God morgon.

Eller, egentligen är det en skitmorgon. Det är ju tråkigt att känna så när gårdagen var så fin och jag dessutom kastade mig upp på Byr och red en liten tur alldeles solo, det var ju inte fy skam!
Men så kom idag.

Jag är lealös trött på morgonen men snoozar inte, har aldrig gjort i hela mitt liv. Kliver upp när klockan ringer, klockan som är en digital väckarklocka med en signal som kan väcka döda. Klockan fick jag när jag fyllde 13, det ni! Den har alltså väckt mig hela mitt yrkesliv!
Iallafall, skit i klockan.

Jag gör det jag ska göra på morgonen och när jag precis ska börja fixa håret känner jag att...jag måste gå på toa. Det hör inte till vanligheterna men jag gör som kroppen säger. Och när jag sitter där och känner mig allmänt konstig får jag ett blodtrycksfall som heter duga.
Så det är bara till att lägga sig på golvet med fötterna upp på handfatet. Jag kallsvettas som en gris och vet ju så väl att nu kommer jag bli döv och sen blir jag blind och sen svimmar jag och fan vad tighta jeansen är, bäst att jag tar av dom. Så det gör jag.
Så blir jag döv, eller inte DÖV men öronen fylls med brus och det är ju som att vara döv för jag kan bara höra bruset, inget annat.
Men jag blir inte blind utan efter en stund försvinner bruset och där ligger jag på golvet i badrummet utan jeans eller trosor (på något sätt hade jag fått av mig allt).
Jag är så inihelvete glad att jag låste dörren så inte Stora sliter upp dörren mitt i allt. Det hade blivit så konstigt.

Sen reser jag på mig, tar på mig jeansen, fönar håret, plockar ihop mina saker. Åker till jobbet.
Sjuk jävla start på morgonen.
Jag mår nog ganska fint men det känns ändå som att det här blir en skitdag.

Livet är fint!

Jag har en alldeles fantastisk dag idag!
Jag är frisk, barnen är friska, räkningarna är betalda (nästan...) och kylskåpet har mat.
Maken är borta i 3 dagar på jobb, det är såklart inte kul alls men jag ser fram emot att han kommer hem.
Jobbar hemma idag, Plura ligger och fiser vid mina fötter. Får massor gjort, jobbet är körigt just nu på grund av bokslut men jag har faktiskt allt under kontroll.
Stora är på en bra nivå, Mellan likaså. Lilla är lilla med idel solsken just nu.
Jag vet inte varför men just nu är livet fint.

Så då passar jag på att njuta av det.

En blogg är en blogg....

Hamnade i helgen i en diskussion om bloggens privata sfär.
Ha ha ha. Nu skojar jag.
En blogg är inte privat. Den finns till allmän beskådan på INTERNET. En blogg kan råkas på av många och finns kvar länge, längre än man kanske kan önska.
Vill man hålla sig så pass privat att INGEN läser, då skriver man i en handskriven, eller för all del, elektronisk dagbok.
Vill man ändå skriva på internet men inte vill att VEM SOM HELST ska läsa, då låser man bloggen så att dom man vill ska läsa får logga in med lösenord. Man ska ändå komma ihåg att det man skriver finns kvar. Räcker med ett argt inlägg om en vän och den vännen läser, kopierar texten och sparar, det räcker för att förstöra mycket.
Vill man skriva och få feedback, tillåter man kommentarer.
Vill man skriva och skiter totalt i vad andra tycker, kan man ta bort kommentatorsfunktionen.
Svårare än så här är det inte.
Det här är inte mina åsikter utan det här är verkligehet.
Vill man skriva saker som VISSA inte borde få veta, ska man inte publicera det på en blogg.

Sen kan man ju undra varför man är så jävla feg att man skriver saker om folk på en blogg istället för att konfrontera dem fejs to fejs.
Ja ja, det är ett annat inlägg...

Jag ska.

