JAg har lite svårt att bli berörd nuförtiden. Det känns som om året 2007 har sugit ur mig i märgen när det gäller känslor. Det har varit duster med Mellan, BUP, ADHD utredning, seperation från maken, eventuell skilsmässa, katastrof i själen, tonåring i huset med utbrott osv osv. Ungefär så. Ibland undrar jag om jag har några känslor kvar.
Men så lägger jag mig på soffan en gråkall dag som denna. En Lincaln cocosboll i munnen och DN söndagsbilaga. Så läser jag Michael Nyqvists sommarprat, i text. Hans sökande efter pappan som fanns där ute.
Och jag får fysiskt ont i magen.
Jag kan inte leta efter min pappa för han dog 2006. Utan att jag träffat honom. Jag hade tänkt försöka men hann inte. Antar att jag egentligen inte ville. För han bodde ju staden brevid, jag visste ju namn och det hade inte varit så svårt. Men nu är det för sent.
Klart jag har undrat genom åren men egentligen inte, jag accepterade det som det var. Han var inte intresserad, det vet jag ju. Sista gången han träffade mig var jag 2 år. Han valde att vara en skit som söp och slogs, han valde att inte bry sig om sitt enda barn, mig.
Varför skulle jag vilja ha honom i mitt liv har jag ofta tänkt. Jag ser ju till att göra mig av med kompisar som beter sig som as, varför skulle jag självmant dra in honom när jag klarat mig så länge utan.
Fast det är kanske det jag inte har. Det är kanske det som har saknats hela tiden, kanske det som har varit felet.
Men nu är det som det är. Jag ångrar sällan saker, det är bara waste of time. Gjort är gjort. Gör om, gör rätt när det har blivit fel.
Men lite ont i magen fick jag. Jag blev berörd.
söndag 30 december 2007
lördag 29 december 2007
Å bilen går bra?
Jodå, den rullar på.
Mellan låg varken och ojade sig till :15 igår då vaknade Lilla och ojade sig till 02:00 och när jag säger ojar menar jag att de ligger i sängen och beklaaagar sig att de inte kan sova och det blir mer och mer högljutt och jag blir tokig till slut och ber med arg röst att nu får det fan räcka och båda jag och lilla gråter när vi till slut somnar med varandras händer ihopflätade.
Sånt är livet.
Idag var det High Chaparall. Stora hade en kompis, hon som också ska gå utredning för ADHD. En uuursöt tjej med pillemarisk blick som också retar gallfeber på sina föräldrar men på bortaplan är hon så mysig. Det blev bio, "Förtrollad", gå och se! Fantastiskt bra! Sen hem till oss. Tjejerna gör allt på en och samma gång. Inom 5 minuter kör de radiobil, leker affär, dansar, sjunger och leker veterinär. Leken startar, byts och avslutas på några sekunder. Ingen annan än den här tjejen hänger med Mellan för de tänker i 130 båda två.
Nu ska hon sova över. Lilla har tagit sin tillflykt till J&J, hon klarar inte av sin storasyster x 2.
Vi får se hur det går, om hon stannar hela natten eller vänder hem vid läggdags, som vår Mellan. Viljan finns men när mörkret sänker sig brukar hemlängtan tränga sig på.
Nu dammsuger dom Mellans rum. Bara därför att.
Sånt är livet. Med ADHD.
Mellan låg varken och ojade sig till :15 igår då vaknade Lilla och ojade sig till 02:00 och när jag säger ojar menar jag att de ligger i sängen och beklaaagar sig att de inte kan sova och det blir mer och mer högljutt och jag blir tokig till slut och ber med arg röst att nu får det fan räcka och båda jag och lilla gråter när vi till slut somnar med varandras händer ihopflätade.
Sånt är livet.
Idag var det High Chaparall. Stora hade en kompis, hon som också ska gå utredning för ADHD. En uuursöt tjej med pillemarisk blick som också retar gallfeber på sina föräldrar men på bortaplan är hon så mysig. Det blev bio, "Förtrollad", gå och se! Fantastiskt bra! Sen hem till oss. Tjejerna gör allt på en och samma gång. Inom 5 minuter kör de radiobil, leker affär, dansar, sjunger och leker veterinär. Leken startar, byts och avslutas på några sekunder. Ingen annan än den här tjejen hänger med Mellan för de tänker i 130 båda två.
Nu ska hon sova över. Lilla har tagit sin tillflykt till J&J, hon klarar inte av sin storasyster x 2.
Vi får se hur det går, om hon stannar hela natten eller vänder hem vid läggdags, som vår Mellan. Viljan finns men när mörkret sänker sig brukar hemlängtan tränga sig på.
Nu dammsuger dom Mellans rum. Bara därför att.
Sånt är livet. Med ADHD.
Älska
Här, läs, läs, läs!
Mia. Ur duon Mia och Klara, Roll On på radio.
Sjukt bra, sjukt rolig, sjukt verklig.
Me like vellu much.
Mia. Ur duon Mia och Klara, Roll On på radio.
Sjukt bra, sjukt rolig, sjukt verklig.
Me like vellu much.
fredag 28 december 2007
Löften
Jag har några löften inför det nya året.
- äta mindre, röra mig mer
- skriva oftare och vettigare på bloggen
- utöka min ridning
- jobba mer med mitt humör
Det är inte så mycket. Eller? Inga stooora, tunga saker. Bara enkla små saker i vardagen. Borde funka.
Har ni några? Vore kul att få höra. Ni är såna hemlisar. Smyger in och läser men säger inte hej. Nu vill jag veta era löften så kan vi stämma av om en månad eller två.
- äta mindre, röra mig mer
- skriva oftare och vettigare på bloggen
- utöka min ridning
- jobba mer med mitt humör
Det är inte så mycket. Eller? Inga stooora, tunga saker. Bara enkla små saker i vardagen. Borde funka.
Har ni några? Vore kul att få höra. Ni är såna hemlisar. Smyger in och läser men säger inte hej. Nu vill jag veta era löften så kan vi stämma av om en månad eller två.
Fredag
Å hej å hå. Inget att titta på.
Maken är hos bästisen med andra bästisar och spelar playstation, biljard och poker och dricker drinkar och öl och whiskey och har det allmänt gött.
Jag och barnen delar middag med en av mina bästisar o hennes 2 ljyvliga ungar och vi segar oss framför soffan, barnen leker affär på övervåningen men det finns inget, INGET att titta på denna fredagskväll, fy fan vad segt.
Pyramiden med Wallander, amen hallå, jag tittar aldrig på filmer efter deckarböcker, astråkigt, ingen lyckas fånga något ur boken.
Så går väninnan hem och jag kastar de elaka små dvärgarna i säng, för ja, det är inte små lyckliga jullovslediga barn jag har hemma utan satans terrorister som bara skriker, gnäller och slår varandra.
Idag tvingade jag ut dem i skogen för en timmes promenad, de stackarna har ju inte varit ute knappt, vad fasiken ska de göra ute? Cykla? I december?
De gnällde men fick små rosor på kinderna och sprang av sig lite tristess så vi var alla nöjda.
På nätterna kan jag inte sova, har ont i ryggen av vår värdelösa säng och vaknar alltid med njuront och inatt dessutom med en bultande finne, ett bultande finger eftersom att jag hade slitit bort den lilla flärpen ni vet, dessutom hade jag fått mens och fyyy, vad synd det var om mig klockan 0347.
Så jag vaknar aldrig med ett leende och det vet speciellt Mellan så hon lägger i högsta växeln från start och sen krigar vi dagen lång men snart är jullovet slut och då blir vi ledsna så ja, vi borde njuta över att vara lediga men njuta ingår inte i en ADHD's vardag, inte mysa, inte slappa, inte ta det lugnt.
De har en egen ordbok/livsstil som de följer och efter varje ord/syssla står det LÄGG I HÖGSTA VÄXELN/SLÅ PÅ TURBOFART.
Jag läser flera böcker, kan inte finna ro i en, läser "Bokhandlaren i Kabul", "Horsemanship", "Vänaste land" och har nog dragit igenom 3-4 till denna decembermånad men ingen fastnar så där som vissa gör så nu väntar jag på någon riktig bra/gripande/spännande, ge mig tips.
Maken är hos bästisen med andra bästisar och spelar playstation, biljard och poker och dricker drinkar och öl och whiskey och har det allmänt gött.
Jag och barnen delar middag med en av mina bästisar o hennes 2 ljyvliga ungar och vi segar oss framför soffan, barnen leker affär på övervåningen men det finns inget, INGET att titta på denna fredagskväll, fy fan vad segt.
Pyramiden med Wallander, amen hallå, jag tittar aldrig på filmer efter deckarböcker, astråkigt, ingen lyckas fånga något ur boken.
Så går väninnan hem och jag kastar de elaka små dvärgarna i säng, för ja, det är inte små lyckliga jullovslediga barn jag har hemma utan satans terrorister som bara skriker, gnäller och slår varandra.
Idag tvingade jag ut dem i skogen för en timmes promenad, de stackarna har ju inte varit ute knappt, vad fasiken ska de göra ute? Cykla? I december?
De gnällde men fick små rosor på kinderna och sprang av sig lite tristess så vi var alla nöjda.
På nätterna kan jag inte sova, har ont i ryggen av vår värdelösa säng och vaknar alltid med njuront och inatt dessutom med en bultande finne, ett bultande finger eftersom att jag hade slitit bort den lilla flärpen ni vet, dessutom hade jag fått mens och fyyy, vad synd det var om mig klockan 0347.
Så jag vaknar aldrig med ett leende och det vet speciellt Mellan så hon lägger i högsta växeln från start och sen krigar vi dagen lång men snart är jullovet slut och då blir vi ledsna så ja, vi borde njuta över att vara lediga men njuta ingår inte i en ADHD's vardag, inte mysa, inte slappa, inte ta det lugnt.
De har en egen ordbok/livsstil som de följer och efter varje ord/syssla står det LÄGG I HÖGSTA VÄXELN/SLÅ PÅ TURBOFART.
Jag läser flera böcker, kan inte finna ro i en, läser "Bokhandlaren i Kabul", "Horsemanship", "Vänaste land" och har nog dragit igenom 3-4 till denna decembermånad men ingen fastnar så där som vissa gör så nu väntar jag på någon riktig bra/gripande/spännande, ge mig tips.
torsdag 27 december 2007
REA
Jag har inte ens varit i en affär dessa mellandagar, trots att jag älskar reor men idag, har jag ca 30 min att fynda innan jag möter upp med M och äter italiensk mat och dricker gott vin och snackar skit om alla, inklusive oss själva.
Mellan kommenterade faktumet att jag skulle vara hemifrån på em och kväll med:
- vad skönt, då slipper vi dig en stund.
Det är kärlek det.
Mellan kommenterade faktumet att jag skulle vara hemifrån på em och kväll med:
- vad skönt, då slipper vi dig en stund.
Det är kärlek det.
söndag 23 december 2007
Julklapp.
Jag behöver ingen julklapp. Jag har fått den bästa nånsin, för 13 år sedan.
Den 21 december 1994 föddes stora, sonen. Vi lämnade BB på julafton det året, jag hade sytt typ överallt och mjölken sprutade och jag hade så jävla ont men det spelade ingen roll för han hade landat och jag var tokkär i sonen, trots att han kaskadspydde upp all mjölk, hela tiden. Och sen lossnade alla stygnen i snippan och jag fick sy om 3 gånger men iallafall, det var den vackraste, bästa julklappen nånsin.
I år fyllde han 13. Jag tänkte hela tiden på hur vacker han är och hur stolt jag är över honom men jag sa det inte. Han är inte så mottaglig för det just nu. Han vill inte veta hur jag kände det när han väl kom ut efter klipp och sugklocka och allt annat skit, hur jag låg vaken hela den första natten och bara tittade på honom, detta under som jag hade fått.
Men jag ska säga det, nån dag när han vill höra.
Den 21 december 1994 föddes stora, sonen. Vi lämnade BB på julafton det året, jag hade sytt typ överallt och mjölken sprutade och jag hade så jävla ont men det spelade ingen roll för han hade landat och jag var tokkär i sonen, trots att han kaskadspydde upp all mjölk, hela tiden. Och sen lossnade alla stygnen i snippan och jag fick sy om 3 gånger men iallafall, det var den vackraste, bästa julklappen nånsin.
I år fyllde han 13. Jag tänkte hela tiden på hur vacker han är och hur stolt jag är över honom men jag sa det inte. Han är inte så mottaglig för det just nu. Han vill inte veta hur jag kände det när han väl kom ut efter klipp och sugklocka och allt annat skit, hur jag låg vaken hela den första natten och bara tittade på honom, detta under som jag hade fått.
Men jag ska säga det, nån dag när han vill höra.
Ha ha.
Jag skrattar lite när jag läser Skugges blogg. Hon kämpar sååå för att inte få kräksjuka, städar och skurar, tar mediciner, steriliserar och decifincerar (ja ja, stavningen) och ändå, he he, ändå ligger de där varje år, däckade intill dödens rand.
Vi har inte haft kräksjuka på flera år. Barnen tvättar bara händerna efter toalett besök om jag påminner dem vilket jag oftast glömmer. Jag städar toan ibland, om jag orkar. Jag tar på sätena i tunnelbanan och på pendeltågen, vi vistas i ohälsosamma miljöer såsom stormarknader och fritids och skola. På semestern äter vi glass och får is i drinkarna, äter sallader och röror och annat skit som man inte borde.
Och vi blir inte sjuka!!???
Vi välkomnar bacillerna, låter dem leva med oss. Så låter de oss vara.
Nånstans gör vi rätt och hon gör fel.
Vi har inte haft kräksjuka på flera år. Barnen tvättar bara händerna efter toalett besök om jag påminner dem vilket jag oftast glömmer. Jag städar toan ibland, om jag orkar. Jag tar på sätena i tunnelbanan och på pendeltågen, vi vistas i ohälsosamma miljöer såsom stormarknader och fritids och skola. På semestern äter vi glass och får is i drinkarna, äter sallader och röror och annat skit som man inte borde.
Och vi blir inte sjuka!!???
Vi välkomnar bacillerna, låter dem leva med oss. Så låter de oss vara.
Nånstans gör vi rätt och hon gör fel.
Hemma
Ja, jag är skitdålig på det här, att uppdatera.
Ja, vi hade en skitbra resa, ingen blev magsjuk, solen sken, poolen var uppvärmd, vi slappade, solade och åt. Och åt lite till. Och slappade lite till. Rökte vattenpipa varje kväll och drack gin o tonic efter lunchen, helt oansvarligt.
Så kom vi hem och NÅGON hade lämnat huset så jävla stökigt och NÅGON fyller på tvättkorgen hela tiden det tar aldrig slut! Jag blir galen.
Snart är det jul.
Typ imorgon.
Ja, vi hade en skitbra resa, ingen blev magsjuk, solen sken, poolen var uppvärmd, vi slappade, solade och åt. Och åt lite till. Och slappade lite till. Rökte vattenpipa varje kväll och drack gin o tonic efter lunchen, helt oansvarligt.
Så kom vi hem och NÅGON hade lämnat huset så jävla stökigt och NÅGON fyller på tvättkorgen hela tiden det tar aldrig slut! Jag blir galen.
Snart är det jul.
Typ imorgon.
onsdag 12 december 2007
Hej då.
Nej, jag har inte skrivit på ett par dagar. Har varit i Danmark med sjukt roliga kollegor, bloggar om det nån annan gång.
Ikväll ska vi på Lillas luciatåg, kolla på Bonde söker fru samt packa det sista.
Imorgon 04:00 åker vi mot the airport.
Imorgon eftermiddag ligger jag vid poolen och har en drink i ena handen.
Hej på er.
Ikväll ska vi på Lillas luciatåg, kolla på Bonde söker fru samt packa det sista.
Imorgon 04:00 åker vi mot the airport.
Imorgon eftermiddag ligger jag vid poolen och har en drink i ena handen.
Hej på er.
fredag 7 december 2007
Fredagskväll.
Förresten, hit åker jag o maken idag.
Alltså missar vi Idol.
Jag hoppas på Amanda men tror att Marie vinner svenska folkets röster och vinner men det vet ju alla att i Sverige är det nr 2 i Idol som kommer längst så Amanda vinner ju iallafall hur det än går. Yeees.
Alltså missar vi Idol.
Jag hoppas på Amanda men tror att Marie vinner svenska folkets röster och vinner men det vet ju alla att i Sverige är det nr 2 i Idol som kommer längst så Amanda vinner ju iallafall hur det än går. Yeees.
I-lands problem
Förresten har jag köpt ett par nya stövlar, 1295 bagis och det sviiider i mig för allt jag kan tänka på är hur många klädesplagg man kan få för dessa pengar men, det är skinn och det måste det vara och jag veeet, det går inte att komma undan billigare.
Men jag var inte 100% nöjd med dem och när jag visade maken och bad honom att vara ÄRLIG så sa han att de hade varit snyggare med klack.
Så idag ska jag jaga stövlar med klack.
För det var ju så, jag gillade inte riktigt att de var helt platta. För 1 295 borde man få med 2 klackar. Eller?
Men jag var inte 100% nöjd med dem och när jag visade maken och bad honom att vara ÄRLIG så sa han att de hade varit snyggare med klack.
Så idag ska jag jaga stövlar med klack.
För det var ju så, jag gillade inte riktigt att de var helt platta. För 1 295 borde man få med 2 klackar. Eller?
SuperSugigMamma
Man kan vara en bra mamma som har koll på tider eller en sunk mamma som helt missar att BUP med Mellan skullevara 13:00 igår, inte 14:00 som jag och Mellan var inställda på.
