Stora

Stora är den vackraste man kan tänka sig med sitt stora svarta hår (med röda slingor), tighta nerhasade jeans, fullklottrade armar och sävliga gång. Jag ska visa upp han, när som helst, men jag kan ju inte lägga ut vilken bild som helst, då dör han ju.

Igår var jag på föräldramöte i Storas klass. De går i sjuan nu men det kunde lika gärna ha varit uppropet i ettan. Föräldrarna satt tysta, sneglade på varandra, sa inte ett ljud. Den här klassen har hängt ihop sen de var 4 i stort sett men ändå är vi som främlingar för varandra.
Läraren är ung och oerfaren men försöker, vill verkligen men ingen bjuder till.
Fast jag har massor av frågor, relavanta frågor som behöver svar.
Jag försöker att inte titta på dom tysta mössen runt omkring mig, möter inte deras anklagande blickar "varför frågar du så mycket? vi vill gå hem! kan du inte bara vara tyst så vi får gå härifrån? det här blir ju pinsamt, han kan ju inte ens svara!"

Jag blir alltid lika förvånad. Det är helt uppenbart att läraren inte har uppbackning från rektorn i att hålla en shysst nivå på disciplinen under lektionstid. Läraren tar upp saker som att
"andra elever springer in i lektionssalen och stör eleverna" Min fråga är snabb;
varför låser du inte dörren?
Han tittar på mig som om, ja...eh, det kanske vore en bra idé.
Han berättar om att vissa i klassen (Stora är en) "som pratar mycket på lektionstid, flabbar och tramsar med kompisarna."
Min fråga är ännu snabbare; varför sätter du inte pratarna enskilt, dvs, separerade från sina kompisar, gärna vid en egen bänk?
Eh...ja det var ju en bra idé.

Alla är tysta. Men inte jag. Jag har precis startat.
Varför använder sig inte lärarna i den här klassen av sin internet sida där man kan lägga in alla läxuppgifter, redovisningar och prov? Det gör det mycket lättare för oss föräldrar till struliga ungar som inte ens fixar att ta hem jackan efter skoldagens slut.
Nu börjar det hända saker.
Två föräldrar tar ton (två olika pojkars mammor alltså). De berättar om frustrationen med deras killar, inte kommer de i tid till lektionerna, inte har de med rätt material, inte gör de läxor eller pluggar till proven. De är lika fed up som vi, de bönar, ber, hotar och verkställer. Det är konsekvenser, belöningar och ett ständigt påminnande. Killarna, precis som Stora, har ingen motivation, tycker lektionerna är på så enkel nivå att de blir astråkiga och lämnar lektionerna titt som tätt i ren protest! Föräldrarna vill nu veta, vad gör skolan? Vad är nästa steg? Vi är engagerade, bryr oss, jobbar varje dag för att det ska funka, men vad gör skolan?
Nu börjar det lossna ordentligt. Läraren är tyst. Mumlar lite om att om vi minsann hjälps åt, påminner och försöööker men vad fan, vi HAR försökt men vi kan inte vara med killarna i skolan varje dag, hur går vi vidare?
Där och då inser jag att skolan faktiskt inte gör ett jävla dugg.