Jag ska, jag ska.
Händer altör ofta att jag hamnar i jag-ska fällan, alla dessa saker jag ska göra men som aldrig blir av.
I helgen blev det av en massa saker.
Finaste svägerskan kom med finaste bebisarna ever, bodde hos oss så att vi fick njuta massor. Middag med svärisar, svägerskan och svågern på fredagen, svärisar renoverar kök och är så tacksamma att bjuda på mat. Mycket prat och skratt och utvälta saftglas, just a ordinary friday dinner, me like!
Lördagen avr dagen D för finaste M. J kom (finaste J of course) och hjälpte mig med håret, blev så fin!
Bröllopet var så vackert, kort och kärleksfullt och festen därefter var som en bröllopsfest ska vara - fantastiskt kul.

Så massor med kärlek hela helgen.
Men med söndagens baksmälla rullade några mörka moln in på min himmel.
Två fina människor nära mig mår dåligt. Den ena är ung och behöver stöttning på vägen till vuxenlivet.
Den andra är vuxen men med problem större än hon nånsin kan förstå och i brist på självinsikt helt okontaktbar i försök till hjälp.
Prioriterar det jag kan och hjälper Stora som behöver oss, som alltid, mer än nånsin.

Nåväl.
Måndag, ny vecka. Maken bortrest till onsdag kväll. Ska hinna med barnen, hunden, middagar, tvätten, städning, hästen, stallet, jobbet you name it. Saknar honom redan.
Jag ska.

Dagens Byr.

Jaha, dags för bilder igen.... Jag som just skulle äta....

Jaså du har äpplen med dig? Hejsan hejsan lilla äpplet!

Aj då.

Tänk att man lyckas klämma in saker fast man inte har tid, egentligen.
Fick veta att 2 andra i stallet skulle ut och rida igår kväll och jaaaaa, det ville jag ju så gärna, det funkar alltid att stryka saker man INTE vill göra och klämma in saker man VILL göra, fantastiskt eller hur?
Iallafalländå så ger vi oss iväg, tog någr aminuter för mig att komma upp men snabbare än förut, skräcken knyter sig i magen men den lossnar också, det vet jag ju. Fina J står brevid och är stöd, känner mig som en gammal kärring som ska sitta upp föör första gången men det funkar ju om hon står där så hon får stå där ett tag till.
Vi ger oss alltså ut i sensommar kvällen som visar sig från sin bästa sida.

Så kommer vi till en stor äng med knähögt gräs. Har precis, sakta, tagit oss ner för en brant slänt, har långa tyglar på Byr när plötsligt ett rådjur far upp som en kanon ur gräset!
Needless to say flyger jag av, min taskiga balans-långa tyglar-skrämd häst= dålig kombination.
Jag hinner tänka att få för fan ur foten ur stigbygeln innan jag slår i marken och eftersom jag är en förståndig människa som lär mig av misstagen så har jag säkerhetsvästen på mig.
Byr travar iväg en bit men stannar och ställer sig och kissar.
Hälen gör satans ont och revbenen mumlar lite men all in all så är jag ok.
Linkar fram till Byr och efter några andetag hoppar jag upp i sadeln igen och vi fortsätter vår ridtur.

Det gick ju bra. Både att ramla av och att komma upp igen.
Problemet är nu att hälen gör satans ont och jag ska gå i högklackat på lördag.
Det får jag inte ihop.

High five!

Ett dygn efter det mest spektakulära rånet i Sveriges historia, kan jag inget annat än ge en HIGHFIVE åt rånarna.
Ingen blev skadad. Inga bilar brändes och orsakade monstruösa köer på E4:an (hatar sånt) och minimalt med förstörelse.
Det är en jävla tur att vi har rånare som gör sånt här så polisen får upp ögonen för hur dåligt deras beredskap fungerar och värdedepåerna får ÄNNU en chans att se över sina pissiga rutiner. Jag menar, vi snackar MILJARDER med pengar!
Någon dricker champagne i helgen, sanna mina ord....

Okej då...

Jjag ska inte klaga. Har ju massor inbokat, roliga saker!

Torsdag, kanske....besök?
Lördag: bröllop och partaj
24 oktober, maskerad! Whoaaa! Musik tema!!
2 nov, intressant föreläsning om flickor med ADHD
16 nov, kanske, stor seans i Stockholm, spännande!
21 november, tjejkväll på Berget!
Härligt med utropstecken!!

Däremellan; jobb, jobb, Byr, Plura, jobb, jobb.
Jag vet, det kunde ha varit värre.

