Glöm det där om att jag var överens med Mellan om vinterjackan, det hade hon strukit ur dagordningen när hon kom upp imorse. Hon skulle inte ha någon satans jävla arsel ful vinterjacka.
När mellan blir arg/sur/irriterad/förbannad/åsidosatt så osar det svavel ur munnen på henne. Som med allt annat med henne får man välja striden. Jag ber henne sluta svära men måste ändå ha i bakhuvudet att: vad är värst, att hon svär eller
- smackar på lillsyrran som står farligt nära
- rusar it i hallen/köket/badrummet och river allt i golvet
- smackar på mig
så då låter vi svärandet vara för på något sätt är det en ventil. Fine with me.
Vi tillbringar ca 40 min med att diskutera (jag) och tokskrika (hon) angående jackan. Hon har som alltid 1000 argument och anledningar men jag är också verbal och bemöter allt med: det är 2 grader ute, jag vill inte att du ska bli sjuk, du ska ha vinterjackan. Punkt.
Hon tar den på sig.
Sen kommer den inte sitta på hela dagen, I know, men ett litet steg på vägen är vi.
För er som inte vet så har vi det så här alla årstider, vantar, mössor och halsduk är nästa steg. Sen kommer klumpiga vinterskor osv osv osv. Till våren börjar vi om igen men de striderna går fortare, hon klär hellre av sig än på sig.
Fast jackan är verkligen asful och tråkig OCH arvegods så idag åker jag och köper henne en ny fräsig jacka. Bara för att jag älskar henns så tokmycket.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar