna har målat in sig i ett hörn med Obama och Hilton, många är så konservativa att de inte klarar av varken en kvinna eller en svart som president så dom kommer att rösta på Republikanerna istället.
Den kommentaren snodde jag rakt av från en amerikan som interjuvades i DN igår, han beskrev precis vad jag tyckte.

Vädret: är skit och ja, we had it coming. Allt har att göra med klimathotet men jag känner mig kluven för jag vill ha sol och värme, fast jag vet att det beror på klimathotet. Jag är en hems människa.

Mode och heminredning: ledsen, men jag är helt ointresserad.

Betyg tidigare i svenska skolor: varför inte? Det daltas alldeles för mycket i de svenska skolorna, det är ingen jävla lek där ute i verkligheten.

Det är allt jag hade att tycka till om idag.
Jo, förresten, missa inte nya serien Tudors som började igår på SVT, en såpa om 1500 talets england. Helt fantastisk. Och sexig.

Sömn

Jag älskar att sova.
Alltså, det är det bästa jag vet.
Bättre än att ha sex, föda barn eller äta god mat.
Min förkärlek till sömn gör att jag kan sova precis var som helst. Jag har aldrig problem med att sova borta, på hotell eller i små friggebodar. Allt som är i rörelse, såsom tåg, bil, buss eller flyg, sover jag gott på.
Har jag tråkigt, kan jag bestämma mig för att sätta mig ner och sova lite.
Sitter jag på ett pendeltåg och inte har något att läsa, sova. En gång somnade jag stående på ett pendeltåg, hållandes i stången i mittgången. Än idag kan jag inte fatta varför inte benen vek sig.
Jag har ett skarpt minne av att jag under en lektion i femte klass, bad om att få gå på toaletten. Där satte jag mig och sov, bara för att det var så tråkigt.
Jag har också minnen om hur jag som liten hos dagmamman byggde kojor, där jag kröp in och sov.
Det är helt sjukt egentligen! Jag kan sova 7 timmar en natt, gå upp, vara uppe några timmar, sova några timmar, vara uppe osv osv. Även om jag sover på dagen, sover jag gott om natten!
Det verkar som om mitt behov att sova aldrig blir mättat.

Det enda problemet är, att kör jag en bil och det är ensamt och trist, utan bra musik, ja då vill jag sova. Ni anar inte hur många gånger jag har slappat mig själv i ansiktet för att inte nicka till.

Nu har jag det förbannat tråkigt, eftersom att jag skriver nåt så här ointressant. Man kanske skulle sova lite.

Morgonstund har guld i mun...

När jag och barnen kommer ut för att åka till skolan, striiilar regnet ner.
Inte nog med att det regnar, det striiiilar. Lite blåst på det så hade man verkligen känt sig älskad.
I bilen höjer jag volymen när de spelar "Wanna be startin something" med Acon och Michael Jackson och hojtar till barnen att nu piggar vi upp oss lite!

De tittar ut genom varsitt fönster, hela vägen till skolan. Säger inte ett ord.
Framme vid skolan stannar jag bilen, sänker volymen och säger klämkäckt ha en bra dag!

Jag tror inte att de säger hej då tillbaka, de bara kliver ur, stänger bildörren och vänder ryggen mot mig.

Jag tror att det var en bra morgon?

Jobb.

Jag pratar sällan (aldrig) jobb här.
Varför det kan ni (1 person, typ) undra som inte känner mig.
För flera år sen hade jag en annan blogg där jag ganska öppet beskrev min dåvarande jobbsituation, som var helt kaotisk med en chef som inte hade alla hästar i stallet. Jag skrev aldrig ut mitt namn, företagets namn eller chefens namn.
Men en liten fågel viskade i chefens öra om bloggen och det blev ett himla rabalder.
Chefen ville stämma mig för förtal och ärekränkning, bara för att jag skrev att hon var dum i huvudet. Det är ju ofta så, att folk som är dumma i huvudet inte vet eller förstår det själva så de blir oerhört kränkta när någon talar om det. Det blir jobbigt.
Ja, jobbigt var det, men jag ångrar inte något av det jag skrev. Det enda jag ångrar är att jag la ner bloggen. Det var oerhört fegt av mig.

I allafall så har jag valt att inte skriva om jobb saker här. Fast jag kanske måste ändra på det för jag är innerligt trött på hur min jobbsituation ser ut just nu. Ska fnula lite på den saken.