Vilket resulterar i att de ringer 13:10 och undrar var vi är, igår var ju dessutom det STORA besöket med den andra familjen som också har en tjej i samma ålder som nu ska utredas för ADHD, tjejerna har skickat brev till varandra i veckan med kort på sig själva och mellan var så SPÄND inför mötet, det skulle bli så kuuul och så blev det tokhysteri, jag ringde till fröken och bad henne KASTA ut mellan så hämtade jag upp henne, typ, slängde upp bildörren i farten och hivade in henne. Vi landade på BUP 40 min försenade men alla väntade och tjejerna bara klickade på en gång och det var ett mycket bra möte med många igenkännande nickar när vi beskrev vår vardag och de beskrev deras vardag (och nätter! deras tjej sover inte, tack gode gud för att vår gör det).
Så det ordnade sig. Till slut. Men inte var det för att jag var en bra mamma nä, Mellan tog det med ro."Stressa inte mamma, vi kommer inte fortare fram utan vi får bara ont i magen" säger hon när jag svär vid ett rödljus.
Mellan ville sedan klippa sig och klippte av ALLT! Ååååh, hon är så snygg vår mellan!
onsdag 5 december 2007
Planer
Alltså, det här måste vara den jäktigaste månaden på året, det har varit något varenda jäkla dag!!!
Idag: baka pepparkakor med tjejerna, göra klart trä tomtarna som vi började på tidigare i veckan. Alltså, ni som har barn från 5 år, är ni inte medlemmar i pysselklubben redan så MÅSTE ni bli det! Fy fasiken vilka fina saker man får 1 gång i månaden!
Imorgon: Hitta nån trasa att ha på mig till fredagen, BUP med Mellan, spännande, Mellan ska hookas upp med en jämngammal tjej med misstänkt adhd, som bor i typ grannbyn! Najs! Hon ser så fram emot detta! Mellan har piano och kör.
Fredag: Packa för tjejer som sover borta då jag o maken drar till Arkösund med hans firma för övernattning och julbord, naaajs. Handla för sonen som ska vara ensam hemma över natten!! Huvva! Det här kan gå hur som, men mormor har lovat att vara bakjour, ringa honom och kanske även ta en promenad förbi. Han ville så gärna och efter att han kom hem med 3 prov, där 2 var godkända och 1 var godkänd + så kände jag att jag måste ge tillbaka för han har verkligen skärpt sig.
Lördag: det är något men jag vet inte vad.....
Söndag: ev turridning, om jag har tur, annars allt annat söndagstrams, tvätta kläder osv osv osv.
Måndag: ridlektion, packa inför semester
Tisdag: till danmark med jobbet
Onsdag: hem från Danmark, lilla har luciafirande med klassen på kvällen, fixa det sista inför semester
torsdag: åka hemifrån senast 0430, yihaaaaa!!!!
Däremellan måste jag: hitta present till svägerskan, födelsedagspresenter till Stora, börja med julklappar.....*suck*..........
Idag: baka pepparkakor med tjejerna, göra klart trä tomtarna som vi började på tidigare i veckan. Alltså, ni som har barn från 5 år, är ni inte medlemmar i pysselklubben redan så MÅSTE ni bli det! Fy fasiken vilka fina saker man får 1 gång i månaden!
Imorgon: Hitta nån trasa att ha på mig till fredagen, BUP med Mellan, spännande, Mellan ska hookas upp med en jämngammal tjej med misstänkt adhd, som bor i typ grannbyn! Najs! Hon ser så fram emot detta! Mellan har piano och kör.
Fredag: Packa för tjejer som sover borta då jag o maken drar till Arkösund med hans firma för övernattning och julbord, naaajs. Handla för sonen som ska vara ensam hemma över natten!! Huvva! Det här kan gå hur som, men mormor har lovat att vara bakjour, ringa honom och kanske även ta en promenad förbi. Han ville så gärna och efter att han kom hem med 3 prov, där 2 var godkända och 1 var godkänd + så kände jag att jag måste ge tillbaka för han har verkligen skärpt sig.
Lördag: det är något men jag vet inte vad.....
Söndag: ev turridning, om jag har tur, annars allt annat söndagstrams, tvätta kläder osv osv osv.
Måndag: ridlektion, packa inför semester
Tisdag: till danmark med jobbet
Onsdag: hem från Danmark, lilla har luciafirande med klassen på kvällen, fixa det sista inför semester
torsdag: åka hemifrån senast 0430, yihaaaaa!!!!
Däremellan måste jag: hitta present till svägerskan, födelsedagspresenter till Stora, börja med julklappar.....*suck*..........
Dans.
Igår hade mellan och lilla dansavslutning, de går på showdans en gång i veckan, jag hade t.o.m. fått med Stora att titta.
De var så fina. Så fokuserade. Så lyckliga. Sååå duktiga.
Jävlar vad stolt jag var över mina barn.
Efteråt kom en tjej fram som har haft mellan tidigare på barndans.
- Vad bra hon var, hon har verkligen dansen i sig, riktigt duktig!
Jag: Det har fått efter mig.
Maken stirrade på mig och skakade sakta på huvudet.
De var så fina. Så fokuserade. Så lyckliga. Sååå duktiga.
Jävlar vad stolt jag var över mina barn.
Efteråt kom en tjej fram som har haft mellan tidigare på barndans.
- Vad bra hon var, hon har verkligen dansen i sig, riktigt duktig!
Jag: Det har fått efter mig.
Maken stirrade på mig och skakade sakta på huvudet.
Sjukdom.
Vi är fruktansvärt friska just nu i familjen, helt sjukt friska (ha ha). Peppar peppar ta i trä. Runt om oss kroknar folk till höger och vänster men vi står pall!
Vinterkräksjukan härjar, detta satans påfund! När Mellan var ca 1 år, låg hon och sov i vår säng. Jag minns det här så väl, jag satt och kollade på Skärgårdsdoktorn. Plötsligt hörde jag ett ljud, sänkte volymen på tv:n, lyssnade, men det var tyst. Men det kändes inte bra i magen, något var på gång. Så jag reser mig för att kolla till Mellan.
Där ligger hon, på rygg, med uppspärrade ögon. Hon hade kräkts i sömnen, liggandes på rygg och höll nu på att kvävas.
Vinterkräksjukan, satans påfund. Sa jag det?
Vinterkräksjukan härjar, detta satans påfund! När Mellan var ca 1 år, låg hon och sov i vår säng. Jag minns det här så väl, jag satt och kollade på Skärgårdsdoktorn. Plötsligt hörde jag ett ljud, sänkte volymen på tv:n, lyssnade, men det var tyst. Men det kändes inte bra i magen, något var på gång. Så jag reser mig för att kolla till Mellan.
Där ligger hon, på rygg, med uppspärrade ögon. Hon hade kräkts i sömnen, liggandes på rygg och höll nu på att kvävas.
Vinterkräksjukan, satans påfund. Sa jag det?
tisdag 4 december 2007
Natt.
Vi har en 160 säng min man och jag för jag vill ligga nääära på natten, inte ha avstånd mellan oss. och det funkar bra så länge inga andra kommer och lägger sig där vilket 2 tjejer gärna gör. Oftast vaknar man mi ett tingeltangel av armar, ben och hår.
För några veckor sedan hade vi ett par nätter där jag vaknade med ena benet i golvet, ont i ryggen och allt annat än utsövd så jag försökte prata med tjejerna om vikten av att sova i egen säng.
Actually, så sa jag att nu fick det vara nog, vaknade de på natten skulle de försöka somna om i sina egna sängar.
Fast jag sa det med lite sorg för jag älskar att ha barnen sovande brevid mig, deras varma hud och en arm som i sömnen läggs om min hals.
Iallafall.
De köpte det, inte glatt men de gjorde det.
Jag påpekade att de absolut fick komma om de var sjuka eller hade mardrömmar, självklart.
Så inatt vaknade jag (nu ljuger jag, jag gick och la mig kvart i tolv, alldeles för sent men jag var bara TVUNGEN att se Bam's unholy wedding på MTV, sååå hysteriskt) och då vaknade lilla. Men eftersom att hon hade fått order om att somna om i sin egen säng låg hon och snörvlade lite tills jag ropade, "vad är det?"
"Jag har så ont i min tumme"
"Kom hit och lägg dig då" sa jag.
Man behöver inte vara jättesjuk för att få sova i vår säng, sa jag det?
För några veckor sedan hade vi ett par nätter där jag vaknade med ena benet i golvet, ont i ryggen och allt annat än utsövd så jag försökte prata med tjejerna om vikten av att sova i egen säng.
Actually, så sa jag att nu fick det vara nog, vaknade de på natten skulle de försöka somna om i sina egna sängar.
Fast jag sa det med lite sorg för jag älskar att ha barnen sovande brevid mig, deras varma hud och en arm som i sömnen läggs om min hals.
Iallafall.
De köpte det, inte glatt men de gjorde det.
Jag påpekade att de absolut fick komma om de var sjuka eller hade mardrömmar, självklart.
Så inatt vaknade jag (nu ljuger jag, jag gick och la mig kvart i tolv, alldeles för sent men jag var bara TVUNGEN att se Bam's unholy wedding på MTV, sååå hysteriskt) och då vaknade lilla. Men eftersom att hon hade fått order om att somna om i sin egen säng låg hon och snörvlade lite tills jag ropade, "vad är det?"
"Jag har så ont i min tumme"
"Kom hit och lägg dig då" sa jag.
Man behöver inte vara jättesjuk för att få sova i vår säng, sa jag det?
måndag 3 december 2007
Jul, jul, förbannade jul...
Jag har inte köpt en endaste julklapp.
Jo, nu ljuger jag. Lilla har fått en 2008 kalender med hästar och mellan en med hundar. That's it.
På något sätt löser det sig alltid men mellan suckade när jag bad henne skriva en önskelista för några veckor sen "för vi får inga från listan iallafall" och det gör ont, för det är sant, för vi är alltid ute i sista minuten och panikhandlar, aldrig genomtänkt och bra.
Jag vill ge dem saker de blir lyckliga över, om de nu ska ha några alls, egentligen kan vi skippa alla julklappar och bara njuta av julens budskap (shit, har jag blivit religös?) nej men vadå, ärligt, hur fint känns det egentligen med dessa berg av klappar som rivs upp och kastas åt sidan, hur mycket GLÄDJE känner barnen egentligen? Det är bara vi vuxna som inte kan skilja på glädje och hysteri.
Själv vill ja ha mjuka klappar med kläder. Om jag nu ska få några.
Jo, nu ljuger jag. Lilla har fått en 2008 kalender med hästar och mellan en med hundar. That's it.
På något sätt löser det sig alltid men mellan suckade när jag bad henne skriva en önskelista för några veckor sen "för vi får inga från listan iallafall" och det gör ont, för det är sant, för vi är alltid ute i sista minuten och panikhandlar, aldrig genomtänkt och bra.
Jag vill ge dem saker de blir lyckliga över, om de nu ska ha några alls, egentligen kan vi skippa alla julklappar och bara njuta av julens budskap (shit, har jag blivit religös?) nej men vadå, ärligt, hur fint känns det egentligen med dessa berg av klappar som rivs upp och kastas åt sidan, hur mycket GLÄDJE känner barnen egentligen? Det är bara vi vuxna som inte kan skilja på glädje och hysteri.
Själv vill ja ha mjuka klappar med kläder. Om jag nu ska få några.
Parantes.
På väg till Leksand, kanske är vi i Avesta, kanske lite längre, iallafall, Mellan börjar mässa, "var är vi, hur mycket är klockan, hur långt är det kvar". Så där kan hon hålla på hela resan och mycket riktigt, "jag har ont i maagen" och jag tänker SHIT vi har talat om när matchen börjar, det blir en hang-up för henne, den börjar klockan 19 och hon kan ju klockan. Så här är det alltid, det är tokfel att speca ut en tid för henne, hon litar inte på att vi kommer fram i tid, allt kan hända, hon vet att det fuckar till sig ibland och nu är det här en stor sak, att få gå på hockey i Leksand med hela La Familia och fan och hans moster.
Egentligen vill jag bara vråla håll käften för jag åt ingen frukost och ingen lunch och vi stannade på Donkan i Enköping (as fucking usual) vilket betyder att mitt blodsocker är långt nere på minus men självklart vrålar jag inte, jag vänder mig om och talar om att vi kommer att komma fram i tid, vi har gott om tid (varför litar hon inte på oss, jag är sjukt bra på att hålla tider, som en pensionär!!!) och efter en liten stund lägger sig lugnet i bilen och det magonta försvinner, tydligen har jag nått fram.
Varför lär vi oss inte? Mellan ska inte ha en tid för det blir ett minut räknande utan dess like och det suger att vara brevid och räkna ner för Mellan har INGET tålamod och magont kommer alltid som ett brev på posten och jag är så TRÖTT på att hon har ont i magen för allt och ingenting!!! Innerst inne vill jag vråla "om du bara slutar stressa och jaga upp dig så förbannat skulle din mage må hur bra som helst!!!!!!!!"
Men det gör jag inte för jag får lika ont i magen jag över att min älskade unge har detta inferno i sig som varken jag eller pappan kan lindra och jag önskar så, att hon fick börja medicinerna snart så att hon kan få landa och få ro.
Egentligen vill jag bara vråla håll käften för jag åt ingen frukost och ingen lunch och vi stannade på Donkan i Enköping (as fucking usual) vilket betyder att mitt blodsocker är långt nere på minus men självklart vrålar jag inte, jag vänder mig om och talar om att vi kommer att komma fram i tid, vi har gott om tid (varför litar hon inte på oss, jag är sjukt bra på att hålla tider, som en pensionär!!!) och efter en liten stund lägger sig lugnet i bilen och det magonta försvinner, tydligen har jag nått fram.
Varför lär vi oss inte? Mellan ska inte ha en tid för det blir ett minut räknande utan dess like och det suger att vara brevid och räkna ner för Mellan har INGET tålamod och magont kommer alltid som ett brev på posten och jag är så TRÖTT på att hon har ont i magen för allt och ingenting!!! Innerst inne vill jag vråla "om du bara slutar stressa och jaga upp dig så förbannat skulle din mage må hur bra som helst!!!!!!!!"
Men det gör jag inte för jag får lika ont i magen jag över att min älskade unge har detta inferno i sig som varken jag eller pappan kan lindra och jag önskar så, att hon fick börja medicinerna snart så att hon kan få landa och få ro.
söndag 2 december 2007
Home again.
Det var snö i Leksand. Mycket snö. Snöstorm skulle jag vilja kalla det. Me like. Det är ljuvligt där uppe. Människorna, luften, naturen. You name it.
Nu är vi hemma igen. Grått och regning. Bajs kan man säga. Griniga ungar och en ny vecka.
Njut av lite bilder.
Renen Enok...
Lilla är spänd inför sitt livs första hockey match! LIF!!!!
Mellan, lika laddad hon...torsdag 29 november 2007
Stora
Måndag, jag: Har du några läxor? Prov eller förhör?
Stora: Nä...
Tisdag, jag: Har du några läxor?
Stora: nä...
Onsdag, Stora: Ojdå, här är en lapp från skolan...från v46.....
Jag: Men vad f*n, här står det ju att ni har Biologi prov v48, det är ju denna vecka???
Stora: Ehh, jaaa.....men jag har tagit hem boken...i måndags.....men jag har inte pluggat.
Jag: Låt mig se...du visste om provet. Tog hem boken. Pluggade inte. Sa till mig att du inte hade varken läxor eller prov. Eller?
Stora: Eeeh, jaaa.....kan jag få se på MTV?
Kan någon, därute, tala om för mig vad f*n jag ska göra med den här inställningen? Jag blir galen.
Hellre Lilla, henne kan jag hantera. När hon går och lägger sig på kvällarna är det tyst en stund men sen kommer det (ibland):
"Jag har inte fått så många kramar idag, kom hit o kraaaama!"
Där ligger hon och går igenom dagen och bestämmer sig för att få sin dagliga dos om hon har missat den.
Ordning och reda.
Stora: Nä...
Tisdag, jag: Har du några läxor?
Stora: nä...
Onsdag, Stora: Ojdå, här är en lapp från skolan...från v46.....
Jag: Men vad f*n, här står det ju att ni har Biologi prov v48, det är ju denna vecka???
Stora: Ehh, jaaa.....men jag har tagit hem boken...i måndags.....men jag har inte pluggat.
Jag: Låt mig se...du visste om provet. Tog hem boken. Pluggade inte. Sa till mig att du inte hade varken läxor eller prov. Eller?
Stora: Eeeh, jaaa.....kan jag få se på MTV?
Kan någon, därute, tala om för mig vad f*n jag ska göra med den här inställningen? Jag blir galen.
Hellre Lilla, henne kan jag hantera. När hon går och lägger sig på kvällarna är det tyst en stund men sen kommer det (ibland):
"Jag har inte fått så många kramar idag, kom hit o kraaaama!"
Där ligger hon och går igenom dagen och bestämmer sig för att få sin dagliga dos om hon har missat den.
Ordning och reda.
Torsdagstråk
Usch, usch usch, är vad jag tänker när jag kliver upp.
Sverige är verkligen asfult just nu. Den lilla snön vi fick regnar bort, bilarna och vägarna är skitiga, barnen är trötta, jag är trött, maten är äcklig, dagarna korta och gråa.
Svårt att hitta en mening med att kliva upp alls.
På söndag är det advent. Vanligtvis brukar jag gilla advent men just nu...näää.
Åker till Dalarna imorgon med La Familia för hockey och julmarknad, bo på hotell, äta gott och mysa. Kanske kan det pigga upp lite. Annars räknar vi bara dagarna tills Egypten resan.
Sverige är verkligen asfult just nu. Den lilla snön vi fick regnar bort, bilarna och vägarna är skitiga, barnen är trötta, jag är trött, maten är äcklig, dagarna korta och gråa.
Svårt att hitta en mening med att kliva upp alls.
På söndag är det advent. Vanligtvis brukar jag gilla advent men just nu...näää.
