Gråaste grått.

Jag äter en ensam, grå lunch och blickar ut i det gråa utanför. Tre hundar i olika storlekar sover i min hall, det luktar tre blöta hundar.
Just idag sörjar jag det jobbet jag än gång hade, jag var bra på mitt jobb, jag gjorde saker innan folk visste att de skulle göras, jag var engagerad och lojal och arbetssam. Någon gång kommer jag hitta en ny sån plats men just nu känns det lite ledsamt att säga hejdå till den jag en gång hade. Men jag vet innerst inne att det är dags att gå, man kan inte skyffla skit utan spade, så är det bara.

Hittar en ny blogg som jag borde hata/förakta/pissa på men kan inte. Kan inte för att hon beskriver den vansinniga kärleken så fantastiskt bra, kan inte för att hennes beskrivning får mig att minnas hur det kändes med min kära kära make för cirkus 11 år sedan, kan än idag minnas magen, min mage, hur den skrek av förtjusning så fort jag såg honom, hur det brändes i mina fingertoppar när jag rörde hans hud och det mest absurda är att, att jag blir lite nykär. Faktiskt.
Ok. Man kan ta ställning och säga att det hon och han gör är vedervärdigt men jag tänker bara läsa och drömma mig tillbaka till 1997 för det är inte min man hon skriver om.