Kärlek och sorgsenhet.

Jag läste en bok igår.

Jo, jag började faktiskt igår och avslutade kl 00:45 inatt. Så typiskt mig och bra böcker, inget suga på karamellen här inte.

Den heter "När livet stannar" och är skriven av Malin Sävstam. Malin förlorade 2 av sina 3 barn i Tsunamin samt sin älskade man.

Jag är fortfarande tagen av boken och har svårt att sätta ord på vad jag tycker. Jag grät högt, nästan halva boken läste jag bakom en gardin av tårar. Hon skriver på ett naket och brutalt sätt om vad som hände och hur hon och sonen som överlevde hanterade sorgen efteråt.

Eftersom att 2007 har varit gungigt privat för min del, var det många tankar i hennes bok som jag kände igen mig själv i.

Så där ligger jag i min säng, ute viner vinden och regnet smattrar på rutorna.

Mellan sover äntligen, hon har en envis rethosta som håller henne vaken och ikväll var en extra svår kväll.

Lilla sover djupt, jag vet av erfarenhet att hon knappt rör sig i sömnen. Hon hade ridlektion igår och var helt slut, åh så duktig hon var!! Själv satt jag i bilen och huttrade.

Stora sover med sitt svart-färgade hår utspritt över hela kudden.

Vi har haft en tuff eftermiddag och kväll han och jag. Vi hade föräldrasamtal och det var inte kul. Alla lärare kommenterar att det "är en smart kille som slösar bort sina resurser, slarvar med läxor, presterar inte på proven, okoncentrerad och störande på lektionerna."

Jag blir förtvivlad och ledsen och arg.

Han har ingen motivation, ingen lust, allt är tråkigt, allt är baaajs.
Vi började med att rensa ur hans skåp, tog hem alla papper, satte upp ett sorteringssystem och mappade. Gick igenom alla uppgifter som skulle ha varit inlämnade för 2-3 veckor sedan, gjorde upp ett provschema. Han ska även, frivilligt vara med på läxhjälp 2 ggr i veckan, hurra!

Det resulterade i att han gick till skolan imorse med 2 arbeten (klara!) som ska lämnas in (han skrev och ritade, jag färglade), en ny, fräsch pärm med sorterade papper, fräscha mappar för varje ämne. Hela han strålade styrka och kunskap!

Där låg jag, inatt, med tårarna rinnande och näsan snorande. Jag älskade min familj så fruktansvärt intensivt och kände ett avgrundsdjup svart sug i magen när insikten om vad som kan hända, slog mig.

Jag vaknade i en kokong av ben, armar och barnrumpor. Mellan och lilla hade kommit över till vår säng under natten och lagt sig runt mig. De hade hört min tysta bön.

Jag messade stora att jag glömde tala om igår, mellan allt tjat och skäll, att jag älskade honom, var stolt över honom och att han jobbade bra igår med arbetena som skulle lämnas in.

Maken fick ett mess där jag sa att jag älskade honom.

Bokan finns att köpa, gör det. Och krama varandra.