Göööötebooorg

Vi startade i snökaos, 45 min bakom en plogbil.
Men sedan klarnade det och vi styrde kosan mot - visade det sig - Göteborg.
Det var faktiskt vad jag trodde, jag sa till maken flera veckor sedan att "visst ska vi till Göteborg och kolla på Eldkvarn på Storan?". Och det skulle vi. Så väl känner jag min man.

Och det var så trevligt så trevligt, vi åt på en myyycket trevlig italiensk sylta innan, innan vi avnjöt våra favoriter. Sist vi såg dem var på Mosebacke i Maj, då låg vi i skilsmässa och när Plura sjöng "...hur lämnar man den man älskar, jag kommer aldrig att förstå" så grät jag då men det gjorde jag inte nu, inte alls, jag sneglade på min man och tänkte "du försökte, men du lämnade inte mig, jag ska komma ihåg att tala om för dig hur glad jag är över det".

På vägen hem blir vi osams över en diskussion på P3, ett par tjejer har dragit igång en aktion om att få visa tuttarna i badhus, dvs, bada topless, jämfört med att karlar visar sitt bröst och vi tjafsar om att (maken) "nu kommer det ju drälla av puckon som kommer till badhusen för att glo på tuttar och smygrunka" mot (mig) "jamen vem/vilka har gjort brösten som sex symboler, inte är det kvinnan, brösten är ju inte ett kön".

Så nu är det mimnusgrader både mellan oss och ute.

Och visst är det trevligt att komma hem, myskramar å "jag har längtat efter dig" från barnen, men sen.
Sen är det smutstvätt, övertrötta ungar, steka fiskpinnar, tjafsa om kanal på tv:n eller vem som ska sitta vid datorn och det är "dumma dig" och stora tårar och det slår mig att barn är så jäkla ologiska att det inte är klokt men I love it.