Klippeklipp

Jag drog till frissan idag. Min frissa had einte tid så jag gick till min gamla frissa som jag hade innan, tills hon blev för dyr, men idag fick det kosta eftersom att jag var tvungen. Ialla fall ändå så tog de i ordentligt, det var mycket hår som hon sa. Nu har jag inte mycket hår. Men mycket ångest. Skoja bara. Jag får inte ångest över hår. Om ni visste hur sjuk i huvudet jag har sett ut många gånger. Håret växer ut igen, på rekordfart, mitt hår är som bananflugor över en fruktskål, blir en masse över natten.
Det känns luftigt och skönt och fräscht, just nu. Imorgon komemr jag att svära när jag inte kan sätta upp det i en tofs. Men inget ångest över det.
Saker jag får ångest av:
- att något ska hända mina barn
- vetskapen att många barn just i detta nu, far oändligt illa ute i världen
- att inte veta hur framtiden ser ut

Fast jag tänker inte så ofta över ångest saker. Jag hinner inte. Ibland, när det känns som om alla missförstår den och är elaka och jag ligger och stirrar i taket när alla andra sover, då brukar jag tänka på ångest saker. Ibland går jag igenom min egen begravning och fantiserar vad alla skulle säga och sen gråter jag för de skulle ju vara så ledsna och jag skulle vara så ledsen när jag var tvungen att dö i bilolycka/hjärntumör/hybris. Så ligger jag där och gråååter hjärtat ur kroppen och sen somnar jag. Så känns det bättre dagen efter. Jag tror att jag gör så här för att jag har ett behov av att gråta men eftersom att jag lever ett ganska stillsamt liv så har jag inte så ofta anledningar att gråta så då får jag forcera fram anledningar. Jag har alltid varit bra på att skrika/gråta ur mig saker och sen är det bra med det, finns inget lock att lägga på min brunn utan jag öser med den stora skopan och sen är det tomt och så kan man fylla på med något annat.
Det jag ville ha sagt med detta är att nja, jag är väl inte supernöjd med klippningen men vem fan bryr sig. Nu ska jag gå och göra köttgryta. Tjing på er.
-