Aj då.

Tänk att man lyckas klämma in saker fast man inte har tid, egentligen.
Fick veta att 2 andra i stallet skulle ut och rida igår kväll och jaaaaa, det ville jag ju så gärna, det funkar alltid att stryka saker man INTE vill göra och klämma in saker man VILL göra, fantastiskt eller hur?
Iallafalländå så ger vi oss iväg, tog någr aminuter för mig att komma upp men snabbare än förut, skräcken knyter sig i magen men den lossnar också, det vet jag ju. Fina J står brevid och är stöd, känner mig som en gammal kärring som ska sitta upp föör första gången men det funkar ju om hon står där så hon får stå där ett tag till.
Vi ger oss alltså ut i sensommar kvällen som visar sig från sin bästa sida.

Så kommer vi till en stor äng med knähögt gräs. Har precis, sakta, tagit oss ner för en brant slänt, har långa tyglar på Byr när plötsligt ett rådjur far upp som en kanon ur gräset!
Needless to say flyger jag av, min taskiga balans-långa tyglar-skrämd häst= dålig kombination.
Jag hinner tänka att få för fan ur foten ur stigbygeln innan jag slår i marken och eftersom jag är en förståndig människa som lär mig av misstagen så har jag säkerhetsvästen på mig.
Byr travar iväg en bit men stannar och ställer sig och kissar.
Hälen gör satans ont och revbenen mumlar lite men all in all så är jag ok.
Linkar fram till Byr och efter några andetag hoppar jag upp i sadeln igen och vi fortsätter vår ridtur.

Det gick ju bra. Både att ramla av och att komma upp igen.
Problemet är nu att hälen gör satans ont och jag ska gå i högklackat på lördag.
Det får jag inte ihop.