Åker till Dalarna imorgon med La Familia för hockey och julmarknad, bo på hotell, äta gott och mysa. Kanske kan det pigga upp lite. Annars räknar vi bara dagarna tills Egypten resan.
tisdag 27 november 2007
Medicin
Det blir ingen medicin, 7 veckor väntetid på barnläkarmottagningen.
Det suger, verkligen. Jag ahde hoppats på att vi kunde börja med den lagom till jul för då är vi lediga. Hellre ta biverklingar då än när alla ska upp på morgonen till skola och jobb. Bättre att kunna finnas till hands och inte lägga det ansvaret på fröken.
Men jag får inte alltid som jag vill och jag skulle kunna välja att bli rasande å skrika å gorma men jag tar en bit choklad till och skiter i det för hon får ingen medicin iallafall.
I lördags, på partajet, pratade jag med en mamma. En trevlig mamma. Hon har 2 söner med en man som hon nu är skild ifrån. Äldsta sonen har diagnosen ADD vilket är uppmärksamhetsproblem men utan hyperaktivitet. Den andra sonen misstänks starkt ha ADHD och håller just nu på att skita ner hela sin skolgång.
Mamman har kämpat för att få komma till STUDS som utreder ADHD. När de äntligen får en tid kommer såklart pappan till barnet med. Samt hans nya flickvän. De vill inte veta av någon utredning alls. De vill att sonen flyttar till dem, ca 10 mil eller nåt. De stoppar allt.
Så nu bor sonen där, ny skola, nya sk kompisar, ingen utredning, ingen medicin, ingen hjälp.
För pappan vägrar och båda föräldrarna måste vara eniga om en utredning.
Kan tala om att sonen mår skit, ringer hem och är förtvivlad, hela livet suger. Och mamman kan inget göra.
Vart fan är världen på väg?
Det suger, verkligen. Jag ahde hoppats på att vi kunde börja med den lagom till jul för då är vi lediga. Hellre ta biverklingar då än när alla ska upp på morgonen till skola och jobb. Bättre att kunna finnas till hands och inte lägga det ansvaret på fröken.
Men jag får inte alltid som jag vill och jag skulle kunna välja att bli rasande å skrika å gorma men jag tar en bit choklad till och skiter i det för hon får ingen medicin iallafall.
I lördags, på partajet, pratade jag med en mamma. En trevlig mamma. Hon har 2 söner med en man som hon nu är skild ifrån. Äldsta sonen har diagnosen ADD vilket är uppmärksamhetsproblem men utan hyperaktivitet. Den andra sonen misstänks starkt ha ADHD och håller just nu på att skita ner hela sin skolgång.
Mamman har kämpat för att få komma till STUDS som utreder ADHD. När de äntligen får en tid kommer såklart pappan till barnet med. Samt hans nya flickvän. De vill inte veta av någon utredning alls. De vill att sonen flyttar till dem, ca 10 mil eller nåt. De stoppar allt.
Så nu bor sonen där, ny skola, nya sk kompisar, ingen utredning, ingen medicin, ingen hjälp.
För pappan vägrar och båda föräldrarna måste vara eniga om en utredning.
Kan tala om att sonen mår skit, ringer hem och är förtvivlad, hela livet suger. Och mamman kan inget göra.
Vart fan är världen på väg?
Pengabekymmer
Om man inte vet vad man ska göra med alla pengar som kommer till lön, så har jag några tips:
- man kan ha en son som glömmer hela gympapåsen på pendeltåget så att man måste köpa nya skor, nya byxor (eftersom att gympan är den enda gången han går med på att ha gympabrallor) ny väska etcera...
Jag vet inte vad jag ska göra med sonen, han glömmer allt, överallt, jämt. Om han inte glömmer så tappar han. Ibland hittar jag honom stående stilla i ett rum, helt förvirrad, då har han glömt vad han skulle göra.
Kan man vara så virrig och ändå må bra av det? (ironiskt)
Sen kan man ju såklart boka en resa till Egypten en vecka innan jul för då behöver man solkrämer, snygga linnen, nya kjolar, ny bikini osv osv. He he.......
Å det är ju alltid lika lätt att hitta i Sverige. I November. inte.
- man kan ha en son som glömmer hela gympapåsen på pendeltåget så att man måste köpa nya skor, nya byxor (eftersom att gympan är den enda gången han går med på att ha gympabrallor) ny väska etcera...
Jag vet inte vad jag ska göra med sonen, han glömmer allt, överallt, jämt. Om han inte glömmer så tappar han. Ibland hittar jag honom stående stilla i ett rum, helt förvirrad, då har han glömt vad han skulle göra.
Kan man vara så virrig och ändå må bra av det? (ironiskt)
Sen kan man ju såklart boka en resa till Egypten en vecka innan jul för då behöver man solkrämer, snygga linnen, nya kjolar, ny bikini osv osv. He he.......
Å det är ju alltid lika lätt att hitta i Sverige. I November. inte.
måndag 26 november 2007
Roligt
När man inte har så roligt kan man alltid gå in på tjuvlyssnat.se för där skrattar jag alltid.
Favorit just nu:
"Ja, det är faktiskt många som irriterar sig på honom på morgonen"
Mobilbutik, Kungsgatan, Stockholm
En man ~50, med utländskt påbrå, kommer in och går raskt fram till första bästa lediga säljare.Mannen (rappt): Jag ha ett problem!
Säljaren: Ja, okej.. Vad har du för problem?
Mannen (viftandes med sin telefon): Alltså.. Varje morgon, klockan åtta någon ringa mig. Jag svara. Men ingen svara. Det är någon som heter SNUSSER!!
Säljaren (förvånat och osäkert): Jag tror att det är ditt alarm som ringer…
Mannen (aningen röd i ansiktet): Okij.. (han går raskt ut ur affären.)
Favorit just nu:
"Ja, det är faktiskt många som irriterar sig på honom på morgonen"
Mobilbutik, Kungsgatan, Stockholm
En man ~50, med utländskt påbrå, kommer in och går raskt fram till första bästa lediga säljare.Mannen (rappt): Jag ha ett problem!
Säljaren: Ja, okej.. Vad har du för problem?
Mannen (viftandes med sin telefon): Alltså.. Varje morgon, klockan åtta någon ringa mig. Jag svara. Men ingen svara. Det är någon som heter SNUSSER!!
Säljaren (förvånat och osäkert): Jag tror att det är ditt alarm som ringer…
Mannen (aningen röd i ansiktet): Okij.. (han går raskt ut ur affären.)
Kass
Jag är så kass på det här (och mycket annat). Jag har tid men orkar faktiskt inte sätta mig ner vid datorn det finns så mycket annat som att äta tacos med älskade J&J som nu är åter från Thailand och helvetesmellanlandning i Förenande skitarablandet, vara i stallet 6 timmar på lördagen och hinna med 2 sagolika ridturer, varav den ena med lilla. Hann även med en trevlig årsfest med byns idrottsförening, ramlade hem vid 0130 på natten vilket resulterade i en myyycket trött jag på söndagen som varvades med bok (Smuts) och film (Disturbia) tidningar (DN, Svenskan, kvällsisarna) pizza till frukost, ja hela kittet liksom.
Men att skriva här hanns inte med och jag har ändå inget vettigt att skriva just nu.
Mellans lärare ringde i fredags och berättade hur rörd och stolt hon var över att mellan hade haft föredrag inför helaklassen om ADHD vad det är och hur det påverkar henne. Hon är ändå bara 8 år våran mellan. That's my girl liksom.
Stora fick sin efterlängtade nya, mobil som legat på hyllan i 2 månader eftersom att han inte har skött läxor eller nåt annat alls och han har dessutom varit stökig på lektionerna men nu hade han fått beröm flera gånger av lärarna och även av sin förhatliga spanska lärare som han verkligen INTE gillar, t.o.m. hade kallat in stora för att tala om att veckan hade varit så bra, att han hade jobbat bra och att han var en bra kille som skulle ta vara på sin talang.
För det får man en fin mobil med 2GB minneskort i vår familj. He he.....
Resa till Egypten är bokad, vi åker 13 december och fick även med kära svägerskan S. Solen here I come.
Annars sitter jag mest på arslet och undrar vad jag ska ta mig till för just nu är motivation och lust helt obefintligt.
Men att skriva här hanns inte med och jag har ändå inget vettigt att skriva just nu.
Mellans lärare ringde i fredags och berättade hur rörd och stolt hon var över att mellan hade haft föredrag inför helaklassen om ADHD vad det är och hur det påverkar henne. Hon är ändå bara 8 år våran mellan. That's my girl liksom.
Stora fick sin efterlängtade nya, mobil som legat på hyllan i 2 månader eftersom att han inte har skött läxor eller nåt annat alls och han har dessutom varit stökig på lektionerna men nu hade han fått beröm flera gånger av lärarna och även av sin förhatliga spanska lärare som han verkligen INTE gillar, t.o.m. hade kallat in stora för att tala om att veckan hade varit så bra, att han hade jobbat bra och att han var en bra kille som skulle ta vara på sin talang.
För det får man en fin mobil med 2GB minneskort i vår familj. He he.....
Resa till Egypten är bokad, vi åker 13 december och fick även med kära svägerskan S. Solen here I come.
Annars sitter jag mest på arslet och undrar vad jag ska ta mig till för just nu är motivation och lust helt obefintligt.
onsdag 21 november 2007
Återvändarna
J&J kommer hem ikväll efter 2 veckor i Thailand och jag är sååå lycklig.
Taco fredagarna kan härmed tas upp igen.
Gissa om jag har saknat dom.
Allt är i sin ordning.
Taco fredagarna kan härmed tas upp igen.
Gissa om jag har saknat dom.
Allt är i sin ordning.
Mobil
Jag har en ny söt liten mobil. Den heter SonyEricsson K850i och har en shysst kamera. Kanske jag lär mig att fota till bloggen från mobilen. Om jag har en bra dag.
Idag åkte jag kommunalt till jobbet och det suger verkligen. Hur kunde jag göra det i så många år? Stort mysterium. Fy fan, yllekofta hade jag på mig. Ingen sittplats på t-banan sista sträckan. Suger, verkligen.
Så nu sitter jag på jobbet och leker med min nya mobil. Får betalt för det. Najs.
Idag åkte jag kommunalt till jobbet och det suger verkligen. Hur kunde jag göra det i så många år? Stort mysterium. Fy fan, yllekofta hade jag på mig. Ingen sittplats på t-banan sista sträckan. Suger, verkligen.
Så nu sitter jag på jobbet och leker med min nya mobil. Får betalt för det. Najs.
tisdag 20 november 2007
Tegelstenar
Alltså, dagarna.
De bara går och går.
BUP med mellan imorse, hon är så cool, går och snackar med sin psykolog lika lättsamt som andra går på ICA och handlar blodpudding. Jag tycker det är schysst, hon kommer att känna sig själv (självkänsla nu! he he) så jäkla bra när hon blir äldre, tänk alla 30+ are som springer omkring och tror att de har koll men sen ligger och gråter i kudden kl 3 på morgonen bara för att de inte kan säga nej/inte kan ta steget/inte kan förändra/inte orkar mer!
Alla borde gå och prata. I allafall de jag känner för de har alla små egna issues som på något sätt stoppar dem från att vara de fantastiska individer som de innerst inne är men varför, varför tror vi att vi kan springa maraton varje dag, år ut och år in, med ryggsäckar fyllda med gamla tegelstenar? Inte nog med att det blir jävligt tungt utan vi kan ju inte heller fylla på med nya, vackra, lena tegelstenar?? Beats me...
De bara går och går.
BUP med mellan imorse, hon är så cool, går och snackar med sin psykolog lika lättsamt som andra går på ICA och handlar blodpudding. Jag tycker det är schysst, hon kommer att känna sig själv (självkänsla nu! he he) så jäkla bra när hon blir äldre, tänk alla 30+ are som springer omkring och tror att de har koll men sen ligger och gråter i kudden kl 3 på morgonen bara för att de inte kan säga nej/inte kan ta steget/inte kan förändra/inte orkar mer!
Alla borde gå och prata. I allafall de jag känner för de har alla små egna issues som på något sätt stoppar dem från att vara de fantastiska individer som de innerst inne är men varför, varför tror vi att vi kan springa maraton varje dag, år ut och år in, med ryggsäckar fyllda med gamla tegelstenar? Inte nog med att det blir jävligt tungt utan vi kan ju inte heller fylla på med nya, vackra, lena tegelstenar?? Beats me...
måndag 19 november 2007
Halleluja moment
Flight of the conchords som jag har gnällt om tidigare
VISAS PÅ CANAL +!!!!!!!
Jag är så lycklig, jag är såååå lyyyycklig!!!!!!
Se se se!
I'm not crying.
Ni bara får inte missa detta.
Nu har jag det buzy.
Denna serie på söndagar.
Big Love. Entourage.
Så många bra serier just nu. Så lite tid.
VISAS PÅ CANAL +!!!!!!!
Jag är så lycklig, jag är såååå lyyyycklig!!!!!!
Se se se!
I'm not crying.
Ni bara får inte missa detta.
Nu har jag det buzy.
Denna serie på söndagar.
Big Love. Entourage.
Så många bra serier just nu. Så lite tid.
Måndagsmorgon.
Jag önskar ju att min morgon inte hade börjat kl 03 inatt med 2 extra kroppar i sängen men det gjorde det så nu är jag trött, trött. Att jag och mellan sedan fortsatte en dålig start med en ännu värre fortsättning genom att kasta freestyle hörlurar i väggen, det är inte det ultimata men jag orkar inte!
Idag ska vi till BUP och samtala med dem och även med skolan. Vi har bestämt oss för att köra på medicinering därför att vi just nu inte har något annat att ta till och som vi båda säger, det går alltid att sluta.
Ja, det är kontroversiellt att medicinera ADHD barn eftersom att det görs med amfetamin liknande preparat men vi har pratat med flera som gjort detta och även plöjt igenom material på nätet och nej, det här är inte vad vi önskade den där vintermorgonen när mellan kikade på oss under en svart hjälm av hår med mörka blåa ögon men säg mig, säg mig, vad fan ska vi göra.
De jag pratar med prisar medicineringen. Den har fått deras barn att tagga ner och fokusera och landa. Den har gjort att deras barn kan hantera motgångar och inte bli frustrerad bara för at himlen är blå. Och det är ju allt vi vill. Vi ber inte om underverk men om detta kan få mellan att stanna av och stoppa sig innan katastrofen är ett faktum, vem är vi att ta bort denna möjlighet?
Om detta kan få mellan att fungera i klassrummet utan att springa runt, runt och samtidigt skrika könsord, vem kan då säga att detta är fel?
Ibland undrar jag om vi som hennes föräldrar inte skulle behöva medicineras vi med, men det är en helt annan femma...
Idag ska vi till BUP och samtala med dem och även med skolan. Vi har bestämt oss för att köra på medicinering därför att vi just nu inte har något annat att ta till och som vi båda säger, det går alltid att sluta.
Ja, det är kontroversiellt att medicinera ADHD barn eftersom att det görs med amfetamin liknande preparat men vi har pratat med flera som gjort detta och även plöjt igenom material på nätet och nej, det här är inte vad vi önskade den där vintermorgonen när mellan kikade på oss under en svart hjälm av hår med mörka blåa ögon men säg mig, säg mig, vad fan ska vi göra.
De jag pratar med prisar medicineringen. Den har fått deras barn att tagga ner och fokusera och landa. Den har gjort att deras barn kan hantera motgångar och inte bli frustrerad bara för at himlen är blå. Och det är ju allt vi vill. Vi ber inte om underverk men om detta kan få mellan att stanna av och stoppa sig innan katastrofen är ett faktum, vem är vi att ta bort denna möjlighet?
Om detta kan få mellan att fungera i klassrummet utan att springa runt, runt och samtidigt skrika könsord, vem kan då säga att detta är fel?
Ibland undrar jag om vi som hennes föräldrar inte skulle behöva medicineras vi med, men det är en helt annan femma...
lördag 17 november 2007
Buzy
Alltså, jag hinner inte skriva just nu.
Igår var jag på seminarium hela dagen "Kvinnor i tiden", det var helt jävla fantastiskt, talare som Gudrun Schyman, Björn Källman, Mia Thörnblom mm mm. Jag har ont i käkarna pga alla skratten och ont i hjärtan av alla berörande ord.
Efter det, middag med 2 vely vely najs kompisar o kollegor på Strix å det var så gott så gott.
Idag kalas kl 11 och sen kalar 1830, så mycket kalas så lite tid.
Tjing.
Igår var jag på seminarium hela dagen "Kvinnor i tiden", det var helt jävla fantastiskt, talare som Gudrun Schyman, Björn Källman, Mia Thörnblom mm mm. Jag har ont i käkarna pga alla skratten och ont i hjärtan av alla berörande ord.
Efter det, middag med 2 vely vely najs kompisar o kollegor på Strix å det var så gott så gott.
Idag kalas kl 11 och sen kalar 1830, så mycket kalas så lite tid.
Tjing.
torsdag 15 november 2007
ADHD i vår värld.
Många av dem som får en diagnos, har större problem än andra inom följande områden. Hur det yttrar sig i just vår familj kommenterar jag nedan.
- att reglera sin uppmärksamhet
Mellan är antingen väldigt på eller helt av, det existerar inga gråzoner. Hon är antingen väldigt glad eller väldigt arg. Likaså, kan hon gå igång på en liten blomma lika mycket som ett stort träd. Allt kan störa hennes koncentration, precis allt. En penna som faller i golvet. Ett annat barn som harklar sig osv osv. Minsta lilla problem gör att hon släpper det hon håller på med. Hon har en plan och avviker något från planen så byter hon till något annat. Detta gör att hon oftast inte kan avsluta något hon har börjat på och ofta blir vansinnig över att inte kunna gå vidare. Hon kan inte byta riktning och fundera på en annan lösning, frustrationen över att stöta på patrull gör att hon låser sig och bara tar till ilskan. Gissa hur många pysselprojekt hon har igång på sitt rum?