*GAH!*

På lördag ska vi på bröllop.
Igår kom mina skor.
De var för stora.
Alltså, KANOT förstora.
Klänningen provade jag i lördags, den var för stor. De skulle sy in den.
De har inte hört av sig.
Presenten fixade vi igår. Eller, iallafall en del av den.
Och så jag som inte kan låta bli att ordna hemligheter, det ska vi också klara av.
Har inte hälsat på Byr. Stora ska till tandis idag och BUP imorgon. Lilla och Mellan hade läsläxa igår som vi betade av i pauserna på Idol.
Jag la in veckans första tvätt imorse. Då har jag bara sjuttioelva kvar.
Jag har inte tagit en enda promenad med Plura de senaste dagarna (innan ni ringer animal cops så kan jag tala om att det har andra gjort...)

Skulle vilja ha en endaste dag till i veckan. En helgdag. Allt jag begär.

Nu kommer mörkret.

Nyss hade vi 20 grader och strålande sol. Helg och sovmorgon. Tömkörning med Byr och Lilla körde shettis och vagn.

Hamburgarlunch på Nilssons altan, inklusive kaffe. Kändisdjungeln på tv och smaskig wok middag, hos Nilssons of course.

Sen blev det måndag, Stora har början till magkatarr och Mellan glömmer medicinen, igen. Plura kämpar med sin tratt, rullar sig i hästbajs på söndagen och i nåt annat bajs på måndagen. Tvättkorgen svämmar över (hur är det möjligt!?) och fredagsstädningen är ett minne blott för nu ligger det reklam högar, svettiga fotbolls strumpor och skolböcker i en salig röra.

Maken och jag vässar och fräser för plötsligt ska allt hända på samma gång och vem lovade egentligen, vem sa egentligen, vem försökte egentligen, styra upp allt det röriga? Istället för att kura ihop oss under täcket, tillsammans, styrs våra agendor av andras viljor, andras behov. Alltid finns det någon som behöver, vill ha, måste få av oss.

Temperaturen sjunker, mörkret sänker sig. Måste ta på mig jacka på morgonen, fryser om fingrarna i matsalen på jobbet.

Vill egentligen inte vara här utan drömmer mig till 29 november. På nåt sätt tar vi oss dit, utan att bli tokiga på kuppen.

Hotel Hilton, Sharks Bay, Sharm el Sheik.

Gästbloggaren.

När jag är med i stallet där hästen bor får jag springa lös. Så jag jagade katten och skällde på hästen och då satte matte fast mig här. Jävligt tråkigt om ni frågar mig.

Imorse åkte jag bil med matte och då fick jag sitta längst fram så att jag inte skulle klia mig på halsen. Jag gillar inte att ligga ner när vi åker bil. Efter ett tag somnar jag sittandes. Om vi hade haft en vänsterstyrd bil hade det varit jag som kört! Det hade varit rart det.

Jag och matte på promenad. Matte säger att vi ska vara glada att vi bor där vi bor för det är vackert. Jag fattar ingenting. Om vi inte bor där vi bor, vart ska vi då bo? Sen började det regna. Jag blev jätteblöt och matte svor.

Hej på er.

R.I.P.

Patrick Swayze har somnat in.
Dirty Dancing var för oss 70 talister lika stor som Grease, Saturday Night Fever och många andra filmer var för alla andra generationer.
Sov gott.
Vi kan ju idag glömma låte She's like the wind....

Kvällsamtal med Plura.

Självklart har jag snott idén från Alex Schulmans eminenta blogg, där han, om vi har tur, varje dag skriver ner underbara dialoger med sötaste dottern, Charlie. Det som är bra ska man sno har jag bestämt mig för.

Jag: Go kväll Pluris...
Plura: Mmm.
Jag: Hur har dagen varit?
Plura: Strålande. Det är kvällen som är problemet.
Jag: Tråkigt att höra. Något jag kan hjälpa dig med?
Plura: Vad tror du?
Jag: Hmm, ingen aning? Behöver du gå ut och kissa en sista gång?
Plura: Nej.
Jag: Då vet jag faktiskt inte.
Plura: Ta en titt på mig.
Jag: Ja?
Plura: Du ser inget ovanligt?
Jag: Neeeej, faktiskt inte?
Plura: Är du helt dum i huvudet? Är du full?
Jag: Nu tycker jag att du är otrevlig. Jag antar att du syftar på tratten runt ditt huvud?
Plura: Preeeciiis. Du är ett geni.
Jag: Om du bara gav fan i att klia dig på ditt fukteksem hela tiden, vi får ju fanimig inte sova på nätterna och det är äckligt! Äckligt! Det varar ju!
Plura: Ja ja, lugna ner dig. Nu vet jag vad du tycker. Ta av den här jävla parabolen nu så lovar jag att inte klia inatt. Deal?
Jag: Tror du jag är dum i huvudet?
Plura: Ja.
Jag: God natt. Sov gott.
Plura: Jag kanske blir Cujo inatt. Anfaller er.
Jag: Tror jag inte. Tratten kommer att ta emot, du kan ju för fan inte gå förbi en vägg förren du fastnar.
Plura: ...

....

....

Jag: Du?
Plura: Mmmm?
Jag: Vilka kanaler får du in?
....

Hippa!

I slutet av september ska älskade M gifta sig.
M och jag go way back he he, vi bodde 50 meter från varandra från 4 års ålder, gick lekis, grundskolan och högstadiet tillsammans. Såg samma filmer, lyssnade på samma musik, hade samma kompisgäng, hatade samma lärare och började tjuvröka tillsammans.
Vi delade första fyllan, första folkparken besöket och första sexet. Ja ja, inte tillsammans fattar ni väl men detaljerna delade vi med varandra.
M och jag kan dra repliker från filmer som vi såg på 80 talet och fortfarande skrattar vi hejdlöst.
M och jag levde samtidigt i destruktiva förhållanden, M är gudmor åt Stora och Mellan och det spelar ingen roll om vi inte ses på ett halvår, vi kan varann lika bra ändå. Till M kan jag maila och berätta de senaste 3 månadernas händelser och hon blir inte grinig och undrar varför vi inte ses. M vet.
Jag kan göra M fullkomligt vansinnig när jag pratar för högt, för fort och avbryter alla andra eller rättar hennes felstavningar eller felaktiga ord. GALEN blir hon.
Men M kan inte göra mig arg. Hon är nog den enda människan i världen som inte kan göra mig arg. Irriterad kan jag bli på henne, allra mest över hennes kontrollbehov och förmåga att ta på sig alla andras bördor och inte vara snäll mot sig själv.

Ialla fall, i lördags hade vi möhippa för M och det blev ännu bättre, roliga och galnare än jag hade förväntat mig. Man kan kort sammanfatta hippan med några viktiga ord.
Rullskridskor. Gulddräkt. Champagne. Afrikansk dans. Picnic. Vin. Silversmide. Middag. Vin. Shyssta schivor. Doobidoo. Galet. Dans.Vin.
Ja det var nog allt.

Igår var jag bakfull som en örn, vaknade hemma hos L vilket var mysigt, sitta och äta frukost tillsammans och skvallra om gårdagen. På eftermiddagen släpade jag mig ner till stallet och red Byr och bara det var en upplevelse men det jag egentligen ville komma till är, att det blir en sjuhelvetes resa på M's bröllop. Var vi galna i lördags kommer vi vara WICKED då.
Så passa er.

Can we do it? YES we can!

Fredagen var en blandning av sött och sött som Berghagen skulle säga.

BUP samtal med Stora på eftermiddagen där kommer alla känslor på en gång och jag kan inte ens titta på Stora, min fina fina Stora som viker ihop sin kropp i besöksstolen och jag vet hur hans klump i halsen växer och svämmar över, för min klump är lika stor, kanske, och psykologen är så bra, så fin och hon tystnar och jag tittar i golvet och mina tårar bränner och Stora tittar i golvet och hade jag haft lite kraft, lite mod, hade jag tagit hans hand och lovat, lovat att det kommer bli bra men just nu är det inte bra men tro på mig, snälla.

Efteråt är det som efter ett åskoväder har dragit förbi på sommaren, vinden stillnar, solen kikar fram och luften är hög och klar. Älskade Stora har rätat på ryggen och fått färg på kinderna. Kunde jag skulle jag ta alla hans tyngder på min egen rygg men han håller hårt i dom, precis som man ska, för han måste själv bygga muskler för att orka bära.

Det fanns ingen återvändo med Byr och med M och O gör vi i ordning hästarna och M säger att på 3 sitter vi upp tillsammans och hon räknar och kvar står jag på amrken, utan att andas dessutom. men M hoppar av och ställer sig vid mig och säger att nu hoppar du upp och så gör jag det och plötsligt kan jag andas igen och vi rider ut på stubbåkrarna, full galopp och Byr frustar och gör allt jag ber om och jag är hög! Hög på lycka av att få rida denna fina fina häst och nu går det bara framåt!

På kvällen åker maken med tjejerna till Nilssons, jag och Stora myser hemma framför Idol (tillsammans! otroligt!) och yes, det är gött att leva.

Bra sagt!

Ur torsdagens kulturdel, DN. Interjuv med Igor Ardoris, lärare, mental tränare och internationell coach (känd från tv-serien Klass 9A)

Vad är själförsvar?
Det är metoder för att ta vara på dina fysiska och mentala resurser. Syftet är att du ska fungera och må bättre.

Kan man träna sig till lycka?
Ja, så länge du själv har definierat vad lycka är. Det kan ta tid att bli medveten om vad som ger glädje och det är en stående fråga man bör ställa sig livet ut. Men det komer alltid att komma hinder. De riktigt framgångsrika är som larven som försöker klättra uppför ett träd. Trots att han blir nedblåst, börjar han klättra upp igen. Han ligger inte på marken och frågar sig "varför hände detta mig?".

Vad händer om jag inte satsar på själförsvar?
Jag vill inte måla upp något skräckscenario. Det handlar om hur stor portion kontroll man vill ha i sitt liv. Alla människor blir ledsna, sårade, rädda och arga. Men de med bra försvar känner sig inte lika utsatta eftersom de kan hantera känslorna. Då blir man mer närvarande och tror mer på sin framtid. Många kan inte njuta eftersom de är så rädda för vad som ska hända imorgon.

Så jäkla bra sagt!
Med detta, gör vi fredag hörrni!

Hur svårt kan det vara!

De senaste dagarna har jag haft en vulkan inom mig. En vulkan som haft varm lava som tidvis svämmat över på grund av tjuriga tonåringar, tjurig 9 åring, hyperaktiv 10 åring, make som prioriterat jobb, hund som får fukteksem, jobb som hopar sig, läkarbesök med barn som resulterar i att jobbtimmarna blir få. Och så vidare.

Så igår var jag ganska frustrerad och inget är ju bättre än att gå till stallet och vara med häst, jag vet ju att där kan jag ladda batterierna, landa och tagga ner.
Och fasiken om jag inte kände mig peppad att rida på Byr, nu liksom, NU gör vi det.
Rävbenen gör sig fortfarande påminda på nätterna när jag lägger mig på den sidan och tummen, ja tummen, den värker konstant, varje dag men igår kändes det som om att jag skiter i det.
Jag skiter i det onda för nu behöver jag lite av det goda. Liksom.
J hängde på. Positiv och glad att nu hoppar du upp!
Och jag ville verkligen det. Hela vägen. Laddade och peppade mig själv. Bilder i mitt huvud hur jag sitter upp och Byr står där som ett fromt lamm och J och jag rider iväg i solnedgången. Typ.

Men jag kom inte upp. Det tog tvärstopp. Hur mycket jag än ville (och trodde att jag vågade) så kom jag inte upp.
Jag hängde på honom, klev i stigbygeln, knökade runt och hade mig men magen skrek stopp stopp stopp!
Byr skötte sig exemplariskt, stod still och väntade. Men allt jag kunde se, allt jag kunde känna, var hur jag flög i en båge och kraschade, KRASCHADE och sedan smärtan, den ofattbara smärtan.

Jag valde att inte se det som ett nederlag. Jag valde att se det som ett steg på vägen. Nästa gång kommer jag komma upp. Och nästa gång blir redan ikväll.

Edit: Plura glömde...

Här är Saga. Snygg va? Ursäkta suddig bild, matte är inte så bra som hon tror på det här med att ta kort...

Hej på er.
/Plura

Life according to Plura, part 4.

Hej folket.
Hoppas er sommar har varit bra. Min har varit det. Egentligen visste jag inte ens att sommaren var slut men min matte sa att den var det och om hon säger det så är det så.
Jag har badat mycket. Det är trevligt. Jag simmade långt ut och då fick jag skäll av matte. Det var inte trevligt. Det är aldrig trevligt att få skäll men ibland orkar jag inte lyssna på matte eller husse utan gör som jag vill ändå och då får jag skäll. Ibland är det värt det.
Matte har en ny kompis. Det är en häst, tror jag. Matte säger det. Att vi ska gå till hästen. Han är ganska snäll, hästen och han har gott bajs som jag äter ibland, när matte inte ser. Fast när matte är med hästen vill hon inte vara med mig och då försöker jag få henne att se mig och hoppar på henne men då blir hon sur. Då får jag skäll. Hästen ser rädd ut när jag skäller så det är kul. Fast hästen har kompisar och när dom kommer mot mig allihop, samtidigt, tycker jag det är lite läskigt. dom kanske tänker ge mig skäll, vad vet jag. Jag sticker då.

På dagarna jobbar jag med husse. Jag har fått en väst. Dom säger att det är en reflexväst. Så jag antar att jag ansvarar för reflexerna på husses jobb. Han binder mig i en stolpe och sen ligger jag där och reflexar. Husse tycker att jag gör ett bra jobb för jag får gotte varje dag.

Mat tycker jag är tråkigt. Iallafall den mat dom lägger i min skål. Oftast struntar jag i den för lillmattarna brukar ge mig annat att äta, när matte inte ser. Så om jag bara väntar tålmodigt så får jag annat gott. Matte ser ledsen ut när jag inte äter. Förstår inte varför.

Jag är fortfarande kär i Saga, min bästis. Fast jag är också kär i Sagas matte. Ibland vet jag inte vem jag är kärast i men just som jag känner, verkligen känner i magen att det är Saga så försvinner hon. Bara så där! Så är hon borta ett tag och sen när vi ses så är jag inte lika kär i henne längre. Jättekonstigt. Jag vet inte var hon är när hon försvinner, matte säger att Saga löper men hon kan väl inte löpa hur långt som helst? Hon måste väl vila nångång? Tänker jag.

Förut var jag kär i Kungen. Matte kallade honom Pompe men han sa till mig förut en gång att han hette Kungen. En dag låg han i bakluckan på deras bil. Han luktade konstigt och sa ingenting när jag luktade på honom. Sen försvann han. Jättekonstigt. Jag saknar honom. Ibland känner jag hans lukt och letar efter honom men han kommer inte fram.
Gaston säger att han är chef nu. Det gillar inte jag. Gaston ska alltid bestämma. Ibland säger jag ifrån men då blir matte JÄTTEARG fast det var Gaston som började!
Saga blir aldrig arg. Saga är fin.

Nä, nu har jag inget mer att berätta.
Hej på er.

Fett.

Idag ska Mellan till läkaren på STUDS. Hon är bra den läkaren. Inga konstigheter. Förutom att vi nu verkligen måste ta tag i Mellans vikt.
Mellan är ca 140 com och väger ca 29 kg. Det blir ca 4,8 kg per centimeter. Plus att det ska spridas ut på armarna också. Iallafalländå så fattar ni att Mellan är sjukt smal.
Att vara så smal är inte hälsosamt, det finns inga som helst reserver att ta av någonstans. Mitt i all banthysteri och smala ideal måste vi hitta en väg att fetta på Mellan. Hon själv har insett det och vi för livliga diskussioner om bra fett och dåligt fett och hon fick en tankeställare när vi förklarade att kilovis med socker inte var en lösning eftersom att det inte är ett sunt fettalternativ.
Problemet är ju att hon äter. Inte allt men det hon gillar har vi inget stopp för, ät på bara.
Men allt bränns i turbofart.
Vi försökte med näringsdrycker i våras men hon ratade dom. I sommar har vi hittat smoothies med gräddglass och 3% mjölk, det gillar hon. Nån dag. sen tröttnar hon.
Blir Mellan sjuk nu blir det kris för då rasar hon och det är svårt att bli frisk när man inte har resurser.
Själv lever jag och har hälsan med fettdepåer, kriget kan komma liksom.

Spark i baken.

Somliga straffar Gud fort.
Bara för att jag dissade baconfeber igår, straffade Gud mig med att meddela att Storas flickvän har testat och fått positivt på baconfebern.
Grisarna kryper närmare med andra ord.

