Det avr något jag skulle berätta.

Halli hallå hal-la-lan lej!
Den leken lekte vi ofta när vi var små, man gissade på ett ord och om man gissade rätt kastade man upp en boll i luften, sprang, spottade på marken och hade sig. Nu var det ju inte det jag skulle prata om.

Idag var jag hos fiffi-doktorn. Han är trevlig och rolig och vi kan skoja och tjöta. Fiffi mådde inte bra, fiffi hade svamp och det var ju liksom hello sherlock? Pevaryl, receptfritt på apoteket, är bara skit, gå till fiffi-doktorn och få dunderpiller säger jag bara. Kanske kan fiffi få må bättre nu så jag slipper vakna på nätterna och klösa sönder henne. Kanske kanske inte. Nu var det ju inte det jag skulle prata om.

Jag var i Leksand i helgen. Lilla och Mellan åkte dit förra veckan eftersom de hade höstlov och eftersom de älskar sin faster och farbror över allt annat i denna värld, samt deras bäbisar C & D som de får gossa hela dagarna med, därför åkte dom dit. Men dom måste ju hem också de små liven så det var bara att sätta sig i bilen med "sjuk" Plura och köra efter jobbet i fredags. Sjuk o sjuk, han var magsjuk förra veckan och det gav sig inte så han var riktigt hängig men väl i Leksand vände det och glada, knäppa Plura kom tillbaka. Så vi myste bebisar, pratade och slappade och sen på söndagen vände vi hemåt jag och tjejerna och det var 35 mil riktigt trevlig körning, inga bråk och eller tjafs. Nu var det ju inte det jag skulle prata om.

På fredag ska vi och titta på en B-ponny till Lilla, på foder. 24 år gammal, lugn och trygg som hon kan rida på medans jag fortsätter kämpa med vackra, tokiga Byr. Lilla är så spänd så spänd och vill att det ska vara fredag nuuu, kanske tar vi med släpet direkt så flyttar hästen hem till oss. Men nu var det ju inte det jag skulle prata om.

Igår var jag på föreläsning med finaste J. Den hette "Flickor med ADHD" och jag önskar SÅ att Mellan hade varit med. Vilken underbar människa som hade föreläsningen! Henne kan ni läsa om här. Hennes livshistora var så tragisk men hon berättade den med inlevelse och värme och det var många skratt och flera gånger kom jag på mig själv med att tänka att det var nog Mellan hon beskrev. Maria är 35 år, alltså 2 år yngre än mig. Vi växte upps amtidigt fast på olika håll och det var så fruktansvärt att få höra hur hon har behandlats genom åren men ändå gick jag därifrån och kände mig stolt och glad att vi har hanterat Mellan på det sätt vi har gjort, Mellan har fått hjälp och komemr klara sig finfint i stora världen.
Det var inte det jag skulle prata om heller men nu har jag glömt vad det var. Måste jobba nu.
Fridens.