God morgon.

Eller, egentligen är det en skitmorgon. Det är ju tråkigt att känna så när gårdagen var så fin och jag dessutom kastade mig upp på Byr och red en liten tur alldeles solo, det var ju inte fy skam!
Men så kom idag.

Jag är lealös trött på morgonen men snoozar inte, har aldrig gjort i hela mitt liv. Kliver upp när klockan ringer, klockan som är en digital väckarklocka med en signal som kan väcka döda. Klockan fick jag när jag fyllde 13, det ni! Den har alltså väckt mig hela mitt yrkesliv!
Iallafall, skit i klockan.

Jag gör det jag ska göra på morgonen och när jag precis ska börja fixa håret känner jag att...jag måste gå på toa. Det hör inte till vanligheterna men jag gör som kroppen säger. Och när jag sitter där och känner mig allmänt konstig får jag ett blodtrycksfall som heter duga.
Så det är bara till att lägga sig på golvet med fötterna upp på handfatet. Jag kallsvettas som en gris och vet ju så väl att nu kommer jag bli döv och sen blir jag blind och sen svimmar jag och fan vad tighta jeansen är, bäst att jag tar av dom. Så det gör jag.
Så blir jag döv, eller inte DÖV men öronen fylls med brus och det är ju som att vara döv för jag kan bara höra bruset, inget annat.
Men jag blir inte blind utan efter en stund försvinner bruset och där ligger jag på golvet i badrummet utan jeans eller trosor (på något sätt hade jag fått av mig allt).
Jag är så inihelvete glad att jag låste dörren så inte Stora sliter upp dörren mitt i allt. Det hade blivit så konstigt.

Sen reser jag på mig, tar på mig jeansen, fönar håret, plockar ihop mina saker. Åker till jobbet.
Sjuk jävla start på morgonen.
Jag mår nog ganska fint men det känns ändå som att det här blir en skitdag.