Jag har inte köpt en endaste julklapp.
Jo, nu ljuger jag. Lilla har fått en 2008 kalender med hästar och mellan en med hundar. That's it.
På något sätt löser det sig alltid men mellan suckade när jag bad henne skriva en önskelista för några veckor sen "för vi får inga från listan iallafall" och det gör ont, för det är sant, för vi är alltid ute i sista minuten och panikhandlar, aldrig genomtänkt och bra.
Jag vill ge dem saker de blir lyckliga över, om de nu ska ha några alls, egentligen kan vi skippa alla julklappar och bara njuta av julens budskap (shit, har jag blivit religös?) nej men vadå, ärligt, hur fint känns det egentligen med dessa berg av klappar som rivs upp och kastas åt sidan, hur mycket GLÄDJE känner barnen egentligen? Det är bara vi vuxna som inte kan skilja på glädje och hysteri.
Själv vill ja ha mjuka klappar med kläder. Om jag nu ska få några.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar