I lördags när jag och Lilla åkte hem från stallet rusade en älg över vägen, kanske 100 meter framför oss. En älg är maffigt att få se på så nära håll, vi saktade ner och bara glodde, som värsta stadsborna, kan man tänka sig, vi har ju ändå sett ett par älgar, vi bor ju på landet men ändå. De är så maffiga och magnifika!!
På söndagen kommer vi ridande genom skogen på en smal stig när det plötsligt brakar till precis brevid oss! En älg rusar över stigen, max 10 meter framför oss! Som tur var blev inte hästarna skrämda, det kunde ju ha gått åt pipsvängen men icke. Älgen stannade ne bit bort och där satt vi som två spån och bara stirrade, vi hade varit så nära!! Helt otroligt! Jag ville inte rida vidare, ville bara sitta där med skogen susande runt om oss, värmen från hästen och Lilla alldeles bakom med röda, blossande kinder. Det var ett sådant moment.
Hästarna ville dock vidare, de var inte helt nöjda med att vara så nära skogens konung.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar