Allvarligt.

Ok ok ok, innan vi kan gå vidare med våra vanliga liv, vem är jag. eller, jag vet ju vem jag är men det vet inte ni. Eller, jooo, det gör ju en del av er för jag har mailat er och sagt att ni ska läsa min nya blogg för annars blir jag ledsen. Eller, det blir jag ju egentligen inte MEN WHAT THE FUCK.

Jag är alltså lite äldre än 23. Jag har 3 barn. Stor fyller 13 snart. Mellan är 8½ och har lite adhd, mer om det en annan gång. Liten är 7 och söt som socker. Vanligt socker that is.

Jag har ett jobb. Heltid. Sjukt bra betalt. Roligt ibland. Inte så krävande.

Jag har en hobby. Rida islandshäst. Eller, jag kan rida kamel i brist på annat men får jag välja blir det islandshäst.

Jag har en man som har gift sig med mig. Han är en ovanlig man för han är sjukt vettig. Han ville skiljas från mig för ett tag sen men det blev inte så. Med andra ord så har vi ett vanligt vardagsliv med passion, glädje, ilska, kääärlek och tårar. Ibland på en och samma dag.

Jag har grundskola och 2 årigt gymnasium, efter det har jag åkt på ett bananskal eller suttit på en räkmacka om ni hellre vill ha det. Jag har med andra ord halkat med till den position jag är idag. Det kanske är ovanligt? Vi får se.

Jag syndar. Jag röker och dricker vin, sprit och öl. Fast inte samtidigt, då får jag ont i huvudet. Jag är uppe sena nätter ibland med goda vänner och skrattar så att jag får ont i magen och dagen efter får barnen hämt pizza och FYYYYYYY nu får alla präktiga morsor slag där ute!

Men mest av allt, älskar jag mina nära och kära så mycket att hjärtat ibland får sprickor och det är väl det som gör mig så vanlig. Jag försöker hitta en balans i ett vardagskaos och ibland gör jag rätt och ibland (ganska ofta faktiskt) gör jag fel och då ligger jag vaken på nätterna och har ont i magen och bannar mig själv men sen gryr en ny dag och jag, och 1000 andra vanliga människor där ute, torkar tårarna och tar nya tag för det är så man gör.