Jamen man kan kliva upp på morgonen, kyssa maken adjöööö och tro att det här är bara ännu en seg, grå dag med inga happenings eller man kan svara i telefon vid 15 på eftermiddagen och det är maken som ligger på en gräsmatta med avsliten hälsena och väntar på ambulansen.
Man kan ha en vanlig onsdagskväll med barnen bänkade framför Idååål eller mötas med J på Statoil och lämna ett stycke hund och ett stycke barn och sedan åka vidare till akuten och ilsket jaga på icke-svensk-talande doktorer som fått sina licenser i kellogs paket. Idåål visas i väntrummet och maken låter sig glatt köras runt i rullstol.
Man kan gå och lägga sig tidigt och sussa eller först baxa hem make med kryckor och inskrivningspapper för att sedan hämta ett stycke hund MEN LÄMNA två stycken barn hos J (käla käla J, vad vore vi utan dig) för att sedan äntligen krypa ned i en säng med en make med avsliten hälsen och sjujävlahelvetes värk för att sedan väckas av telefonsignal klockan 0130 miss i nassen för att hämta ett stycke ledset barn.
Så kan man sova sött hela natten eller inte kunna somna om utan ligga och stirra i taket till halv fyra för att sedan gå upp klockan sex och fixa ett barn till skola, en, nu MYCKET värkande make in i bilen för transport till sjukhuset för operation.
Jag vet inte men just nu är livet mycket men mitt i allt, ser jag fram emot att ha älskad make hemma, få pyssla om (operation idag och gips i 6 (sex!!! vi åker till Hawaii om 10!!) veckor.
Så ska dator lämnas in på reperation, kakel hämtas (bara en och en halv pall, tar det på axeln) bilen bytas vindruta och så icke att förglömma, resa till Mariestad i 3 dagar imorgon.
Jag vet inte men man kan ha mindre att göra.
JagskaintegnällaJagskaintegnällaJagskaintegnälla.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar