Det här har jag inte tid med.

Alltså, hur ska man få allting att gå ihop?
Just nu går all min vakna tid till att sätta mig in i det nya jobbet (som för övrigt är vansinnigt kul, vansinnigt trevligt folk, mycket att göra men KUL), ta hand om tre vilda hundar (Saga rymde igår, över staketet och gjorde sig illa på insidan av bakbenet, inte så djupt men ändock blod och bekymrade ögon), tvätta, laga mat, förhöra läxor, planera julklappar, planera resa bla bla bla.
Jag hinner helt enkelt inte med detta, att blogga.
Hur kul det än är, måste jag ta en paus. Kanske återkommer jag när jag är mer insatt på jobbet och dygnet har utökats med 5 timmar, kanske inte.
Nästa onsdag drar vi, mot solen, mot havet, mot stränderna, mot vila och slappa och njuta.
Ni följer oss såklart på resedagboken.
Kanske ses vi här igen, efter nyår.
Ha en bra tid framöver, wherever you are.
Puss.

Snö, trasiga bh-ar, nytt jobb och längtan.

Snön är här men av erfarenhet vet man att den kan vara borta imorgon. Men vi njuter, faktiskt och hundarna ska vi inte tala om, vi får knappt in dem.
När de går in hittar de min ena bh som de glatt river i trasor, min bästa svarta bh dessutom så nu måste jag shoppa ny.
Var på nya jobbet igår, så trevligt så men idag vaknar Lilla efter hostig natt och fick stanna hemma. Jag har hostat halva natten jag med, förhoppningsvis lider vi igenomd et nu och inte när vi åker.
Nilssons är i LA och vi saknar dem massor men vi njuter av fina bilder på resedagboken och räknar dagarna tills vi själva åker, imorgon är det exakt 2 veckor kvar!

Allting ställs på sin spets nu med 3 hundar hemma och jag som ska åka till jobbet, barnen knotar över att få hjälpa till med rastning och det är strängt på morgnanrna, nu måste de komma igång med att sköta sig själva mer, finns ingen tid med lulllull längre. Men det går. Allt går när man har 3 veckor sol och bad framför sig.

Life according to Princess Saga, part 1.

Hellu dog lovers.
Här ska jag vara i 2 veckor säger dom som vet. Själv vet jag var man går ut, var vattenskålen är, var jag ska sova och vem som är Plura och vem är Lasse.
Här är alla snälla.
Igår gav dom mig JÄTTEGOD mat (jag är annars lite kräsen med mat, jag är ju en prinsessa) jag åt upp allt och de klappade mig på huvvet och sa braaa Saga men sen såg Hon ledsen ut, tydligen var det fel mat. God var den iallafall.
Fast idag räserbajsade jag. Schwiss sa det så var den maten borta. Ja ja.

Vi leker, vi äter, vi sover. Ungefär. Det händer inte så mycket här.
Jag undrar var de andra är och om de kommer och hämtar mig snart. Fast om de inte gör det så är det ok. Jag har Plura och honom tycker jag om.

Nu ska det tydligen dammsugas här. Jag såg en katt i skogen idag. Jag har bajsat två gånger på deras altan, Han säger att det ser ut som koblaffor. Ge mig rätt mat säger jag.
Puss på er.

Willkommen dalmasar

Bästaste faster ska ju ha barn och inte nog med det, nu bloggar de om det oxå!
Läs här.

När jag fick veta att de hade bulle i ugnen, utbrast jag käckt:

Ååååh vad kul, jag tror minsann att jag har kvar vagnen efter Stora, från 1994, den kan ni ju ta!

Ha ha. Vad nervösa de vart.
Finns ju inget värre än att få första barnet och bli påprackat en massa begagnat skit man inte vill ha. He he.

Stora och jag.

Ibland pratar vi inte alls, Stora och jag. Ibland massor. Ofta kan vi skämta, vi har exakt samma syn på humor han och jag.
Härom dagen stod han i köket och jag plockade ur diskmaskinen, hundarna kom och svassade runt oss och Plura trycker upp sin nos i Lasses röv och då utbrister Stora, med EXAKT samma betoning som i filmen nedan:
Diu liuktar i miin röööv.
Se och le. Liksom.

Bollkul.

Jag är en duktig matte. Så duktig att jag noterar att hundarna inte har några leksaker, alla är sönder och kastade, benen är slut och av PET flaskorna återstår molekyler.
Är på Hööks för att köpa presanger åt fina E som fyller 7 år och hittar trasknutar med 2 tennisbollar på, jättekul, bara 19 spänn styck.
Imorse, efter att maken tagit skrikande Mellan till skolan, efter att jag vrålat helvete till Mellan som sparkar, skriker och kastar omkring sig, när jag satt mig vid datorn, ont i halsen, ont i bröstet, segt slem som envist pockar, hosta hosta men det gör så ont, ja då leker hundarna, länge i vardagsrummet.
Så mysigt tänker jag, vad kul de har med leksakerna.
Efter en stund går jag dit och bollarna, bollarna är molekyler. Över hela golvet. Plura skrattar, faktiskt.
Jag hämtar dammsugaren. Lasse flyr, han tar alltid dammsugaren personligt, tror att jag jagar honom.
Det var den morgonen det.

Resa.

Jag borde skriva ett långt inlägg här angående det faktum att jag igår tillbringade dagen i Storas skola. Men allvarligt, jag var så jävla bedrövad och förskräckt när jag kom hem att jag orkar helt enkelt inte.
Istället loggar jag in på Resedagboken. Är det inte lustigt att jag kan alla inloggningsuppgifterna ännu, fast det var 2 år sen vi skrev där?
Iallafall, självklart kommer ni att kunna följa även denna resa där och SOM VANLIGT är det skitkul när ni kommenterar och hälsar under resans gång.
Under resan kommer den här bloggen vila, ta semester kan man säga. Men som ni vet är vi duktiga på att uppdatera i resedagboken med bilder och allt. All info mailar jag ut till er som jag vet vill ha det. Ni andra slipper. HA HA HA.

Idag har jag ont i halsen men det tänker jag inte orda så mycket om eftersom det finns folk med hjärntumörer där ute, är det inte bisarrt hur en del kan ånga på om sina krämpor dag ut och dag in, när det bara gäller lite feber och snuva? Helt sjukt, en del människor borde verkligen skaffa sig lite perspektiv och distans i tillvaron.

Veni, vidi, vici.

En era är slut på det ena storbolaget och en ny tar sin form.
I veckan var jag på interjuv och en timme senare erbjuds jag jobbet. Det är inte många interjuver man går ut ifrån och känner lycka i magen men så var det nu och där stod jag på ICA och höll i en fläskfilé och undrade om jag verkligen skulle, på en torsdag och får ett samtal som resulterar i att jag ringer maken och ber han öppna en flaska rött, det blev fläskfilé och färska champinjoner, massa vitlök och grädde och parmesan ost.
Ibland går det som man vill och jävlar vad jag ville och jävlar vad jag fick det här jobbet.

Ikväll checkar jag och M in på hotell, delar en flaska bubbel, svirar upp oss till tänderna och går på återföreningsfest med gamla klasskompisar från högstadiet.
Imorgon äter vi en långsam frukost och fnittrar sådär som vi gjorde efter kvällar på fritidsgården 1987 och rostade smörgåsar med honung på.

Just nu ler livet och jag gapskrattar tillbaka för ingen vet när man får ha kul nästa gång.
Ha en bra lördag hörrni.

Förklaring.

Alltså, jag kom ju aldrig fram till punkten, att kacka i eget bo.
Jag surar i mitt eget hem så alla andra surar tillbaka på mig.
Alltså bajsar jag på mitt eget golv och får städa upp det själv.
Vet inte varför jag förklarar det för er.

Kacka i eget bo.

Jamen inte vet jag varför surheten finns där redan när jag vaknar. Kanske är det för att Plura river hål på och glufsar i sig kanske en liter eller mer av Sagas torrfoder, hela kvällen bevakar vi denna glufs med sprängfylld mage och plågad blick i tron om att han ska spricka framför våra ögon.
Sover dåligt hela natten, Lilla glider in och emellan med en groda i famnen, stjäl min kudde, andas på mig med en berusad doft, barnslig nattberusning, men jag klagar inte på det, älskar ju att ha barnen brevid när natten kommer men ändå. Vaknar med surt grävande i magen men för en gångs skull ger Mellan inga gråa hår utan bara göööör det hon ska.

Skulle bara vilja få ordning och reda på vårt liv. Att maken går till jobbet och jag likaså att ingen är hemma på dagarna och skriker av tristess och tvätter/viker/stryker i brist på något annat, att vi pratar jobb och händelser som sträcker sig längre än till vad som kom med posten.

Och snart ska jag ringa specialpedagogen på Storas skola och kalla samman lärare till möten och konfrontera dem med frågan om varför de har gett upp angående Stora och varför de inte gör sitt jobb och försöker motivera honom för det är väl det jag betalar för med mina skattepengar? Jag är på gränsen till att ta hem honom och hitta en annan skola, en skola med disciplin, en skola som vågar stoppa och ifrågasätta och puscha och stötta och inte bara drar trasmattan över huvudet och längtar efter jullov.
Ja det ska jag göra, så fort jag har ätit upp mina mackor med messmör och druckit mitt kaffe med mjölk.

När jag har gjort det ska jag rasta hundar och sedan piffa till mig och åka på interjuv nummer två, det lovar gott, luktar gott, ser gott ut men det vet man ju, att det kan vara skit inslaget i vackert papper så vi ropar inte hallojsan än.
Men håll tummarna hörrni.

Tell me about it.

