BUP samtal med Stora på eftermiddagen där kommer alla känslor på en gång och jag kan inte ens titta på Stora, min fina fina Stora som viker ihop sin kropp i besöksstolen och jag vet hur hans klump i halsen växer och svämmar över, för min klump är lika stor, kanske, och psykologen är så bra, så fin och hon tystnar och jag tittar i golvet och mina tårar bränner och Stora tittar i golvet och hade jag haft lite kraft, lite mod, hade jag tagit hans hand och lovat, lovat att det kommer bli bra men just nu är det inte bra men tro på mig, snälla.
Efteråt är det som efter ett åskoväder har dragit förbi på sommaren, vinden stillnar, solen kikar fram och luften är hög och klar. Älskade Stora har rätat på ryggen och fått färg på kinderna. Kunde jag skulle jag ta alla hans tyngder på min egen rygg men han håller hårt i dom, precis som man ska, för han måste själv bygga muskler för att orka bära.
Det fanns ingen återvändo med Byr och med M och O gör vi i ordning hästarna och M säger att på 3 sitter vi upp tillsammans och hon räknar och kvar står jag på amrken, utan att andas dessutom. men M hoppar av och ställer sig vid mig och säger att nu hoppar du upp och så gör jag det och plötsligt kan jag andas igen och vi rider ut på stubbåkrarna, full galopp och Byr frustar och gör allt jag ber om och jag är hög! Hög på lycka av att få rida denna fina fina häst och nu går det bara framåt!
På kvällen åker maken med tjejerna till Nilssons, jag och Stora myser hemma framför Idol (tillsammans! otroligt!) och yes, det är gött att leva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar