Fredag hela dagen.

Hörrni.
Det är fredag. Det är helt underbart.
Ikväll ska jag träffa gamla kollegor som jag saknar helt otroligt mycket. Bruce Springsteen spelas just nu på mitt kontor. Sa jag att jag och maken ska gå på konsert med honom i juni? Joråsåatte.
All in all så är livet ganska ljuvt just nu.

Stora har landat litegranna efter en turbulens tid med bråk med sin pappa, avslut med sin flickvän och en massa andra tråkigheter. Han har fått en ny lärare i skolan som ser och hör honom, de har fått en fin kontakt och kan prata och jag tror, hoppas, att han har insett att han behöver lätta sitt hjärta, släppa ut demonerna. Han vill ju inte prata med mig, med oss och det är ok, bara han pratar med någon som inte är 14 och vars största bekymmer är om de kan få kontantkortet påfyllt till mobilen. Läs hans kompisar.
Det är en sån oerhörd smärta för oss alla när han dyker ner i sina svarta hål och känner sig så värdelös och frustrerad, för vi kan inte nå honom, hur mycket vi än försöker.
Men nu så, han skriver ut mycket av sin frustration, han har till och med startat en blogg och om han tillåter, kanske jag lägger ut adressen här. Jag ska fråga honom. Han är så fin min stora. Kärlek i massor till honom.

Mellan knetar på med medicin och dagliga prövomål. Förmågan att leva här och nu och njuta av stunden är fortfarande svårt, hon är alltid ett steg före, oftast stressad och på. Men det är bra, bättre och varför ska man sträva efter bäst när man kan få så här bra. Att välja mellan bra och skit är inte svårt.

Lilla är lilla. Hennes stora bekymmer just nu är att bli lämnad, vara ensam, om så bara för en kort stund. Hon har ett enormt behov av att vara med hela tiden vilket blir jobbigt då Mellan tar större kliv och kan och vill gå hem efter skolan. Lilla vill men kan inte. Något säger henne att det kan komma mördare och banditer som hotar med pistol och säger du där, ditt småglin. (Hennes egna ord när hon försöker beskriva vad som gör henne rädd). Jag tänker inte vara den som informerar henne att de faktiskt finns, att de kan komma närsom helst dessa psyksjuka elaka onda människor, att hon säkert passerar flera varje dag utan att veta om det. Inte. Vi blåser upp oss och säger att vi har kontroll och att vi skyddar. Något måste hon få tro på.

Jag och maken åker på bröllopsresa till London i maj. Bara han och jag. det kan bli alldeles underbart.

Men nu, nu är det fredag. Hej på er.