Jag önskar verkligen att jag hade något kul, vettigt och intressant att skriva men jag tenderar att fall åt inlägg som idag ska jag köpa nya byxor och minns den här från sommaren 87 med ett youtube inlägg och jag värderar er kära läsare för högt för att utsätta er för sånt och just nu, just i detta nu, ligger Lasse vid mina fötter och fiser så att det svider i mina ögon, jag letar betyg inför interjuven jag ska på idag (hoppas hoppas hoppas) och Saga och Plura river i detta nu hallen, de boxas minsann, varför inte, alldeles snart måste jag lyfta luren och kontakta Storas skola, måste jaga människor, lärare, få till möten, kritisera dem, kräva mer stake i dem (visst kan jag kräva det? Stake? Disciplin för fan, sluta lalla i sonens skola) och någonstans däremellan slänger jag en tanke på bloggen men har inget vettigt att säga och förresten, nu när Mia bloggar igen är alla ord tagna, alla vackra tankar som någonsin har tänkts printas nu ner i hennes blogg så läs den istället.

Mia.

Jag vet inte, men veckan börjar kallt och grått med isande nordanvind och jag har inget i min kalender idag som DiMaggio sjunger och det är satans tråkigt men så minns jag, just det, Mia the one and only är tillbaka och plötsligt blev det soligare i mitt sinne.
Läs för fan.

Dagens.

Uppvaknande: klockan 05:00 av en hund som kräks.
Klädsel: svarta slapparbyxor, Leksand stars mössa, linne och kofta, looking gooood.
Macka: knäckebröd med leverpastej
Goda gärning: passa brorsans ena hund
Inte glömma: ta Lilla till doktorn kl 11:15, ena bröstet svullet (!?!?)
Fundering: hur kan en sån liten hund bajsa så mycket? (Lasse)
Längtan: till Hawaii, kan redan känna sanden mellan tårna, fasiken, jag DRÖMMER om Hawaii.
Hurra: maken tar bort gipset idag!

God morgon.

Hälsa hälsa.

Alltså, jag fattar inte.
Det här med Carl Hamilton och muslim tjejerna i TV. Han blir lack för att de vägrar skaka hand som hälsning, de blir lacka för att han inte respekterar deras tro och tycker även att han är rasist!!??!!.
Alltså, jag fattar inte.
Om jag flyttar till arabien i långtbortistan, tar på mig en bikini och vandrar på stadens gator och hävdar att det är MIN tro, vad tror ni händer?
Just det.
Varför förväntar sig alla jävla muslimer att de kan komma med sin tro och ska få utöva den HUR MYCKET DE VILL HELA TIDEN och vi ska bara jamenvisst sörru.
Förstå en sak.
Åker jag till ert land, respekterar jag er tro, era regler och seder.
Ta för fan och gör detsamma i mitt land tacksåmycket.
Utöva er tro hemma i lägenheten i Rinkeby men när ni rör i samhället så ska ni fanimig bete er enligt våra seder. Precis som jag skulle bli tvungen till att göra om jag bodde i ert land.

Och förresten, när jag ändå är igång, är vi intresserade av att höra muslimska tjejer i TV? Inte jag. Muslimer förtrycker kvinnor rakt av, inte fan vill ja ha det i min licenstv. Sen kan de sitta där och hymla om att det häääär är livet de vill leva. Jamen, eller hur. Ta av er sjalarna och se er omkring. Ni har ju för fan inget liv. Idioter.

God morgon förresten! Det här blir en BRA dag.

US and A.

Bra där amerikanska folket. Bra att ni tänkte till och röstade fram Obama for president.
Äntligen kanske ni kan kalla hem era stridisar från Irak och sen ta hand om ert sjuka folk. För en gång skull finns det faktiskt hopp.

Jamen hejsan.

Oj, det var länge sedan.
Vi packade (nya) bilen och drog till Hällekis på onsdagsmorgonen, åter hemma på lördag eftermiddag.
Inte mycket att säga om det. God mat, gott sällskap, slappa dagar i stormvindar.
Söndagen blev intensiv med ridlektion med Lilla och EMD konsert med alla tjejerna. Vet inte om jag eller J eller tjejerna dreglade mest.
Har inte tid att skriva nu. Pusselipuss.
Jo, förresten, GRATTIS H till lilla fina bebisen!

Frågor på det?

Det skrevs inga frågor.
Ingen undrar något alltså, ni känner mig utan och innan?
Vad bra. Då gör vi nåt annat istället.

Jag kan ju berätta att kära maken köpte vacker topp och smashigt smycke till mig i fredags, fick ett stort paket innan vi åkte. Bara därför att. Me like. Så fick jag dåligt samvete. Bara för att jag inte. Men maken bara äsch, puss och sen drog vi. Köpte ny bil i Avesta, Audi A6 combi, we like. Hundarna like very much. Mycket köpa just nu.

Best of Leksand

Alltså, det var mycket som bra med Leksand.
Som S&S lägenhet, oh så najs.
Som all god mat, oh så gott.
Som myset på SPA't på lördagen, oh så skönt.
Som att S&S ska ha baby, OH så najs!

Nedanstående får summera alltihop, helt underbar! Se hela!

En helt vanlig sms:konversation.

Jag och min kära J har ju en ganska sjuk/konstig/helknäpp/wacko humor, det går ibland inte ens att återge hälften av vad vi skojar om, skojar så där så man gråter av skratt.

Men här får ni morgonen sms:konversation som ganska bra visar på vilken låg nivå vi befinner oss på.

Jag, 06:40: God morgon, var e Saga idag? (deras hund alltså, hon har varit dagbarn hos oss hela veckan)

J: Hemma...

Jag: Ok, hälsa henne trevlig helg he he...

J: Hon hälsar tillbaka och tackar för den här veckan. Hon säger också att plura och Lasse har retat henne för att hon inte ska åka på semester...kan du höra med dem om vad de har att säga...

Jag: Jag tog upp det med dem. De sa att hon började. Tydligen kallar hon dem för lilleputtarna och hävdar att de är hennes tjänare för hon är en prinsessa?

J: Bra, då har hon lyssnat på vad jag sagt till henne: smådvärgar ska hållas kort.

Nu sticker vi till Leksand! Får se om det blir nån tid att blogga. Hej på er.

Appropå klippetiklipp.

Alltså. När man klipper sig på salong fönar de håret så ärtigt och fint och sen har man ett helvete att få till det lika fint när man själv ska göra't.
Jag har ju gaaanska så tjockt hår och jag veeet ju att nya förmågor alltid blir helt till sig och börjar skära ut med sin skärarsak. Och satan vad denna förmåga har tunnat ut. På EN sida. Jag ser helt fucked upp ut i skallen, är inte ens i närheten av hur frisyren såg ut när jag lallade ut från salongen i onsdags.
Vad är väl en bal på slottet..........

Lonely. I'm so lonely.

Ni kanske inte tror det men det är faktiskt ganska ensamt här. Tänk er att jag står på en scen och hela scenen är omgärdat av draperier som jag inte kan se igenom fast när ni andas så fladdrar det lite i tyget och jag kan höra en stol som skrapar i golvet då och då, någon som harklar sig eller en mobil som ringer långt borta.
Så sjunger jag en sång eller två, varje dag. Efter varje sång är det alldeles tyst där bakom draperierna. Inga applåder inga burop, inget ingenting.
Alltså, jag väljer sång med möda varje dag, sjunger den lite tyst för mig själv innan jag till sist fattar micken och sjunger.

Vore det så konstigt om jag ville ha lite respons?

Ska vi göra som alla andra, ha lite frågor? Ni förstår att det här blir sjukt pinsamt om ingen av er skriver en enda fråga? Jag lovar att svara på alla frågor, lovar.
Skriver ni inga frågor får jag väl packa ihop micken och montera ner scenen och krypa in i ett hörn.

Kräk

Vaknade 04:57 imorse av att Plura kräktes nere i hallen. Najs. Lite ben och lite slem. Så började dagen. Det kan bara bli bättre.
Så gröt för 3 barn varav den ena var Nilssons, Lilla och deras M skulle på teater och skulle träffa klassen vid tåget.
Promenad med 3 hundar och lämna 2 vid tåget och våra Mellan vid skolan. Hem och pressa 2 apelsiner och sedan börja läsa bloggar. Mycket siffror idag ser jag. 2 och 3 och...

Funderar på vad jag skulle vilja jobba med om jag hade alla opportunities i världen att välja.
På 1:a plats har vi nog kriminolog. Alltså CSI rätt och slätt.
Eller kanske psykolog.
Fast textöversättare inom film och TV ligger ganska högt det med.
Nu kan jag ju inte välja så vi fortsätter inom kontor. Så jävulskt trist egentligen, ändå gillar jag det. Man kan undra varför.

Rättelse.

Det blir ingen utställning den 16 november för jag och M ska på klassåterträff och bo på hotell och mysa och fnittra och dra gamla stories från förr. Så jag skippar det. M och jag träffas för sällan och när vi väl gör det är vi så stressade över att hinna prata om ALLT på kortast möjliga tid så det ska bli urnajs att rå om henne en hel lördagseftermiddag, lördagskväll, natt och söndagsmorgon!!

Slut på rättelse.

Klippeklipp

Jag drog till frissan idag. Min frissa had einte tid så jag gick till min gamla frissa som jag hade innan, tills hon blev för dyr, men idag fick det kosta eftersom att jag var tvungen. Ialla fall ändå så tog de i ordentligt, det var mycket hår som hon sa. Nu har jag inte mycket hår. Men mycket ångest. Skoja bara. Jag får inte ångest över hår. Om ni visste hur sjuk i huvudet jag har sett ut många gånger. Håret växer ut igen, på rekordfart, mitt hår är som bananflugor över en fruktskål, blir en masse över natten.
Det känns luftigt och skönt och fräscht, just nu. Imorgon komemr jag att svära när jag inte kan sätta upp det i en tofs. Men inget ångest över det.
Saker jag får ångest av:
- att något ska hända mina barn
- vetskapen att många barn just i detta nu, far oändligt illa ute i världen
- att inte veta hur framtiden ser ut

Fast jag tänker inte så ofta över ångest saker. Jag hinner inte. Ibland, när det känns som om alla missförstår den och är elaka och jag ligger och stirrar i taket när alla andra sover, då brukar jag tänka på ångest saker. Ibland går jag igenom min egen begravning och fantiserar vad alla skulle säga och sen gråter jag för de skulle ju vara så ledsna och jag skulle vara så ledsen när jag var tvungen att dö i bilolycka/hjärntumör/hybris. Så ligger jag där och gråååter hjärtat ur kroppen och sen somnar jag. Så känns det bättre dagen efter. Jag tror att jag gör så här för att jag har ett behov av att gråta men eftersom att jag lever ett ganska stillsamt liv så har jag inte så ofta anledningar att gråta så då får jag forcera fram anledningar. Jag har alltid varit bra på att skrika/gråta ur mig saker och sen är det bra med det, finns inget lock att lägga på min brunn utan jag öser med den stora skopan och sen är det tomt och så kan man fylla på med något annat.
Det jag ville ha sagt med detta är att nja, jag är väl inte supernöjd med klippningen men vem fan bryr sig. Nu ska jag gå och göra köttgryta. Tjing på er.
-

God morgon.

