Sömn

Jag älskar att sova.
Alltså, det är det bästa jag vet.
Bättre än att ha sex, föda barn eller äta god mat.
Min förkärlek till sömn gör att jag kan sova precis var som helst. Jag har aldrig problem med att sova borta, på hotell eller i små friggebodar. Allt som är i rörelse, såsom tåg, bil, buss eller flyg, sover jag gott på.
Har jag tråkigt, kan jag bestämma mig för att sätta mig ner och sova lite.
Sitter jag på ett pendeltåg och inte har något att läsa, sova. En gång somnade jag stående på ett pendeltåg, hållandes i stången i mittgången. Än idag kan jag inte fatta varför inte benen vek sig.
Jag har ett skarpt minne av att jag under en lektion i femte klass, bad om att få gå på toaletten. Där satte jag mig och sov, bara för att det var så tråkigt.
Jag har också minnen om hur jag som liten hos dagmamman byggde kojor, där jag kröp in och sov.
Det är helt sjukt egentligen! Jag kan sova 7 timmar en natt, gå upp, vara uppe några timmar, sova några timmar, vara uppe osv osv. Även om jag sover på dagen, sover jag gott om natten!
Det verkar som om mitt behov att sova aldrig blir mättat.

Det enda problemet är, att kör jag en bil och det är ensamt och trist, utan bra musik, ja då vill jag sova. Ni anar inte hur många gånger jag har slappat mig själv i ansiktet för att inte nicka till.

Nu har jag det förbannat tråkigt, eftersom att jag skriver nåt så här ointressant. Man kanske skulle sova lite.