Life according to Plura, part 4.

Hej folket.
Hoppas er sommar har varit bra. Min har varit det. Egentligen visste jag inte ens att sommaren var slut men min matte sa att den var det och om hon säger det så är det så.
Jag har badat mycket. Det är trevligt. Jag simmade långt ut och då fick jag skäll av matte. Det var inte trevligt. Det är aldrig trevligt att få skäll men ibland orkar jag inte lyssna på matte eller husse utan gör som jag vill ändå och då får jag skäll. Ibland är det värt det.
Matte har en ny kompis. Det är en häst, tror jag. Matte säger det. Att vi ska gå till hästen. Han är ganska snäll, hästen och han har gott bajs som jag äter ibland, när matte inte ser. Fast när matte är med hästen vill hon inte vara med mig och då försöker jag få henne att se mig och hoppar på henne men då blir hon sur. Då får jag skäll. Hästen ser rädd ut när jag skäller så det är kul. Fast hästen har kompisar och när dom kommer mot mig allihop, samtidigt, tycker jag det är lite läskigt. dom kanske tänker ge mig skäll, vad vet jag. Jag sticker då.

På dagarna jobbar jag med husse. Jag har fått en väst. Dom säger att det är en reflexväst. Så jag antar att jag ansvarar för reflexerna på husses jobb. Han binder mig i en stolpe och sen ligger jag där och reflexar. Husse tycker att jag gör ett bra jobb för jag får gotte varje dag.

Mat tycker jag är tråkigt. Iallafall den mat dom lägger i min skål. Oftast struntar jag i den för lillmattarna brukar ge mig annat att äta, när matte inte ser. Så om jag bara väntar tålmodigt så får jag annat gott. Matte ser ledsen ut när jag inte äter. Förstår inte varför.

Jag är fortfarande kär i Saga, min bästis. Fast jag är också kär i Sagas matte. Ibland vet jag inte vem jag är kärast i men just som jag känner, verkligen känner i magen att det är Saga så försvinner hon. Bara så där! Så är hon borta ett tag och sen när vi ses så är jag inte lika kär i henne längre. Jättekonstigt. Jag vet inte var hon är när hon försvinner, matte säger att Saga löper men hon kan väl inte löpa hur långt som helst? Hon måste väl vila nångång? Tänker jag.

Förut var jag kär i Kungen. Matte kallade honom Pompe men han sa till mig förut en gång att han hette Kungen. En dag låg han i bakluckan på deras bil. Han luktade konstigt och sa ingenting när jag luktade på honom. Sen försvann han. Jättekonstigt. Jag saknar honom. Ibland känner jag hans lukt och letar efter honom men han kommer inte fram.
Gaston säger att han är chef nu. Det gillar inte jag. Gaston ska alltid bestämma. Ibland säger jag ifrån men då blir matte JÄTTEARG fast det var Gaston som började!
Saga blir aldrig arg. Saga är fin.

Nä, nu har jag inget mer att berätta.
Hej på er.