Inatt har det blåst så att vår parabol har helt lagt av. Det är trevligt att vara utan tv. Imorse satt Lilla och jag och gosade och pratade istället för att med sömngrusiga ögon kolla på Händige manny och allt annat skit som snurrar på morgonkanalerna.
Mellan är hemma idag med hängighet och snuva.
Tre hundar sussar sött efter att ha lekt hela havet stormar i en timme.
Maken sover fortfarande.
Jag äter frukost, två knäckemackor med ost och paprika, en kopp starkt kaffe, juice och självklart ett hårdkokt ägg.
Jamen god morgon då alla fina.

Gråaste grått.

Jag äter en ensam, grå lunch och blickar ut i det gråa utanför. Tre hundar i olika storlekar sover i min hall, det luktar tre blöta hundar.
Just idag sörjar jag det jobbet jag än gång hade, jag var bra på mitt jobb, jag gjorde saker innan folk visste att de skulle göras, jag var engagerad och lojal och arbetssam. Någon gång kommer jag hitta en ny sån plats men just nu känns det lite ledsamt att säga hejdå till den jag en gång hade. Men jag vet innerst inne att det är dags att gå, man kan inte skyffla skit utan spade, så är det bara.

Hittar en ny blogg som jag borde hata/förakta/pissa på men kan inte. Kan inte för att hon beskriver den vansinniga kärleken så fantastiskt bra, kan inte för att hennes beskrivning får mig att minnas hur det kändes med min kära kära make för cirkus 11 år sedan, kan än idag minnas magen, min mage, hur den skrek av förtjusning så fort jag såg honom, hur det brändes i mina fingertoppar när jag rörde hans hud och det mest absurda är att, att jag blir lite nykär. Faktiskt.
Ok. Man kan ta ställning och säga att det hon och han gör är vedervärdigt men jag tänker bara läsa och drömma mig tillbaka till 1997 för det är inte min man hon skriver om.

Pannkaka.

Alltså...ok för att ribban låg högt eftersom att Plura blev BIS på första utställningen. Nu blev han 2:a av 2 hanar och gick inte vidare i gruppen.
Buhuu.
Han var jättefin och duktig, jag var okoncentrerad och inte skärpt, behöver VERKLIGEN träna mer. Sen behöver Plura växa till sig i pälsen och bredda sin bröstkorg lite HA HA HA. Jag skoja bara.
Tack J för hjälpen med trimningen.
När vi åkte därifrån vrålade jag och J i bilen på göteborgska:
Jag pissar på er!
Som puckot i Idol.
Sen skrattade vi och tittar redan framåt mot nästa utställning. Som troligtvis går av stapeln i Eskilstuna den 16 november.
Saga var bäst idag, hon gick till gruppfinalen men åkte sen ut. Vann gjorde en liten King chavellier spaniel eller vad det heter. Mmph..fjollhund säger Plura.

Domaren Jan Törnblom tyckte så här om Plura:
Bra huvud och uttryck. Valpbett. Fina ögon. Välvinklad fram och bak. Bra bröstkorg. Fin rygg. Bra kors och svans. Passande benstomme. Bra päls och färg.

All in all en trevlig, lärorik dag. All erfarenhet är bra erfarenhet.

Yazmina i tårar.

"Jag kanske inte var lika bra som de andra".
No shit. Verkligen?

Ingen var bra, Idol suger i år, just nu. Något drastiskt måste hända.

Katrin fick sparken.

Jag är faktiskt lite förvånad.
Ingen chef på TV4 kan ha undgått hur Katrin är, samtliga har säkert följt henne i flera år och kan hennes jargong, vet hennes inställning till vad som är ironi och humor. Jag försvarar inte Katrins uttalanden, många gånger uttrycker hon åsikter som jag inte stöder (fast vet jag att de verkligen är ärliga eller försöker hon bara provocera? vad vet jag) men ändå. ÄNDÅ! Vad trodde de Katrin skulle göra? Just det, de VISSTE att hon skulle provocera, de visste att hon var en loose canon som kan brisera snabbare än en tonårspojke i sängen med en bystig blondin. Och det var ju det de ville ha, provokation. Provokation föder uppmärksamhet, uppmärksamhet säljer i Sverige.
Jag ger mig fan på att de satte Katrin där de satte henne, bara för att de visste att hon om någon skulle våga vara ärligt brutal, hon skulle säga det massorna tycker men inte VÅGAR säga.
Sen brann det till och massorna, massorna som verkligen tror att deras åsikter betyder något, gormade och spottade och svor, då tar de bort henne.
Det är så sjukt fegt att jag saknar ord.

Det är alldeles för många i Sverige idag som tar sig själva så allvarligt att de gråter när de skiter bara för att de förlorar en del av sig själva.
Sverige måste vara ett av de mest hycklande länder som finns, vi anammar och puschar för att befolkningen ska våga säga sin åsikt och stå för vad de tycker men när det verkligen händer, då slår vi ner dem skoningslöst.
Och förhelvete, alla idol deltagare, slappna av! Tror ni verkligen att ni betyder så mycket att man inte får skoja med er? När tappade ni humorn och klev in i jag-är-så-viktig-att-världen-stannar-när-jag-fiser?

Det rätta hade varit att helt enkelt rycka på axlarna och kontra med ja Katrin tycker si och så men det gör inte vi, hennes uttalanden får stå för henne och sen fortsatt.
Tror ni att big chef på TV4 verkligen plitar ned det alla anställda på TV4 ska tycka/tänka/anse/känna? Eller tror ni att alla är individualister som har egna åsikter och faktiskt, ibland, inte alls tycker som TV4?
Skärp er.

Jag tycker synd om Katrin av den enkla anledningen att hon fick ta hundhuvudet för fega chefer på TV4. Katrin verkar vara en skärpt, driven och faktiskt jävligt kul tjej som ibland pratar innan hon tänker och ärligt, vem fan gör inte det ibland? Heja Katrin! Härligt med folk som inte bara finner sig i att fösas ihop med kossorna utan bryter sig ut och traskar sin egen stig. I högklackat förstås.

Hundliv

Det är intressant att ha två hundar. Visst, har man en kan man ha två, de har ju varandra, men ändå. Det blir mer, det kommer man inte ifrån. Allt går i rasande takt, stillsamma promenader är ett minne blott. Okej då, det var inte Pluras starka sida innan heller. De är inte lugnare nu kan man säga.
Man försöker få en bild på dem men hej du, stå stilla existerar inte.
Lasse är nog den lugna av dem. Men otroligt dominant så han måste sättas på plats konstant. Härom kvällen rök de ihop vid matskålarna, jäklar vilket liv det var. Just då ville jag inte ha nån hund alls.
Fast de är ju gosiga också. Trycker ihop sig under databordet när jag sitter vid datorn, gör sig så små de kan.
Jag har ännu inte bestämt mig om det är så här vi ska ha det, d.v.s, ha mer än en hund. Ska fnula på det.

Hörrni, idag är det fredag. Trevligt.

Varning på stan

Alltså, inget är hugget i sten. Allt kan ändra sig. Och det kan man ju lugnt säga att det händer just nu.
Mitt "nya" jobb, har fått anställningsstopp. Så nu måste jag tänka om. Ingen fara på taket, inte alls, bara lite omplanering. Var så inställd på att allt var klart men icke.
Min högra axel skriker som fan hela dagarna, maken tycker jag ska åka till doktorn men nej tack, det räcker med en invalido i familjen. Fast, ont gör det.
Lasse trivs och har hälsan, han hälsar så gott till alla. Yeah, NOT.

Ok, veckans plan:
- imorgon, ta make till sjukhus för att ta bort stygn och nytt gips
- fredag, snabbis till kontoret, diskutera lite pengafrågor
- lördag, eventuellt hämta ny bil, Audi Comi - YEAH!!! Åka många herrans mil för att hämta...
- lördag, bada och trimma plura
- söndag, ställa ut plura, inoff utställning i Nyköping

Ja det var väl allt. Not.

Lasse

Ibland slår jag knut på mig själv.

Ringer uppfödaren och 1 timme senare har vi ännu en Welsh. Lasse.

Bara till låns. För att roa oss och Plura och för att socialträna lite. Lasse är fin. Äldre än Plura men mindre fysiskt.På bilden ligger de tillsammans under bordet i vardagsrummet. Sugig bild men ni ser att det är två stycken va? Annra får ni kontakta ögonläkaren.

Lasse är fin. Plura gillar. Vi gillar.

Hallihallåhallalallan grej....

Så har det gått en vecka till. Jag uträttar inte mycket men är igång 24/7 ändå, hur går det ihop undrar jag och ni men inget vet.
Helgen var micket bra, 2 turridningar på lördagen, till stallet kl 0730 och hemåt vid 17:00, hade aldrig funkat utan eminenta J, min pärla bland ostronen. Tacktacktack för att du var med och styrde upp och hjälpte till och fasiken vad bra vi är och NÅGON GÅNG kommer vi att ha ett eget stall och hej och hå vad bra DET blir.

