Till Stora.

Livet är inte lätt.
Jag lovade dig när du föddes att jag skulle göra allt i min makt för att du skulle vara en lycklig människa. Nu är du inte det och du varken kan eller vill ta emot den hjälp och stöttning jag erbjuder.
Jag har aldrig haft en bild av hur "du ska vara". Du är så mycket mer än du själv vet om och jag önskar så att du kunde se det och tycka om dig själv. Jag önskar att jag kunde ge av min kärlek till dig, så du kunde älska dig själv.

Jag tänker inte ursäkta mig för dig. Jag satte dig till världen och ja, du hade inte bett om det men du fick en fantastisk gåva, att få leva livet. Du fick en frisk kropp och en hjärna som kan tänka storslagna, vackra tankar. Du behöver inte älska mig, det kan jag aldrig kräva av dig men livet, det ska du fanimig vårda och ta hand om.

Du har alla val i världen och jag vet att det kan vara tungt och skrämmande men om du tror på dig själv såsom vi tror på dig, så kommer det att lösa sig. Om du bara tillät dig se att du är en del i det stora hela, inser du att alla världen bördor inte ligger på dina axlar och att du måste vara rädd om dig själv.

Nu är du en tonåring och du följer instruktionen minutiöst för tonåringar. Det är jag glad att du gör. Men bränn inte broarna. Jag förväntar mig att du behandlar mig och andra i din närhet med samma respekt som vi ger dig. Att respektera en annan individ, betyder att man respekterar sig själv. Och är det nåt du ska göra, så är det att respektera DIG.

Vi gör inte alltid rätt men allt vi gör, gör vi av kärlek. Kärlek är bry sig om och vara närvarande. Att fråga och förvänta sig svar. Att sätta gränser och ge konsekvenser. Att glädjas åt segrar men inte blunda för motgångarna. Att kräva resultat men även ge verktyg för att kunna utföra dom.

Jag har 22 års försprång mot dig. Jag vet att du hatar innerligt att få höra det, men det mesta som du gör och ska göra, har jag redan gjort. Jag säger det inte för att skryta. Jag vill heller inte hindra dig från att göra misstag. en del misstag kommer att svida så inihelvete men de kommer att vara bra ändå, i slutändan. Du ska göra allt det där, jag tänker inte stänga grinden för dig. Men under resans gång kommer du bli blind och du kommer att tro att du kan gå på vatten. Nu vet både du och jag att du inte är jesus så går du på vattnet drunknar du.
Min kärlek till dig förbjuder mig att låta dig göra sådant så jag kommer att stoppa dig.
Och du kommer att hata mig för det.

Vi befinner oss i olika rum du och jag. Jag vill bara att du ska veta att jag gråter ganska ofta i mitt rum. Speciellt efter en sån här dag. Jag gråter för att jag inte säger de rätta sakerna, för att jag låter så arg, för att jag vill förmedla hur mycket jag tycker om dig men ändå tjatar om skolan och smutstvätten. Jag gråter för att du inte tittar mig i ögonen och för att du inte skrattar. Jag gråter för att du verkar så ensam och är det nåt du inte är så är det ensam för jag går ju här brevid dig.
Jag önskar så att vi inte var så starka som vi gav sken av. Vilken tröst vi kunde ge varandra.

Jag älskar dig.