Nej, jag tror inte på Gud.
Nej, jag tror inte på baconfeber.
Jag har munskydd enbart för att dölja mina herpesblåsor, inget annat.

Nöff!

Ha ha ha ha.
Svininfluensan. Fläskhostan.
Eller det bästa - baconfeber!
Hör de ni! BACONFEBER!
Sanslöst.

Om jag ororar mig? Nej, det gör jag inte.
Varför jag inte oroar mig? För att det är inget jag kan påverka. Får vi den så får vi den. Jag tror stenhårt att allt är bestämt av ödet och att allt har en mening, på något sätt.
Självklart har jag handsprit stående på toan och på jobbet, jag är ju inte dum i huvudet men jag lägger ingen energi på att fundera på om VI KOMMER ATT GÅ UNDER av detta för jag kan ju inte påverka det.

Om jag ska vaccinera mig? Är du inte klok? Aldrig i hela mitt liv och INGEN av mina ungar ska få ta i vaccinet med tång.
För några månader sedan fanns inte ens influensan som nu däckar människor till höger och vänster runt om på jorden. Och redan IDAG har de uppfunnit ett vaccin mot den! Får ni ihop det? Det har aldrig gått att bota något med medicin som orsakas av virus, vad jag vet och hur kan de hitta på ett skydd mot något så snabbt när de inte ens visste att det fanns för bara ett litet litet tag sedan? INGEN vet egentligen vad som finns i vaccinet och hur det påverkar oss i det långa loppet.

Om folk tog till sig de GAMLA VANLIGA RÅDEN i influensatider skulle detta sluta mycket trevligare. Det är inte så svårt:
- nys i armvecket
- peta inte i näsan
- TVÄTTA HÄNDERNA efter toabesök
- STANNA HEMMA när du är sjuk, även om det tar en vecka och du då inte får råd med den där chica väskan, stanna för helvete hemma och smitta inte andra.

Så det så.

Summering.

Å hejsan hoppsan och shit vad tiden går.
Känns som om det bara blir rapporter på den här bloggen, det här gjorde jag i helgen och det här ska jag göra i veckan men fasiken jag hinner verkligen inte sitta ner och analysera och fundera och lika bra är väl det, man får mycket gjort om man är igång och inte tänker efter så mycket.

Fredag till söndag kan summeras med
manikyr som jag pajade på väg tillbaka till bilen, superbra jobbat av mig, fredagsmys med hemgjord pizza och Brokeback Mountain som är så sjukt vacker och bra, till Pluras uppfödare och köpa hundmat och dricka kaffe och skvallra i deras kök, stallet flera timmar, drog tråd till nya hagar, Plura sprang lös i flera timmar - LYCKA - flytta hästarna till ny hage (här börjar mina revben skrika och efter ett; även min rygg) till mamma för middag med bror o fru som var på snabbvisit utan barn (ok, ett i magen hade de ju med sig) sedan förbi stallet igen för att Mellan skulle köra hem sexhjulingen till Nilssons, raskt hem och bänkade oss framför matchen med kall öl i handen för att sedan kliva upp tidigt på söndagen för att baka inför tjejernas match, jag och J ansvarade för cafeterian och tjejerna spelade GRYMT och vann med 4-1 och sen var det bara att bege sig till den årliga cupen i byn, maken var med as usual med sitt lag, de gick inte till final men spelade bra och solen sken, babblade med en massa kända och okända, hann ligga 30 minuter med skrikande rygg på soffan innan stallet IGEN, mätte och stolpade upp ny corall och kan ju inte låta bli utan låter Byr testa den, går naturligtvis kanonbra men låter J ta över för nu vrålar ryggen och rävbenen och vid 19 ger jag upp, åker hem och maken har gjort pyttipanna och jag tar två Citodon och lägger mig på soffan, kommer nästan inte upp ur den, borstar mina tänder, går och lägger mig och är JÄVLIGT TRÖTT på att ha ont men sen sover jag gott och imorse var det tyst i kroppen och man kanske skulle rida ikväll?

Typ så.

HA HA med stora bokstäver.

Här hittar ni min humor. Loooove.

Veckan är slut.

Nu är det fredag hörrni och det är ju alldeles underbart.
Helgen är som vanligt fullbokad med trevligheter som till exempel kräftor med Nilssons på lördag!

Igår var Stora på samtal på BUP och jag blir så glad å hans vägnar för han trivs så bra med sin "samtalare" och han är så klok min Stora att det är inte sant. Det är ett rent nöje att hämta honom efteråt för vi har så trevliga, vettiga samtal i bilen. Bilen! Alla tonårsföräldrars räddning, sätt ungen brevid och bara kör man kan/behöver ju inte titta på varandra utan kan prata om ditten oc datten och ungen märker att de har en för sig själv och pratar som aldrig förr.
Nu har han fokus inställt på att plugga till kock på fartyg OH YES vad vi gillar detta så idag har jag tagit reda på intagningspoäng osv osv samt att skolan endast finns i Göteborg eller Helsingborg men han säger via sms att SATSA! så nog kan han tänka sig att flytta 3 år och plugga. Min fina, vackra, sköra, starka Stora.

Lilla står utanför skolan och väntar på farmor, det är dags för den årliga shoppingen som hon åker på med farmor, en eftermiddag, bara dom 2, sen är det Mellans tur, farmor SKÄMMER BORT DOM och det är alldeles underbart för de är så värda det och vi, vi bara köper vettiga saker som kan användas men farmor låter dom köpa allt det vackra som man blir glad i hjärtat av. Men farmor är sen så Lilla messar att det är läskigt, att vara lämnad själv är hemskt och tänk om HON INTE KOMMER men frid och fröjd, farmor kommer och lugnet återställs.

Mellan tar hem en kompis och känner jag dem rätt så tittar dom just nu på Kvarteret Skatan, köpte boxen härom dagen och bara tanken på att Mellan tar hem en kompis som om det vore det enklaste i världen, bara det gör mig varm i magen.

Själv ska jag åka på manikyr och sen hem och göra fredag. Puss på er.

Häststatus.

Appropå Byr.
Blir så lång historia detta, relationen med Byr.
Statusen nu är att jag hanterar honom enbart från marken. Har inte suttit upp på honom är. Men måste ju. Ska ju. Vill ju.
Har ju en galen bild på näthinnan av honom i och med olyckan och den måste bearbetas.
Idag ska Lilla på ridlektion, ska be om att få vara med så kan jag jobba lite jag med. Saknar ju ridningen och bra att stärka självförtroendet med en annan häst innan jag ger mig i kast med Byr.
Ja det var status det.
Jävligt intressant.

Less.

Jag läser bloggar så att det svider i ögonen, varje dag, hela veckan. Fram och tillbaka. Inget nytt här och inget nytt där. Alla skriver om det de inte har, det de saknar och önskar. Alla skriver hur de skulle vilja vara men inte klarar, om det de hade, om det de inte fick. De skriver om hur andra borde vara för att de ska må bra, om hur andra borde göra för att passa in, för att vara en i gänget, en av de andra.
Och jag blir så jävla trött. Så less och sur och irriterad och besviken och deppig.
Jag vill inte läsa det där längre, jag vill inte, orkar inte, höra.
Jag vill inte ha råd, förmaningar och regler. Jag vill inte ha tips, förfrågningar och påpekanden.

Jag är för fan 37 år, jag vet vad jag ska äta för att inte bli tjock, hur jag ska röra på mig för att må bra i kroppen, vad jag ska läsa för att må bra i huvudet, hur jag ska hantera mina barn så att dom mår bra, hur jag ska hantera mina relationer med mina föräldrar, min man, mina kompisar för att de ska fungera. Jag vet numera vad jag ska göra på mitt jobb för att få ut lön varje månad, jag vet hur jag ska göra för att få mitt liv att gå runt med pengar, räkningar, mathandel och sparande. Jag vet hur jag ska göra för att undvika influensan, vinterkräksjukan och turistdiarrén. Jag vet vilka internet sidor jag ska använda mig av om jag vill beställa kläder, böcker, skivor, resor, mat eller något annat värdelöst som jag inte behöver.

JAG VET!

Inte en jävla sida skriver något vettigt som får mig att ladda mitt batteri, utan alla sidor, har någon underton om att JAG INTE FATTAR VAD JAG HÅLLER PÅ MED. Och nu ska jag tydligen hjälpas på vägen. Fy fan.

Less på bloggvärlden idag, det är min status det.