-impulskontroll och aktivitetsnivå
Allting sker i nuet för mellan. Det finns ingen eftertanke i det hon gör, allt sker nu. Ofta sker hennes reaktioner på olika saker väldigt kraftigt, det som är en bagatell i vår värld kan vara dödligt allvar i hennes. Och nu pratar vi om ifall hon ska ha ett äpple eller en mandarin med sig till skolan. Allt går att göra enligt henne, klättra upp för ett berg, måla en tavla med oljefärger i den nya soffan, testa nya saxen på den nya tröjan, ALLT!
Mellan vill antingen vara i full gång eller helt stilla. Hon kan sitta still, faktiskt. En bra film, ett bra och tillräckligt svårt pyssel. Men det måste vara på hennes villkor annars släpper hon det och traskar vidare. Hon är outtröttlig, kan lika gära cykla en mil som att simma 10 längde i en pool. Bara när det är tråkiga saker att göra så orkar hon inte. Går man på fest så är mellan alltid uppe, man måste tala om att det är sovdags för den inre klockan säger inte åt henne.
Hennes motor är alltid igång, vilket gör att hon har en inre stress som visar sig i att hon oftast är förstoppad (tar sig inte tid på toa) oftast hungrig (kastar i sig maten om hon ens sitter ned och äter) oftast ont i magen (pga stressen). Redan när mellan stiger upp har hon en plan för dagen, sen att vi kanske har en annan plan bryter ned henne fullkomligt. Tålamod finns inte i hennes vokabulär, det finns ingen ro i att VÄNTA på något, allt kan skyndas på. Mellan tänker inte innan hon reagerar, oftast reagerar hon med ilska, det ligger nära till hands.
-att samspela med andra människor
Mellan har inte tid att läsa av andra. Hon får en idé och genomför den, om de andra inte hakar på direkt utsätts de genast för hennes ogillande. Mellan anser att alla andra är dumma och inte förstår henne, hon tycker det är konstigt att alla inte gör som hon säger. Mellan kommenterar gladeligen utseenden och andras beteenden högt, egentligen inte för att såra utan hon kommenterar och förstår inte TIMING. Har du en för liten tröja på dig så säger hon det. Tycker hon att du ser tjock ut så får du veta det.
Efteråt, när man talarom vad som gick fel, blir hon oerhört ledsen och ångerfull. Hon har lätt för att gråta och lägger stor börda på sig själv och blir ofta arg på sig själv, hon vet ju vad som är rätt eller fel och blir såå besviken på sig själv när det blir knas.
-inlärning och minne
Mellan minns saker tydligt när det gäller för veckor eller månader sedan, sådant som har hänt henne själv. Hon läser som en 11 åring men har en 6 årings läsförståelse, dvs, hon läser väldigt fort men förstår inte det hon läser. Hon klarar inte av att tänka abstrakt eller logiskt, därav stora problem med matten. Det är svårt att ge långa instruktioner till henne, hon minns enbart det första eller det sista i det man säger.
-att uttrycka sig i tal och skrift
He he, här har vi inga problem. Mellan är oerhört verbal, pratar gärna om allt och ingenting. Men hon har svårt att reglera sin röstvolym och svär friskt när hon är arg. Hon förstår ironi och har mycket humor men talar utan att tänka. Däremot har hon svårt med skrivandet, hon skriver gärna talspråk, skriver mycket slarvigt och trycker hårt hårt med pennan.
-kontrollera motoriken
Egentligen den enda punkten hon inte har några problem alls med. Mellan är oerhört fysisk och stark. Vig som en katt, balans som en cirkusartist. Har bollsinne (men inget team tänkande, därför går spela lagsporter bort) och är totalt orädd. Klättrar, balanserar, springer, cyklar, simmar, dansar; inget är för svårt för henne. Kan sitta och pillra ner på molekyl nivå, väldigt duktig på att sticka, göra smycken, rita, pärlplattor mm mm. Njuter av att arbeta med kroppen.
Oj, nu bleev det långt :)
Lite paus nu, återkommer...
- att reglera sin uppmärksamhet
Mellan är antingen väldigt på eller helt av, det existerar inga gråzoner. Hon är antingen väldigt glad eller väldigt arg. Likaså, kan hon gå igång på en liten blomma lika mycket som ett stort träd. Allt kan störa hennes koncentration, precis allt. En penna som faller i golvet. Ett annat barn som harklar sig osv osv. Minsta lilla problem gör att hon släpper det hon håller på med. Hon har en plan och avviker något från planen så byter hon till något annat. Detta gör att hon oftast inte kan avsluta något hon har börjat på och ofta blir vansinnig över att inte kunna gå vidare. Hon kan inte byta riktning och fundera på en annan lösning, frustrationen över att stöta på patrull gör att hon låser sig och bara tar till ilskan. Gissa hur många pysselprojekt hon har igång på sitt rum?
-impulskontroll och aktivitetsnivå
Allting sker i nuet för mellan. Det finns ingen eftertanke i det hon gör, allt sker nu. Ofta sker hennes reaktioner på olika saker väldigt kraftigt, det som är en bagatell i vår värld kan vara dödligt allvar i hennes. Och nu pratar vi om ifall hon ska ha ett äpple eller en mandarin med sig till skolan. Allt går att göra enligt henne, klättra upp för ett berg, måla en tavla med oljefärger i den nya soffan, testa nya saxen på den nya tröjan, ALLT!
Mellan vill antingen vara i full gång eller helt stilla. Hon kan sitta still, faktiskt. En bra film, ett bra och tillräckligt svårt pyssel. Men det måste vara på hennes villkor annars släpper hon det och traskar vidare. Hon är outtröttlig, kan lika gära cykla en mil som att simma 10 längde i en pool. Bara när det är tråkiga saker att göra så orkar hon inte. Går man på fest så är mellan alltid uppe, man måste tala om att det är sovdags för den inre klockan säger inte åt henne.
Hennes motor är alltid igång, vilket gör att hon har en inre stress som visar sig i att hon oftast är förstoppad (tar sig inte tid på toa) oftast hungrig (kastar i sig maten om hon ens sitter ned och äter) oftast ont i magen (pga stressen). Redan när mellan stiger upp har hon en plan för dagen, sen att vi kanske har en annan plan bryter ned henne fullkomligt. Tålamod finns inte i hennes vokabulär, det finns ingen ro i att VÄNTA på något, allt kan skyndas på. Mellan tänker inte innan hon reagerar, oftast reagerar hon med ilska, det ligger nära till hands.
-att samspela med andra människor
Mellan har inte tid att läsa av andra. Hon får en idé och genomför den, om de andra inte hakar på direkt utsätts de genast för hennes ogillande. Mellan anser att alla andra är dumma och inte förstår henne, hon tycker det är konstigt att alla inte gör som hon säger. Mellan kommenterar gladeligen utseenden och andras beteenden högt, egentligen inte för att såra utan hon kommenterar och förstår inte TIMING. Har du en för liten tröja på dig så säger hon det. Tycker hon att du ser tjock ut så får du veta det.
Efteråt, när man talarom vad som gick fel, blir hon oerhört ledsen och ångerfull. Hon har lätt för att gråta och lägger stor börda på sig själv och blir ofta arg på sig själv, hon vet ju vad som är rätt eller fel och blir såå besviken på sig själv när det blir knas.
-inlärning och minne
Mellan minns saker tydligt när det gäller för veckor eller månader sedan, sådant som har hänt henne själv. Hon läser som en 11 åring men har en 6 årings läsförståelse, dvs, hon läser väldigt fort men förstår inte det hon läser. Hon klarar inte av att tänka abstrakt eller logiskt, därav stora problem med matten. Det är svårt att ge långa instruktioner till henne, hon minns enbart det första eller det sista i det man säger.
-att uttrycka sig i tal och skrift
He he, här har vi inga problem. Mellan är oerhört verbal, pratar gärna om allt och ingenting. Men hon har svårt att reglera sin röstvolym och svär friskt när hon är arg. Hon förstår ironi och har mycket humor men talar utan att tänka. Däremot har hon svårt med skrivandet, hon skriver gärna talspråk, skriver mycket slarvigt och trycker hårt hårt med pennan.
-kontrollera motoriken
Egentligen den enda punkten hon inte har några problem alls med. Mellan är oerhört fysisk och stark. Vig som en katt, balans som en cirkusartist. Har bollsinne (men inget team tänkande, därför går spela lagsporter bort) och är totalt orädd. Klättrar, balanserar, springer, cyklar, simmar, dansar; inget är för svårt för henne. Kan sitta och pillra ner på molekyl nivå, väldigt duktig på att sticka, göra smycken, rita, pärlplattor mm mm. Njuter av att arbeta med kroppen.
Oj, nu bleev det långt :)
Lite paus nu, återkommer...
Mera ADHD
Ok, lite info först.
Med neuropsykiatriska funktionshinder menar man svårigheter som har sin grund i hur hjärnan arbetar och fungerar. De ger sig till känna under barndomen och påverkar individens vardag i betydande grad. Gemensamma drag är inlärningsproblem och svårigheter i det sociala samspelet, men det råder stora variationer när det gäller graden av störning och hur den kommer till uttryck
De neuropsykiatriska diagnoserna är s.k. funktionsdiagnoser. Det betyder att diagnoserna bygger på kriterier som har som utgångspunkt hur individen fungerar inom vissa områden såsom t.ex. förmåga till uppmärksamhet, socialt samspel etc. Det är vetenskapligt framtagna kriterier. För att en person skall kunna sägas uppfylla kriterierna för en diagnos måste en utredning av ett specialistteam vara gjord.
Den neuropsykiatriska diagnosen säger ingenting om bakomliggande orsak till svårigheterna. Genom forskning vet vi idag en hel del om vad som kan ligga bakom, men det finns också mycket som återstår att ta reda på.
Det är vanligt att liknande svårigheter finns hos andra familjemedlemmar och släktingar. De behöver inte vara av exakt lika karaktär och de kan ha olika svårighetsgrad hos olika personer. Det betyder att det finns en genetisk (ärftlig) benägenhet för neuropsykiatriska svårigheter i vissa släkter.
Neuropsykiatriska funktionshinder orsakas inte av dålig uppväxtmiljö. En ogynnsam omgivning kan dock göra att svårigheterna förvärras. Det uppstår lätt negativa spiraler med relationsproblem och dålig självkänsla hos föräldrar och barn som följd. Men det fungerar också tvärtom. En bra miljö med förstående anhöriga, vänner, lärare, chefer och arbetskamrater, underlättar och minskar symtomen samt gör det lättare att leva med de problem som trots allt finns.
5% av alla skolbarn har ADHD, visste ni det?
Med neuropsykiatriska funktionshinder menar man svårigheter som har sin grund i hur hjärnan arbetar och fungerar. De ger sig till känna under barndomen och påverkar individens vardag i betydande grad. Gemensamma drag är inlärningsproblem och svårigheter i det sociala samspelet, men det råder stora variationer när det gäller graden av störning och hur den kommer till uttryck
De neuropsykiatriska diagnoserna är s.k. funktionsdiagnoser. Det betyder att diagnoserna bygger på kriterier som har som utgångspunkt hur individen fungerar inom vissa områden såsom t.ex. förmåga till uppmärksamhet, socialt samspel etc. Det är vetenskapligt framtagna kriterier. För att en person skall kunna sägas uppfylla kriterierna för en diagnos måste en utredning av ett specialistteam vara gjord.
Den neuropsykiatriska diagnosen säger ingenting om bakomliggande orsak till svårigheterna. Genom forskning vet vi idag en hel del om vad som kan ligga bakom, men det finns också mycket som återstår att ta reda på.
Det är vanligt att liknande svårigheter finns hos andra familjemedlemmar och släktingar. De behöver inte vara av exakt lika karaktär och de kan ha olika svårighetsgrad hos olika personer. Det betyder att det finns en genetisk (ärftlig) benägenhet för neuropsykiatriska svårigheter i vissa släkter.
Neuropsykiatriska funktionshinder orsakas inte av dålig uppväxtmiljö. En ogynnsam omgivning kan dock göra att svårigheterna förvärras. Det uppstår lätt negativa spiraler med relationsproblem och dålig självkänsla hos föräldrar och barn som följd. Men det fungerar också tvärtom. En bra miljö med förstående anhöriga, vänner, lärare, chefer och arbetskamrater, underlättar och minskar symtomen samt gör det lättare att leva med de problem som trots allt finns.
5% av alla skolbarn har ADHD, visste ni det?
ADHD
Ok gott folk, det här blir ett långt inlägg. Hoppa över det om du inte är iintresserad av vad ADHD är och hur det påverkar mig och min familj.
Först, ett klarläggande.
Kanske undrar någon av er hur jag kan hänga ut vår dotter här.
Vi tänker inte skämmas över vår dotter. Hon är en unik person. Vi älskar henne över allt annat och vill inget annat än hjälpa henne. Detta är ett forum för det.
JAG skulle skämmas om vi inte sökte hjälp, om vi skyfflade våra problem under mattan och ställde krav på att hon skulle fungera "som andra barn".
Vi säger inte åt en blind att se sig för.
Vi ber inte en döv att höra upp.
Vi kan inte begära att ett barn med ADHD "skärper sig", "håller sig i skinnet" eller "tänker sig för".
Vi som hennes föräldrar, har en förbannad plikt att erkänna det funktionshinder hon har och ge henne de rätta förutsättningarna att klara sin vardag och leva ett liv där hon kan känna sig stolt över sig själv och fungera så bra som möjligt i alla sociala situationer.
Eftersom att hon kommer bli statsminister en dag, måste vi se till att hon får rätt hjälp i skolan. He he...
Det finns en riksorganisation för bl.a. ADHD, nämligen ATtention. Där snor jag mycket skriven text om ADHD, bara för att ni ska få den rätta informationen. Sen kommer jag att lägga till egen text om hur vår Mellan tjej påverkas och hur just hennes beteende är.
Jag är ärlig. Var det ni med. Kommentarer tas gärna emot. Råd, tips, skäll och gnäll.
Men nu måste jag ha kaffe. Strax tillbaka.
Först, ett klarläggande.
Kanske undrar någon av er hur jag kan hänga ut vår dotter här.
Vi tänker inte skämmas över vår dotter. Hon är en unik person. Vi älskar henne över allt annat och vill inget annat än hjälpa henne. Detta är ett forum för det.
JAG skulle skämmas om vi inte sökte hjälp, om vi skyfflade våra problem under mattan och ställde krav på att hon skulle fungera "som andra barn".
Vi säger inte åt en blind att se sig för.
Vi ber inte en döv att höra upp.
Vi kan inte begära att ett barn med ADHD "skärper sig", "håller sig i skinnet" eller "tänker sig för".
Vi som hennes föräldrar, har en förbannad plikt att erkänna det funktionshinder hon har och ge henne de rätta förutsättningarna att klara sin vardag och leva ett liv där hon kan känna sig stolt över sig själv och fungera så bra som möjligt i alla sociala situationer.
Eftersom att hon kommer bli statsminister en dag, måste vi se till att hon får rätt hjälp i skolan. He he...
Det finns en riksorganisation för bl.a. ADHD, nämligen ATtention. Där snor jag mycket skriven text om ADHD, bara för att ni ska få den rätta informationen. Sen kommer jag att lägga till egen text om hur vår Mellan tjej påverkas och hur just hennes beteende är.
Jag är ärlig. Var det ni med. Kommentarer tas gärna emot. Råd, tips, skäll och gnäll.
Men nu måste jag ha kaffe. Strax tillbaka.
onsdag 14 november 2007
Göööötebooorg
Vi startade i snökaos, 45 min bakom en plogbil.
Men sedan klarnade det och vi styrde kosan mot - visade det sig - Göteborg.
Det var faktiskt vad jag trodde, jag sa till maken flera veckor sedan att "visst ska vi till Göteborg och kolla på Eldkvarn på Storan?". Och det skulle vi. Så väl känner jag min man.
Och det var så trevligt så trevligt, vi åt på en myyycket trevlig italiensk sylta innan, innan vi avnjöt våra favoriter. Sist vi såg dem var på Mosebacke i Maj, då låg vi i skilsmässa och när Plura sjöng "...hur lämnar man den man älskar, jag kommer aldrig att förstå" så grät jag då men det gjorde jag inte nu, inte alls, jag sneglade på min man och tänkte "du försökte, men du lämnade inte mig, jag ska komma ihåg att tala om för dig hur glad jag är över det".
På vägen hem blir vi osams över en diskussion på P3, ett par tjejer har dragit igång en aktion om att få visa tuttarna i badhus, dvs, bada topless, jämfört med att karlar visar sitt bröst och vi tjafsar om att (maken) "nu kommer det ju drälla av puckon som kommer till badhusen för att glo på tuttar och smygrunka" mot (mig) "jamen vem/vilka har gjort brösten som sex symboler, inte är det kvinnan, brösten är ju inte ett kön".
Så nu är det mimnusgrader både mellan oss och ute.
Och visst är det trevligt att komma hem, myskramar å "jag har längtat efter dig" från barnen, men sen.
Sen är det smutstvätt, övertrötta ungar, steka fiskpinnar, tjafsa om kanal på tv:n eller vem som ska sitta vid datorn och det är "dumma dig" och stora tårar och det slår mig att barn är så jäkla ologiska att det inte är klokt men I love it.
Men sedan klarnade det och vi styrde kosan mot - visade det sig - Göteborg.
Det var faktiskt vad jag trodde, jag sa till maken flera veckor sedan att "visst ska vi till Göteborg och kolla på Eldkvarn på Storan?". Och det skulle vi. Så väl känner jag min man.
Och det var så trevligt så trevligt, vi åt på en myyycket trevlig italiensk sylta innan, innan vi avnjöt våra favoriter. Sist vi såg dem var på Mosebacke i Maj, då låg vi i skilsmässa och när Plura sjöng "...hur lämnar man den man älskar, jag kommer aldrig att förstå" så grät jag då men det gjorde jag inte nu, inte alls, jag sneglade på min man och tänkte "du försökte, men du lämnade inte mig, jag ska komma ihåg att tala om för dig hur glad jag är över det".
På vägen hem blir vi osams över en diskussion på P3, ett par tjejer har dragit igång en aktion om att få visa tuttarna i badhus, dvs, bada topless, jämfört med att karlar visar sitt bröst och vi tjafsar om att (maken) "nu kommer det ju drälla av puckon som kommer till badhusen för att glo på tuttar och smygrunka" mot (mig) "jamen vem/vilka har gjort brösten som sex symboler, inte är det kvinnan, brösten är ju inte ett kön".
Så nu är det mimnusgrader både mellan oss och ute.
Och visst är det trevligt att komma hem, myskramar å "jag har längtat efter dig" från barnen, men sen.
Sen är det smutstvätt, övertrötta ungar, steka fiskpinnar, tjafsa om kanal på tv:n eller vem som ska sitta vid datorn och det är "dumma dig" och stora tårar och det slår mig att barn är så jäkla ologiska att det inte är klokt men I love it.
måndag 12 november 2007
Diagnos
ADHD it is.
Är vi överraskade?
Nej.
Jo, över att vi har lyckats få ett sånt superbt team som jobbar med oss via BUP i staden där vi bor.
Nu kan det bara bli bättre.
Mellans respons på det hela?
"Va coolt att jag har en sån grej!"
Mer info kommer, nu är det spaghetti carbonara till La Familia och sedan ridlektion för me, myself and I!
Just det, imorgon drar jag och maken på hemlig resa, jag har ingen aning om vart, maken har bokat! Kan bli hur kul som helst! Eller? Tillbaka på onsdag.
Är vi överraskade?
Nej.
Jo, över att vi har lyckats få ett sånt superbt team som jobbar med oss via BUP i staden där vi bor.
Nu kan det bara bli bättre.
Mellans respons på det hela?
"Va coolt att jag har en sån grej!"
Mer info kommer, nu är det spaghetti carbonara till La Familia och sedan ridlektion för me, myself and I!
Just det, imorgon drar jag och maken på hemlig resa, jag har ingen aning om vart, maken har bokat! Kan bli hur kul som helst! Eller? Tillbaka på onsdag.
Måndag
En liten lastbils chaufför blev arg på mig idag på E4:an så han slängde på helljusen bara för att jag cuttade in framför honom.
Lille man.
Om du inte kan hantera att folk byter fil framför dig så ska du inte åka E4:an på vardagsmorgnar. Så är det bara. Du kan inte ta ut på mig bara för att du inte fick nåt av frugan i helgen eller att svärmor var på besök och klankade ner på dig och ditt yttre.
Ät skit liksom.
För övrigt ska vi till BUP idag och få...domen? resultatet? diagnosen? Vad vet jag. Vi ska iallafall dit och prata, maken och jag, om mellan. Hon är ju klar med sin utredning så nu ska vi få se vad de säger. De kanske säger att hon är fullkomligt normal och att det är vi två som behöver seriös hjälp? Det är kanske så att det är vi som sabbar henne i allt och att hon skulle må bättre i en annan familj nånstans? Buhuuuuuu.
Inte då. Inte då.
Lille man.
Om du inte kan hantera att folk byter fil framför dig så ska du inte åka E4:an på vardagsmorgnar. Så är det bara. Du kan inte ta ut på mig bara för att du inte fick nåt av frugan i helgen eller att svärmor var på besök och klankade ner på dig och ditt yttre.
Ät skit liksom.
För övrigt ska vi till BUP idag och få...domen? resultatet? diagnosen? Vad vet jag. Vi ska iallafall dit och prata, maken och jag, om mellan. Hon är ju klar med sin utredning så nu ska vi få se vad de säger. De kanske säger att hon är fullkomligt normal och att det är vi två som behöver seriös hjälp? Det är kanske så att det är vi som sabbar henne i allt och att hon skulle må bättre i en annan familj nånstans? Buhuuuuuu.
Inte då. Inte då.
söndag 11 november 2007
Förresten...
Idag ska vi på information om semesterlägenheter på Cypern.
Tänk om....säger jag bara.
Igår var vi med kidsen på "Råttatouille". Den var avskyvärt lång men fantastiskt tecknat.
Lilla gick på toa 5 gånger. Hon gillar inte tecknat.
Det har kommit snö och det är ju vackert. 40 nånting dagar kvar till julafton och jag har lite ångest, julen är inte min favorit. Men, Egypten hägrar en vecka innan jul, kanske kan jag sedan bita ihop och överleva julen, om jag får komma dit.
Tänk om....säger jag bara.
Igår var vi med kidsen på "Råttatouille". Den var avskyvärt lång men fantastiskt tecknat.
Lilla gick på toa 5 gånger. Hon gillar inte tecknat.
Det har kommit snö och det är ju vackert. 40 nånting dagar kvar till julafton och jag har lite ångest, julen är inte min favorit. Men, Egypten hägrar en vecka innan jul, kanske kan jag sedan bita ihop och överleva julen, om jag får komma dit.
Söndag
Jag vet att jag inte skulle beskriva dagens outfit här men jag måste om ni ska kunna förstå vilket humör jag är på.
Jag har ett urtvättat, ljusblått nattlinne.
En grå fleece morgon rock.
Raggsockor som är gul/grå spräckliga.
Det säger väl allt?
Jag har ett urtvättat, ljusblått nattlinne.
En grå fleece morgon rock.
Raggsockor som är gul/grå spräckliga.
Det säger väl allt?
fredag 9 november 2007
Fredag.
Fredag.
Tacos. Idol. Maybe rödvin. Maybe inte.
Svärföräldrar och svägerskor.
Tända ljus.
Cozy.
Hoppas att ni också får en fin fredag.
Tacos. Idol. Maybe rödvin. Maybe inte.
Svärföräldrar och svägerskor.
Tända ljus.
Cozy.
Hoppas att ni också får en fin fredag.
Kärlek och sorgsenhet.
Jag läste en bok igår.
Jo, jag började faktiskt igår och avslutade kl 00:45 inatt. Så typiskt mig och bra böcker, inget suga på karamellen här inte.
Den heter "När livet stannar" och är skriven av Malin Sävstam. Malin förlorade 2 av sina 3 barn i Tsunamin samt sin älskade man.
Jag är fortfarande tagen av boken och har svårt att sätta ord på vad jag tycker. Jag grät högt, nästan halva boken läste jag bakom en gardin av tårar. Hon skriver på ett naket och brutalt sätt om vad som hände och hur hon och sonen som överlevde hanterade sorgen efteråt.
Eftersom att 2007 har varit gungigt privat för min del, var det många tankar i hennes bok som jag kände igen mig själv i.
Så där ligger jag i min säng, ute viner vinden och regnet smattrar på rutorna.
Mellan sover äntligen, hon har en envis rethosta som håller henne vaken och ikväll var en extra svår kväll.
Lilla sover djupt, jag vet av erfarenhet att hon knappt rör sig i sömnen. Hon hade ridlektion igår och var helt slut, åh så duktig hon var!! Själv satt jag i bilen och huttrade.
Stora sover med sitt svart-färgade hår utspritt över hela kudden.
Vi har haft en tuff eftermiddag och kväll han och jag. Vi hade föräldrasamtal och det var inte kul. Alla lärare kommenterar att det "är en smart kille som slösar bort sina resurser, slarvar med läxor, presterar inte på proven, okoncentrerad och störande på lektionerna."
Jag blir förtvivlad och ledsen och arg.
Han har ingen motivation, ingen lust, allt är tråkigt, allt är baaajs.
Vi började med att rensa ur hans skåp, tog hem alla papper, satte upp ett sorteringssystem och mappade. Gick igenom alla uppgifter som skulle ha varit inlämnade för 2-3 veckor sedan, gjorde upp ett provschema. Han ska även, frivilligt vara med på läxhjälp 2 ggr i veckan, hurra!
Det resulterade i att han gick till skolan imorse med 2 arbeten (klara!) som ska lämnas in (han skrev och ritade, jag färglade), en ny, fräsch pärm med sorterade papper, fräscha mappar för varje ämne. Hela han strålade styrka och kunskap!
Där låg jag, inatt, med tårarna rinnande och näsan snorande. Jag älskade min familj så fruktansvärt intensivt och kände ett avgrundsdjup svart sug i magen när insikten om vad som kan hända, slog mig.
Jag vaknade i en kokong av ben, armar och barnrumpor. Mellan och lilla hade kommit över till vår säng under natten och lagt sig runt mig. De hade hört min tysta bön.
Jag messade stora att jag glömde tala om igår, mellan allt tjat och skäll, att jag älskade honom, var stolt över honom och att han jobbade bra igår med arbetena som skulle lämnas in.
Maken fick ett mess där jag sa att jag älskade honom.
Bokan finns att köpa, gör det. Och krama varandra.
Jo, jag började faktiskt igår och avslutade kl 00:45 inatt. Så typiskt mig och bra böcker, inget suga på karamellen här inte.
Den heter "När livet stannar" och är skriven av Malin Sävstam. Malin förlorade 2 av sina 3 barn i Tsunamin samt sin älskade man.
Jag är fortfarande tagen av boken och har svårt att sätta ord på vad jag tycker. Jag grät högt, nästan halva boken läste jag bakom en gardin av tårar. Hon skriver på ett naket och brutalt sätt om vad som hände och hur hon och sonen som överlevde hanterade sorgen efteråt.
Eftersom att 2007 har varit gungigt privat för min del, var det många tankar i hennes bok som jag kände igen mig själv i.
Så där ligger jag i min säng, ute viner vinden och regnet smattrar på rutorna.
Mellan sover äntligen, hon har en envis rethosta som håller henne vaken och ikväll var en extra svår kväll.
Lilla sover djupt, jag vet av erfarenhet att hon knappt rör sig i sömnen. Hon hade ridlektion igår och var helt slut, åh så duktig hon var!! Själv satt jag i bilen och huttrade.
Stora sover med sitt svart-färgade hår utspritt över hela kudden.
Vi har haft en tuff eftermiddag och kväll han och jag. Vi hade föräldrasamtal och det var inte kul. Alla lärare kommenterar att det "är en smart kille som slösar bort sina resurser, slarvar med läxor, presterar inte på proven, okoncentrerad och störande på lektionerna."
Jag blir förtvivlad och ledsen och arg.
Han har ingen motivation, ingen lust, allt är tråkigt, allt är baaajs.
Vi började med att rensa ur hans skåp, tog hem alla papper, satte upp ett sorteringssystem och mappade. Gick igenom alla uppgifter som skulle ha varit inlämnade för 2-3 veckor sedan, gjorde upp ett provschema. Han ska även, frivilligt vara med på läxhjälp 2 ggr i veckan, hurra!
Det resulterade i att han gick till skolan imorse med 2 arbeten (klara!) som ska lämnas in (han skrev och ritade, jag färglade), en ny, fräsch pärm med sorterade papper, fräscha mappar för varje ämne. Hela han strålade styrka och kunskap!
Där låg jag, inatt, med tårarna rinnande och näsan snorande. Jag älskade min familj så fruktansvärt intensivt och kände ett avgrundsdjup svart sug i magen när insikten om vad som kan hända, slog mig.
Jag vaknade i en kokong av ben, armar och barnrumpor. Mellan och lilla hade kommit över till vår säng under natten och lagt sig runt mig. De hade hört min tysta bön.
Jag messade stora att jag glömde tala om igår, mellan allt tjat och skäll, att jag älskade honom, var stolt över honom och att han jobbade bra igår med arbetena som skulle lämnas in.
Maken fick ett mess där jag sa att jag älskade honom.
Bokan finns att köpa, gör det. Och krama varandra.
onsdag 7 november 2007
Rädda världen
Jag fick ett sms med ett tydligt budskap:
Hej XXXX
Vi har brist på din blodgrupp. Kan du komma in och lämna blod idag?
Jag byter om till min tighta dräkt, den med ett B på magen, B som i blod. Jag har AB Rh neg, vilket betyder 2% av världen, någon av dem behöver mig just nu.
För säkerhets skull tar jag på mig mina natt glasögon, ifall detta blir ett långvarigt uppdrag.
I mitt eminenta fordon beger jag mig till sambandscentralen, trots att jag har lite information väljer jag att kasta mig huvudstupa in i uppdraget.
Så här är det att vara superhjälte, man hinner inte alltid ha alla korten i handen, ibland får de ligga kvar i plånboken och man får ta till armvecken.
Jag ankommer snart till centralen, trycker min tumme som bekräftelse på att jag är jag, blickar ut över lokalen och anmäler min ankomst.
De tappra fotsoldaterna ger mig genast en dryck (antagligen för att fylla på mitt vätskeförråd, uppdragen kräver ibland långvarig tjänst utan mat eller dryck). De visar mig vägen till mitt spaceship, där jag lägger mig på rygg, spänner fast min arm och sedan beger mig ut i sajberspejs.
Eller inte.
Jag var laddad, jag var där, jag var beredd.
DOM spräckte min åder och vägrade sticka i den andra armen för den ådern såg FÖR SKÖR ut.
Jag fick åka hem igen.
Någonstans i Sverige ligger någon och dör bara för att de inte fick min blodpåse.
Jävlars.
I ren trots vägrade jag ta emot en gåva.
Aj vill be bakk sa jag bara.
Typ på fredag.
Hej XXXX
Vi har brist på din blodgrupp. Kan du komma in och lämna blod idag?
Jag byter om till min tighta dräkt, den med ett B på magen, B som i blod. Jag har AB Rh neg, vilket betyder 2% av världen, någon av dem behöver mig just nu.
För säkerhets skull tar jag på mig mina natt glasögon, ifall detta blir ett långvarigt uppdrag.
I mitt eminenta fordon beger jag mig till sambandscentralen, trots att jag har lite information väljer jag att kasta mig huvudstupa in i uppdraget.
Så här är det att vara superhjälte, man hinner inte alltid ha alla korten i handen, ibland får de ligga kvar i plånboken och man får ta till armvecken.
Jag ankommer snart till centralen, trycker min tumme som bekräftelse på att jag är jag, blickar ut över lokalen och anmäler min ankomst.
De tappra fotsoldaterna ger mig genast en dryck (antagligen för att fylla på mitt vätskeförråd, uppdragen kräver ibland långvarig tjänst utan mat eller dryck). De visar mig vägen till mitt spaceship, där jag lägger mig på rygg, spänner fast min arm och sedan beger mig ut i sajberspejs.
Eller inte.
Jag var laddad, jag var där, jag var beredd.
DOM spräckte min åder och vägrade sticka i den andra armen för den ådern såg FÖR SKÖR ut.
Jag fick åka hem igen.
Någonstans i Sverige ligger någon och dör bara för att de inte fick min blodpåse.
Jävlars.
I ren trots vägrade jag ta emot en gåva.
Aj vill be bakk sa jag bara.
Typ på fredag.
tisdag 6 november 2007
Vikt
Grapefrukt: check
Knäckemacka: check
Det är så jääävla tråkigt att vara rund och inte vilja vara det. Jag vill ha rostade mackor med marmelad och ost!!! Jag drömmer till och med om mat.
Och det är ännu värre att behöva röra på sig, jag haaatar att röra på mig. Min kropp är gjord för att ligga på en soffa med en bra bok, den enda rörelse skall vara när jag byter blad i boken.
Det finns inget som helst behov i min kropp av att gå ut och promenera, jogga eller göra pilates.
Men jag måste.
Jag hatar det.
Knäckemacka: check
Det är så jääävla tråkigt att vara rund och inte vilja vara det. Jag vill ha rostade mackor med marmelad och ost!!! Jag drömmer till och med om mat.
Och det är ännu värre att behöva röra på sig, jag haaatar att röra på mig. Min kropp är gjord för att ligga på en soffa med en bra bok, den enda rörelse skall vara när jag byter blad i boken.
Det finns inget som helst behov i min kropp av att gå ut och promenera, jogga eller göra pilates.
Men jag måste.
Jag hatar det.
Politik
Egentligen tänkte jag skriva ett djupt och insiktsfullt inlägg om politik men nääähhh, vem orkar.
Istället fnissar jag bara just nu åt Moderaternas skattefiffel och vinpimplande, för det visar sig ju att de är inte mer än bara människor.
Många verkade tro att de var över oss alla andra, att de verkligen var untouchables men icke.
Visst kan man bekymra, oja sig och orera om moral och så vidare men, vadå, vad hade ni väntat er, egentligen?
Jag tycker det här är kul, nu är politik som roligast, när de stramar åt slipsen, ser allvarliga ut och sedan bara pang i pannkakan så visar de att de, i slutändan, bara är små nissar som inte vet vad som är bak eller fram.
Hi hi.
Istället fnissar jag bara just nu åt Moderaternas skattefiffel och vinpimplande, för det visar sig ju att de är inte mer än bara människor.
Många verkade tro att de var över oss alla andra, att de verkligen var untouchables men icke.
Visst kan man bekymra, oja sig och orera om moral och så vidare men, vadå, vad hade ni väntat er, egentligen?
Jag tycker det här är kul, nu är politik som roligast, när de stramar åt slipsen, ser allvarliga ut och sedan bara pang i pannkakan så visar de att de, i slutändan, bara är små nissar som inte vet vad som är bak eller fram.
Hi hi.
måndag 5 november 2007
Thailand
Imorgon kör jag J&J till arlanda, de ska till Thailand.
Jag vet inte vad ni tycker men i min värld är det ok att säga upp bekantskapen med folk som sticker iväg 2 veckor mitt i höstruggiga november.
Jag är bitter.
Bitter så det svider.
Och avundsjuk.
Grymt avundsjuk.
