Jag förundras att himlen är tillbaka, den har äntligen krupit ut ur sin gråa, blöta filt där den har gömt sig i veckor och banne mig om inte ljuset snirklar sig in i ögonvrån när jag kör till jobbet. Att det är ljust klockan 0745 på morgonen ger mig hopp. Snart är vi där med ljumma vindar, solbrända ben och långa dagar på bryggan.
Tröst. Det är minus 6 grader idag men detta ger mig tröst.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar