Less.

Jag läser bloggar så att det svider i ögonen, varje dag, hela veckan. Fram och tillbaka. Inget nytt här och inget nytt där. Alla skriver om det de inte har, det de saknar och önskar. Alla skriver hur de skulle vilja vara men inte klarar, om det de hade, om det de inte fick. De skriver om hur andra borde vara för att de ska må bra, om hur andra borde göra för att passa in, för att vara en i gänget, en av de andra.
Och jag blir så jävla trött. Så less och sur och irriterad och besviken och deppig.
Jag vill inte läsa det där längre, jag vill inte, orkar inte, höra.
Jag vill inte ha råd, förmaningar och regler. Jag vill inte ha tips, förfrågningar och påpekanden.

Jag är för fan 37 år, jag vet vad jag ska äta för att inte bli tjock, hur jag ska röra på mig för att må bra i kroppen, vad jag ska läsa för att må bra i huvudet, hur jag ska hantera mina barn så att dom mår bra, hur jag ska hantera mina relationer med mina föräldrar, min man, mina kompisar för att de ska fungera. Jag vet numera vad jag ska göra på mitt jobb för att få ut lön varje månad, jag vet hur jag ska göra för att få mitt liv att gå runt med pengar, räkningar, mathandel och sparande. Jag vet hur jag ska göra för att undvika influensan, vinterkräksjukan och turistdiarrén. Jag vet vilka internet sidor jag ska använda mig av om jag vill beställa kläder, böcker, skivor, resor, mat eller något annat värdelöst som jag inte behöver.

JAG VET!

Inte en jävla sida skriver något vettigt som får mig att ladda mitt batteri, utan alla sidor, har någon underton om att JAG INTE FATTAR VAD JAG HÅLLER PÅ MED. Och nu ska jag tydligen hjälpas på vägen. Fy fan.

Less på bloggvärlden idag, det är min status det.