Annars.
Annars så är det tungt att ta allt jobb själv när man har maken i gips. Jag leker att jag är ensamstående, att det inte finns någon annan som kan ta det som jag skjuter upp. Och så är det ju. Han vill men kan inte. Ligger som ett paket, ruttnar av tristess. Och visst känns det pissigt, barnen, maten, städningen, handlandet, skjutsandet allt allt allt. Men ändå. Han finns ju där. Min vackra fina man. Han kommer ju att bli av med gipset. Snart. Om tre veckor cirkus. Allt kunde ha varit värre. Det finns dom som HAR det värre.
Så vi biter ihop och räknar dagar och tvättar en maskin till.

Förresten. Den 19 oktober ställer vi ut Plura igen. Håll tummarna då. ska försöka få till en shysst bild av Plura idag. Han har ju blivit större. Vår lilla prins.

Och jobbet då. Jodå. Det "nya" rullar på i rekryteringsfasen. Det gamla avslutas i november. Däremellan en stor kasse pengar. I like. Men just nu går jag hemma och pillar mig i naveln och det är så skönt så skönt.

Lycka.

Vi har hantverkare hemma. Två stycken som äntligen ska kakla stora badrummet på övervåningen. De kom tidigt imorse vilket gjorde att maken inte kunde ligga kvar i sängen. Hcp maken, handicapped. Så vi dukar frukost i vardagsrummet med tända ljus och DN och lokalblaskan. Nybakat bröd från Statoil. Vi smaskar och hummar medan vi läser.

Jag: vet du, vi är lyckliga vi.
Hcp make: jaså, vadå?
Jag: Med tanke på finanskrisen. Vi har inga dollars på banken, inga aktier, inga optioner och sånt shit. Behöver inte oroa oss. Vi kan bara luta oss tillbaka och se på när allt faller.
Hcp make: Hmm, ja, det har du rätt i.

Man känner sig lite förmer, lite posh när man sitter i soffan och äter frukost medans hantverkarna sliter. Herrskap och tjäsntefolk liksom.
Jag tror jag tar en tur upp på övervåningen senare och ser över deras arbete. Men jag ska vänta tills de börjar med att sätta kaklet. Då ska jag gå upp med en rynka mellan ögonen och säga: jahaaa, ni gjorde så däääär, okeeeeej, inte riiiktigt som på bilden.
Så får de nåt att tänka på de små hantverkarna.

Helgen som var.

Lite grinigt igår. Och värre blev det men det kan vi ta sen. Måste ju bara berätta om helgen som var! 0900 gick färjan från Strömkajen till Bjurö. Sammanlagt var vi 8 tjejer som kom lördag morgon och åkte söndag eftermiddag.
Solen strålade på lördagen, vi åt ljuvlig lunch i form av pajer med trattkantareller, valnöt och broccoli med mera.
Sen bagav vi oss ner till stranden och satte igång emd att värma tunnan. Det var ett digert jobb, vi felade lite men gjorde om, gjorde rätt! Till slut fick vi lön för mödan. Vi bastade, badade i havet (12 grader!) och badade i tunnan. FANTASTISKT!
Sen var det middag med sjuuukt god mat och vin och sen stupade vi i säng vid 0200.
Dagen efter ösregnade det och alla hade betongkeps. Härlig helg. Vassegod o njut av bilderna.

Lite kan man...

Jag fick 26 av 30 rätt på nutidsorienteringen idag. Än kan den gamla haggan...

Vad gör ni här.

Det kan man faktiskt undra. Ni slinker in, tjyvtittar och sen drar ni.
Som ni märker har jag inte skrivit på flera dagar. Och gör det er något? Tydligen inte. Inga klagomål eller funderingar var jag har tagit vägen i kommentatorfälten. Inga ilskna utrop om att ni saknar mig eller mina inlägg.
Så ska man skita i det då? Eller hur ska man tolka det?

Iallafall. Livet är segt, kallt, grått och som vanligt lite upp och ner. Istället för att skriva tråkiga inlägg här som ingen bryr sig om, läser jag böcker, ser på film, promenerar hunden.
Så det så.
Idag tycker vi synd om miiig, buhuuuuu.

Skoja bara, inge synd om mig inte. Jag har ju min älskade make hemma varje dag som jag kan hångla upp. Om jag nu ville det. Eller vill och vill. Orkade.

Kul idag

Men inte ska vi sitta här och deppa. Gaska upp er vettja!

Inget att tillägga.

Jag har inget att säga. Egentligen.
Vi baxade in maken plus gips i bilen på fredagen och drog till Mariestad. Brorsan med familj har köpt en gammal kyrka och basar nu över 300 kvadrat, de har gjort ett HEJDUNDRANDE arbete med renovering! Sååå, vi åt och drack, vi drack och åt osså gjorde vi så här!

Iallafall tog helgen slut och vi vände kosan hemåt där tonårssonen, Stora, mötte oss efter en helg ensam, med dammsugade och avtorkade golv, utburna sopor, tömd diskmaskin och bäddad säng. We like. Han smörjer oss så att vi ska låta honom stanna hemma själv fler gånger. Gärna för mig.

Maken ligger mest på soffan, Saga är här så Plura är så lycklig så lycklig.
Igår skrev jag på avtalet på jobbet som gör att jag kan ta ett års lön och gå. He he he. Najs. Det komemr att hända saker denna höst.

Katrin och Alex Schulman går skilda vägar. Jaha.
Daniel Nyhlén släpper bok om knarkande kändisar på Stureplan. Allvarligt, de enda som köper den är ju de som knarkar av oro över om de kommer att vara med. Så köp inte den, snälla.
Vad mer händer där ute? Den stora bankkrisen. Jaha.

Annars är det lugnt. På västfronten intet nytt.

Life's a bitch. And then you get married.

Jamen man kan kliva upp på morgonen, kyssa maken adjöööö och tro att det här är bara ännu en seg, grå dag med inga happenings eller man kan svara i telefon vid 15 på eftermiddagen och det är maken som ligger på en gräsmatta med avsliten hälsena och väntar på ambulansen.
Man kan ha en vanlig onsdagskväll med barnen bänkade framför Idååål eller mötas med J på Statoil och lämna ett stycke hund och ett stycke barn och sedan åka vidare till akuten och ilsket jaga på icke-svensk-talande doktorer som fått sina licenser i kellogs paket. Idåål visas i väntrummet och maken låter sig glatt köras runt i rullstol.
Man kan gå och lägga sig tidigt och sussa eller först baxa hem make med kryckor och inskrivningspapper för att sedan hämta ett stycke hund MEN LÄMNA två stycken barn hos J (käla käla J, vad vore vi utan dig) för att sedan äntligen krypa ned i en säng med en make med avsliten hälsen och sjujävlahelvetes värk för att sedan väckas av telefonsignal klockan 0130 miss i nassen för att hämta ett stycke ledset barn.
Så kan man sova sött hela natten eller inte kunna somna om utan ligga och stirra i taket till halv fyra för att sedan gå upp klockan sex och fixa ett barn till skola, en, nu MYCKET värkande make in i bilen för transport till sjukhuset för operation.
Jag vet inte men just nu är livet mycket men mitt i allt, ser jag fram emot att ha älskad make hemma, få pyssla om (operation idag och gips i 6 (sex!!! vi åker till Hawaii om 10!!) veckor.
Så ska dator lämnas in på reperation, kakel hämtas (bara en och en halv pall, tar det på axeln) bilen bytas vindruta och så icke att förglömma, resa till Mariestad i 3 dagar imorgon.
Jag vet inte men man kan ha mindre att göra.

JagskaintegnällaJagskaintegnällaJagskaintegnälla.

Hawaii

Får veta att vi troligtvis bor hos makens moster när vi kommer vilket betyder MASSOR med dollares sparade som vi kan lägga på annat, alltså, vi pratar om många tusen! Och sen i nästa andetag skriver hon att vi kan låna deras bil och behöver inte hyra bil vilket betyder ÄNNU mer dollares rakt ner i shoppingfickan!
Oj. Idag har vi sparat ca 12 000 kronor. He he.

Dagens låt

Får den skickad via mail och ja ja ja! Så bra det kan va!

Long time no see.

It's been seven hours and fifteen days...

Kommer ni ihåg den gamla slagdängan. Nothing compares to you med Sinnead O'Conner. Det var en redig tryckare det. Uj uj, kvart i två dansen, desparata blickar utmed dansgolvet, halvljummen tunnbrödsrulle på väg hem miss i nassen.

Det var ju inte det jag skulle prata om. Jag ville tala om att jag i helgen saknade Mellan i hela kroppen. Hon var hos en kompis hela lördagen och att sakna Mellan, det är stort det. Många timmar, dagar har man spenderat på att njuta av hennes frånvaro. Men med medicinens hjälp, har vi nu insett hur värdefull hon är i vår familj, hur stor del av henne som utgör en pusselbit. Och det, kära vänner, är en fantastisk känsla. Att få längta efter hennes uppenbarelse, att få skratta med henne, att få njuta av tystnad och stillhet med henne. Bara de med barn med AD/HD förstår vad jag menar. Tror jag.
Det var bara det jag ville säga. Livet är bra, dagarna rullar på. Vi gör det vi brukar göra.
Om jag orkade skulle jag skriva oftare men det är just det, att livet rullar på och det händer saker stup i kvarten och jag tar just inte tid att sitta framför datorn.
Kul att ni tittade in.

Åååååhhhh....

Här är ett helt underbart klipp från "Mammas nya kille". Notera att den här tjejen kommer tillbaka varje vecka med nya försök...

Radio

Jag har alltid lyssnat mycket på radio. Växte ju upp när det inte fanns en massa TV kanaler och radion var länge källan till musiken, humorn och funderingarna.
Aaaahhhh, många timmar har spenderats på "Tracks", "Soulcorner", "Eldorado", "Spanarna" osv osv.
P3 är bäst, hatar, HATAR reklamradio. "Morgonpasset" varje morgon, "Christer" varje eftermiddag.
Och humorprogrammen, ja jävlar, tänk "Roll on", "Cirkus Kiev", "Clownen luktar bensin".
Men allra allra bäst:
"Mammas nya Kille".
Favoriter: Patrik och Thunder såklart.
Lyssna och njut här.

