Nörd

Jag är en nörd. en jävla nörd helt enkelt. Erkänner det inte så ofta men ibland komemr jag inte undan.
Som när jag för många år sedan kollade på en favvo serie som jag idag kan minnas vad den hette förutom att den var så sjukt bra och sjukt bra översatt vilket inte händer ofta i sverige och på slutet, vid eftertexter och sånt tjafs, kommer en rad med "text: bla bla bla vilken visar sig vara ingen mindre än min klassföreståndare i högstadiet under tre år! Jamen fantastiskt! Hon var även min engelska lärare och en sjukt bra sådan.
Där hade jag kunnat nöja mig men icke jag letar upp hennes adrss och skriver ett VYKORT med något i stil med "hej bla bla, kollade på min favvoserie och såg att du hade översatt den och det ju kul eftersom det var så bra översatt bla bla" ni hajar, smör på hög nivå. Dessutom får jag svar ett par veckor senare och just då tyckte jag det var en kul grej men nu inser jag ju hur nördigt det var.
JAg har alltid haft svårt för att inte kommentera, skrev insändare till lokaltidningen ibland och nördade mig, vill bara få mina ord på pränt precis som om de betydde mer då.

Förra veckan hade Bengt en krönika i DN På Stan (som är det bästa i DN på hela veckan, imorse morgonbajsade jag med den i knät, saligt lycklig, det är en av lyxen med att jobba hemma, jag kan morgonbajsa, när jag åker in på kontoret kan jag inte det utan håller mig och åker jag in till kontoret flera dagar i rad, ja ni fattar, det blir inget alls bara STOPP liksom) IALLAFALL så var det en sjukt bra krönika om hur man har låtar som man förknippar till bitterljuva tillfällen och när man hör dom så stannar allt till och ingen annan kan liksom förstå det.
Så nörd som jag är, gick jag in på nätet och kommenterade och idag folks, kära vänner, finns min kommentar med i DN På Stan bilagan.
Nörd nörd nörd.