Höstdag.

Jag tar ledigt en förmiddag och tillbringar den i Mellans klass. En trevlig klass. En trevlig fröken. Och min vackra mellan som sitter så snällt på sin stol och läser så att ögonen blöder, tyst och stilla. Jag sträcker på mig och smeker henne över kinden och är så jävla stolt för även om dessa stilla ögonblick är ack så få så kan och vill hon och aj bara löv her.



Anyway, vi går ut i skogen och en del av de ack inte så fina och mysiga barnen släpar sina Vans-beklädda fötter, stoppar frusna fingrar längre in i täckärmen (det är för fan 1+ grad ute, ta på er kläder!) och suckar och stööönar "vi viiiill inte, hur lääänge ska vi vara hääär, när ska viiii gååå hem, jag är hungriiiig" och jag liksom hajar till och wtf, så här lät man i högstadiet, inte när man gick i 3an, då älskade man fröken, man älskade att gå i skogen och samla vackra löv som man gjorde vacka hösttavlor och man bugade och bockade när man fick en äppelklyfta.

Idag kastade en del av barnen äppelklyftan för den hade blivit lite bruuun!

Jävlars, nu insåg jag varför jag inte blev lärare, man får ju inte aga barn i skolan. Inte ryta i heller.

För att ni ska förstå hur sträng (elak) jag är: mellan ville inte ta på sig varmare kläder eller tjockare strumpor i gummistövlarna och jag lät henne gå bara för att 1 timme kunna säga; vad var det jag sa? Nä, inte riktigt så men mellan accepterar inte bara ett faktum utan det ska överbevisas och bara för att jag sa imorse att det var kallt och ruggigt så betyder det inte i hennes värld att det är så men nu insåg hon det själv vilket resulterar att hon (i hennes värld) tycker att det är dags att ta fram vinterjackan. Jag nickar och tänker inom mig; I am a manipulative son of a .... he he he....

Kommer strax en fin bild på fina skogen...