Saken är den, att det den chefen gjorde, pågår varje dag, på väldigt många arbeten. Företagen sitter än idag handfallna när såna situationer uppstår, de vet helt enkelt inte hur de ska hantera chefer utan koppar i skåpet. Det saknas en krisplan för såna situationer, människor mår ofattbart dåligt och ingen varken vill eller kan hantera det.
Det finns ingen universal lösning men jag vet att den vägen jag och ett par kollegor, valde, är den mest rakryggade och ärliga. Inte den enklaste, men den som vi kan sova gott över.

Dödläge.

Jo det är väl så, att jag är inne i ett dödläge i allt.
Jobbet: väntar på svar på nya, gamla är ett skämt.
Barnen: jodå, lugnet ligger, alla gör det de ska. Just nu.
Maken: jodå, han gör inte det han ska. Just nu.
Hemmet: badrummet fortfarande orenoverat och nu har man nästan börjat vänja sig, hur hemskt är inte det?
Hobby: still going strong. Jag betalar för att komma dit och få skäll. I måndags fick jag beröm. Det kommer jag leva på i ett halvår.

Sen har jag inget mer i mitt liv som engagerar mig. Haja vad trist. Ok, en massa små detaljer, men de är ju heeelt ointressanta.

Krig.

Överallt i bloggens värld, krigas det.
Ken Ring mot Linna på expressen.
Sjöjungrun mot Malin Fotbollsfrun Wollin.
Yada yada yada....

Men här krigas inget alls.
Kooom o kriga! Jag skulle älska att få en anonym liten bloggare som kom hit och skrev spydiga, elaka saker som jag kunde få bemöta.

Komsikomsi.

Sunk Runk

Ja ursäkta men nu hajade ni till i alla fall, ni som kolla in här i i hopp (vånda?) om att jag ska skrivit något klokt/roligt/undergivande men bara hittar ännu en dag med triiistessssss.

Jobb

Jag sitter på jobbet och det är så tråkigt att klockorna stannar.
Fy fan vad jag ruttnar på det här.
Jag skulle hellre jobba som sophämtare just nu.

Aaaahhhhmen fy fan....

...vad trist det är med måndagar.
Det enda ljusa idag är att solen sken på lunchen och jag och kollegan tog en promenad.
För övrigt kaos hemma inatt med Mellan som tog 3 timmar att somna och Lilla som somnade men vaknade och tjöt som en gris bara för att jag bad henne stanna i sin säng.
Så det kommer att vara 2 underbart sjukt trötta barn vi hämtar idag.
Någon som vill byta?

Kram

Kram på mig idag, idag är min födelsedag.
Allt jag hade önskat mig var en middag planerad, inhandlad och tillagad av maken.
Det fick jag.
Men jag fick också två skitsnygga toppar och ett vackert halsband av maken och barnen samt rosor, tänt ljus och sång på morgonen.
Gillar inte frukost på sängen, det smular och man spiller och har sig men lååång frukost framdukad av maken vid köksbordet hanns med.
Dagen tillbringades i pulkabacken med barnen, vi haffade den lilla snö som kom men som nu helt har smält bort.

Ikväll börjar I en annan del av Köping, den ska vi se.
Bra avslutning på bra dag.

Krig vs Fred

Nu börjar vi se ett mönster.
Förr hade vi krig, krig, krig, fred, krig.
Numera har vi fred, fred, fred, fred, fred, fred, krig, fred, fred, fred.

Mellan är go och glad som en kexchoklad, i hennes veckobok skriver fröken
Mycket, mycket, mycket jätte, jätte, jätte fina dagar.

Så, summa summarum om veckan; stort krig, omgärdat av mycket fred.
Synd bara att jag har problem med berg och dalbanan av känslor, tisdagens krig svider fortfarande.
Men jag ska jobba på det.

Boktips

Om ni bara ska läsa 2 böcker så läs John Irvings Änka i ett år och när ni har klarat av den plockar ni upp Tills jag finner dig av samma författare.
Se där, nu behöver ni inte göra något annat.

Förresten fick jag bokan Bitterfittan igår av J med orden:
-jag tror den passar dig bättre än mig.
Eh..tack?

Fredag

Jag önskar att
jag hade en massage och ansiktbehandling inbokad idag
en ny fräsig outfit på en galge
en flaska vitt på kylning
ett gäng brudar som stormar in vid 18 och kacklar hysteriskt
en taxi bokad till en stökig klubb som bara spelar disco heeela kvällen

Istället har jag
ett hem som är dammsuget och våttorkat
fika hos svärmor på eftermiddagen
tacos på middagsmenyn
Let's dance på TV klockan 20

Och det är inte fy skam inte, nej då.
Men önska kan man.