De här killarna jag pratar om, är smartare än de flesta i klassen. Ingen av dem har några som helst inlärningssvårigheter, de behöver oftast bara lyssna på lektionerna så sitter det, när de tar sig tid och hänger med, är de högpresterande.
Så vad fan är problemet.
Jo, de är tonåringar. Deras motivation svalnar lika snabbt som en Big Mac hamburgare i bilen. Man kan inte begära att killar som har spelat World of Warcraft i 3 år och chattat med engelsmän i flera timmar ska ha engelska lektioner som går ut på att kunna konversera i nivå med Hello, how are you? I am good. De är på en helt annan nivå. Och när motivationen och lusten tryter börjar rastlösheten ta över, allt annat är lockande än att lyssna på ett maaaalande utan dess like.
Så skolan har gett dem en stämpel och skolan har gett upp och de här killarna går alltså i 7an, andra terminen. Det är bedrövligt.
Efter mötet pratar vi vidare på parkeringen. De andra föräldrarna fortsätter beskriva deras söners skolvardag och det är EXAKT som våran Stora.
De berättar om bemötanden som är helt befängda, om lärare som tilltalar dom med orden Du strular ändå alltid, du fixar aldrig att ta med dig rätt saker, det här är precis vad man kan vänta sig osv osv.
Stora berättar om dagar när han aldrig får höra något positivt, bara suckar, negativa ord och himlande med ögon. Ibland utskickad för att han stööör, han låter, han finns...
Notera, att det är inte AD/HD Mellan vi pratar om, vi pratar om Stora som egentligen inte har några problem alls förutom motivationen då, han är en oerhört verbal och snabbtänkt kille som gärna provocerar och argumenterar. Han är alltså inte bra för den svenska skolmallen.
Ingen av de här killarna är det tydligen. Det är skönt att få bekräftelse att det inte bara är vi som har det jobbigt men ändå brinner det i magen när vi avslutar vårt samtal. Det brinner för att jag är förbannad, besviken och faktiskt ledsen, jag trodde skolan kunde bättre.
Stora har 2 kontaktlärare, den ena har han i Matte och NO. Den andra har han i gymnastik. Den han har i gymnastik var sjukskriven hela höstterminen och nu träffar han honom 2 dagar iveckan. När han inte är sjuk. Som händer ofta. Stora har blivit tilldelad att ha utvecklingssamtal med gymnastikläraren.
De övriga lärarna, de han har i engelska, svenska, slöjd, musik, bild, spanska har vi aldrig träffat. De har inga ansikten. På samtalet i höstas fick vi lappar med utvärderingar där de skrev : duktig kille som slösar bort sin begåvning med att prata och flamsa på lektionerna, kommer för sent och har inte med sig material. Presterar bra på proven.
That's it. Ta hem det och sug på. Ungefär. Det var vad vi fick att jobba med. De har inte ens tid att träffa oss föräldrar och berätta vilka de är, hur de jobbar, hur deras lektioner ser ut, vad de har förmål med sin undervisning. Och jag får känslan att det här ska vi bara acceptera.

Ok, inte bara gnälla, var det sista jag tänkte igår innan jag somnade. Inte bara storma till rektorn med fanan i topp och skrika förändring, inte inte inte.
Men nu har jag en lista. Nisom känner mig, vet att när jag börjar skriva listor brukar det hända saker.

Jag vill
- träffa alla lärare och få information om dom själva, vilka mål de har med sina lektioner, vilka punkter DE inte tycker fungerar med vår Stora och DERAS planer på hur vi, tillsammans, kan förändra till det bättre.

- att SAMTLIGA lärare använde de verktyg som finns, som att lägga in läxor, redovisningar och prov på klassens internet sida, så att vi hemma kan puscha och stötta och påminna bättre

- ha ett samtal med rektorn angående hur han kommunicerar till lärarkåren angående hur ramarna inom deras arbete ska följas, höra om han stöttar dem i att hålla en sund disciplin nivå under lektionerna och hur de, lärare och rektor jobbar med BEMÖTANDE av eleverna, här tänker jag ta upp det arbete vi gör med Mellan i samarbete med BUP, hur man fokuserar på det positiva och inte belönar negativt beteende

- kräva att Stora har utvecklingssamtal med den lärare som träffar honom dagligen och inte bara då och då

Listan med Stora fortsätter vi med, den är ganska enkel,
- vi belönar shyssta veckorapporter, dvs, varje vecka han får hem rapporter som inte innehåller skolk, kommit försent till lektioner, inte stört lektioner, haft med sig material - belöning i form av pengar
- varje prov som han bevisligen har pluggat till och gjort sitt bästa, belönas
- varje läxa som innebär redovisningsarbete som ska lämnas in, gör vi tillsammans eftersom att han tycker det är roligare
- vi uppmuntrar honom till att ifrågasätta lektioner med sina lärare, att inte ta emot skit, kunna argumentera för sin sak och vara den individualist han är, för det är helt ok

Tro mig, fortsättning följer...