Hawaii

Just det, resan är bokad.
Ut: 10 december
Hem: 29 december (landar hemma på nyårsaftonen).
Ja, det känns finemang i magen. Men det är långt till den 10 december.
Sa jag att vi inte har något boende än? Nehe. Det årdnar sig.

Trist liv.

Det är så trist just nu. Jo, det händer små roliga saker här och där men eftersom jobbet är som det är, går dagarna segt.
Jag kliver upp ca 0620, alltid innan klockan ringer. Kissar Plura sen väcker vi tjejerna tillsammans. Det gör han så gärna, han vet att han får frukost så fort dom har klivcit upp.
Ger Plura mat, ser till att tjejerna klär sig och gör allt annat som ingår i morgonrutinen, går ut på parkeringen, lämnar tjejer till J, tar Saga som just nu tillbringar dagarna hos oss bara för att jag och Plura tycker det är så roligt.
Sen sätter jag mig vid datorn. Plura och Saga leker och leker och leker, de behöver inte mig.
Dagen segar sig fram.
Vi går på långpromenad, äter lunch, de sover, jag kollar på TV, sitter vid datorn osv osv.
Så jävla triiiist!
Jag är inte gjord för det här, jag måste ha mycket att göra för att fungera, hjärnan går på tomgång just nu och trots att jag egentligen har tid finns ingen ork eller lust att aktiviera sig.
Jag vet att det kommer att förändras inom de närmaste 2 månaderna och jag vet att jag har massor med roligt att se fram emot, men ändå. Trist var ordet.

Glömde...

...skriva omdömet som Plura fick av domaren:

Mycket tilltalande hanhundsvalp. Vackert huvud. Charmigt uttryck. Bra hals. Välutvecklad kropp för åldern. Korrekta vinklar fram och bak. Utmärkt benstomme. Välpresenterad. Mycket lovande valp.

Gryyyymt!

Grym helg hörrni!
Sjukt god fondue hos Nilssons på fredagskvällen. Grymt kallt på hundutställning i Västerås på lördagen. Grymt trevligt på tjejmiddag hos M på lördagskvällen.
Åsså söndagen sen.

Bakis efter middagen och allmänt nervös för att ställa ut för första gången, både för mig och Plura. Sjukt nojjig för att jag inte fattade reglerna, vilken ring vi skulle vara i, vad jag skulle göra, vad Plura skulle göra och vad vi INTE skulle göra!
Tack snälla snälla Jessica som har lärt upp oss så bra, tack för alla tips, råd och tillsägelser, tack för att du är en pärla i allt och så himla tålmodig med mig.
Plura blev BIS! Alltså Best iIn Show! Han vann hela konkarongen och gissa vem vi stod mot i finalen? Joooo, Jessica med Saga såklart! Helt fantastiskt! Snacka om power!
Vi ramlade hem efter en heldag som slutade med 4 rosetter och en massa presenter, vinglas och en massa annat, ALDRIG trodde jag att det skulle sluta så här och att det skulle vara så kuuuul!
Plura var helt fantastisk trots att han var lite trött.
Sen käkade vi pizza hemma hos oss allihop och när jag väl fick lägga huvudet på kudden vid 21:00, somnade jag som en stock.
HAlleluja moment.

Välkommen lilla bebis.

Fotbollsfrun har fått en bebis.
Grattis.
Även om jag inte gillar fruns åsikter alla gånger, är alla bebisar välkomna.

Halv nio.

Amen wow. Klockan är halv nio en fredagsmorgon. Jag har dammsugit hallen, köket vardagsrum och datarum samt våttorkat samtliga. Jag har skakat alla mattor, slängt i en tvätt, dammat vardagsrummet och sorterat skräp på diverse ytor.
Jag är sjuuukt effektiv!
Fredag fredag fredag hela dagen lång.
Fondue hos Nilsson ikväll.
Hundutställning i Västerås imorgon på dagen, tjejmiddag hos M på kvä'llen med sing star! Yippiekayey!
På söndagen ställer vi ut Plura så han ska duschas och trimmas. Vet inte när jag ska klämma in det men det oooordnar sig.
Det verkar bli en trevlig helg hörrni!

Amy

Barnen har Amy Diamond.
Jag har Amy MacDonald.

Idåål

Ja vad ska man säga.
Karlstad Karlstad KArlstad.
Någon gång i historien måste vi ha samlat alla dårfinkar och dönickar och satt dem i Karlstad. Så solen kan skina över dem. Och så kommer Idål till stan och vi har för länge sedan slutat hålla koll på dem så de traskar dit och får vara med på TV. Fy fan.
Men tur ändå att Anna B*nånting* vågade sig dit. Tårögd, var ordet. Rakt in i hjärtat. Jag tänker Tracy Chapman, Eva Cassidy all in one. Snyggt paket.

Sucker

Dagens/veckans/månadens sucker, det är jag det.
Jamenvisst att jag trillade dit. Jamenvisst att det var som att jag aldrig hade slutat. Jamenvisst att det är sjukt gott.
Att röka.
Det finns ingen ursäkt, ingen tröst ingen fundering alls, jag bara började igen. Och som jag röker! Som om jag måste ta igen de futtiga månaderna jag missat.
Fy fan.
Vi har alla något vi vill sluta med. Men just nu vill jag inte. Jag är den största loosern i sammanhanget, det vet jag. Ändå struntar jag i det och bolmar på. Som om det inte fanns en morgondag.
Ja ja, tänker jag. Imorgon är en ny dag.
Det var trevligt så länge det varade. Tror jag. Eller? Jag var ingen glad icke rökare. Mitt liv fick inte någon ny mening. Jag kände inte dofter jag aldrig känt, jag smakade inte smaker jag aldrig smakat. Life goes on, så och nu.
Om mitt öde är att vara en sucker, en slav under nikotinet, so be it. Jag har iallafall en uppgift. Eller nåt.

Dagens långpromenad

Vi går på promenad, jag, Plura och Saga.


Det är ett himla sjå att hålla reda på 2 koppel och dom lyssnar absolut ingenting på mina tillsägelser.

Så står dom still 1 sekund, snabb jag var med kameran...

Stilstudie på Plura på altanen.
Nu ska jag äta lunch.

Life according to Plura, part 4

Hej. Idag är min kompis Saga hos mig hela dagen. Vi har mycket att göra. Saga växer så det knakar. Det gör jag med. I lördags var jag på fotbollsmatch. Det regnade i flera timmar. Jag blev kall och bajsade diarré och kräktes i bilen. Matte såg ledsen ut. Sen åkte vi hem. Lillmattarna vann första matchen och förlorade andra med 3-4. Fotboll är kul. Regn suger.
Hej då.
/Plura

Mela Lars Eriksson.....

Idååål

Jag glömde ju säga att jag dog litegranna igår. Satan i gatan säger jag bara över Idol. Vi vet ju vem vi röstar på, om man säger så.

Friday from hell

Det vart ju helt kokobello.
Interjuven gick micket bra. Middagen ännu bättre. Nu står jag inför val som kommer att resultera i drastiska förändringar men jag kan inte skriva om dessa än.
Iallafall. Igår satt jag hemma och jobbade. Utan elsladd till datorn. BAtteriet räckte cirkus fyra timmar, sen var det finito. Men jag fixade och trixade, ringde kollega som postade en elsladd hem till mig. Den kom idag. Fast imorse hittade jag min extra sladd till datorn. FAst då funkade inte bredbandet. JAg blev lite galen. Ringde kundtjänst, tjitttjattade med Andreas, vi undersökte alla jacken, alla sladdar. HAn gav upp och skulle skicka tekniker. Då hittar jag gamla modemet och pluggade in det och då, simsalbim, funkade allt igen. Ringde tillbaka till Andreas, han kunde avboka teknikerna.
Sen kunde jag jobba.
Plura har en tråkig dag vid mina fötter.
Mamma kom förbi och fikade.
Snart slutar tjejerna skolan. Sen är det helg. Vi ska äta fläskytterfilé.
Satans vad jag skriver tråkiga saker hörrni.

Safe

Stolen på lunchen var mörkt lila. Mina naglar är nu ordentligt blå/svarta. Ska bli intressant att se hur intervjuen och middagen går. Kanske lämnar jag beständiga avtryck efter mig vart jag går. Mer än vanligt alltså.
Wish me luck.

Blue

Idag är en buzy dag. Fin-lunch med kollegor på kontoret och ännu en intervju på eftermiddagen för ett intressant företag. På kvällen middag med gamla kollegor som kan bli hur galet trevligt som helst.
Så jag bestämmer mig för att dressa upp lite, skippa jeansen, ta fram de svarta.
I mitt jobb måste man ibland klä upp sig mer än vanligt men oftast kommer jag undan med jeans. Men de svarta hänger där i garderoben, alltid redo att tas fram. Trodde jag.
De fanns helt enkelt inte. Så jag letar fram ett par andra svarta, som jag inte använt för att de har varit för stora. Typiskt mig, beställer på nätet, får hem, passar inte, kastas in i garderoben.
Men nu har ju fukten i garderoben gjort så att byxorna krympt (ja, vad annars? Att jag har gått upp i vikt??!! Inte då. skulle jag?)
Då får det bli dom. Plötsligt sitter de riktigt bra. Lite snabb uppläggning bara, för de har tydligen inte, av någon konstig anledning, krympt på längden.
Så ger jag mig av, riktigt stylish om jag får säga det själv, i svarta byxor, svart linne, grå kofta, svarta pumps och lite rajraj i öronen och runt halsen. Mycket nöjd med mig själv.
Tills jag sitter på tåget och får syn på mina blålila naglar. WTF?
Vad har hänt? Har jag fått en galen sjukdom där första symptomet är blålila naglar? Jag svettas lite. Försöker gnugga bort men det sitter som berget. På ALLA naglar. Satan.
Tydligen innehålelr byxorna väldigt mycket färg som har satt sig på naglarna. Och inte går bort. Det ser för jävligt ut.
Jag hoppas vid gud att lunchen/intervjuen/middagen sker på en vit stol. Då ligger jag risigt till.

Min lilla värld

Min värld är ofattbart liten och så tänker jag behålla den.
Jag läser DN på morgonen, Aftonbladet på helgerna, that´s it. Jag skiter högaktningsfullt i Rapport och TV4 nyheterna. Jag skummar inte nätet för att hitta nya bloggförmrågor utan håller mig till mina gamla förtrogna.
En gång i veckan går jag in på lokaltidningens hemsida för att se vem som har fått barn. Det var länge sedan någon jag kände visade upp sina trynen. Men iallafall.
Jag lyssnar inte på topplistor eller jagar film ettor, jag läser inga modetidningar, de ger mig klåda. Analklåda närmare bestämt.
Jag har liksom stängt av. För det är så otroligt ointressant, egentligen.
Allt jag vet kretsar kring min familj, allt som händer, händer här.
Ni kan inte ana hur skönt det är. Här ligger jag på topp, jag är först.

I lördags var jag på en s.k. fest med en massa okänt folk och det var astråkigt. Jag säger fest eftersom kriterierna för fest inte hölls. Mer om det nån annan gång. Det enda som var roligt var att umgås med svärisarna, det är alltid kul, faktiskt.

MELA MELA

Vad är detta? Jag kan inte hejda mig! GAHHH!
Men det här är nog en av de bästa videos jag sett och jag har inte sett mycket så det ska ni inte fästa er vid men hallå, så vackert så vackert.
Jag är inte deppig, inte alls men hösten, vintern, mörkret är på väg och jag antar att jag håller på att ställa in mig, jag HATAR när ljuset och värmen försvinner.

Mela mela musik

Den här låtern ger mig gåshud, allvar. Nu kan jag inte bestämma mig, kanske ska man ha den här på begravningen också? Fast det är en fantastiskt, suggestiv och sexig kärlekssång...... Så kanske inte. Men sjukt bra är den.

Hittat den

Erkänn att ni alla funderar på er begravning, vilka som kommer, vilken musik som ska spelas, vem som gråter mest (minst) osv osv.
Nähe, men det gör jag. Och nu har jag bestämt mig vilken låt som ska spelas när alla går ut! Lyssna och betänk att det är JAG som sjunger den TILL dom som är på begravningen för dom som är där tycker om mig och alltså tycker jag om dom osv osv.
Jaha nehe, men det är väl helt normalt det här? Sitta på en fredag och fundera på sin egen begravnings musik? Om man skulle ta och klä av sig naken och gå ut och kasta sopor oxå så har man bilden helt klar. Liksom. Gaaahhhhh!
Nu gör vi helg.

To do.

Så här ser min att göra lista ut inför helgen:
fredag:
köp kräftor och kött till planka ikväll hos nilssons + korv, vin och potatis. Ta ut kontanter till Mellan som ska till fredagsgården (buhuuu hon har blivit så stor). Äta kräftor och planka hos Nilsson, löv them.

lördag:
köp vin/öl till festen vi ska på med svärisar, hur blev det med present att ta med? fixar sväris det? In till stan och handla skor till tjejerna, ta ut kontanter till Stora som ska på NRJ in the Park (bbuhuuuu, hänga i sthlm city en lördagskväll!) Bestäm vilka hästar som ska med på turen imorgon, kolla deras utrustning, packa sadelväskor, handla bagusetter, bakelser (eftersom det är en tårttur där vi stannar och fikar) packa tallrikar, muggar etc i kylväska, sova hos svärisar, just det! åk och kolla ridvägen med maken, var kan vi stanna och fika, bra planering där, *klapp på axeln till mig själv*. Gå på fest med svärisar.

söndag: ignorera betongkeps, hästarna ska vara klara kl 13, ut och jobba!!! Alltså ingen sovmorgon.

Hur ser er helg ut? Sköt om er.

Nörd

Jag är en nörd. en jävla nörd helt enkelt. Erkänner det inte så ofta men ibland komemr jag inte undan.
Som när jag för många år sedan kollade på en favvo serie som jag idag kan minnas vad den hette förutom att den var så sjukt bra och sjukt bra översatt vilket inte händer ofta i sverige och på slutet, vid eftertexter och sånt tjafs, kommer en rad med "text: bla bla bla vilken visar sig vara ingen mindre än min klassföreståndare i högstadiet under tre år! Jamen fantastiskt! Hon var även min engelska lärare och en sjukt bra sådan.
Där hade jag kunnat nöja mig men icke jag letar upp hennes adrss och skriver ett VYKORT med något i stil med "hej bla bla, kollade på min favvoserie och såg att du hade översatt den och det ju kul eftersom det var så bra översatt bla bla" ni hajar, smör på hög nivå. Dessutom får jag svar ett par veckor senare och just då tyckte jag det var en kul grej men nu inser jag ju hur nördigt det var.
JAg har alltid haft svårt för att inte kommentera, skrev insändare till lokaltidningen ibland och nördade mig, vill bara få mina ord på pränt precis som om de betydde mer då.

Förra veckan hade Bengt en krönika i DN På Stan (som är det bästa i DN på hela veckan, imorse morgonbajsade jag med den i knät, saligt lycklig, det är en av lyxen med att jobba hemma, jag kan morgonbajsa, när jag åker in på kontoret kan jag inte det utan håller mig och åker jag in till kontoret flera dagar i rad, ja ni fattar, det blir inget alls bara STOPP liksom) IALLAFALL så var det en sjukt bra krönika om hur man har låtar som man förknippar till bitterljuva tillfällen och när man hör dom så stannar allt till och ingen annan kan liksom förstå det.
Så nörd som jag är, gick jag in på nätet och kommenterade och idag folks, kära vänner, finns min kommentar med i DN På Stan bilagan.
Nörd nörd nörd.

Ååååhhhh...........

Life according to Plura, playtime.

Min kompis heter Saga. Hon är rolig men ibland lite jobbig.

Saga vill alltid brottas. Saga väger 25 kilo. Jag väger 13 kilo.

Här har jag övertaget. Det är sällan det händer. Saga låg i en nerförsbacke. Kanske var det därför hon inte kom upp.

Här kommer jag med en boll och vill leka.

Saga är en Grand Danois. Saga förstår inte leken.

Saga är dum säger jag. Då jagar Saga mig. Det går fort.

Saga använder tjyvknep, som det här. Bett över rygg kallar hon det. Jag hatar bett över rygg.

Så kommer jag loss och vi jagar varandra. Igen.

Saga vinner. Igen.
Hej då.
/Plura

Storstaden

Jag var in till huvudstaden idag, för att gå på interjuv faktiskt. Jodå så atte, alla vill ha mig oj vad dom vill ha mig. Eller inte.
I en och en halv timme satt jag och tjötade om mig själv och det tycker jag vanligtvis om men inte när det gäller JOBB! De vill att jag motiverar det här och det här och det där men jag vet inte, jag bara gör, ingen tanke på morgondagen. De frågade även hur jag tänkte när jag valde 2 årig handel och kontor som gymnasielinje och då vill jag skratta dem rakt i ansiktet för inte tänkte jag inte! Jag bara gjorde så att jag sen kunde festa vidare och jaga snygga killar. Men det sa jag inte.
Jag sa en massa annat men att jag festade järnet under gymnasietiden, det höll jag tyst om.

Helg

Nä hörni, nu gör vi helg.
Som vanligt bloggar jag inte under helgen, för jag har fanimig aldrig tid. Hur hinner folk blogga på helgerna? Antingen går det i 110 här hemma eller så ligger jag på soffan under en filt och slappar. Bloggar gör jag inte.
Ta hand om er i helgen, extra puss till lilla M som är sjuk. Kjya på dej, som din lillesyrra skulle ha sagt.

Kräftkräftkräft kalas!

Ikväll äter vi kräftor.

Om ingen annan dyker upp, delar jag, maken o tjejerna på 3 lådor.

Och en västerbottenost paj. Och en liten flaska OP.

Kvällen kan bli najs.

Jag behöver ju inte lägga till att det är maken och jag som delar på OP:n det fattar ni ju själva...

Hundträning

Igår var vi på raj raj, Plura och jag. Vi var på socialträning för hundar i Södertälje. Det var riktigt, riktigt roligt, trots att det regnade.
Vi var ett digert gäng, kanske 10 stycken med olika raser såsom schäfer, fralla, spaniel, änu en welsh, rottweiler osv osv. Ni hör ju, en brokig samling.
Vi tränade på att gå över övergångsställen, dvs, sätta hund och ge tillåtelse att gå över, gå i trappor med hunden bakom dig, gå på tågperrong, sätta hunden, beordra stanna, gå iväg en bit och kalla in, åka hiss med 2-3 hundar! Och en masssa annat.
Plura var så fokuserad! Helt sjukt! Han trodde nog att hans liv hängde på detta, han gjorde i stort sett allt jag bad om (dock på hans nivå förvisso men ändå). Under en inkallningsträning drog en schäfer och det blev lite allmänt kaos men inte Plura inte, han bara satt där lugnt och tittade.
Gissa om jag var sjukt stolt över vår 4 månaders valp som uppförde sig så exemplariskt!
Den 2a september börjar maken på valpträning och emd tanke på igår kommer Plura att glänsa!

Sabla hund

God morgon it is. Jag försöker jobba men Plura vill driva mig till vansinne. Det är hans mission idag. Han sliter i mattor, jag bannar. Han hoppar upp i soffan och sliter i filtar, jag bannar. Han tar skor och gömmer sig för att kunna ligga och suga på skosnörena, jag bannar. Nu har han hittat sin spegelbild i piaonot och står och blänger på sig själv. Satans hund. Allt bara för att jag inte gick någon rask morgonpromenad. Sheisse.

Böcker just nu

Läste ut "Kamelklubben" av David Baldacci, rekommenderas. Fasiken, jag rekommenderar väl alltid deckare? Bästa som finns.
Så plöjde jag igenom "Gunillas man försvann" av Gunilla Söderholm och den var ruskig och bra, läste i samma tempo som Mia böckerna (Gömda, Asyl osv) som vanligt baxnar man över Sveriges byråkrati.

