Kräkdags.

Jag har tydlig upprört lite känslor ute i sajberspejs, nämligen Sanna och Angiee. Nej, jag tänker inte länka till dem, finns inget vettigt där att hämta alls. Enda anledningen till att jag följt den ena av dem med viss nyfikenhet är att vi är familyrelated.
Så ställdes en fråga om en outfit och jag svarade och där sket jag i det blå skåpet kan man säga.
Först blir jag lite defensiv och känner mig lite påhoppad innan jag fnissar lite och påminner mig om att, det är för fan en med ett stort L i pannan, en låtsasmorsa ute i Kungsängen som går igång på min konstruktiva kritik. Där behöver jag inte ens slösa mina åsikter för nånstans innan hon tappades bakom vagnen fick hon för sig att livet gick ut på att sitta hemma på arslet och designa halvtaskiga websidor för summor som vi andra köper schampoo för och dessutom tro att hon är en stimulerande omgivning för sonen som, tyvärr, måste tillbringa all vaken tid med henne. På allvar tror hon att jag blir illa berörd av att hon dissar mig och mina kommentarer. På allvar tror hon att hon ska tas på allvar i livet med rosa fluff på fötterna. Om det inte vore så, att chansen är stor, att mina skattepengar ska bekosta henne resten av livet, skulle jag skratta.
Den andra gör mig fundersam. Man försöker i det längsta hålla en rak och shysst attityd, på grund av familjen, men nu känns det som om att jag är den med L:et i pannan. Så många gånger har man tyst tänkt att ska inte människan ta sig i kragen snart men nu, bevisligen, händer det inte och man får dessutom skit kastat i ansiktet. Jamen då så. Sitt och tyck synd om dig själv så tar vi andra hand om livet som pågår här ute medans du sitter och moffar framför datorn och roar dig med pretend games. Du sitter på samma ställe som du satt på för fem år sedan, borde inte det vara en varningssignal? Nu slutar vi bry oss och kan bara beklaga, precis som ovan,de som måste tillringa sin vakna tid med dig.
Och paplease, lägg inte ner nån tid på att kommentera, gå tillbaka till era bryderier om löshår och lösögonfransar istället.

Det var dagens galla det. Skönt att få ur sig det. Nu ska jag göra nåt vettigt istället. Tjingeling.