Hallihallåhallalallan grej....

Så har det gått en vecka till. Jag uträttar inte mycket men är igång 24/7 ändå, hur går det ihop undrar jag och ni men inget vet.
Helgen var micket bra, 2 turridningar på lördagen, till stallet kl 0730 och hemåt vid 17:00, hade aldrig funkat utan eminenta J, min pärla bland ostronen. Tacktacktack för att du var med och styrde upp och hjälpte till och fasiken vad bra vi är och NÅGON GÅNG kommer vi att ha ett eget stall och hej och hå vad bra DET blir.

Annars.
Annars så är det tungt att ta allt jobb själv när man har maken i gips. Jag leker att jag är ensamstående, att det inte finns någon annan som kan ta det som jag skjuter upp. Och så är det ju. Han vill men kan inte. Ligger som ett paket, ruttnar av tristess. Och visst känns det pissigt, barnen, maten, städningen, handlandet, skjutsandet allt allt allt. Men ändå. Han finns ju där. Min vackra fina man. Han kommer ju att bli av med gipset. Snart. Om tre veckor cirkus. Allt kunde ha varit värre. Det finns dom som HAR det värre.
Så vi biter ihop och räknar dagar och tvättar en maskin till.

Förresten. Den 19 oktober ställer vi ut Plura igen. Håll tummarna då. ska försöka få till en shysst bild av Plura idag. Han har ju blivit större. Vår lilla prins.

Och jobbet då. Jodå. Det "nya" rullar på i rekryteringsfasen. Det gamla avslutas i november. Däremellan en stor kasse pengar. I like. Men just nu går jag hemma och pillar mig i naveln och det är så skönt så skönt.