Nu har jag huggit in på "Fördjupade studier i katastroffysik" av Marisha Pessl, satans bra och tjej är född 77! Helt fantastiskt. Blir så glad när unga tjejer skriver så rasande bra. Ja ja, ung och ung. Men man kan tro att boken är skriven av en 50 åring.

Sen har man ju alla böcker på sidan om, lydnadsträning av hundar och böcker om islandshästar och just det! 100 sätt att rädda världen. Nu tar vi det ekologiska ett snäpp framåt he he.

Fashioooooon

Jag är en av få kvinnor som inte går igång på kläder. Kläder är ett nödvändigt ont, man måste ha dom så enkelt är det. Visst, ibland kan det sticka till lite extra när jag ser nåt skönt plagg men det är sällan och jag avskyr verkligen att lägga ner tid på att titta på, prova och handla kläder. Under många år klädde jag mig helt sjukt fult och töntigt men eftersom jag har ett jobb där man behöver vara någorlunda representativ, fick jag skärpa till mig. Jag kom på ett smart sätt, jag tjuvkikade på mina kollegor och kompisar. Jag tog en person som jag gillade och kollade in hennes klädstil. saken är det, att har man ingen skön personlighet, så har man ingen shysst klädstil! Eureka! Jag ahr kommit på det! Sen var det bara att kopiera, skit smart!

Sen kom bloggen. Och emd den alla dessa tjejer/kvinnor/damer som lägger ut dagens out fit eller en bild från klädbutiken. Och det är väl egentligen helt ok, om det nu är deras intresse.
MEN VAD JAG INTE FATTAR ÄR HUR FAN DE KOMMENTERAR DET!!!!!

Måste bara haaaa, gaaaahhhh, craviiiings, geee mig, bla bla bla!

Allvarligt, är de dumma i huvudet? Helt? Är alla knivar i lådan helt oslipade? Har alla hästar sprungit ur stallet? Är alla lampor tända men ingen hemma?

Nu kan man ju slippa det här ganska lätt, det är bara att strunta i att läsa deras bloggar, så det gör jag.
Men så börjar Mats på 1000apor.se blogga om fashion och jag är helt kär. I ironin naturligtvis. Börja genast läsa hans blogg NU och inse att det finns så mycket vettigt att kommentera i livet förutom dagens outfit. Mats hittar du här.

Svar på tal

God morgon blogger lovers! Vilken härlig dag, iallafall just nu när Mellan äntligen har kommit iväg till skolan efter 78 vredesutbrott eftersom att hon hatar jeans men måste ha det idag då de har skogsdag. *puh* Det är inte helt lätt men till slut lyckas vi och hon traskar glatt, nåja, iväg. Sen tog jag en överaktiv Plura och gick runt sjön och nu sover han som en stock.
Så startar en ny dag på bloggen och jag ser att jag har fått en kommentar på mitt inlägg igår. Imorse tänkte jag faktiskt ta bort mitt arga inlägg men nej, bättre att ha det kvar som en påminnelse för mig själv att inte sänka ner mig på den nivån som dom befinner sig på.
Så hade jag fått en kommentar av en av dem och egentligen borde jag inte men jag har ju så svårt att låta bli.
Jag har över lag svårt att låta bli när människor provocerar, oavsett vad det gäller, det är ju såna som mig som får dom att överleva, provocerarna. Men allra mest har jag svårt att låta bli eftersom en av dem är en familjemedlem och man ska ju bete sig som folk mot såna men när man har gjort det i cirkus 10 år och ändå får goddag yxskaft tillbaka, nja, då slutar man liksom.
I alla fall, nu kan jag ju kanske lägga ner lite tid på att svara på angiies (2 ii där, jag lär mig!) kommentar, av ren snällhet, eftersom att jag på ALLVAR blir chockad över hur man kan ha en sån attityd när man är 22 (eller nåt) år.
Angiie sa...
Jag har bara några saker att tillägga, dock tänker jag inte vara elak mot dig eftersom jag inte känner dig.Jag vet att jag inte ska kommentera och ägna mig åt viktigare saker (som lösögonfransar och löshår!), men dina påhopp är så illariktade så jag bara måste.1. vem ska ta mig på allvar på krogen ? ska man inte ha kul där ? Tror DU på allvar att jag har rosa foffar på mig på arbetsintervjuer eller i skolan ?2. jag må vara en loser, men jag är en jävligt målinriktad loser och det jag gör nu, är bara ett tidsfördriv tills jag äntligen fixar ett jobb om några veckor.3. Tänker inte ens kommentera det där om Thomas, jag vet redan att jag är en bra mamma och att han stimuleras nog i sitt liv.4. Ps. tror dina skattepengar kommer läggas på något viktigare, jag ska HA ett jobb och så är det bara.5. Konstruktiv kritik är INTE när man säger, ska du ALLVARLIGT ha det där på dig ?Det är "du skulle passa bättre i" eller "den där stilen passar verkligen inte dig".Jag tänker dock ignorera dig totalt i fortsättningen och hoppas på att du får ett bra liv, för det kommer jag DEFINITIVT att ha.Ha en fortsatt bra dag./AngIIe med TVÅ I!

Mitt svar:
1) Självklart ska man ha kul på krogen. Nej, där ska man inte tas på allvar, där kan man flippa ur. Men det var inte frågan, frågan var vad man ville förmedla för bild när man går i dom kläderna. Det var min åsikt och den får ni båda två respektera. På samma sätt som jag får respektera att du vill klä dig så. På krogen. Jag hopaps verkligen inte att du klär dig så på interjuver.
2) Det där är bullshit. I Sverige finns det jobb om man VILL jobba. Problemet är att många unga tror att de kan välja och vraka. Du har ett barn att försörja, ta ett jävla städjobb eller vad som helst, bara du har en inkomst. Man kan inte vara kinkig. Kom nu inte och säg att du inte har utbildning eller inte kan, SKAFFA DIG DET DÅ! Det finns inga jävla ursäkter för att sitta hemma och slappa! Jag har jobbat som parkarbetare, städare, på konditori, barnflicka, telefonförsäljare bla bla bla. Det viktigaste är att jag har jobbat!
3) Whatever
4) Tyvärr, så talar statistiken emot dig. För när unga inte skaffar jobb, sitter de hemma och tids nog, kommer bostadsbidraget och/eller soc bidraget och det är mina pengar. Dessutom, att plugga "och bara ta studiestöd" är lik för bannat mina skattepengar. Vad är det för fel på att plugga och jobba samtidigt? Så tyvärr...
5) Jag har aldrig utgett mig från att ge konstruktiv kritik. Jag har i flera ÅR försökt hitta sätt att nå fram till personen ifråga med pushande, peppande, lirkande men hon vill inte bli nådd så är det bara. Outfiten jag kommenterade, gjorde jag med att fråga hur hon tänkte när hon väljer såna kläder inget annat. Allt annat har du lagt till! Jag VET av erfarenhet att hon surar så fort någon säger nåt hon inte vill höra, så är det bara. OCh vad jag VET, har jag spenderat mer tid runt henne i verkliga livet än vad du har, vad jag VET, har jag mer kontakt med hennes övriga familj som även de spenderar MYCKET tid med henne och vad jag VET, är jag inte så korkad att jag går på eller står ut med hennes jävla ömkande av sig själv. Det finns männsikor som har ett rent jävla helvete i sina liv, som biter ihop och klarar sig och hon bara gnäller och förpestar istället för att göra något vettigt.

Jag menar inte att vara elak, men jag är 36 år, skaffade barn när jag var 22 och har sen dess JOBBAT för att få en vettig tillvaro. Männsikor som bara drygar sig igenom livet, på andras bekostnad tål jag tyvärr inte. Det du inte verkar fatta, är att ingen vill anställa någon som har stora luckor i livet där de inte har gjort nåt.
Det här är egentligen två helt olika frågor. Men summan av kardemumman är:
- nej, jag tycker inte att den klädstilen är särskilt smickrande för en 22 åring, möjligtvis en 13 åring.
- nej, jag tål inte slackers som inte gör nåtmed sitt liv

Nu är det färdig kommenterat. Jag önskar alla ute i världen, en fantasstisk dag. Verkligen.

Life according to Plura, part 3.

Nu är det höst. Säger dom som vet. Allt jag vet är att det regnar mycket. Det finns löv på marken som jag jagar. Det finns svampar i skogen som jag inte får äta. Ja, det är väl det.

Idag var jag med matte och shoppade. Egentligen ska jag sitta i bilen men den här gången fick jag följa med! Först fick jag ta på mig nåt slags tyg runt snoppen, vet inte varför. Väl inne i affären blev jag nästan galen, så GOTT det luktade! Sen fick jag sitta stilla medans matte provade nya halsband på mig. Jag satt still. Sen la jag mig ner för det var så tråkigt. Sen betalade vi. Det var tråkigt att shoppa, jag kan lika gärna ligga i bilen nästa gång.

Jag har blivit 4 månader nu säger matte och husse. Det vet jag inget om. Jag har börjat jobba med husse, jag åker jobbar bil varje dag. En dag kräktes jag i den. Två gånger på samma dag. Då fick jag åka hem. Det var dumt, jag gjorde det ju inte med flit.

Jag ska ställas ut säger dom. Jag förstår ingenting, får jag aldrig komma in igen? Jag är ju ute varje dag? Får jag inte gå ut själv? Måste dom ställa ut mig? Väldigt konstigt det här. Men det är lugnt, jag har märkt att om man bara lugnar sig så säger matte och husse vad jag ska göra. Oftast gör jag som dom säger men ibland, ibland gör jag inte det.

Min bästa kompis heter Saga. Hon är större än jag och har vassa tänder, ibland (varje gång) biter hon mig i öronen. Jag har sagt åt henne att sluta men hon kaaaaan inte säger hon för mina öron är visst lika mjuka som socker vadd. Det vet jag inget om. Jag tycker om Saga. Men säg det inte till henne, hon blir så mallig då.

Matte filmade mig idag. Det tyckte jag var taskigt. Man får inte filma den som sover har husse sagt. Vad är filma? tänkte jag då. Nu vet jag det.
Hej då.
/Plura

To Ebba with love

Den här filmen rullade rätt ofta i somras, till en sex åring to be's förtjusning.

Åsså lite kärlek

Hur gulligt är det inte på youtube där man hittar kärleksfilmer till precis allt?

Kräkdags.

Jag har tydlig upprört lite känslor ute i sajberspejs, nämligen Sanna och Angiee. Nej, jag tänker inte länka till dem, finns inget vettigt där att hämta alls. Enda anledningen till att jag följt den ena av dem med viss nyfikenhet är att vi är familyrelated.
Så ställdes en fråga om en outfit och jag svarade och där sket jag i det blå skåpet kan man säga.
Först blir jag lite defensiv och känner mig lite påhoppad innan jag fnissar lite och påminner mig om att, det är för fan en med ett stort L i pannan, en låtsasmorsa ute i Kungsängen som går igång på min konstruktiva kritik. Där behöver jag inte ens slösa mina åsikter för nånstans innan hon tappades bakom vagnen fick hon för sig att livet gick ut på att sitta hemma på arslet och designa halvtaskiga websidor för summor som vi andra köper schampoo för och dessutom tro att hon är en stimulerande omgivning för sonen som, tyvärr, måste tillbringa all vaken tid med henne. På allvar tror hon att jag blir illa berörd av att hon dissar mig och mina kommentarer. På allvar tror hon att hon ska tas på allvar i livet med rosa fluff på fötterna. Om det inte vore så, att chansen är stor, att mina skattepengar ska bekosta henne resten av livet, skulle jag skratta.
Den andra gör mig fundersam. Man försöker i det längsta hålla en rak och shysst attityd, på grund av familjen, men nu känns det som om att jag är den med L:et i pannan. Så många gånger har man tyst tänkt att ska inte människan ta sig i kragen snart men nu, bevisligen, händer det inte och man får dessutom skit kastat i ansiktet. Jamen då så. Sitt och tyck synd om dig själv så tar vi andra hand om livet som pågår här ute medans du sitter och moffar framför datorn och roar dig med pretend games. Du sitter på samma ställe som du satt på för fem år sedan, borde inte det vara en varningssignal? Nu slutar vi bry oss och kan bara beklaga, precis som ovan,de som måste tillringa sin vakna tid med dig.
Och paplease, lägg inte ner nån tid på att kommentera, gå tillbaka till era bryderier om löshår och lösögonfransar istället.

Det var dagens galla det. Skönt att få ur sig det. Nu ska jag göra nåt vettigt istället. Tjingeling.

Schulmans

Kanske har de separerat. Kanske inte. Man vet aldrig med dom. Jag fortsätter att läsa Alex eminenta texter och Katrins sjukt underfundiga vardagskommentarer. Resten skiter jag i, egentligen.

Kritik

Jag blir helt fascinerad av människor som ber om andras åsikter och sedan när de får veta dom, inte kan hantera dom.
Om någon frågar mig; är den här snygg? och jag inte tycker det, då säger jag det. Sen kan man säga saker på olika sätt, man kan säga det snällt eller elakt och eftersom min strävan inte alls (mot vad vissa tror) inte är att vara elak, så försöker jag säga det på ett snällt sätt.
Så får man skit tillbaka. För att man var ärlig.
Fråga inte om du inte vill ha svar, säger jag.

Webcam

Ååååhhhh, här hittar ni webcam på waikiki beach. Framför den stod vi och ringde mormor så kunde hon vinka till oss. Det var tider det.

Hawaii feber

Imorse åkte makens moster och sambo tillbaka till Hawaii för ännu ett års studier.
Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte längtar dit. Jag längtar helt sjukt mycket. Så mycket att jag nu börjat fila på en plan för att övertala maken att ta alla kronor vi har och åka dit över jul. Kanske kanske om Gud och mitt bankkonto vill, kan jag ännu en gång fira jul på waikiki beach...
Vi kan kolla på lite bilder så länge.

Solnedgång på waikiki beach. Varje dag ett skådespel som det samlas massor med folk för. Sen kommer mörkret.

Lilla på waikiki beach, julafton.


Julaftonens mat, serverades på handdukar i sanden på stranden. Många tittade undrande på oss när vi avnjöt ägghalvor, janssons frestelse, köttbullar mm mm. Aldrig har svensk julmat smakat så gott...

Kailua beach där vi tillbringade hela dagen på nyårsaftonen.


Fyrverkeri över Waikiki, sett från fasters balkong på 35e våningen, vi hade bästa platserna.

North Shore, mecka för surfarna. Vågorna var fantastiska och förrädiska.

Surfare på North Shore.

Stora på stranden på North Shore, försöker öppna kokosnöt. Efter vi kom hem från Hawaii färgade han håret svart och anammade EMO kulturen...

Ny vecka...

Jag är verkligen urkass på att uppdatera här men jag tröstar mig med att ni är lika dåliga på att läsa eller kommentera, ha ha *host* ha.

Ännu en helg att lägga bakom sig. Tempot är som vanligt 110 under våra helger.
I fredags var vi på Gröna Lund och det var som vanligt lika kul, barnen åker så det visslar om det, Mellan grät när hon försökte komma in på berg och dal banan och blev stoppad, hon FÖRSTÅR inte varför man måste vara exakt 140 lång! Själv åkte jag Tilt och fick dödsångest, skrek hela vägen upp och hela vägen ner. Extreme åkte jag flera gånger, den är så sjukt jobbigt rolig.

Lördagen var vi och grattade makens moster på 50 årsdag och vinkade iväg makens andra moster som återvänder till Hawaii imorgon, buhuu, vi är inte ett dugg sugna på att åka dit igen, nejnej, varför tror ni det? Sen styrde vi kosan till Nilssons för middag och "uppvaktning" av en till 50 åring, nämligen deras goda vän och uppfödare från Göteborg. Supernajs och gott som vanligt. Hemskt egentligen att man är så hemtam hemma hos Nilssons. Varje gång vi är där skojar jag om att de ska bygga ut sitt hus så att vi kan leva i kollektiv. De tror jag skojar men det gör jag inte. Me love Nilssons.

Söndagen, upp och hoppa liksom. Infinna mig i stallet 0830, fixa iordning 9 hästar för turridning. Regnet öser ner men uppehåll när vi till sist beger oss ut. All in all en trevlig ridtur. maken tog Lilla och Mellan till hundutställningar i Nyköping, premiär för familjen! Den 14 september ställs Plura ut på en inofficiell utställning, enbart för skojs skull. Shit, måste ringa hans uppfödare, ska komma dit och lära mig trimma welsh.
Efter ridtur - soffan med söndagstidningar. Slumrade lite. Kändes ok efter att ha varit ute i 6 timmar i regn. Hur många var det på söndagen av er va va va?
Hoppade uppvaktning av svärfar (fyllde inget jämt eller så) var helt väck efter dagens strapatser.

Nu rullar skolan igång och det är så trevligt så trevligt att ni anar inte! Ikväll börjar mina ridlektioner. Life is back people.

Väntan.

Alla väntar vi på något.
Barnen (och jag) väntar på att skolan ska börja. Oj vad vi väntar.
Jag väntar på att mitt jobb ska shapa till sig. Jag väntar på att huvudvärken ska försvinna.
Vi väntar på att halvsommaren ska ta slut så hösten kan få börja, fy fasiken vilket tradigt väder det är just nu.
Det är ett behagligt lugn här hemma just nu, medans alla väntar.
Stora förhandlar om att få regera över hela barnbidraget, snacka om att vi har en bra förhandlingspunkt om skolan där!
Mellan biter sig i läppen varje dag, hon vill ha skolan och det nu! Hon är trött på ledighet.
Lilla vill också ha skolan nu, hon ska ju börja 2:an för bövelen!
Man borde vara nöjd, när det är så här lugnt. Varför är jag inte det?

God morgon

Idag äter jag rostmacka till frukost. Det är inte bra. Men jag missade ändå beach 2008 med hästlängder so who cares?
Frukost kl 10. Fy fan vad jag längtar tills skolan börjar.

Mr Fish

Så här när sommaren tagit slut börjar jag uppdatera mig på alla bloggar jag läser. Ha ha, där lät jag viktig. Jag läser ju inte så många.
Silverfisken heter den som jag ALLTID läser, har gjort det enda sen han började. Ibland har jag drömt om honom också, ibland ser jag honom på stan. Ofta har jag laddat ner hans musiklistor, alltid hittar jag nya favoriter. Jag sprider hans tips också. Min man har aldrig läst hans blogg men har full koll på vilken musik han tipsar om.
Jonas, som han heter, har numera en foto sida också. Han är så sjukt duktig i allt han gör att egentligen borde det vara äckligt. Men det är det inte. Det är inte det minsta äckligt alls.
Kolla in hans nya sida här.

Sa jag att han är ett av mina säkra kort? Ni vet, OM man skulle hamna i en situation där man fick, bla bla bla. Guud så pinsamt.

Back on track

Jag önskar att jag kunde vara det, tillbaka på spåret. På väg framåt. Fullt upp, händerna fulla, buzy bee, fullbokad, andan i halsen.
Om en vecka börjar skolan. Barnen vill börja idag. JAG vill att de ska börja idag.
Till och med Plura jobbar.
Själv sitter jag fast i en chacha jobbmässigt. Företaget omorganiserar sedan november, ingen ser någon ljusning, inget vet. Jag sitter med en anställning men har inga arbetsuppgifter. Kanske borde jag skratta och försöka njuta av "lediga" tiden men det funkar inte så. Jag har haft det så här i snart ett år. Kruxet är att jag vill egentligen jobba inom det här företaget men just nu är det som att sitta i kvicksand.

Oh well. Det kunde ha varit värre.