Torsdagsnoteringar...

Mellan är hängig, eller "lågig" som hon själv kallar det. Blek och håglös, mörka ringar under ögonen, trött, ständigt denna trötta och griniga tjej. Trött brukar ju inte finnas i hennes vardag, det brukar vara tjong i bataljongen med energi. Nu så har jag pratat med hennes läkare så vi ska få komma dit och undersöka, kanske är det något med medicinen, kanske ett virus, kanske låga blodvärden, ingen vet. Men nu ska vi få veta.

Själv ska jag till läkaren den 23e för att ta sköldkörtelprover, inget märkvärdigt med det, mamma har ju haft giftstruma samt att jag är en inbiten rökare så då ligegr man i riskzonen. Blir nästan skönt om det är det så man kan förklara min drastiska viktökning trots mer motion och mindre mat. Ekvationen går inte ihop sa Bull. Nej sa Bill. Läste att ett av symptomen av låga nivåer är att man tappar ändarna i ögonbrynen, aha! Då har jag haft problem med sköldkörteln i måååånga år.

Lilla vaknade med sällan skådad ilska i kroppen och stora tårar rullade hela morgonen. Hon ska ju alltid straffa sig själv när livet känns tungt så det sista hon vrålade innan hon smällde igen bildörren var
JAG SKA RULLA MIG I SNÖN, UÄÄÄÄAAAHHHHHH.
Lilla Lilla. Själv var jag på bushumör och retades med henne, jag sa att hon var full med bajs och snus, lilla IdaBus. Det gick inte hem. Dåligt sa Bull. Skitdåligt sa Bill.

Stora är numera ihop med tjejen igen så nu är det högt i taket och även leenden. Jag ska inte vara pessimist, icke, men nu ser vi hur länge detta håller i sig. Jag hoppas, för hans egen skull, att det håller sig så länge att han känner sig stärkt och inte ihopskrynklad som en papperslapp. Lilla Stora.