Jag kanske kör vilse på väg till arlanda imorgon, sånt kan hända.
Skoja bara, I löv them och de om några är sååå värda 2 veckor i solen men jag önskar ju att vi kunde åka vi med...*snyft*
Jag vet inte vad ni tycker men i min värld är det ok att säga upp bekantskapen med folk som sticker iväg 2 veckor mitt i höstruggiga november.
Jag är bitter.
Bitter så det svider.
Och avundsjuk.
Grymt avundsjuk.
Jag kanske kör vilse på väg till arlanda imorgon, sånt kan hända.
Skoja bara, I löv them och de om några är sååå värda 2 veckor i solen men jag önskar ju att vi kunde åka vi med...*snyft*
Resan.
Jag älskar att resa. Vart som helst, bara att vara på väg.
Resan till Norge tar mellan 5 till 6 timmar. Egentligen trist motorväg och sedan E18 men who cares?
Barnen har tittat på "Rena Rama Rolf" på dvd (lilla hatar tecknat, mellan vill bara se relations filmer typ Tomten är far till alla barnen eller Yalla Yalla, så det blev en kompromiss). Själv har jag bara kört och kört med radion på låg volym (annars HÖÖÖR dom ju inte filmen) men det är ok, P3 och jag är gamla kompisar, bara att höra P3's programledares röster invaggar en i trygghet.
Vi stannar utanför Arboga och äter medhavd frukost.
Tuffar vidare förbi Örebro, Karlskoga och Karlstad. I Arvika stannar vi för äcklig lunch på Donkan. Hela Arvika skriker tristess, killar i trucker kepsar och alla är så bleka!!! Jag möter en tjej i dörren med vitt Nivea cerat på läpparna, hellu! 80 talet?
Väl framme i huset, konstaterar vi att det är 14 grader kallt och sätter igång ett eldande som inte tar slut förrens vi vänder hemåt på söndagen.
Solen skiner varje dag från en krisp, knallblå himmel.
Lilla rider shettis som kastar av henne i backen, mer sårad stolthet än brutna ben i den lilla kroppen.
Vi stickar ändlösa halsdukar på kvällarna, ser på norska idol och Skal vi danse och det är helt ok (fast nu ska jag uppdatera mig på svenska idol, hörde att Sam åkte ut, heja heja)
Vi pysslar, lägger pärlplattor, läser, dricker kaffe med min sköna moster o hennes man, tar in en katt över natten (nätterna, han kom ju tillbaka varje kväll) åker till Kongsvinger på dagstur men där finns iniget nytt att se.
Mellan har en lugn, trevlig period, så inga raseriutbrott, vilket ger ett kors i taket.
På söndagen beger vi oss hemåt. Lika lugn bilresa som när vi åkte dit. All längtar efter stora och pappan och vi blir emottagna med nystädat hus och handlad middag.
Bra där. Ibland är det gött att leva.
Resan till Norge tar mellan 5 till 6 timmar. Egentligen trist motorväg och sedan E18 men who cares?
Barnen har tittat på "Rena Rama Rolf" på dvd (lilla hatar tecknat, mellan vill bara se relations filmer typ Tomten är far till alla barnen eller Yalla Yalla, så det blev en kompromiss). Själv har jag bara kört och kört med radion på låg volym (annars HÖÖÖR dom ju inte filmen) men det är ok, P3 och jag är gamla kompisar, bara att höra P3's programledares röster invaggar en i trygghet.
Vi stannar utanför Arboga och äter medhavd frukost.
Tuffar vidare förbi Örebro, Karlskoga och Karlstad. I Arvika stannar vi för äcklig lunch på Donkan. Hela Arvika skriker tristess, killar i trucker kepsar och alla är så bleka!!! Jag möter en tjej i dörren med vitt Nivea cerat på läpparna, hellu! 80 talet?
Väl framme i huset, konstaterar vi att det är 14 grader kallt och sätter igång ett eldande som inte tar slut förrens vi vänder hemåt på söndagen.
Solen skiner varje dag från en krisp, knallblå himmel.
Lilla rider shettis som kastar av henne i backen, mer sårad stolthet än brutna ben i den lilla kroppen.
Vi stickar ändlösa halsdukar på kvällarna, ser på norska idol och Skal vi danse och det är helt ok (fast nu ska jag uppdatera mig på svenska idol, hörde att Sam åkte ut, heja heja)
Vi pysslar, lägger pärlplattor, läser, dricker kaffe med min sköna moster o hennes man, tar in en katt över natten (nätterna, han kom ju tillbaka varje kväll) åker till Kongsvinger på dagstur men där finns iniget nytt att se.
Mellan har en lugn, trevlig period, så inga raseriutbrott, vilket ger ett kors i taket.
På söndagen beger vi oss hemåt. Lika lugn bilresa som när vi åkte dit. All längtar efter stora och pappan och vi blir emottagna med nystädat hus och handlad middag.
Bra där. Ibland är det gött att leva.
söndag 4 november 2007
Hemma
Så najs att vara hemma. Mer uppdatering imorgon.
Men måste säga, sweeeet, att ni har varit här och tittat ändå, fast jag har varit out of the country.
Nu ska jag mysa med mannen imitt liv. Och ta hand oms mutstvätt.
Sa jag att jag glömde heeela necessären i Norge? Med min one and only Phytomer dagkräm och min lovely Lancome tvättcreme? Min nya Clinique mascara?
Fuck.
Kan man tycka.
Men måste säga, sweeeet, att ni har varit här och tittat ändå, fast jag har varit out of the country.
Nu ska jag mysa med mannen imitt liv. Och ta hand oms mutstvätt.
Sa jag att jag glömde heeela necessären i Norge? Med min one and only Phytomer dagkräm och min lovely Lancome tvättcreme? Min nya Clinique mascara?
Fuck.
Kan man tycka.
tisdag 30 oktober 2007
Lost in Norge.
Imorrn sticker jag, mellan och lilla, till landet breve.
Lite ridning, lite frisk luft, lite myspys framför brasan (oh yeah I wish). Lite släktingar osv osv.
Det är 55 mil dit. Thank God for dvd in the bil, jag säger då det.
Ingen mobbe, ingen data, bara tv med sporadiska kanalar. Det här kan bli intressant.
Tills jag e tillbaka kan ni ju följa den intressanta diskussionen hos Fotbollsfrun.
Som sagt, döm ingen.
Tjing!
Lite ridning, lite frisk luft, lite myspys framför brasan (oh yeah I wish). Lite släktingar osv osv.
Det är 55 mil dit. Thank God for dvd in the bil, jag säger då det.
Ingen mobbe, ingen data, bara tv med sporadiska kanalar. Det här kan bli intressant.
Tills jag e tillbaka kan ni ju följa den intressanta diskussionen hos Fotbollsfrun.
Som sagt, döm ingen.
Tjing!
Suck.
Så var vi igång igen.
Fotbollsfrun bloggar om att Ulrika Jonsson är white trash eftersom att hon nu väntar sitt 4e barn med en 4e man. Jag undrar varför Malin Wollin kallar henne white trash?
Jag är själv dotter till en kvinna som skaffade 3 barn med 3 män. Den 3e och sista lever hon med än idag, efter 30 år eller nåt. Inte så illa pinkat.
Varför dömer man en kvinna som reser sig upp efter ett krashat förhållande, tar med sig barnet, knegar på ensam, träffar en ny karl, tror på kärleken, får ett till barn och sen
-PADANG!-
så krashar det förhållandet med, trots att man gjort allt och lite till.
Skulle hon lägga sig ner och dö då?
Nej hon skrapar ihop resterna, knegar vidare ensam, fast med 2 barn nu, träffar kärleken igen OCH TUR VAR VÄL DET, för nu har han kommit för att stanna, och jag och brorsan fick en lillebror.
Jag är glad för Malins skull att hon hittade sin sambo och att det klickade rätt på en gång, det var väl turligt.
Men för alla andra som INTE träffade rätt första gången, vart buntar vi ihop och klubbar ned dem?
Får man bara en chans?
Är man en sämre mamma i ett sånt här läge?
När är det ok att ge upp och välja att leva ensam och inte föda fler barn, ett barn? Två barn?
Hade det varit legitimt om makarna hade dött, hade hon fått skaffa fler barn då?
Om hon hade adopterat alla barnen - hade DET varit bättre?
Är det något bra min mamma gjort, så var det att lämna min periodare till pappa, ta mig och brorsan och gå. Vem fan vet var vi hade varit idag om hon inte hade gjort det.
Jag är tacksam att min mamma träffade min styvfar för det gav henne lugn och ro och kärlek.
Jag väljer att tro att de dåliga saker och val jag har gjort i mitt liv, beror på mig själv och mitt dåliga omdöme, än att jag växte upp med en mamma som var "white trash" (enligt Malin Wollin).
Heja Ulrika. Ge aldrig upp, tro på kärleken. Älska dina barn och dina medmänniskor, behandla dem med respekt och tillit.
Nånstans tror jag att Malin Wollin föder en djuuuup avundsjuka mot alla som skaffar barn bara för att hennes sambo inte vill skaffa fler just nu. Billigt. White trash om man säger så....
Fotbollsfrun bloggar om att Ulrika Jonsson är white trash eftersom att hon nu väntar sitt 4e barn med en 4e man. Jag undrar varför Malin Wollin kallar henne white trash?
Jag är själv dotter till en kvinna som skaffade 3 barn med 3 män. Den 3e och sista lever hon med än idag, efter 30 år eller nåt. Inte så illa pinkat.
Varför dömer man en kvinna som reser sig upp efter ett krashat förhållande, tar med sig barnet, knegar på ensam, träffar en ny karl, tror på kärleken, får ett till barn och sen
-PADANG!-
så krashar det förhållandet med, trots att man gjort allt och lite till.
Skulle hon lägga sig ner och dö då?
Nej hon skrapar ihop resterna, knegar vidare ensam, fast med 2 barn nu, träffar kärleken igen OCH TUR VAR VÄL DET, för nu har han kommit för att stanna, och jag och brorsan fick en lillebror.
Jag är glad för Malins skull att hon hittade sin sambo och att det klickade rätt på en gång, det var väl turligt.
Men för alla andra som INTE träffade rätt första gången, vart buntar vi ihop och klubbar ned dem?
Får man bara en chans?
Är man en sämre mamma i ett sånt här läge?
När är det ok att ge upp och välja att leva ensam och inte föda fler barn, ett barn? Två barn?
Hade det varit legitimt om makarna hade dött, hade hon fått skaffa fler barn då?
Om hon hade adopterat alla barnen - hade DET varit bättre?
Är det något bra min mamma gjort, så var det att lämna min periodare till pappa, ta mig och brorsan och gå. Vem fan vet var vi hade varit idag om hon inte hade gjort det.
Jag är tacksam att min mamma träffade min styvfar för det gav henne lugn och ro och kärlek.
Jag väljer att tro att de dåliga saker och val jag har gjort i mitt liv, beror på mig själv och mitt dåliga omdöme, än att jag växte upp med en mamma som var "white trash" (enligt Malin Wollin).
Heja Ulrika. Ge aldrig upp, tro på kärleken. Älska dina barn och dina medmänniskor, behandla dem med respekt och tillit.
Nånstans tror jag att Malin Wollin föder en djuuuup avundsjuka mot alla som skaffar barn bara för att hennes sambo inte vill skaffa fler just nu. Billigt. White trash om man säger så....
måndag 29 oktober 2007
Måndag
Jag borde skriva något intressant och catchy, berätta om den finfina helgen.
Men efter att ha vägt mig igår vill jag bara sätta mig i ett hörn och dö en långsam död.
Det här är inte roligt. Jag skrattar inte.
Jag väger nu lika mycket som när jag kom in på BB för att föda stora.
Jag är inte gravid.
Helvetes jävla sunk skiiit!
Jag ska nu fundera på om jag ska leva lite till och ta tag i detta eller om jag bara ska sura och ta en chokladbit till. Jag som inte ens äter choklad. Så mycket.
Det här är sorgens dag.
Men efter att ha vägt mig igår vill jag bara sätta mig i ett hörn och dö en långsam död.
Det här är inte roligt. Jag skrattar inte.
Jag väger nu lika mycket som när jag kom in på BB för att föda stora.
Jag är inte gravid.
Helvetes jävla sunk skiiit!
Jag ska nu fundera på om jag ska leva lite till och ta tag i detta eller om jag bara ska sura och ta en chokladbit till. Jag som inte ens äter choklad. Så mycket.
Det här är sorgens dag.
fredag 26 oktober 2007
Fredag
Annars så är det fredag idag för er som inte har koll.
Det betyder tacos och idol hemma hos oss, idag dessutom med mormor och morfar.
Stora ska på fritidsgården och mellan ska på spökkväll med skolan så det kommer bli sten, sax påse angående vem som ska skippa rödvinet och skjutsa/hämta.
Lilla kommer att sitta mellan oss i soffan och njuuuta av att vara herre på täppan, om så bara för en kort stund.
Det betyder tacos och idol hemma hos oss, idag dessutom med mormor och morfar.
Stora ska på fritidsgården och mellan ska på spökkväll med skolan så det kommer bli sten, sax påse angående vem som ska skippa rödvinet och skjutsa/hämta.
Lilla kommer att sitta mellan oss i soffan och njuuuta av att vara herre på täppan, om så bara för en kort stund.
Skoja bara.
Glöm det där om att jag var överens med Mellan om vinterjackan, det hade hon strukit ur dagordningen när hon kom upp imorse. Hon skulle inte ha någon satans jävla arsel ful vinterjacka.
När mellan blir arg/sur/irriterad/förbannad/åsidosatt så osar det svavel ur munnen på henne. Som med allt annat med henne får man välja striden. Jag ber henne sluta svära men måste ändå ha i bakhuvudet att: vad är värst, att hon svär eller
- smackar på lillsyrran som står farligt nära
- rusar it i hallen/köket/badrummet och river allt i golvet
- smackar på mig
så då låter vi svärandet vara för på något sätt är det en ventil. Fine with me.
Vi tillbringar ca 40 min med att diskutera (jag) och tokskrika (hon) angående jackan. Hon har som alltid 1000 argument och anledningar men jag är också verbal och bemöter allt med: det är 2 grader ute, jag vill inte att du ska bli sjuk, du ska ha vinterjackan. Punkt.
Hon tar den på sig.
Sen kommer den inte sitta på hela dagen, I know, men ett litet steg på vägen är vi.
För er som inte vet så har vi det så här alla årstider, vantar, mössor och halsduk är nästa steg. Sen kommer klumpiga vinterskor osv osv osv. Till våren börjar vi om igen men de striderna går fortare, hon klär hellre av sig än på sig.
Fast jackan är verkligen asful och tråkig OCH arvegods så idag åker jag och köper henne en ny fräsig jacka. Bara för att jag älskar henns så tokmycket.
När mellan blir arg/sur/irriterad/förbannad/åsidosatt så osar det svavel ur munnen på henne. Som med allt annat med henne får man välja striden. Jag ber henne sluta svära men måste ändå ha i bakhuvudet att: vad är värst, att hon svär eller
- smackar på lillsyrran som står farligt nära
- rusar it i hallen/köket/badrummet och river allt i golvet
- smackar på mig
så då låter vi svärandet vara för på något sätt är det en ventil. Fine with me.
Vi tillbringar ca 40 min med att diskutera (jag) och tokskrika (hon) angående jackan. Hon har som alltid 1000 argument och anledningar men jag är också verbal och bemöter allt med: det är 2 grader ute, jag vill inte att du ska bli sjuk, du ska ha vinterjackan. Punkt.
Hon tar den på sig.
Sen kommer den inte sitta på hela dagen, I know, men ett litet steg på vägen är vi.
För er som inte vet så har vi det så här alla årstider, vantar, mössor och halsduk är nästa steg. Sen kommer klumpiga vinterskor osv osv osv. Till våren börjar vi om igen men de striderna går fortare, hon klär hellre av sig än på sig.
Fast jackan är verkligen asful och tråkig OCH arvegods så idag åker jag och köper henne en ny fräsig jacka. Bara för att jag älskar henns så tokmycket.
torsdag 25 oktober 2007
Höstdag.
Jag tar ledigt en förmiddag och tillbringar den i Mellans klass. En trevlig klass. En trevlig fröken. Och min vackra mellan som sitter så snällt på sin stol och läser så att ögonen blöder, tyst och stilla. Jag sträcker på mig och smeker henne över kinden och är så jävla stolt för även om dessa stilla ögonblick är ack så få så kan och vill hon och aj bara löv her.
Anyway, vi går ut i skogen och en del av de ack inte så fina och mysiga barnen släpar sina Vans-beklädda fötter, stoppar frusna fingrar längre in i täckärmen (det är för fan 1+ grad ute, ta på er kläder!) och suckar och stööönar "vi viiiill inte, hur lääänge ska vi vara hääär, när ska viiii gååå hem, jag är hungriiiig" och jag liksom hajar till och wtf, så här lät man i högstadiet, inte när man gick i 3an, då älskade man fröken, man älskade att gå i skogen och samla vackra löv som man gjorde vacka hösttavlor och man bugade och bockade när man fick en äppelklyfta.
Idag kastade en del av barnen äppelklyftan för den hade blivit lite bruuun!
Jävlars, nu insåg jag varför jag inte blev lärare, man får ju inte aga barn i skolan. Inte ryta i heller.
För att ni ska förstå hur sträng (elak) jag är: mellan ville inte ta på sig varmare kläder eller tjockare strumpor i gummistövlarna och jag lät henne gå bara för att 1 timme kunna säga; vad var det jag sa? Nä, inte riktigt så men mellan accepterar inte bara ett faktum utan det ska överbevisas och bara för att jag sa imorse att det var kallt och ruggigt så betyder det inte i hennes värld att det är så men nu insåg hon det själv vilket resulterar att hon (i hennes värld) tycker att det är dags att ta fram vinterjackan. Jag nickar och tänker inom mig; I am a manipulative son of a .... he he he....
Kommer strax en fin bild på fina skogen...
Anyway, vi går ut i skogen och en del av de ack inte så fina och mysiga barnen släpar sina Vans-beklädda fötter, stoppar frusna fingrar längre in i täckärmen (det är för fan 1+ grad ute, ta på er kläder!) och suckar och stööönar "vi viiiill inte, hur lääänge ska vi vara hääär, när ska viiii gååå hem, jag är hungriiiig" och jag liksom hajar till och wtf, så här lät man i högstadiet, inte när man gick i 3an, då älskade man fröken, man älskade att gå i skogen och samla vackra löv som man gjorde vacka hösttavlor och man bugade och bockade när man fick en äppelklyfta.
Idag kastade en del av barnen äppelklyftan för den hade blivit lite bruuun!
Jävlars, nu insåg jag varför jag inte blev lärare, man får ju inte aga barn i skolan. Inte ryta i heller.
För att ni ska förstå hur sträng (elak) jag är: mellan ville inte ta på sig varmare kläder eller tjockare strumpor i gummistövlarna och jag lät henne gå bara för att 1 timme kunna säga; vad var det jag sa? Nä, inte riktigt så men mellan accepterar inte bara ett faktum utan det ska överbevisas och bara för att jag sa imorse att det var kallt och ruggigt så betyder det inte i hennes värld att det är så men nu insåg hon det själv vilket resulterar att hon (i hennes värld) tycker att det är dags att ta fram vinterjackan. Jag nickar och tänker inom mig; I am a manipulative son of a .... he he he....
Kommer strax en fin bild på fina skogen...
onsdag 24 oktober 2007
Gnäll.
Att jobba hemma är så jävla trist.
Nu ska jag äta lunch och värmer lite Kelda Thai soppa. Hur trist är inte det? Jag skulle inte äta soppa på jobbet om jag så hade en pistol mot huvudet.
Ingen som vill gå ut och röka. Ingen som vill berätta skvaller. ingen som vill ha hjälp med very important saker, nu på studs. Ingen som vill ta en snabb fika. Ingen idé att fixa håret eller ta nya tröjan. Ingen som vill visa nån rolig sak på youtube.
Bara jag och min dator. Och min mobil.
Och ett sanslöst stökigt hem i bakgrunden som ropar varje gång jag rör mig från kontorsstolen.
Sånt här får man hemorrojder av.
Att jobba hemma är sjukt överskattat. Just nu, idag, skulle jag gärna sitta i kassan på ICA för då kan man inte jobba hemma.
Varför jag gör det?
18 mil. Jag säger bara det. 18 fuckin mil.
Nu ska jag äta lunch och värmer lite Kelda Thai soppa. Hur trist är inte det? Jag skulle inte äta soppa på jobbet om jag så hade en pistol mot huvudet.
Ingen som vill gå ut och röka. Ingen som vill berätta skvaller. ingen som vill ha hjälp med very important saker, nu på studs. Ingen som vill ta en snabb fika. Ingen idé att fixa håret eller ta nya tröjan. Ingen som vill visa nån rolig sak på youtube.
Bara jag och min dator. Och min mobil.
Och ett sanslöst stökigt hem i bakgrunden som ropar varje gång jag rör mig från kontorsstolen.
Sånt här får man hemorrojder av.
Att jobba hemma är sjukt överskattat. Just nu, idag, skulle jag gärna sitta i kassan på ICA för då kan man inte jobba hemma.
Varför jag gör det?
18 mil. Jag säger bara det. 18 fuckin mil.
Fejsbok
Alla är där. Typ.
Och är man där så är man där länge för allt tar ju sån jävla tid.
Man ska adda och poka, skicka öl, blommor och ägg. Man ska svara på quiezzes och frågesporter om Drutten & Gena. Man ska searcha och svara på friend request och svara på om man are into or not. Man ska bestämma sig vilken drink/film/musik/mode/era/bok man gillar, för att inte glömma maten. Spela poker och pakman, välja kostym till Halloween, sätta in bilder å fan o hans moster.
Alltså, allt sånt man gör in real life.
Och det här tar sån satans tiiiid! I slutändan är det ju inte ens roligt.
Roligast är att peppra folk med saker, speciellt dom som inte går in så ofta. Skitstressigt att gå in efter 2-3 dagar och ha 100 saker att svara på, adda, poka bla bla bla.
Mohahahhaha.
Det enda vettiga just nu är att joina gruppen Äktenskap för alla. Paolo Roberto är tydligen med i den "andra" gruppen, "Bevara äktenskapet". Där sjönk han på skalan, som en sten.
Och är man där så är man där länge för allt tar ju sån jävla tid.
Man ska adda och poka, skicka öl, blommor och ägg. Man ska svara på quiezzes och frågesporter om Drutten & Gena. Man ska searcha och svara på friend request och svara på om man are into or not. Man ska bestämma sig vilken drink/film/musik/mode/era/bok man gillar, för att inte glömma maten. Spela poker och pakman, välja kostym till Halloween, sätta in bilder å fan o hans moster.
Alltså, allt sånt man gör in real life.
Och det här tar sån satans tiiiid! I slutändan är det ju inte ens roligt.
Roligast är att peppra folk med saker, speciellt dom som inte går in så ofta. Skitstressigt att gå in efter 2-3 dagar och ha 100 saker att svara på, adda, poka bla bla bla.
Mohahahhaha.
Det enda vettiga just nu är att joina gruppen Äktenskap för alla. Paolo Roberto är tydligen med i den "andra" gruppen, "Bevara äktenskapet". Där sjönk han på skalan, som en sten.
måndag 22 oktober 2007
Flight of the conchordes
Den här serien vill jag bara seeee, nuuuuuuu. (Hej Pirate Bay, vi ses snart)
Sopranos har ju slutat (sämsta jävla slut nånsin, hade väntat mig så mycket mer) så nu har jag en ledig tv kväll, nämligen söndagar. Så om de kunde visa den här serien på söndagar vore jag glad.
Ok, måndagar funkar också.
Inte tisdagar, då är det Desperate.
Onsdagar, javisst.
Torsdagar...ok då.
Fredagar? Nej nej, Idol my man.
Lördag? Nja, kan funka.
Ska det vara så svårt?
Sopranos har ju slutat (sämsta jävla slut nånsin, hade väntat mig så mycket mer) så nu har jag en ledig tv kväll, nämligen söndagar. Så om de kunde visa den här serien på söndagar vore jag glad.
Ok, måndagar funkar också.
Inte tisdagar, då är det Desperate.
Onsdagar, javisst.
Torsdagar...ok då.
Fredagar? Nej nej, Idol my man.
Lördag? Nja, kan funka.
Ska det vara så svårt?
Vilken jävla helg.
Hå hå ja ja. Ibland blir det bara för mycket.
Fredagen tillbringades hos E, middag och 7 party. Den här gången komemr jag inte hem tomhänt tänkte jag och handlade friskt. Inte bara till mig he he, även till vänner och bekanta. Alla behöver få ha roligt, tänkte jag. Sen tänkte jag inte mer utan drack bara för mycket vin och buggade med E i hennes vardagsrum. Sen sov jag. Typiskt mig. Kör i 110 knyck och sen somna mitt i. Typ.
Lördagen hade vi bokat kryssning med bror och svägerska och det hade 2000 pers också gjort så båten var totalt smockfull och jag ångrar mig i vanlig ordning innan jag ens har klivit på båten ju! Varför gör jag det här? Jag vill heeeeeeem som Markoolio sjöng senare på natten, strax innan jag gick och la mig. Jag var en tant. Gick och la mig kl 12, läste en stund, släckte lampan och la mig på en axel och låg så i 5-6 timmar vilket betyder att axeln nu tokvärker.
Alla andra i sällskapet ramlade in mellan 0400 och 0630 och de var så sjuka dagen efter och önskade de också att de inte hade klivit på båten alls. Jag drack kaffe och läste tidningar och pillade mig i naveln. Och hade ont i axeln.
När vi hämtar barnen hos svärisarna, hugger det i hjärtat.
Alltså, they löv famor och farfar och har så kul o mysigt där men jag själv, undrar hur jag kan byta bort en helg på en sunkig jävla finlandsbåt istället för att tillbringa den med barnen.
Never again.
Fredagen tillbringades hos E, middag och 7 party. Den här gången komemr jag inte hem tomhänt tänkte jag och handlade friskt. Inte bara till mig he he, även till vänner och bekanta. Alla behöver få ha roligt, tänkte jag. Sen tänkte jag inte mer utan drack bara för mycket vin och buggade med E i hennes vardagsrum. Sen sov jag. Typiskt mig. Kör i 110 knyck och sen somna mitt i. Typ.
Lördagen hade vi bokat kryssning med bror och svägerska och det hade 2000 pers också gjort så båten var totalt smockfull och jag ångrar mig i vanlig ordning innan jag ens har klivit på båten ju! Varför gör jag det här? Jag vill heeeeeeem som Markoolio sjöng senare på natten, strax innan jag gick och la mig. Jag var en tant. Gick och la mig kl 12, läste en stund, släckte lampan och la mig på en axel och låg så i 5-6 timmar vilket betyder att axeln nu tokvärker.
Alla andra i sällskapet ramlade in mellan 0400 och 0630 och de var så sjuka dagen efter och önskade de också att de inte hade klivit på båten alls. Jag drack kaffe och läste tidningar och pillade mig i naveln. Och hade ont i axeln.
När vi hämtar barnen hos svärisarna, hugger det i hjärtat.
Alltså, they löv famor och farfar och har så kul o mysigt där men jag själv, undrar hur jag kan byta bort en helg på en sunkig jävla finlandsbåt istället för att tillbringa den med barnen.
Never again.
fredag 19 oktober 2007
TGIF!
Fast jag ska inte klaga, egentligen. Veckan har inte varit så stressig och knökig som den kan vara. Men det är ändå skönt med helg.
Fredagens bra: 7 fest hos E. Blir hur trevligt som helst.
Fredagens anus: missar ju Amanda i idol, blir till att kolla på webben.
Lördagens bra: kryssning med bror och svägerska, hur najs som helst! Utan barn, tjohooo!
Lördagens anus: eh? inget...
Söndagens bra: slappa på båten tillbaka till Stockholm, sen frukost, ligga o läsa i hytten. På kvällen, sista avsnittet av Sopranos, MISSA INTE! Sjukt bra!
Söndagens anus: troligtvis trött och bakis. Inte bja.
Fredagens bra: 7 fest hos E. Blir hur trevligt som helst.
Fredagens anus: missar ju Amanda i idol, blir till att kolla på webben.
Lördagens bra: kryssning med bror och svägerska, hur najs som helst! Utan barn, tjohooo!
Lördagens anus: eh? inget...
Söndagens bra: slappa på båten tillbaka till Stockholm, sen frukost, ligga o läsa i hytten. På kvällen, sista avsnittet av Sopranos, MISSA INTE! Sjukt bra!
Söndagens anus: troligtvis trött och bakis. Inte bja.
onsdag 17 oktober 2007
Lite allt möjligt.
Det var Desperate på TV igår och det missar man inte, om inte maken ska se hockey förstås så det blev miss de första 15 min.
I alla fall. När jag ser Tom (Lynettes man) så tänker jag alltid; undrar om Lynette vet att han är bög? Nej just det, det var ju i Melrose place det.
Det är ungefär allt jag tänker när jag ser Desperate, svårare än så är det inte.
Annat igår var att jag hade en ULTIMAT läxläsning med Mellan tjejen. Jag var ett GOTT FÖREDÖME. Jag var lugn, tappade inte tålamodet, skyndade inte på henne, fyllde inte i svaren på frågorna och räknade inte ut talen i förväg under matteläxan. Hon var så duktig, hon är så smart, aj löv her. Jag satt ner, heeela tiden, brevid henne. Pratade med lugn röst och styrde bort en störande lilla syster.
Knepet är att växla mellan läxorna. Först lite matte, sen lite svenska, sen lite annat och lite matte igen. Då håller hon humöret uppe och orkar ta sig an problemen som dyker upp. Istället för att sula boken i väggen, välta stolen, riva ner en blomma och krypa under bordet skrikande.
Vi har dessutom fått datum från BUP, nu är utredningen klar, nu ska vi få veta hur vi tar oss an framtiden. Jag skiter i om det blir en diagnos eller inte, det viktigaste är: kan vi få en
handlingsplan?? Gör om gör rätt liksom.
Sjukt är, vi fick vänta 1 år på att få till en utredning, själva utredningen tog en månad. WTF?
Annat är att kommunen säger nej till att bygga hus på den tomt vi vill bygga på. Kommunen har gett förslag på annat ställe att bygga på. Bajsställe. Kommunen kan ta sig i baken.
Vi drar oss tillbaka, slickar våra sår och återkommer med byggplaner/flyttplaner/andra planer.
I alla fall. När jag ser Tom (Lynettes man) så tänker jag alltid; undrar om Lynette vet att han är bög? Nej just det, det var ju i Melrose place det.
Det är ungefär allt jag tänker när jag ser Desperate, svårare än så är det inte.
Annat igår var att jag hade en ULTIMAT läxläsning med Mellan tjejen. Jag var ett GOTT FÖREDÖME. Jag var lugn, tappade inte tålamodet, skyndade inte på henne, fyllde inte i svaren på frågorna och räknade inte ut talen i förväg under matteläxan. Hon var så duktig, hon är så smart, aj löv her. Jag satt ner, heeela tiden, brevid henne. Pratade med lugn röst och styrde bort en störande lilla syster.
Knepet är att växla mellan läxorna. Först lite matte, sen lite svenska, sen lite annat och lite matte igen. Då håller hon humöret uppe och orkar ta sig an problemen som dyker upp. Istället för att sula boken i väggen, välta stolen, riva ner en blomma och krypa under bordet skrikande.
Vi har dessutom fått datum från BUP, nu är utredningen klar, nu ska vi få veta hur vi tar oss an framtiden. Jag skiter i om det blir en diagnos eller inte, det viktigaste är: kan vi få en
handlingsplan?? Gör om gör rätt liksom.
Sjukt är, vi fick vänta 1 år på att få till en utredning, själva utredningen tog en månad. WTF?
Annat är att kommunen säger nej till att bygga hus på den tomt vi vill bygga på. Kommunen har gett förslag på annat ställe att bygga på. Bajsställe. Kommunen kan ta sig i baken.
Vi drar oss tillbaka, slickar våra sår och återkommer med byggplaner/flyttplaner/andra planer.
tisdag 16 oktober 2007
Tråkigt.
Usch vad tråkigt det blev här på bloggen.
Men saken är den att jag faktiskt inte har något roligt, intressant, uppryckande eller nyfiket att skriva.
Helst skulle jag vilja gå i ide. Hela jag går på lågvarv och jag har till och med slutat tjata om att åka utomlands. Jag har gett upp. Ja, det har jag banne mig.
Men saken är den att jag faktiskt inte har något roligt, intressant, uppryckande eller nyfiket att skriva.
Helst skulle jag vilja gå i ide. Hela jag går på lågvarv och jag har till och med slutat tjata om att åka utomlands. Jag har gett upp. Ja, det har jag banne mig.
Skillnad på stön och skrik.
De fick 4 år fängelse och böter, herrarna från Stureplan.
Den ena av dem har suttit häktad 2 gånger på ett halvår, misstänkt för våldtäkt.
Ringer det ingen klocka här?
Alla människor runt om dessa 2 herrar, hur tänker ni? Tror ni helt blåögt på att tjejerna ljuger? Varför reagerar ingen? En gång är ingen gång, två gånger är en gongong.
Hade jag en polare som hamnade i den situationen skulle jag släpa med personen till psyk, för riktigt normal kan man inte vara.
Förlåt, man ska inte döma. Men i min värld njuter man inte av att göra någon illa. Man tänder inte på att förnedra någon annan fysiskt eller psykiskt. Man får inte stånd av att köra upp en tv-kontroll i rumpan på en tjej som skriker av smärta.
Kan vi se en liten koppling till Rödeby mordet på 15 åringen och Kungsholms mordet?
Kan vi se en koppling i att det rör sig om killar, i grupp?
Kan vi se en koppling i att gränserna suddas ut i all snabbare takt i vad som är manligt och modigt?
Jag har en son och två döttrar. Att hamna i en liknande situation med någon av dem, på endera sidan, är katastrof läge. inte bara för dem utan för alla inblandade.
Men hur berättar jag på bästa sätt för sonen, att modighet inte beräknas av en åsidosatt ensamsjäl som egentligen bara vill bli sedd utan att modighet bestäms av hans egen person? Hur berättar jag för honom att det värsta är inte att vara en fegis och inte haka på utan det värsta är att inte stoppa sig själv?
Och döttrarna, hur fan ska jag få dem att inse, att hänga på de "stora killarna" inte är det ultimata här i livet, att "vara med" inte är höjdpunkten.
Jag har mååånga lååånga år med tjatande framför mig, men fan, jag tar dem.
Någon gav ju upp på de här 3 inblandade och kolla hur det gick för dom.
Den ena av dem har suttit häktad 2 gånger på ett halvår, misstänkt för våldtäkt.
Ringer det ingen klocka här?
Alla människor runt om dessa 2 herrar, hur tänker ni? Tror ni helt blåögt på att tjejerna ljuger? Varför reagerar ingen? En gång är ingen gång, två gånger är en gongong.
Hade jag en polare som hamnade i den situationen skulle jag släpa med personen till psyk, för riktigt normal kan man inte vara.
Förlåt, man ska inte döma. Men i min värld njuter man inte av att göra någon illa. Man tänder inte på att förnedra någon annan fysiskt eller psykiskt. Man får inte stånd av att köra upp en tv-kontroll i rumpan på en tjej som skriker av smärta.
Kan vi se en liten koppling till Rödeby mordet på 15 åringen och Kungsholms mordet?
Kan vi se en koppling i att det rör sig om killar, i grupp?
Kan vi se en koppling i att gränserna suddas ut i all snabbare takt i vad som är manligt och modigt?
Jag har en son och två döttrar. Att hamna i en liknande situation med någon av dem, på endera sidan, är katastrof läge. inte bara för dem utan för alla inblandade.
Men hur berättar jag på bästa sätt för sonen, att modighet inte beräknas av en åsidosatt ensamsjäl som egentligen bara vill bli sedd utan att modighet bestäms av hans egen person? Hur berättar jag för honom att det värsta är inte att vara en fegis och inte haka på utan det värsta är att inte stoppa sig själv?
Och döttrarna, hur fan ska jag få dem att inse, att hänga på de "stora killarna" inte är det ultimata här i livet, att "vara med" inte är höjdpunkten.
Jag har mååånga lååånga år med tjatande framför mig, men fan, jag tar dem.
Någon gav ju upp på de här 3 inblandade och kolla hur det gick för dom.
Gynekologen.
Att gå till gynekologen är kul. Tycker jag. Om man har en så bra som jag har. Han har varit med sen Stora, snart 13 år. Vi snackar om allt, inget är tabu. Han är så trevlig så trevlig. Fast jag kan inte låta bli att tänka på "Gynekologen i Askim" som går på TV på måndagar, undrar om min gynekolog också åker till Frankrike och suger av herrar?
Nä, det gör han ju inte så klart.
Så vi tjitttjattar och gör undersökning och det går fort och jag inser att jag inte har trimmat mig men vad fan. Vad är värst, att komma otrimmad eller trimma sig och framstå som om jag har gjort det enbart för honom?
Sen minns jag att min mamma också går till den här gynekologen.
Inte bja.
Nä, det gör han ju inte så klart.
Så vi tjitttjattar och gör undersökning och det går fort och jag inser att jag inte har trimmat mig men vad fan. Vad är värst, att komma otrimmad eller trimma sig och framstå som om jag har gjort det enbart för honom?
Sen minns jag att min mamma också går till den här gynekologen.
Inte bja.
måndag 15 oktober 2007
Inte intresserad.
Egentligen är det hemskt hur ointresserad jag är. Av allt.
Jag är inte intresserad av vad som händer ute i världen, eller i Sverige.
Jag följer inte med i sporten och skiter i att Sverige spelade i lördags.
Den enda yv serie jag följer och verkligen intresserar mig för är Sopranos. Den är snart slut.
TV nyheterna bryr jag mig inte om.
Filmer ser jag men lägger åt sidan så snart de är slut.
Böcker plöjer jag mest för läsandets skull men bryyyyr mig egentligen inte.
Hösten har kommit och lite tafatt har jag planterat ljung på altanen, men bryr mig inte om att vattna dem så snart dör de.
Julen är snart här men den vill jag inte fira alls så jag bryr mig inte.
Kläder kommer det nya och visst behöver jag men orkar inte, skor likaså.
Mitt hår är alldeles för långt och risigt men orkar inte engagera mig i att boka klipptid.
Mina naglar är nedbitna till det yttersta (vart är det? knogen?) men det rör mig inte i ryggen.
Jag skulle kunna räkna och lista fler saker, men jag bryr mig inte att jag inte bryr mig.
Vad jag behöver är en solresa. Ladda mina batterier. Få tillbaka lite vilja. Få lite lust.
Någon som har en bokad och betald som vill skänka? inte?
Jag är inte intresserad av vad som händer ute i världen, eller i Sverige.
Jag följer inte med i sporten och skiter i att Sverige spelade i lördags.
Den enda yv serie jag följer och verkligen intresserar mig för är Sopranos. Den är snart slut.
TV nyheterna bryr jag mig inte om.
Filmer ser jag men lägger åt sidan så snart de är slut.
Böcker plöjer jag mest för läsandets skull men bryyyyr mig egentligen inte.
Hösten har kommit och lite tafatt har jag planterat ljung på altanen, men bryr mig inte om att vattna dem så snart dör de.
Julen är snart här men den vill jag inte fira alls så jag bryr mig inte.
Kläder kommer det nya och visst behöver jag men orkar inte, skor likaså.
Mitt hår är alldeles för långt och risigt men orkar inte engagera mig i att boka klipptid.
Mina naglar är nedbitna till det yttersta (vart är det? knogen?) men det rör mig inte i ryggen.
Jag skulle kunna räkna och lista fler saker, men jag bryr mig inte att jag inte bryr mig.
Vad jag behöver är en solresa. Ladda mina batterier. Få tillbaka lite vilja. Få lite lust.
Någon som har en bokad och betald som vill skänka? inte?
söndag 14 oktober 2007
Appropå söndag.
Som ska vara en vilodag.
Hur många anammar det?
Hur många passar inte på att
tvätta upp all smutstvätt så att ungarna har rena kläder inför skolveckan
packar gympapåsar, simskole påsar och går igenom låneböckerna
hälsar på släkt och vänner som undrar om man har dött eftersom man aldrig hör av sig
storhandlar mat och gör käcka matlistor (som ändå spricker redan på tisdagen eftersom att man SPYR om man äter blodpudding på en tisdag IGEN)
bäddar rent i alla sängar
dammsuger och våttorkar golv (så skönt att ha det gjort innan veckan)
skruvar ihop sängbordet från IKEA
hänger upp tavlan från IKEA
rensar en hylla i garderoben så att ÄNNU mer kläder kan få plats (ändå står man på onsdagen och väser "jag har fanimig inget att ta pååå mig" )
plockar ihop veckans tidningar, reklam och informationslapar från skolan, ner i en pappkasse (som sedan får stå ute i boden/garaget/valfritt undanskymt ställe tillsammans med 48 andra kassar som snart tar varandra i hand och vandrar själva till pappersinsamlingen
Tell me I am not alone.
Ibland funderar jag på att bli religös bara för att kunna säga att "enligt bibeln ska man vara ledig på söndagar, man ska viiila"
Jag kan till och med ställa upp på att gå i kyrkan om jag sen får ligga på soffan resten av dagen.
Hur många anammar det?
Hur många passar inte på att
tvätta upp all smutstvätt så att ungarna har rena kläder inför skolveckan
packar gympapåsar, simskole påsar och går igenom låneböckerna
hälsar på släkt och vänner som undrar om man har dött eftersom man aldrig hör av sig
storhandlar mat och gör käcka matlistor (som ändå spricker redan på tisdagen eftersom att man SPYR om man äter blodpudding på en tisdag IGEN)
bäddar rent i alla sängar
dammsuger och våttorkar golv (så skönt att ha det gjort innan veckan)
skruvar ihop sängbordet från IKEA
hänger upp tavlan från IKEA
rensar en hylla i garderoben så att ÄNNU mer kläder kan få plats (ändå står man på onsdagen och väser "jag har fanimig inget att ta pååå mig" )
plockar ihop veckans tidningar, reklam och informationslapar från skolan, ner i en pappkasse (som sedan får stå ute i boden/garaget/valfritt undanskymt ställe tillsammans med 48 andra kassar som snart tar varandra i hand och vandrar själva till pappersinsamlingen
Tell me I am not alone.
Ibland funderar jag på att bli religös bara för att kunna säga att "enligt bibeln ska man vara ledig på söndagar, man ska viiila"
Jag kan till och med ställa upp på att gå i kyrkan om jag sen får ligga på soffan resten av dagen.
lördag 13 oktober 2007
Recept
Recept på lyckad lördag:
Sätt klockan på 07:15.
Packa god matsäck.
Ta med lilla och åk till stallet.
Fixa 8 hästar (fånga hagen, borsta, sadla, tränsa) inför turridning.
Rid i 2 timmar, i solskenet, med rosiga kinder och höstvinden i håret. Häpna över de fantastiska höstfärgerna och den oändliga, blåa himmelen.
Fixa efter ridning, borsta, svettäcken, hö osv.
Ät matsäck.
Åk hem och duscha.
Mycket mer än så behövs inte. Kom griniga ungar, kom skitigt hem, kom berg med smutstvätt.
I can handle them all.
Som grädde på moset ska jag till J ikväll och få äta hennes sjuuuukt goda wok. Jag är en lycklig kvinna.
Sätt klockan på 07:15.
Packa god matsäck.
Ta med lilla och åk till stallet.
Fixa 8 hästar (fånga hagen, borsta, sadla, tränsa) inför turridning.
Rid i 2 timmar, i solskenet, med rosiga kinder och höstvinden i håret. Häpna över de fantastiska höstfärgerna och den oändliga, blåa himmelen.
Fixa efter ridning, borsta, svettäcken, hö osv.
Ät matsäck.
Åk hem och duscha.
Mycket mer än så behövs inte. Kom griniga ungar, kom skitigt hem, kom berg med smutstvätt.
I can handle them all.
Som grädde på moset ska jag till J ikväll och få äta hennes sjuuuukt goda wok. Jag är en lycklig kvinna.
fredag 12 oktober 2007
Doris Lessing.
Fick Nobelpriset i litteratur igår. Grattis. De fick inte tag på henne först för hon var ute och shoppade. I like. Så skulle jag också göra om jag var författare, vara ute och shoppa dagarna runt utnämningen av nobelpriset. Så kunde de ringa och ringa medans jag fingrade på dyra Gucci väskor. Undrar om det skulle stå Horace på displayen på mobilen?
Själv slår jag ännu ett rekort i att aldrig ha läst en nobelpristagare. Och det ser inte ut att bli ändring på det heller.
Själv slår jag ännu ett rekort i att aldrig ha läst en nobelpristagare. Och det ser inte ut att bli ändring på det heller.
torsdag 11 oktober 2007
Allvarligt.
Ok ok ok, innan vi kan gå vidare med våra vanliga liv, vem är jag. eller, jag vet ju vem jag är men det vet inte ni. Eller, jooo, det gör ju en del av er för jag har mailat er och sagt att ni ska läsa min nya blogg för annars blir jag ledsen. Eller, det blir jag ju egentligen inte MEN WHAT THE FUCK.
Jag är alltså lite äldre än 23. Jag har 3 barn. Stor fyller 13 snart. Mellan är 8½ och har lite adhd, mer om det en annan gång. Liten är 7 och söt som socker. Vanligt socker that is.
Jag har ett jobb. Heltid. Sjukt bra betalt. Roligt ibland. Inte så krävande.
Jag har en hobby. Rida islandshäst. Eller, jag kan rida kamel i brist på annat men får jag välja blir det islandshäst.
Jag har en man som har gift sig med mig. Han är en ovanlig man för han är sjukt vettig. Han ville skiljas från mig för ett tag sen men det blev inte så. Med andra ord så har vi ett vanligt vardagsliv med passion, glädje, ilska, kääärlek och tårar. Ibland på en och samma dag.
Jag har grundskola och 2 årigt gymnasium, efter det har jag åkt på ett bananskal eller suttit på en räkmacka om ni hellre vill ha det. Jag har med andra ord halkat med till den position jag är idag. Det kanske är ovanligt? Vi får se.
Jag syndar. Jag röker och dricker vin, sprit och öl. Fast inte samtidigt, då får jag ont i huvudet. Jag är uppe sena nätter ibland med goda vänner och skrattar så att jag får ont i magen och dagen efter får barnen hämt pizza och FYYYYYYY nu får alla präktiga morsor slag där ute!
Men mest av allt, älskar jag mina nära och kära så mycket att hjärtat ibland får sprickor och det är väl det som gör mig så vanlig. Jag försöker hitta en balans i ett vardagskaos och ibland gör jag rätt och ibland (ganska ofta faktiskt) gör jag fel och då ligger jag vaken på nätterna och har ont i magen och bannar mig själv men sen gryr en ny dag och jag, och 1000 andra vanliga människor där ute, torkar tårarna och tar nya tag för det är så man gör.
Jag är alltså lite äldre än 23. Jag har 3 barn. Stor fyller 13 snart. Mellan är 8½ och har lite adhd, mer om det en annan gång. Liten är 7 och söt som socker. Vanligt socker that is.
Jag har ett jobb. Heltid. Sjukt bra betalt. Roligt ibland. Inte så krävande.
Jag har en hobby. Rida islandshäst. Eller, jag kan rida kamel i brist på annat men får jag välja blir det islandshäst.
Jag har en man som har gift sig med mig. Han är en ovanlig man för han är sjukt vettig. Han ville skiljas från mig för ett tag sen men det blev inte så. Med andra ord så har vi ett vanligt vardagsliv med passion, glädje, ilska, kääärlek och tårar. Ibland på en och samma dag.
Jag har grundskola och 2 årigt gymnasium, efter det har jag åkt på ett bananskal eller suttit på en räkmacka om ni hellre vill ha det. Jag har med andra ord halkat med till den position jag är idag. Det kanske är ovanligt? Vi får se.
Jag syndar. Jag röker och dricker vin, sprit och öl. Fast inte samtidigt, då får jag ont i huvudet. Jag är uppe sena nätter ibland med goda vänner och skrattar så att jag får ont i magen och dagen efter får barnen hämt pizza och FYYYYYYY nu får alla präktiga morsor slag där ute!
Men mest av allt, älskar jag mina nära och kära så mycket att hjärtat ibland får sprickor och det är väl det som gör mig så vanlig. Jag försöker hitta en balans i ett vardagskaos och ibland gör jag rätt och ibland (ganska ofta faktiskt) gör jag fel och då ligger jag vaken på nätterna och har ont i magen och bannar mig själv men sen gryr en ny dag och jag, och 1000 andra vanliga människor där ute, torkar tårarna och tar nya tag för det är så man gör.
Kort interjuv.
Vanliga mamman sa du, vem är du egentligen?
Åh jag är så vanlig så vanlig, att du skulle inte kunna särskilja mig från 10 andra vanliga mammor hå hå ja ja, inte ens om jag ramlade ner i huvvet på dig.
Men något måste ju skilja dig från mängden?
Ha ha, nej, varför det? Jag är så vanlig så vanlig.
Men varför ska andra läsa dig då?
Eh, va? Har jag sagt det? Att de ska läsa mig? Har jag bett om det? När då? Man har väl en fri vilja?
Varför skriver du på bloggen då?
Fattar du inte det? Jag är ju vanlig. Nu för tiden skriver VANLIGA människor VANLIGA bloggar. Det är det man gör liksom, om man är vanlig. It's the new shit.
Åh jag är så vanlig så vanlig, att du skulle inte kunna särskilja mig från 10 andra vanliga mammor hå hå ja ja, inte ens om jag ramlade ner i huvvet på dig.
Men något måste ju skilja dig från mängden?
Ha ha, nej, varför det? Jag är så vanlig så vanlig.
Men varför ska andra läsa dig då?
Eh, va? Har jag sagt det? Att de ska läsa mig? Har jag bett om det? När då? Man har väl en fri vilja?
Varför skriver du på bloggen då?
Fattar du inte det? Jag är ju vanlig. Nu för tiden skriver VANLIGA människor VANLIGA bloggar. Det är det man gör liksom, om man är vanlig. It's the new shit.
Det här med att vara vanlig...
...är det så illa det?
Varför gör jag det här? Sätter press på mig själv att skriva, varje dag, smått och stort, om allting och ingenting osv osv.
Något behov har jag ju tydligen.
Ärligt, idag läste jag som vanligt Fotbollsfrun. Gillar ju henne men irriterade mig på hennes definiering av ordet White trash.
Sen slog det mig att det är ju ibland mycket jag irriterar mig på hos mammor som bloggar, typ Fotbollsfrun men också Linda Skugge och en del andra.
Kanske vill jag ha en motpol mot de snusförnuftiga, präktiga och allvetande mammorna och vill visa en mamma som är så jävla vanlig att klockorna stannar. Eller nåt.
Vad kommer jag att skriva om?
Ingen jävla aning. Jag vet vad jag INTE kommer skriva om:
- vad jag har på mig för kläder
- vad jag ska äta till middag (om det inte har en mening, om jag äter fårtestiklar så skriver jag :) )
- vad andra mammor ska göra eller inte göra. Eller vad andra MÄNNISKOR ska göra eller inte göra.
Vem jag är?
Vanlig sa jag ju. 1 man, 3 barn (varav den ena går ADHD utredning just nu, om just det kan det bli en del bloggande), 1 hus, 1 bil, 1 jobb, 1 hobby (rida hästar).
Roligare än så blir det inte.
MEn kanske kan jag få någon stackars liten människa att känna sig hemma. Gott så.
Varför gör jag det här? Sätter press på mig själv att skriva, varje dag, smått och stort, om allting och ingenting osv osv.
Något behov har jag ju tydligen.
Ärligt, idag läste jag som vanligt Fotbollsfrun. Gillar ju henne men irriterade mig på hennes definiering av ordet White trash.
Sen slog det mig att det är ju ibland mycket jag irriterar mig på hos mammor som bloggar, typ Fotbollsfrun men också Linda Skugge och en del andra.
Kanske vill jag ha en motpol mot de snusförnuftiga, präktiga och allvetande mammorna och vill visa en mamma som är så jävla vanlig att klockorna stannar. Eller nåt.
Vad kommer jag att skriva om?
Ingen jävla aning. Jag vet vad jag INTE kommer skriva om:
- vad jag har på mig för kläder
- vad jag ska äta till middag (om det inte har en mening, om jag äter fårtestiklar så skriver jag :) )
- vad andra mammor ska göra eller inte göra. Eller vad andra MÄNNISKOR ska göra eller inte göra.
Vem jag är?
Vanlig sa jag ju. 1 man, 3 barn (varav den ena går ADHD utredning just nu, om just det kan det bli en del bloggande), 1 hus, 1 bil, 1 jobb, 1 hobby (rida hästar).
Roligare än så blir det inte.
MEn kanske kan jag få någon stackars liten människa att känna sig hemma. Gott så.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
